Sommaren inleddes med en lugn midsommarafton med familjen. Sedan var det Almedalsveckan som en kär återkommande företeelse. Som vanligt var det med massor av intressanta personliga möten, panelsamtal och diskussioner. Reste direkt från Visby till Dalsland och Norrbodagarna med spelemän och panel om en hållbar politik i glesbygd.
Hemma en natt och sedan vidare till Skåne med bil där jag fick vara med om en helt fantastisk fest då en nära vän fyllde fyrtio. Festen hölls på ett slott och det var magiskt, men underbart god mat, flödande viner och andra drycker, lekar, dans, fyrverkerier och en enorm discokula som vägde 70 kilo upphängd i en av slottsparkens gigantiska blodbokar. Den bestrålades med superstora strålkastare och resultatet var helt förtrollande, hela parken gnistrade av discoglitter i mörkret …
Henrik och jag åkte till Provence, främst för att träffa några nära vänner där, men också för att få en liten semesterresa. Vi åt underbart goda ostar, drack gott vin och körde vår hyrbil längs med kusten och såg fantastiska ställen. Vi körde upp i Gorges De Verdun på makalösa höjder där jag satt ynkligt jämrandes i passagerarsätet medan vi kom högre och högre. Det var spektakulär natur och hisnande vyer, enormt vackert! Vi fick en härlig resa. När vi kom hem hade Top Gear på TV (BBC) tagit bilen samma väg och sa att det var en av Europas mest utmanande körningar.
Hann bara vara hemma ett litet tag. Sedan fick jag äran att representera Sveriges riksdag och talmannens nätverk för jämställdhet i Vietnam på en tvådagars workshop. Där var jag och en före detta kvinnlig minister från Kanada de enda från väst, resten av deltagarna kom från Asiatiska länder, Vietnam inkluderat. Det var ministrar och politiker från olika nivåer och det var en fantastisk upplevelse att ta del av hur deras jämställdhetsarbete ser ut. De har så mycket emot sig, både religiöst och kulturellt. Det var UNDP, United Nations Development Programme som anordnade det hela. Väldigt kompetenta och engagerade kvinnor som arbetar i ständigt motlut. Jag var tagen. En fin sammanhållning kändes också.
Det ingen förberett mig inför var att man älskar karaoke och sång över huvud taget. På galamiddagen, som hölls av den vietnamesiska ministern och värdinnan för vår vistelse, så var alla höga dignitärer uppe och sjöng den ena mer smäktande balladen än den andra. De hade fantastiska sångröster och hade alla kunnat delta i Idol! Till slut blev jag tvungen att gå upp eftersom ingen av de andra västerländska närvarande antog inbjudan, det fanns en del tjänstemän från väst. Den före detta ministern från Kanada ville inte heller. Jag sjöng en nubbevisa som jag först förklarade varför man sjöng i Sverige, till allas munterhet. Efteråt kom jag på att ”Vem kan segla förutan vind” hade passat perfekt! Enkel sorglig melodi och jag minns till och med texten. Den hade gjort succé. Men det gick bra med ”Det var en gång en flicka” också…
På workshopens andra dag, sen kväll, så ringde Henrik och berättade att min lilla yorkshireterrier, Soleil, hade dött. Veterinären kunde inte ge någon orsak. Soleil kom från Hundstallet. Hon föddes av en av de 153 hundar som omhändertogs 2006 när polisen gick in i ett hus på Värmdö där en så kallad uppfödare vanvårdat sina djur å det grövsta. Det var fler hundar därinne men många var så illa däran att de genast fick avlivas. Några dog på vägen från Värmdöhuset till Hundstallet där de som överlevde fick all omvårdnad och undersöktes och sköttes om. De hade många dräktiga tikar. Ingen visste vilka blodsband som fanns och om det var syskon som parat sig med varandra. Risken för inavel var stor. Vi kommer aldrig få veta vad som var fel på Soleil som bara blev sex år. Hon gick aldrig att få rumsren trots massor av olika råd som jag omsatte i praktik. Hon var den mest soliga och fina i humöret av alla hundar vi haft. Det är så svårt att mista sina djurvänner och det går aldrig att vänja sig. De är så speciella, var och en.
Prideveckan var åter på Tantolunden och alla verkade lättade. HBT-liberaler ordnade och donade, för första gången på sex år var jag inte inblandad i tältets inredning eller forslande av saker, kändes konstigt. Var med i en panel på Kulturhuset om asylsökande homosexuella och deras utsatthet. Prideparaden var lika rolig som alltid.
Sommaren rullade på med flera vigslar, bland annat i slottsparken, på Dalarö skans och på Valdemarsudde. Lyckades hinna med att röja ur lillstugan och vedboden som jag inte varit inne i, förutom att ställa in fler prylar, på tio år. Det är smärtsamt att gå igenom arvegods men betydligt lättare när det gått ett tag. Där fanns lådor från fyra dödsbon, mammas, morbrors, mosters och pappas. Det tog sin tid och blev massor att skänka bort och massor att kasta och massor till grovsophämtning. Under tiden var det en kall sommar, det blev få varma kvällar att sitta ute och njuta, tyvärr.
