Summering av året som gått - 2009

Det har varit ett händelserikt år. När det gäller Sverige så står 2009 för ett oerhört tufft år, kris efter kris med kommunicering av hanteringen av dessa som jag måste ifrågasätta, hanteringen har varit rätt och bra men kommuniceringen usel!

För mig personligen kommer alltid 2009 att stå för förlusternas år. I januari fick min far besked om att han hade inoperabel magcancer. Några veckor senare fick han åka in på Ersta eftersom han smärtorna tog överhanden och han knappt kunde stå upp längre och där stannade han återstoden av sitt liv. Hans dödskamp pågick till den 23 maj. I april dog min moster. Vi hade två begravningar inom loppet av två månader. Förlust.

I januari flyttade våra två kvarvarande döttrarna Emilie och Sara till en egen lägenhet i Solna via en andrahandslägenhet i Kärrtorp. Sofias flytt till Umeå kändes ju så sorglig för några år sedan men det mildrades av att vi hade några barn kvar.
:-)

Plötsligt började ett nytt liv för Olle och mig. Vi som haft barn omkring oss hela vår tid tillsammans, vi hade bara ett drygt års gemensamt boende innan Sofia kom -85. Mina små barn, alla tre utflugna och vuxna... Förlust.

Min ena hund var nära att dö. Chocken över att jag skulle mista den hund som hjälpt mig genom ett annat annus horribilis, 2005 då jag hade konstant ryggvärk, var enorm. Hon klarade intensivvården men jag kände mig stukad. Förlust.

Under året har jag varit med om fina stunder och fått nya mycket fina vänner. Jag har fått enorma förtroenden och blivit mycket tackad för olika ställningstaganden.

Men - under året har människor jag trodde jag kunde lita på visat helt andra sidor. Jag har varit med om stora kulturkrockar. Jag har blivit ansatt på ett vidrigt sätt. Min världsbild har kantrat och jag kommer aldrig att se på människor på samma sätt längre, en bit av mig som fanns är förlorad. Förlust.

Jag har inte trott att jag är stressad men jag har pressat sönder två tänder varav en fick tas bort helt, den största tuggtanden i underkäken. Att leva i tron att "allt är OK" medan kroppen kämpar för att visa att så inte är fallet är en förlust i sig i tron på tingens verklighet. Att sedan förlora tänder på kuppen... Förlust. (Det kan ju verka skrattretande på ett sätt, men den som är med om det tycker inte det. Att förtränga stress är ingen höjdare)

Jag har så oerhört mycket att vara tacksam för. Jag vet vem jag är och vad jag står för. Jag är trygg. Jag värnar om sanningen. Jag vet att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna bete mig som vissa tydligen är beredda att bete sig för att få makt. Jag har en man och familj och vänner som jag älskar och som älskar mig. Jag har tak över huvudet och mat för dagen. Jag har massor jag vill göra i livet men kan ärligen säga att om jag skulle dö nu så har jag levat ett fullvärdigt liv fullt av kärlek, förmågor, motgångar och lärdomar. Jag kan se mig själv i spegeln. Farväl 2009.

Välkommen 2010.

JA, jag tar Avatar!

Minns inte när det var men jag skrev till tidningen NU för några år sedan och ville att Folkpartiet skulle ha en sajt med avatarer som svarade på frågor från allmänheten. Detta för att vi skulle nå yngre väljare. Man var ljumma mot detta förslag och det hade kostat en del pengar. Så här i efterhand så kanske det var lika så bra, men det hade varit väldigt roligt.

Igår gick jag, Olle, Emilie och Sara och såg filmen Avatar med 3D. Fantastiskt vacker film. Spännande och med ett budskap om hur jorden, naturen och allt levande hör ihop och är "connected with each other". Borde tilltala alla unga. Framför allt förmedlas verkligen ett vi och de perspektiv. Det finns många som inte förstår hur förstörd jorden redan är och att tiden rinner ut. Och så finns det många med insikten att något måste göras snabbt och hur når man fram till "etablissemanget"? Passande att den hade premiär just nu, när klimatmötet avslutats på ett sätt som de flesta är besvikna på...

Jag ser gärna om denna film. Bakom oss hade vi någon som brast ut med: Jag har sett den fyra gånger nu, den är så bra! (Då ska man inte glömma att filmen hade premiär i lördags och är 2tim 40min lång och att vi såg den tre dagar efter premiär)

Även om man inte gillar fantasy, science-fiction eller ens film: Se denna för att
1. det är så läckert med 3D
2. den är extremt estetisk
3. den har ett viktigt budskap
4. den lär vara världens dyraste film och alla ser den och du bör kunna hänga med i vad folk pratar om...
5. kanske fylls du av samma glädje som jag, bara en sådan sak!

Jag tar gärna Avatar!

SAAB i graven :-( Regina Operateater mycket trevligt och roligt :-)

Igår hade en av de största morgontidningarna en dödsannons för SAAB på sin framsida. Det som nu hänt är allvarligt och sorgligt. Men nog måste det väl ha varit väntat? Ett av kommunalråden (fp) i Trollhättan var tydligen extra högljudd. Jag hoppas att människor på olika nivåer, allt från de drabbade anställda till tjänstemän och politiker har haft en känslomässig mobilisering och att ansvariga ser framåt och har lagt upp en strategi så att regionen inte helt tappar framtidstron.

Igår så var Olle och jag med underbara människor som hade givit oss operateater med mat på Teater Regina i femtioårspresent. Först tog vi en drink på ett trevligt ställe vid centralstationen, såg ut som en mysig hotellobby med bekväma fåtöljer. Smarrig drink med passionsfrukt. Sedan kom vi till Regina och där fick vi en drink till, lyxigt! Sedan startade allt med förrätt, antipasti och vin. Skönsång av tre sopraner och en tenor. Allt varvades med avdukning av föregående rätt och pådukning av nästa. Efterrätten var en otrolig buffé med allt möjligt supergott! Det var en fantastisk afton i trevligt sällskap och ett pärlband av fina sånger ur diverse operor samt några julsånger också. Hemresa med buss lugn och snabb, vi pulsade hem i snön från Tyresö skola. En formidabel kväll.

Klimatmötet avslutat och förvåning varje år det blir snöstorm

Besvikelsen är stor världen över. Utsläppen, finansieringen, kontrollen och skogen: Allt fortfarande osäkert. Klimatmötet är över men det kan inte vara så att man inte kan planera nya diskussioner snarast! Alla inser att många olika mål måste beslutas på flera olika nivåer och i relation till de olika ländernas utsläpp.

I veckan blev det kaos igen när snön kom. Hur svårt kan det vara i ett nordiskt land där det ALLTID kommer snö någon gång under vintertid att mobilisera inför det? Hur kommer det sig att folk inte kan lära sig att köra försiktigt när det är väldigt halt? Detta fenomen återkommer varje år och det verkar som om alla blir lika förvånade varje gång: Oj, det kommer något som har många namn bland inuiterna, snö kallas det visst... Ska det plogas då? Oj!
Oj, vad bilen glider utan att jag har kontroll, blir det halt när det varit fuktigt och det fryser på? Oj!

Nej, nu får vi väl alla ta och skärpa oss!