Ett besök på en av Sveriges två hästpoloklubbar blev minnesvärt och intressant. Ska försöka vara med på ”prova på” i vår då man kan få testa att rida polo och slå efter bollen. Hästarna gör minst sjuttio procent av jobbet, tydligen. Och de tröttnar om man är dålig på att få fatt på bollen, då vill de inte ”leka” längre!
Blev uppringd av Nyamko Sabuni som frågade om jag kunde visa ryska gäster till 1,6 miljonerklubben runt på Riksdagen. Det var mycket trevligt att få göra det och vi skildes åt i största förnöjsamhet. Besöket resulterade sedermera också i en motion som jag lagt om skilda rum för kvinnor och män i vården.
Åkte till Australien med Skatteutskottet, en resa som var otroligt intressant och minnesvärd. Det tar ett dygn ena vägen, vi flög via Bankok. Hela nordöstra delen av Australiens kontinent kunde ses under oss när vi flög ner till Sydney och vi landade när solen gått ner på en brinnande himmel. Ett mycket intensivt besöks-/mötesprogram tog vid och det var så givande att träffa olika företrädare på institutioner och departement. Framför allt så fanns det en dimension under den resan som jag inte reflekterat så noga över i jämförelse med de jag gjort tidigare under året: Språket! Att ständigt kommunicera med tolkar är ett faktum som gör att det blir mer betraktande än så stor delaktighet. Det här är mycket förenklat men det finns faktiskt något väldigt positivt i att kunna samtala med människor utan tredje part, så att säga. Dimensionen med kommunikation gör att jag rankar Australien som nummer ett av resmålen detta år, förutom Frankrike med Provence och Cote d´Azur som jag gjorde med Henrik och som ju var en semesterresa.
Vi vistades några dagar i Canberra och det var en stor kontrast till det urbana, världsvana, havsnära och mysiga Sydney. Staden började byggas efter en arkitekttävling 1913. Den skulle ha sju olika stadskärnor. Resultatet blev att det inte finns någon stadskärna överhuvudtaget. Den är istället otroligt utspridd, inte särskilt mysig, med mastodontbyggnader a la Ryssland överallt. Den svenska ambassadören är en sådan fin person, han hade med sina medarbetare ordnat alla intressanta möten och var också med på ett flertal av dem, både i Sydney och i Canberra. Flera möten förlades på den svenska ambassaden. Oförglömligt. Var vi än kom så tog vi upp en önskan om förnyelse av dubbelbeskattningsavtalet, vi nämnde hela tiden koldioxidskatten som vi haft i två decennier och menar inte är några problem alls (till deras förvåning, de himlade ofta med ögonen, lite chockade) och jag frågade om jämställdhet vid olika tillfällen. Landet är fortfarande fruktansvärt ojämställt.
I Canberra fick vi besöka parlamentet där vi fick sitta på åhörarläktarna till både House of Senate och House of Representatives. Det var ett jäkla liv först inne på House of Senate där talmannen (som vi fick träffa senare) hade allt sjå i världen att få ordning på de sjuttiosex senatorerna. En man skrek idiot till en av ministrarna som försökte svara på en fråga (alltmedan både hans egna alliansvänner bakom honom och oppositionen på andra sidan gjorde oväsen) och talmannen beordrade att mannen skulle ta tillbaka, ”retract”. -I retract, sade mannen. (Jag tar tillbaka) Men skadan var ju redan skedd. Jag satt helt förstummad. Det var så respektlöst och gapigt så det var som att vara i värsta klassen på skolan. I House of Representatives var det inte mycket bättre, där är de flera som gapar, till och med en ledande minister skrek till en gång för att göra sig hörd. Men där kan i alla fall talmannen visa ut dem som är värst till korridoren. Stämningen var inte lika hätsk som jag uppfattat den bland senatorerna.
I vilket fall som helst var vi ju bara på rundvisning och kunde inte stanna och lyssna så länge på vardera delar av parlamentet. De olika talmännen hann dock presentera oss för sin församling innan vi vandrade vidare. I senaten så hade talmannen inte så svårt att få en syl i vädret och vi reste på oss och bugade. I representanthuset fick talmannen ryta till som en utmattad lärare och säga: Jag tänkte försöka presentera ärade gäster från Sveriges parlament men ni för ett sådant oväsen! Varpå cirka hundrafemtio ögonpar tittade upp mot oss, en del lite perplext. Det blev lugnare men inte så länge. Vi reste oss även där och bugade högtidligt. Efter en stund gick vi vidare på vår rundvisning. Detta ledde till att ögonblicket förevigades i tidningen Australian Financial Times där det nästa dag stod en rubrik med betydelsen att det var för mycket till och med för svenskarna ”Even too much for the Swedes. Med slutsatsen att det höga tonläget hade lett till att vi upprört troppat av. Ganska kul men helt lögnaktigt. Jag hade gärna stannat resten av dagen och lyssnat, det var helt fascinerande, i synnerhet i House of Representatives.