Igår förlorade jag min kära kindtand i underkäken, den som troget tuggat åt mig hela mitt liv. Känslan av förlust är stor, speciellt i munnen, ett enormt hål där den fanns. Så obehagligt och smärtsamt. Tandvårdsteamets underbare tandläkare Claes och sköterskan är fantastiska och skötte om mig på alla sätt. Att spräcka en tand för att man pressar ihop sina käkar när man sover är tydligen enormt vanligt. Jag kanske ska få prova på hypnos. Jag är skeptisk till sådant men man kan ju alltid prova. Jag börjar genast fundera på om man samtidigt skulle bli programmerad till något annat pinsamt. Som att reagera på ett visst ord eller något... :-)

Strukturdatas årliga julmiddag gick av stapeln igår kväll. Olle hade gjort fantastiska tournedos Rossini av det finaste, mest välhängda kött jag någonsin ätit, Nisse (ängeln) på Arno Livs hade ordnat, det smalt i munnen. Anklever på toppen (ska egentligen vara gåslever) som var ljuvlig. Men jag är ju egentligen emot det där med gås- och anklever, det är fruktansvärt hur man framställer sådana delikatesser...

Alla åt och var glada. Jag fick klaga över min stackars mun som inte kändes bra, inte lätt att äta med ett stort sår i munnen... Alla var fulla av medkänsla och jag mådde bättre. Vi fick otroligt fin delikatesskorg med Mackmyra whiskey som är en svensk whiskey och massor med fina te- och kaffesorter och godis, alldeles för mycket, samt en trampmaskin! Vi har haft en men den var inte bra så det här är ju lysande! Generöst och ett sätt att få igång oss klumpedunsar...

Sara och Emilie var med. De var på festhumör och skulle ut efter maten. Jag var arg på Olle som tyckte att de skulle vara med för de föll genast in i sitt bratpack sätt och var ganska jobbiga. Men det var ändå skönt att ha dem hos oss en stund. Sedan rusade de ut i Stockholmsnatten...(via skjuts till bussen och buss till city)Ursnygga när de gick, som modeller. Nu har jag diskat tusen glas, assietter och koppar som inte kan maskindiskas. Snön faller ymnigt ute. Erstaviken syns inte...

En dikt igen

Inte med virkade dukar
Meningslösheten fyller jag inte med virkade dukar
Små porslinsfigurer eller tomma samtal
Den fyller jag med hopp om förändring i snirklig konversation
Inbillning att jag kan göra bräcklig skillnad
Och att samtalen är fyllda av betydelse

Meningslösheten har jag fyllt med många klänningar
Skor och smycken
Smärtan som borrat sig djupt i själen
Blev inte buffrad av det
Meningslösheten blir inte hjälpt av fler skylande lager
Status eller ytlighet
In på bara skinnet och med tjuren vid hornen
Så måste jag erkänna
Det finns inget som hjälper mot tankar om en framtid
Som är tom och tom och tom

Tomhet blir det när ingenting man gör hjälper
mot orättvisa, förnedring, förtryck, tortyr, svält, misshandel, myndighetsmissbruk, apati, miljöförstörelse, social misär, utsatthet, fattigdom, diktatur, orättvisa, förnedring, förtryck, tortyr, svält, misshandel, myndigh…

Då framstår hoppet som en skimrande vit pärla, en glimrande stjärna, en flimrande tv-bild när bästa bilden precis finns på kornet. Ja. Inte nej. Tro. Inte cynism. Vill. Inte neka.
Framtiden. Här redan. Hantera nu.

En späckad vecka

Chefen för länets kansli har tackats av. En mycket trevlig och kompetent person som tack och lov inte försvinner från Folkpartiet utan bara tar några kliv från Gamla stan till riksdagen och dess kansli istället.

Möte med landstingsvalkrets sydosts valberedning på kansliet för att planera för provvalet.
Vårljus styrelsemöte med trevligt julbord.
Tidningen NU:s glöggträff på deras redaktion i Gamla stan.
Kommunfullmäktige som var bra men långdraget.
Kommunledningsmöte på Hilton med avslutning på Gondolens jullunch.
Därefter träff med partivänner på riksdagen för att gå igenom LM:s räkenskaper och konstatera att de var i sin ordning.
Expoutbildningens andra kurstillfälle samt Liberal Mångfalds styrelsemöte. Efter det en fantastisk Hanukkah-fest ordnad av bland andra Judiska föreningen i Stockholm, vi dansade massor, åt god mat och hälsade på många nya människor. Glömmer aldrig. Julmarknad på Beckmans där vi snabbt kom och kollade Emilie som sålde bland annat en mycket vacker men lite grotesk bild på bambi med ett råddjurskranium på huvudet med hornen kvar.
Avslutning för folkpartiet inför juluppehållet med julmat och styrelsemöte.
Mitt första socialutskott som ordförande.
Lunch med kommunalråden.
Kommunstyrelse.
Centralbadet med kurbad och thaimassage, så himla skönt!
Socialnämnd med avslutning med julmackor. Individ- och familjeomsorgens chef hade sin sista nämnd efter trettio år i kommunen, vemodigt.
Möte med lärare som arbetat med eleverna som varit inblandade i Odenteaterns projekt med Börje Ahlstedt.
Imorgon tandläkare för att slutligen göra något med min spräckta tand, därefter möte med medborgare och slutligen Strukturdatas julmiddag på Violstigen. Helgen har annat i sitt sköte.

Turkiet längre bort från EU-medlemskap

När författningsdomstolen i Turkiet förbjuder det största kurdiska partiet DTP att verka i fem år så betyder det att Turkiet ställer sig längre bort från ett eventuellt EU-medlemskap. Jag har personligen trott att det kommer att ta väldigt lång tid för landet att uppfylla kriterierna för ett medlemskap men ändå hoppats att jag hade fel. Ett bakslag för alla som liksom jag ändå hade en önskan om att man kanske hade en överdrivet pessimistisk inställning.

Gunnar Andrén i mitt hjärta

Ibland har jag skrivit här om personer som verkligen betytt och betyder något för mig.

Gunnar Andrén är riksdagsledamot för Folkpartiet Liberalerna. Han är en sådan person som arbetar med hela själen, hjärtat och kroppen för liberalismen. Det innebär att vi alla som har turen att få träffa honom i olika sammanhang och gåvan att få ha honom som vän också får ta del av detta engagemang. Om man behöver hjälp så finns han där. Om man behöver råd eller stöd så finns han där. Han är rolig och snäll och skärpt och kan partiets historia.

Jag kan inte minnas att jag INTE har känt honom under min tid i partiet. Han måste varit en av de första man fick lära känna som ny kandidat i partiet. Jag vill att alla ska veta att jag är oerhört tacksam över att han finns. Och jag vill att han ska veta att han för alltid finns i mitt hjärta.

Mycket av arbetet blir lättare när man vet att man har medarbetare som Gunnar. Stor tillgiven kram, Gunnar! Ses snart!

Dawit Isaak i fängelse 3000 dagar utan rättegång

Idag har Dawit varit fängslad i tretusen dagar utan rättegång. Mycket tänkvärt. Kommer han någonsin att få komma ut?

I tisdags var första gången som jag satt ordförande i socialutskottets beredning. Har under mandatperioden varit ersättare i utskottet vilket enligt vår socialchef är mycket ovanligt, ordförande i socialnämnden är också ordförande i utskottet. Men det kan bli lite speciella lösningar när man förhandlar inför nya mandatperioder. Ett annat parti önskade sig denna post. Nu var det tvunget att göra denna förändring på begäran av föregående ordförande så därför övergår ordförandeskapet till mig. Utskottsarbetet är tufft eftersom alla individärenden hamnar där. Det gäller att både ha empati och förmåga att släppa svåra öden så att man inte går och bär på dem för då mår man väldigt dåligt.

Tandvårdsteamet och tandläkare Claes tog emot på eftermiddagen och det ser ine bra ut för min spruckna tand, den som lagades provisoriskt inför landsmötet. Sprickan kan sträcka sig igenom hela tanden ner till roten. Då får man ta bort den. Han lagade en tand i överkäken där en lagning lossnat. Bedövningen skulle gå ur efter två timmar sas det.

Åkte till stan där Liberala Klubben skulle ha en träff om hur man ska hantera SD. Fredrik Malm och jag skulle sitta i panelsamtal. Samling på café Ritorno på Odengatan, ett mycket trevligt ställe. Seved skulle moderera. 18.30 när allt skulle börja hade det gått nästan tre timmar och bedövningen hade inte släppt i kinden och munnen. Jag pratade inte "bra". Men man sa att det inte syntes. Vi började. Fredrik skulle gå tidigare så han fick ordet först. Han pratade mycket och länge. Han är bra. Men vi är väldigt olika i hur vi kommunicerar. Vid sju släppte bedövningen.

Det blev en mycket trevlig och intressant kväll med väldigt insatta och engagerade åhörare. Seved verkade nöjd och Liberala Klubbens företrädare också.

På onsdagen träffades de som sitter i valberedningen för kommunerna i landstingsvalkrets ost på kansliet på Stora Nygatan för att få ordning på provvalet och processen omkring. Verkar som att vi börjar få ordning på det. Sedan var det Vårljus styrelsemöte på deras huvudkontor i Solna. Det är mycket bra saker som görs och god ordning på ekonomin. Träningsboenden för ungdomar som fått PUT verkar vara en vettig satsning.

Sedan var det glöggmingel på tidningen NU:s redaktion och därefter hämtning av sjuk yngsta dotter Sara som mellandotter Emilie inte ville ha hemma, hon får inte bli sjuk säger hon. Jag tycker att det är dumheter, om de bor ihop lär Emilie redan vara smittad. Men det var en eländig Sara jag hämtade. Satt vid datorn till tre på natten.

Tyresöliberalen i din brevlåda

Ja! Äntligen har nummer två kommit ut av vår tidning! Alla hushåll i Tyresö ska ha fått den tillsammans med Mitt i Tyresö igår. Dags att börja arbeta på nummer tre!

Så många intressanta möten

På torsdagen började dagen med kommunstyrelseberedning. Nye KSO Fredrik är extremt trevlig och duktig. Sedan åkte jag till Tumba bruksmuseum där partivänner på Södertörn samlades för att ha arbetslunch och möte. Vi var effektiva under två timmar och det rapporterades från alla kommuner som var närvarande. Därefter hade jag justering av nämndprotokollet på plan 3 och sedan hem för att ställa bilen. Olle hämtade mig till företagens hus och där samlades företagare från Tyresö för portvinsprovning. Otroligt trevligt, det ordnades av Nisse på Arno Livs på Alléplan och hans kollega. Olika tillbehör avsmakades tillsammans med tre olika sorters portvin, en ung, en lagrad på fat och en som inte lagrades på fat men som kunde lagras väldigt länge på grund av druvans kvalitet. Jag smakade och smakade och det var väldigt gott och vid kvart i åtta var jag dödstrött och skulle ta bussen hem. Då fick jag skjuts av Olles vän Lasse, det var så snällt.

På fredagen var det partistyrelsei riksdagshuset. Det var intressant, vi fick lyssna på en man från Novus opinionsinstitut som berättade om hur läget såg ut för de olika partierna. Vi pratade om landsmötet och åt lunch och pratade om bilindustrin och annat viktigt. Jag fick en stor känsla av tillgivenhet denna gång, för alla i partistyrelsen. Det har skett en förändring sedan landsmötet, vet inte varför. Men alla är väldigt sympatiska. Även Björklund som är väldigt beslutsam för övrigt. Men det är också en utmaning.

Träffade sedan Seved en stund på ett café i Gamla stan för att prata om tisdagens panelsamtal där jag och Fredrik Malm ska prata om SD och Seved ska vara moderator.

På lördagen åkte jag hemifrån vid nio för att hämta Maria vid LIDL på Sveavägen. Vi fyllde bilen med kassar. Jag hade också med mig min dator och fyra boxar vin till osten som skulle serveras när seminariet var slut. Agneta Berliner hade varit så vänlig och ordnat tillträde till klubbrummet. Det var ett otroligt bra seminarium med olika företrädare för psykiatrin i landstinget och andra. Allt var väldigt trevligt och givande. Maria kan vara myckte stolt. Jag är mycket stolt över henne och Agneta och Gunnar Andrén som hjälpte till också med att ta in anmälningar. Vilka partivänner man har!

Missade dessvärre HBT-liberalers glögg-träff.

På söndagen hade företagarna julbord till lunch på slottet, väldigt smakligt. Blev så mätt som vanligt. Susanne och Peter följde med hem och vi fortsatte att umgås och ha det gott ihop. Pratade mycket och åt lite ihop och vips var det sent och dags att sussa. Helgen har swischat förbi.

Nu, måndag, har jag varit på ett otroligt möte på morgonen med några äldre herrar som varit företagare och innovatörer i Tyresö och Spånga hela sina liv, jag tycker att det är så intressant att lyssna på dem att jag vill dokumentera allt. Sedan var det strategigrupp och sedan förmöte innan förbundsstyrelse med arbetsgruppen som ska ta fram en plan för arbete, boende och trygghet mot utanförskapet. Sedan var det förbundsstyrelse. Och nu sitter jag vid datorn, ganska sliten, måste jag tillstå. Nio veckor utan att ha rökt. Så nu känns det rätt säkert.

Måste gå igenom en massa ärenden till morgonens möte.
Ingen rast och ingen ro.

Allt ska göras för att människor inte ska hamna i utanförskap

Tyresö kommun har haft ett visst antal familjer och individer varje år på en ganska konstant och låg nivå. Det ska påpekas att dessa familjer och individer inte är de samma under ett helt år utan man gör allt för att se till att få personer i arbete, utbildning och man sätter in en mängd stödinsatser. Under tiden kommer nya ärenden och så tar man itu med dem, ett stadigt och viktigt arbete.

Nu har kommunens antal ökat, först ganska drastiskt i början på året för att sedan plana ut. Om ökningen är så drastisk är det naturligtvis något som man måste påpeka från Socialstyrelsens håll och analysera från kommunens håll. Båda dessa processer har skett helt i sin ordning. Från detta till att påstå att det inte görs något - det är inte med verkligheten överensstämmande. Det är klart att "Anna är arg" som
(s)opp.rådet Martin Nilsson uttrycker det i sin blogg.

Hela detta år sedan vi såg den här tendensen har man ökat insatserna på olika sätt. Det är därför jag blir upprörd å förvaltningens vägnar. De arbetar stenhårt med problematiken. En kamp mot utanförskapet.

Odenteatern spelar upp pjäs skriven av barn på Bergfotens skola

I tisdags var jag på en rolig grej mitt i alla möten. Barnen på Bergfotens skola har skrivit en pjäs som Odenteatern har adapterat så att den är "spelbar" och de har Börje Ahlstedt som tomte. Alltså, jag skrattade så tårarna rann! De var så roliga! Ann Näfver, vår eminenta metodutvecklare hade som vanligt många fingrar med i spelet. Och som vanligt blir det exceptionellt lyckat. Notis i DN idag.

En miljöpartist har pratat oralsex i fullmäktige i Karlskrona och chockat hela församlingen. Jag blir så trött. Det är verkligen precis som att det är det värsta man kan göra. Jag önskar att alla blev lika upprörda varje gång någon talar på ett nedsättande sätt om "de där invandrarna"! Karlskrona är ju ett näste för allehanda trista åsikter. Heja Sofia Bothorp!