Vi fick träffa flera politiker från olika distrikt i Australien och de berättade om sitt arbete och vi fick ställa frågor. Detta var i en förhållandevis formell ordning. Men senare följde vi med en man som satt i House of representatives från Queensland till en restaurang som var en mötesplats för de flesta i parlamentet. Där mötte jag många politiker som pratade otvunget om allt möjligt. Det finns en stor positiv känsla för Sverige bland ”aussies”. Jag delade frikostigt ut mina visitkort och fick förstås massor av visitkort tillbaka. Det är en del av att nätverka och representera Sverige tänker jag. Jag delade ut mina visitkort på varje möte vi var samtidigt som jag bjöd in till Sverige och tackade för att de tagit emot oss Men det är inte alla som tänker så och jag blev lite retad av en av moderaterna i delegationerna. ”Ska du inte ge väktaren där ett av dina visitkort” sa han vid ett av sina retningstillfällen spefullt. Man är olika. Jag har i alla fall massor av kontaktnamn. Det tycker jag är bra.
Vi hade ett makalöst tempo med alla möten. Dagen innan vi skulle åka hem blev det en stund över och då passade jag på att träffa yngsta dottern som helt oförhappandes, veckan innan min avresa deklarerade att hon skulle åka till – Sydney. Wow, var min reaktion. Bara en sådan sak! Ska du också till Australien i år? Ja, jag kommer vara där samtidigt som en del av tiden du är där, mami! Hur stor är chansen att man befinner sig på andra sidan jorden, oberoende av varandra, samtidigt som sitt barn/sin förälder? Ett mindre mirakel. Kan dock konstatera att den relationen man har med sin dotter/mor hemma, den är exakt likadan i sin dynamik även på andra sidan jordklotet. Läs själva in vad jag menar, kan hjälpa med att vi är väldigt lika men att yngsta dottern är ännu mer envis och stursk än vad jag någonsin varit. Hon är en av mina tre ögonstenar.
Att Riksdagen ”öppnar” betyder inte att riksdagsledamöterna inte arbetar under sommaren. Vi är ju alltid i tjänst. Med vid detta års öppnande var min syster. Tyvärr var jag så jetlagad efter Australien så jag höll på att svimma på eftermiddagen och var tvungen att åka hem och lägga mig istället för att närvara på konserthuset, där min lillasyster också skulle ha varit med. Hon var nog besviken. Själv somnade jag vid halvsju på kvällen och sov till nästa morgon.
På grund av resa till Oz missade jag ett kommunbesök som gick till Tyresö där Barbro Westerholm höll ett föredrag bland andra aktiviteter som planerats. Vi har hållit en av Sveriges mest förvirrade folkomröstningar, enligt tidningen Mitt i Tyresö. Det var en omröstning som aldrig borde ha hållits men som drevs fram av oppositionen. Uselt att använda sig av folkomröstning när kommunfullmäktige beslutat i frågan. Det är inte meningen att det ska användas på det sättet eller med det syftet. Därför har jag skrivit en motion om det.
I början av sommaren blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att kandidera som ny ordförande för Liberala Kvinnor. Funderade lite men tackade sedan ja, jämställdhetsfrågor är ju frågor som omger oss ständigt och som jag också ständigt blir upprörd över. Jag fick träffa valberedningen. Knappt en vecka senare fick jag telefonsamtal där man beslutat sig för att nominera mig. Jag blev väldigt glad! Och taggad! Det dröjde inte länge förrän Fatima Svanå, nuvarande viceordförande, också kandiderade till posten. Efter ett litet tag till sällade sig även Anna Mårtensson från Jönköping till vår skara.
Vi är alltså tre som är med i upploppet varav en ska väljas fram på landsmötet. Spännande för medlemmarna och intressant. Jag är verkligen inte segerviss och önskar de andra två lycka till. Om det blir jag som blir ordförande kommer jag att kasta mig in i rollen med all min kraft. Som jag uppfattar det behöver det läggas mycket tid på uppgiften som ordförande. Min bild av vad som behöver göras med syftning på det interna jämställdhetsarbetet i partiet är också att det är bra om ordförande har goda kontakter med partiledning, partistyrelse och partigruppen.
Liberala Kvinnor behövs för att gå i bräschen för liberal feminism; liberala feminister har alltid varit i framkant och vi ska fortsätta med det. Vem som än blir ordförande har vi en organisation som gör skillnad.
Sammanfattning av sommaren: Kall, mycket resande, känslomässig turbulens i relationen (lugnt och fint nu) sorg över förlorat husdjur, stressfaktor om motioner. Kängurur är lite scary, de stora kan döda en människa genom att de sitter på sina svansar och sparkar. Nu är det höst, ny verklighet. Motionerna lagda, jag har kommit in i Näringsutskottet. Ska ”vakta fyren” på Stora Karlsö. Henrik och jag försöker planera bröllopsdatum och letar vigselförrättare. Snart är det jul. En rejält speedad blogguppdatering, jag vet!