Ordförande för försäkringsutskottet, en moderat, var med i nyheterna på TV igårkväll och gjorde otroligt dåligt ifrån sig. Här tvingas dödssjuka arbeta, en kurator från onkologen på Karolinska berättade med darr på stämman, och moderaten (förträngde namnet eftersom han var så usel på att framföra ett gott budskap) stod ganska känslolöst och malde om "man man bör se över regelverket". Nej, det där ska man ta itu med genast! Helt horribelt när försäkringskassan inte själv reagerar på oacceptabla villkor, hur fungerar det logiska tänkandet där?

Ont i armen! Och (s)oppositionen hoppar på socialen i Tyresö!

Jorå, nog har jag ont, jag som alla andra som tagit sprutan. Hur kunde jag inbilla mig att jag skulle komma undan det? Ouch!

Nu är han på krigsstigen, vårt käre oppositionsråd, Martin Nilsson! "Lägg mer resurser på att stävja det ökande behovet av försörjningsstöd!"

Jag har tillsammans med Martin lyssnat på tiotalet dragningar om hur hårt och målmedvetet vi arbetar med denna problematik i vår kommun och givit honom menande blickar som han fullständigt och naturligtvis ignorerat. Jag har också otaliga gånger själv berättat om hur vi arbetar på kommunfullmäktige. Men - på något vis verkar det vara dövörat till! Allt som gjorts och görs verkar helt egalt!

Det är verklligen inte schyst mot förvaltningen att gå ut och rya på det här sättet. Men precis som oppositionen har arbetat med en negativ kampanj mot hur Tyresös skolor sköts och hur dåligt elever och lärare fungerar med påföljden att alla mår uselt på grund av all konstant kritik, precis samma strategi ska man alltså använda sig av mot den sociala sfären. Skäms!

Fick spruta mot svininfluensan

Jag som styvnackat tänkte skippa att vaccinera mig, (ja, oj, så oansvarigt! Men jag pratade med folk som blivit så dåliga av själva vaccinet så att jag tänkte att jag avstår) jag träffade en landstingspolitiker och partivän igår som berättade att han gärna hade tagit biverkningarna från hundra vaccinationer hellre än att bli så dålig som han blev av själva influensan.

Han hade först 39,5 i en veckas tid, fruktansvärt för en vuxen person. Veckan efter hade han 38,0. De två påföljande veckorna var han helt slut, otroligt trött. En månad av hans liv borta, så uttryckte han det. Detta fick jag alltså berättat för mig samma dag som jag hade en inbjudan av en granne och väninna som erbjöd hela granngänget vaccinationer, hon råkar vara sköterska och är certifierad att ge vaccinationer. Jag hade alltså inte tänkt ta emot erbjudandet. Olle gick och fick sin spruta på kvällen. Väl hemma från Järfälla cirka 21.00 knackade jag lite stukad på hos väninnan och tog emot sprutsticket, ganska tacksamt får jag väl tillstå. Typiskt nog kom hon åt ett kärl och det rann blod nerför hela armen. Inatt hade jag lite spänt i armen men idag är allt OK.

Så jag har sällat mig till de tusentals som har fått en spruta. Tänk om bilindustrin kunnat vaccinerats. På dn.se tycker 53 procent att SAAB inte är ett bilmärke som behöver vara kvar. Hårt betyg.

En blandad måndag

Mötte representanter för Studieförbundet Vuxenskolan i morse, goda partivänner. Det var ett otroligt givande möte, men det fanns frågor som inte hade några svar på mötet utan vi måste ses igen och återkoppla. Det finns massor med SV som borde kunna utnyttjas mer inom olika områden.

Träffade sedan Landstingets politiker och en tjänsteman på aviserat samrådsmöte. Därefter in för att träffa viceordförande i Liberal Mångfald på riksdagen. Därefter vidare till Järfälla för en träff med två fantastiska personer som vill hjälpa mig att planera personvalskampanj. Jag känner mig så smickrad och glad.

Extremt sjokad vecka. Först på söndag lite lugn och ro.

Förbud mot minareter - Schweiz lika konservativt och förstockat som någonsin

Bodde i Schweiz i nästan ett år när jag var arton. Det är ett av de mest konservativa länder jag träffat på i Europa. Någon bifogade med ett utrop: Jamen Österrike! Österrike är HOPPLÖST! Ja. I alla fall är det väldigt trist med en sådan signal som man nu sänder med sitt förbud mot minareter.
Vart är Europa på väg?

Besök i Lidköping och Skövde med Birgitta Ohlsson

I lördags åkte jag tidigt hemifrån för att hinna med tåget 08.10 mot Skövde. Birgitta och jag sågs på perrongen för att skiljas till våra respektive vagnar för att båda skulle sova en stund. Resan gick snabbt och sedan blev vi hämtade av en gammal vän till Seveds Henrik, det var lustigt. Han var vänlig nog att köra oss till Lidköping och Folkpartiet Liberalerna där. Först talade Birgitta, sedan jag och sist Awaz. Det var mycket trevligt. Efter det åkte vi med bil till Skövde och hotell Billingen där en konferenslokal haade bokats, det var redan folk där när vi kom och vi tog snabbt något att äta och sedan var det dags för våra respektive dragningar igen. Därefter kaffe, mackor och mingel, sedan frågestund och sedan var det dags att gå till tåget igen. Birgitta och jag tyckte att det var en väldigt bra dag och intressanta och trevliga människor. Det var skönt att komma hem, var trött. Söndagen var det arbete vid datorn och sedan vila.

Tung portfölj till duktiga Cecilia

Åh, det är lysande och givet att Cecilia får en sådan viktig portfölj, hon klarar det galant och det vet Barroso.
Det är också frågor som både Cecilia och Olle Schmidt har arbetat med i sina roller som EU-parlamentariker. Alltså något som folkpartiet har försökt påverka sedan länge.

Så glad för allas vår skull och mycket stolt.

Folkpartiet Liberalernas landsmöte - omtumlande och fantastiskt

Så har det gått en hel vecka vilket det inte brukar göra i mitt bloggande. Försöker skriva oftare än så. Men - det började med att jag på onsdagen hade en mycket intressant arbetslunch med en person som jobbar med olika projekt som involverar tankar om mångfald och att blanda olika åldrar, kön och människor med olika bakgrunder och till exempel funktionshinder. Dessa träffas på ett sommarställe nästan som på läger och får göra massor med roliga saker ihop. På så sätt lär man sig av varandra och det blir ett utbyte, erfarenhet och inspiration för resten av livet för alla som är med. Jag fick ta del av någonting som jag inte ens kunde ana fanns därute, och det görs av människor helt ideellt. Fantastiskt!

Sedan var det dags för budgetfullmäktige. Ett oerhört trevligt sådant. Allt flöt på disciplinerat och vi höll tiderna och slutade till och med en kvart för utsatt sluttid, cirka 22.45. Väl hemma började jag packa (!) och det resulterade i att jag inte kom i säng förrän så sent så att jag blev orolig att jag inte skulle somna för att jag hade så få timmar att kunna sova på... Hopplöst!

Nästa morgon bar det iväg till Växjö. På Stockholms central på perrongen kom fler och fler folkpartister och det var kul att gå igenom tåget för att man kände folk överallt. Vi blev försenade och anslutningståget skulle inte vänta in i Alvesta. Jag sa till tågvärden att det fanns hundratalet folkpartister på tåget som skulle vidare till Växjö, det vore väl idé att vänta in? Snart kom det besked i högtalarna om att tåget skulle vänta in. Vid det laget hade några riksdagsledamöter hunnit beställa en taxi som jag hade hunnit fråga om jag fick åka med i eftersom vi skulle ha förmöte med partistyrelsen. Som det sedan blev så kom vi fram efter dem som hade tagit tåget eftersom vi fick vänta tjugo minuter på taxin...

Utskottsarbetet blev väldigt intressant och var bra skött av Eva Flyborg. Karin Pilsäter satt med från PS och hon är så otroligt duktig. Vi propagerade för våra olika motioner och önskade förstås att utskottet skulle bifalla det som PS hade avslagit eller besvarat. LAS upptog mycket tid i detta utskott och det blev en motion som bifölls för att möta utskottets önskemål på ett mildare sätt än vad till exempel min motion eller Agneta Berliners innefattade. (Utskotten består av ombud från hela Sverige. Det finns ett utskott för varje motionsområde, till exempel Rättspolitik, Arbetsmarknad (där jag var med) Klimat och miljö och så vidare. Man får välja det utskott där man vill sitta i mån av plats)

Partistyrelsen hade ytterligare ett möte på kvällen för att utröna hur arbetet i utskotten utfallit. Sedan arbetade vi till senare på kvällen i plenum. På fredagen anslöt sig alla medlemmar eftersom det bara är ombud som arbetar i utskotten. Sedan började ett hårt arbete i plenum för att gå igenom alla motioner. Före det hade Jan Björklund inlett med sitt öppningstal som var otroligt bra förutom att han sa att Nyamko kommer från "Afrika" istället för att säga vilket land i Afrika... Sedan skrev tidningarna om hur han hade kallat Zlatan för invandrare. Jag undrade i mitt stilla sinne precis som många andra hur korrekturläsningen går till där. Men annars var han helt lysande och innehållet täckte många för oss liberaler relevanta områden.

Jag var uppe i talarstolen i frågan om LAS, tredelad föräldraförsäkring, en punkt på klimatrapporten om att vindkraftverk ska placeras med hänsyn till riksintressen vilket jag tycker ska gälla även kärnkraftverk, och i frågan om medborgskapskurs. Jag blev citerad i tidningen Expressen från mitt lilla anförande om föräldraförsäkring "Jag kan inte skriva om min egen historia. Men jag kan se till att den inte upprepas." I DN kom från mitt inlägg om medborgarskapskurs "det finns en väljargrupp som jag vill att vi inte ska ha, de som känner att vi står nära Sverigedemokraterna".

En kurs i sig är inte konstig, det är oerhört viktiga frågor som man som nyanländ borde ta till sig, det handlar om att vi har en demokrati och om jämställdhet, skyldigheter och rättigheter. Detta tycker jag att alla ska få lära sig så snart man börjar på SFI, vilket jag tycker ska vara obligatoriskt om man inte kan visa upp att man läser svenska på annat sätt och då bör man validera det på SFI ändå. Språket är den kunskap som är a och o för att man ska kunna ta del av hur samhället fungerar, kunna ta till vara på sina möjligheter att påverka och kunna fungera på en arbetsplats. För mig framstår det som obegripligt hur man kan leva i ett nytt land utan att lära sig det landets språk...

Tyvärr är detta med tester för att bli medborgare inte helt odiskutabelt. Det tolkas från ganska många som krav på redan utsatta grupper och detta i sin tur får en del illvilliga att koppla det med främlingsfientlighet. Om det är något som Folkpartiet Liberalerna INTE är så är det främlingsfientliga! Själva grunden i liberalism är tolerans och alla individers lika värde.

Jag vill inte att det ska finnas ett uns tvekan om denna vår inställning. Därför är jag just nu emot medborskapskurs som krav för medborgarskap.

Liberal Mångfald hade två ombud och eftersom jag var ombud för Stockholms län hade vi alltså tre företrädare. Det var flitigt arbete från alla. Jag hade släpat med mig broschyrer, roll-up och knappar som fick vara med de andra sidoorganisationerna, det var roligt att vi syntes!

De små borden i plenisalen vid varje plats var egentligen alldeles för små för alla våra papper och den stora "telefonkatalogen" med motioner. Jag tappade ner allt på golvet på grund av att det var så trångt hur många gånger som helst, och såg andra brottas med samma problem.

På fredagen kom fina ordförande för LM Umeå och vi åt tillsammans med hennes gäng från "Ume" och sedan dansade vi en del. Underhållningen till middagen var ganska anskrämlig så jag tänkte att jag nog skulle bli tidig i säng. Men när livebandet slutat vid dansgolvet blev jag medlockad till diskot nere i källaren/nattklubben och det var skitkul och fler och fler sällade sig dit och fler och fler strömmade till dansgolvet. Jag kom i säng vid halv två på natten.

Lördagen var det massor som hände i plenisalen och trots detta trägna arbete av alla ombud och presidierna (som är oerhört proffsiga, de har koll på allt och till sin hjälp maassor av sekreterare) så fortsatte arbetet till fyra på morgonen. Inga beslut tas dock efter 24.00, utan då fortsätter debatten bara, men folk var förvånansvärt pigga i talarstolen, det märktes inte alls på dem att klockan var halv två på natten, den kunde lika gärna varit halv två på dagen! Jag kom i säng 03.00 för jag mäktade inte att vara kvar längre, jag trodde att jag skulle svimma.

Söndagen kändes vemodig, den rullade på med mer arbete, en sista koll i PS och sedan iväg till hotellet för att hämta bagaget. Vi slutade tidigare så ett gäng som väntade på att tåget skulle gå en timme senare stannade för att umgås i hotellets lobby. Min väska hade gått sönder på morgonen, jag fick inte igen den och såg framför mig hur klädespersedlar skulle rasa ut på marken medan jag drog den. Tack och lov hade hotellet hjälpt mig att tejpa igen den med silvertejp så att jag kunde klara mig hem. Olle hämtade mig så snällt vid Stockholm central, det duggregnade. Vi åkte till Solna för att hämta hundarna och sedan hem.

Landsmötet har varit omtumlande och fantastiskt. Detta är mitt andra landsmöte som ombud och jag känner att jag visste mycket bättre hur allt fungerade denna gång så att det var väldigt roligt att vara med och det var konkret och tydligt, inte lite lätt novis och förvirrat som första gången för två år sedan. Jag har lärt mig massor om partiets struktur och hur saker fungerar, jag har fått beröm och lyckönskningar och mycket värme från alla underbara partivänner. Det finns smolk i glädjebägaren. Men det blir en annan historia. Totalt sett härligt att få vara med och härligt att det är över för denna gång...

Cecilia blir kommissionär, hurrraaaaa!

Idag är jag mycket glad och stolt över att min förtjusande, oerhört begåvade och skärpta partivän Cecilia Malmström utsetts till EU-kommissionär. En stark stråle ljus i en annars ganska smärtsam dag.

Det började i söndags när jag skulle äta sen lunch. Omöjligt att tugga utan att det skar igenom märg och ben. Något stod inte rätt till. Kände med nageln på insidan av kindtanden på nedre käken. En spricka. Jag har pressat i sömnen i åratal. Jag mailade tandvårdsteamet på söndagskvällen och på måndag morgon ringde Kristina i receptionen därifrån och gav mig en återbudstid. Så himla schysst.
Sedan i söndags har jag inte kunnat äta nästan. Nej, jag har ju en del att ta av så jag kommer inte svälta ihjäl...

Idag fick jag en lagning som ska hjälpa mig över landsmötet. Om sprickan är för djup så kan man inte rädda tanden. Min tandläkare ska kolla om jag ska prova hypnos istället för bettskena. Det verkar vara väldigt vanligt att folk pressar på nätterna, har jag märkt på FB.

Kom till alliansgruppsmötet totalbedövad. Vi pratade budgetfullmäktige och planerade. Fredrik satt ordförande, han är bra.

Nu ska jag försöka få ihop ett antal texter, budgetfullmäktige och landsmötet, here I come...
Måste packa innan jag sticker till mötet imorgon, 15-23. Buss tidigt på torsdag...Tåget från Stockholm C till Växjö cirka åtta.

Nu orkar jag snart inte hålla mig vaken längre, men jag har ju så mycket att göra...Jag MÅSTE!

...och så går de framåt!

Tja, vad kan man vänta sig. Vissa människor tjusas av en något gapig partiledare som får mycket uppmärksamhet för vad han menar är den sanna bilden av Sveriges framtid. För det SD:s partiledare påstod i tidningen är i mitt tycke gapigt, osakligt och osmakligt. Det gillar en del. "Äntligen någon som tar bladet ur munnen". Jo, jag kan verkligen föreställa mig hur en del personer fungerar, populistiskt manipulerade. Det är sorgligt. Att Sverigedemokraterna för tillfället går framåt, alltså.

Och Vellinge, Vellinge, Vellinge... What can I say?

Om några dagar är det Budgetfullmäktige i vår kommun. Dagen innan jag åker till folkpartiets landsmöte i Växjö. Budgetfullmäktige innebär att vi börjar 15.00 mot i vanliga fall 18.00 och slutar 23.00 istället för 22.00. Vi betar av varje nämnd och förvaltning och debatterar med oppositionen om hur medlen har fördelats enligt alliansens förslag. Brukar vara trevligt men rätt så låååångt...

På landsmötet tror jag att LAS kommer att bli det stora diskussionsämnet, många vill gå längre än vad partistyrelsen förslår. Vi har också föräldraförsäkringen som nog kommer att diskuteras grundligt.

Att skriva snabbt och göra syftningsfel om Sverigedemokraterna

I somras skrev jag mycket snabbt ihop en text som jag tänkte kanske kunde komma med i Expos nya bok som då var på gång. Man hade gjort ett upprop och ville ha in bidrag med argument mot Sverigedemokraternas partiprogram. Mitt bidrag kom ju med till min förvåning och dessutom fick jag delat pris som bästa bidrag, vilket verkligen var en ära. Nu när jag läser texten igen blir jag oerhört irriterad när jag upptäcker ett grovt syftningsfel. Man måste vända på dessa för att det ska bli begripligt. Konstigt att ingen har upptäckt det i den närmaste sfären... Jag förstår om andra som läser det ute i anti-SD Sverige också blir irriterade...
Nu stör det här mig väldigt mycket. Hoppas att jag kan få rätta till nästa upplaga...
Annars står jag för vartenda ord!

Nomineringsmöte för yttre länets riksdagslista

En äldre kollega i en södertörnskommun har betalat för att få ha sex med en sjuttonåring... Mycket upprörande! Birgitta Ohlsson vill nu att sexköpare ska få fängelse. Det tycker jag är en bra idé. Däremot tycker jag inte att det ska vara kriminellt att sälja sex. Jag tycker tvärtom när det gäller knark. Där ska det vara fängelse för den som säljer.

På onsdagen tog jag emot drygt trettio personer som kom på studiebesök till Tyresö. De stod nere på torget i centrum och väntade. Jag rusade ner och tog alla i hand och guidade upp dem till servicecentret. Sedan hade jag och Mats Fält en dragning om hur kommuen ser ut och styrs. Vid elva kom Fredrik Saweståhl och presenterade sig och han var väldigt bra, ett mycket trevligt intryck.

Gruppen kom från Thailand, Vietman, Kina, Namibia, Botswana, Sydafrika, Indonesien och Indien. De hade många frågor. Vi visade sedan runt i kommunhuset och avslutade med lunch på plan 1.

På kvällen åkte jag och två partivänner från Tyresö till Anna Wittlock på Eriksbergsgatan för Folkpartiets nomineringsmöte för yttre länets riksdagslista. Det diskuterades en del om de olika namnens hemorter. Det är inte helt praktiskt med en lista för Stockholm och en för resten av länet. Flera talare poängterade hur viktigt det är att detta förändras till nästa val. Min plats nummer sex blev det votering om efter pläderingar. Femtionio mot tjugofyra blev resultatet. Inte min favoritdel i provvals- och nomineringsprocessen. Men mitt namn fick stanna på plats sex efter
1 Jan Björklund
2 Nyamko Sabuni
3 Nina Lundström
4 Erik Ullenhag
5 Gunnar Andrén

Helt overkligt! Jag fick så många grattis och kramar och alla var så glada och det var fantastiskt. Jag känner mig så hedrad över detta förtroende. Nu gäller det att behålla regeringsmakten också. Det kommer att bli en oerhört spännande valkampanj.

Idag höll Liberal Mångfald Stockholm ett mycket bra seminarium som handlade om de svårigheter som skett i de olika utansförskapsområdena och hur samhällets olika aktörer kan agera i samverkan: offentligt, privat och ideellt.
Alla stod kvar länge och samtalade av dem som suttit i panelen som bestod av polis, brandförsvar, fryshusrepresentanter, en man som påtalat rasism på Södertälje sjukhus samt två författare. Det kommer definitivt att bli konsekvenser av detta och det är väldigt positivt...

Manifestation för kristallnatten och Berlinmurens fall

Igår höll vi genom Per Altenbergs försorg en ljusmanifestation på grund av bland annat Kristallnatten och Berlinmurens fall. Bifogar artikel som fanns på SvD.se igår. Vi tände marschaller och stod vid Kulturhuset på Drottninggatan. Per hade fixat med folkpartitunna, kaffe, lussekatter och mandariner. Det blåste kyligt och mina händer blev sakta mer och mer orörliga. Det var ett sjå att få alla marschaller att hållas tända. Folk promenerade förbi och plötsligt stod Cecilia Malmström mitt ibland oss och alla marschaller, hon skulle vidare in till Kulturhuset. "Hej, vad gör ni? Vad trevligt!" Hon är fantastisk och jag gillar henne så mycket! Vi stod där en timme och jag tackar Per för träget arbete, han ordnade allt, skrev, fixade tillstånd, fixade alla marschaller (60 st) och släpade grejor. Vilken pangkille! Vilka partivänner jag har. Stolt. Därefter vandrade jag bort till Grillska huset där förbundets ombud för landsmötet träffades för att gå igenom alla motioner. En av mina favoritpartivänner gav mig en väldigt fin bok i försenad födelsedagspresent. "Det rena landet" av Maja Hagerman som handlar om hur påståendet om de rasrena svenskarna kom till.

Pers artikel som vi var med att skriva under.
"Ikväll minns vi bron, muren, natten
Den 9 november är ett laddat datum i Europas historia. Den 9 november 1989 segrade friheten i Europa. Berlinmurens fall banade vägen för demokratin, friheten att röra sig över gränserna och ett enat Europa. I dag är det även 71 år sedan Kristallnatten i Tyskland. Det är 16 år sedan bron i Mostar bombades till ruiner under kriget i Bosnien.

I kväll minns vi dessa händelser genom att tända marschaller i Stockholm och Göteborg. Förhoppningen är att detta blir en återkommande ljusmanifestation för ett fritt och öppet Europa och mot främlingshat. Vi behöver fler traditioner under vinterhalvåret som fungerar som en motvikt till främlingsfientligheten. Under sommarhalvåret är den svenska nationalismen ljus och välkomnande. Under vinterhalvåret används den svenska flaggan alltför ofta för att demonstrera främlingsfientlighet och intolerans. Sverigedemokraternas debattartikel om ”hotet från muslimerna” för ett några veckor sedan illustrerade detta med önskvärd tydlighet.

Den 9 november 1938
Natten mellan den 9 och 10 november 1938 inträffade Kristallnatten i Tyskland, ofta betraktad som startskottet till förintelsen. 400 judar mördades av nazisterna. 30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, minst 267 synagogor brändes och skyltfönstren i 7500 affärer krossades. Det är glassplitter från dessa skyltfönster som har gett händelsen sitt namn.

Hans berättar för Forum för levande historia om kristallnatten:

”Mycket riktigt så kom medlemmar av SS och ringde på dörren. Min mamma var skyndsam att öppna. Ändå så slog dom in glasdörren…Utanför porten väntade ett hav av judiska människor, som kom från andra håll, där vi skulle ansluta oss, för att senare marschera med dom till synagogan…den hade dom satt eld på… Alla män togs till så kallade KZ, koncentrationsläger. Dom tog även min morfar.”

Ikväll tänder vi marschaller för att minnas förintelsen och för att protestera mot våld och antisemitism.

Den 9 november 1989
Från 1949 till 1961 flydde 3 miljoner människor över gränsen från Öst- till Västberlin. Berlinmuren byggdes av kommunistregimen i DDR 1961 för att stoppa denna flykt. Muren kom därmed att symbolisera det kommunistiska förtrycket i Östeuropa. Med Berlinmuren som bakgrund avslutade John F. Kennedy sitt berömda tal 1963 med följande ord:

”Alla fria människor, var de än må leva, är medborgare i Berlin och således, som en fri människa, känner jag stolthet för orden ’Ich bin ein Berliner!”

På kvällen den 9 november 1989 begav sig tiotusentals östtyskar mot Berlinmuren efter att kommunistpartiets politbyrå tidigare på dagen hade beslutat att tillåta resor över till väst. De villkor som politbyråns beslut innehöll glömdes bort i tumultet. Gränsvakterna började sent på kvällen att släppa människor över gränsen. Därmed fullbordades kommunismens fall, en process som inleddes med bildandet av den fria fackföreningen Solidaritet i Polen 1980. Ikväll tänder vi marschaller för att minnas kommunismens brott mot mänskligheten och för att fira visionen om ett helt och fritt Europa.

Den 9 november 1993
Under mitten av 1500-talet beordrade sultanen Süleyman den store byggandet av en bro över floden Neretva i nuvarande Mostar, Bosnien. Bron stod klar 1566. Den 9 november 1993, under kriget i det före detta Jugoslavien, besköts och förstördes bron i Mostar, en symboliskt laddad händelse då bron förband den kroatiska (kristna) och bosniska (muslimska) delen av staden. Sommaren 2004 återinvigdes bron. Ikväll tänder vi marschaller för att protestera mot att politiska partier underblåser hat mot muslimer i vårt land och för fred och försoning i Europa.

Vi minns muren, bron, natten. Vi tänder marschaller för den frihet, mångfald och humanism som är Europas historia och framtid. Tänd en marschall du också om du vill bidra till att starta en ny tradition som motvikt till främlingsfientlighet och rasism."

Per Altenberg, Folkpartiets EU-nätverk
Adam Cwejman, LUF
Pär Gustafsson, Liberala Studenter
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesman Fp
Anna Steele Karlström, Liberal mångfald

Liberal Mångfald och utbildning om hur man argumenterar mot främlingsfientlighet

Fredagen blev en dag när jag satt konstant framför datorn för att mycket sent omsider förbereda styrelsemötet med Liberal Mångfald. En oändlig rad olika skrivningar skulle samlas ihop för utskrifter och mötet planeras för att så många punkter som möjligt skulle hinnas med. På kvällen åkte Olle och jag in för att äta middag med några ur Liberal Mångfald på en etiopisk restaurang. Vi hade trevligt och det var gott och kryddigt. Vid nio var vi redan rätt så trötta och skildes åt för att ses igen nästa dag.

Studieförbundet Vuxenskolan ställer upp med lokal i det samarbete som vi har med Stiftelsen Expo och utbildningen "Att argumentera mot främlingsfientlighet".
Där samlades ett gäng människor på lördagsmorgonen för att lära sig om Sverigedemokraternas historia och islamofobi, bland annat.

Därefter tog Liberal Mångfald vid med sitt styrelsemöte som blev intressant och givande. Dessvärre mådde flera av ledamöterna inte bra, en fick ont i magen av lunchens starka kryddning, en hade fått svininfluensevaccination och hade feber, illamående och värk i armen (ville ta den frivilligt??) och en fick blixtrande migrän. Själv hade jag fruktansvärda menstruationssmärtor. Ett glatt men något stingsligt gäng. Det blev ett abrupt avbrott på vårt möte när damen som satt i ett annat rum och höll sin studiecirkel skulle gå och behövde larma på lokalen. Vi var mitt i landsmötesdiskussioner...Vi hade blivit lovade att få vara där ytterligare en halvtimme men tydligen hade de två kvinnorna på SV missförstått varandra. Det var bara att bryta upp och avsluta mötet på hotellet där några av deltagarna bodde. Vi samtalade om allt möjligt efteråt. Ett fantastiskt gäng med mycket diversibla bakgrunder och levnadshistorier som skulle kunna bli böcker. Jag kanske borde intervjua alla och skriva en bok? Den skulle bli fascinerande!

Kom hem lite före 22.00. Nu är det söndag och jag ska försöka komma ikapp. Och plötsligt skiner solen när det nyss var så grått...En riktigt vacker höstdag. Hade jag varit troende hade jag tackat gud. :-)

Besök i Falköping - Jan Björklund "görhäftig" enligt medresenär på tåget

Onsdagen susade förbi med bland annat styrelsemöte med Vårljus. Denna gången var vi i Nacka kommunhus där ordförande för styrelsen hör hemma i vanliga fall. Trevligt och intressant med vissa inte helt lätta frågor att ta ställning till.

På torsdagen åkte jag tåget till Falköping. Fick sällskap från Södertälje av en trevlig ung man som studerade på Chalmers. Han såg min folkpartipin på min dräktjacka och tog upp konversationen med mig. (Jag hade trott att jag skulle hinna läsa massor.) Men vi pratade mycket om politik och när jag sade något om att "Jan Björklund är ju tydlig" så utbrast han: "Jan Björklund är görhäftig!" på sin Göteborgska. Tänk så det varierar med omdömen om min partiledare. Ingen är ljum inför honom. Antingen hatar man eller älskar man. Personligen tycker jag att det är lite av ett dilemma. Skulle det vara bättre för partiet med en person som inte väcker riktigt så starka känslor?

Erik Ullenhag har sagt i olika sammanhand nu att vi folkpartister har en tendens att vara lite veliga inför medborgarna när det gäller våra partiledare om någon kritiserar så har vi ofta sagt: "Tja, men vi ska snart byta ut honom..." När det gäller Björklund så har jag då aldrig hört någon säga så och jag tror att det dröjer innan den tendensen återkommer i partiet om den ens gör det. Jag tror att vad vår partisekreterare Ullenhag menar är att vi borde vara mer lojala och inför alla visa att vi tror på vår partiledare och att det han säger är bra. Folkpartister ska alltid vara lite rebelliska, lite utmanande i den egna gruppen. Det är roligt att vara folkpartist vilket är bra eftersom det är det enda rätta partiet för en sann liberal.

Resan gick fort och snart hoppade jag av i Skövde för vidare transport till Falköping. Där träffade jag den herre som bjudit ner mig till deras mångfaldsgrupp som höll en studiecirkel. Vi hade ett trevligt möte och den inbjudande herren och hans rara fru tog hand om mig tills tåget gick tillbaka mot Stockholm.

Jag kände mig mycket vemodig på hemresan. Massor att göra som inte hade åtgärdats. En enormt hedrande placering på riksdagslistan värmde mitt hjärta. Medan tåget susade fram i mörkret tänkte jag mycket på människor jag älskar och hur livet kan förändras drastiskt från en dag till en annan på både gott och ont.

En mycket berusad medelålders kostymklädd australiensare vinglade omkring i tågvagnen. Han kom från restaurangvagnen där han måtte ha fått i sig en hel del och sedan visste han inte var hans sittplats var. När han slutligen hittade den så var det vid en måttligt road yngre kvinna som egentligen inte hade någon lust att konversera med honom. Han kunde inte sitta stilla en längre stund utan plötsligt gick han iväg till bistron igen och kom tillbaka med en ölburk. Åter igen kunde han inte finna sin plats. Jag pekade ut den för honom och han sluddrade att jag verkligen var "very sweet" medan han lullade och satte sig.

När vi började närma oss Stockholm gick jag och ställde mig vid dörren för att kunna gå av fort. Då kom australiensaren och ställde sig med mig. Han såg faktiskt ganska trevlig ut förutom att han var fullkomligt packad. Han sa att han tyckte att jag var "very beautiful" och då svarade jag att alla berusade män tycker att de flesta kvinnor är beautiful. Sedan frågade han vad jag skulle göra i Stockholm. Jag svarade att jag skulle gå till min bil och köra hem. Då sa han att "that was the sexiest thing I have ever heard". Jag brast faktiskt i skratt, han var ju helt borta, men det var ju rätt så lustigt. Så snart tåget hade stannat skred jag iväg med raska steg. I Stockholm öste regnet ner och när jag kom fram till bilen som stått parkerade bortom Olof Palmes gata så var jag helt dyngsur. Det passade mitt kynne väldigt väl.

Olle hade inte gått och lagt sig. Det var skönt att komma hem.

Socialdemokraternas kongress försvann med 100-årsfesten

I förra veckan var det hektiska dagar med vänortsbesök i fyra dagar med tillhörande olika studiebesök, avtackningar två gånger av Berit Assarsson och inhandling på systemet och Martin Ohlsson till helgens hundraårsfest. Fantastiska människor från Frankrike, Finland, Polen och Lettland, nya och gamla bekantskaper, alltid lika underbart med dessa möten...Vänorternas representanter åkte hem på fredagen.

Socialdemokraternas kongress följde jag sporadiskt i tidningarna och på nyheterna men med visst avstånd. Det som upptog all min tid och tanke var "the party", vår hundraårsfest som skulle hållas på bygdegården. Det tog sådan tid bara för oss att få till en inbjudningslista, där vi säkerligen dessvärre glömt bort en del människor, att den inte gick ut förrän väldigt nära inpå. Under tiden skulle vi enas om och planera ett festupplägg som var i bådas tycke godtagbart. DET var inte så lätt. Vi sökte lokaler redan innan sommaren. Det är inte många där man har möjlighet att hyra utan att behöva ta med mat och dryck i paketet. Slutligen hamnade vi på bygdegården ändå, det stället där jag först faktiskt absolut inte ville vara på. Men det ligger nära bussarna, rimligt prisläge, stort kök och man får hyra utan mat och allt. Jag tyckte att det skulle vara jobbigt med sittande middag med så många och dessutom så får inte 150 sittande gäster plats på bygdegården. Vi enades om att det skulle vara mingelfest. Dans var essentiellt. Maskerad var det jag som ville ha, mitt fel helt och hållet.

Detta var själva geisten av vårt upplägg. Så vi skulle ha massor med vin och öl och en bar med möjlighet att bjuda på drinkar.

Vi gnabbades om mängd på allt, jag såg framför mig ett fylleslag medan Olle såg framför sig hur allt tog slut, bådas scenarion personliga skräckscenarion...

Hämtade Sofia på Bromma på fredagskvällen, hon har en lugnande effekt på mig, trygg och vacker och lugn.

Lördagen kom och det var en del pyssel och körningar till Bygdegården för att ställa iordning och lämpa in allt som skulle vara där. Nio marschaller med hållare var bara en del av det som fyllde bilen, det var miljoners kassar med allt för en fest... Vi åkte med två bilar i två omgångar med fullastade utrymmen. Olle fixade allt tekniskt. Han ordnade bland annat en videokamera som rullade konstant mot en del av dansgolvet som vi sedan projicerade på en av salens väggar så att det blev lite liv åt rummet.

Välkomstdrinkar på övervåningen. Sara skulle vara fotograf, Emilie hänvisa alla upp. Sofia servera välkomstdrinken med is. Det började komma folk. Alla såg fantastiska ut, man hade verkligen ansträngt sig ordentligt, det fanns allt från en helt rödmålad djävul med tillhörande hemska ögon med smala pupiller till indianer, pirater, brynjeklädda riddare, katter, häxor, Pulp fiction overdose offret (med en adrenalinspruta i bröstet! skitbra) en munk, en kines, en zigenerska, en pirat, ett brudpar (Olle och jag)en korv m bröd (?), ett skelett, tyrolerfolk, ett utsökt sjuttonhundratalspar, en hallick, en egyptisk prinsessa, ett afrikansk par, fru Simphson, Chaplin, en speleman och massor mer. Lena var Smurfan, helt blåmålad och söt som en sockertopp, hon hade lyckats få till allt perfekt, till och med mössan slokade så där perfekt som bara smurfarnas mössor gör. Jag var helt betagen och bergtagen!

Sedan körde dansen igång och folk dansade som galningar. Jag hade fått världens finaste present, nämligen. DJ Josefin, döttrarnas kusin, Olles systers dotter som i vanliga fall spelar på Engelen. Otroligt duktig. Henne fick jag för kvällen som födelsedagspresent! Därav en fantastiskt bra musik hela festen! Därav många med träningsvärk nästa dag...Mitt i allt kom en vän och hennes man med dragspel och fick igång alla med en allsång som de gjort en egen text till Viljasången. Det var så fint. Alla sjöng med mitt i allt och sedan dansades det igen...

Vilket party. Städade sedan i fem timmar eftersom det skulle vara rent för inspektion 08.30 nästa morgon inför ett dop. Jag var helt slut. Vi kom inte i säng förrän 09.30. Men jag fann en känsla av frid över att allt var över and done with... Nu kan jag gå vidare i livet...

Söndagen var hela huset i kaos eftersom vi slängt in allt från festen där det fanns plats. Mycket dryck blev över, Olle glad att det inte tog slut. Inget fylleslag, Anna glad att det inte tog slut. Båda nöjda!

Måndag hade vi strategigrupp med dragningar om hur halvöns logistik ska klaras av och kommuncieras till invånarna med detaljplaneläggning och kommunalt VA och vägbreddning samt belysning, om alternativlägen för eventhall samt utredning om tillagningskök.

Fredrik och jag rusade iväg innan vi var klara med insikten att mötet vi skulle vara på med PRO och SPF började 15.00 och inte 15.30 som vi först gått och trott... Vi kom dit och fick applåder, slokörat.

Debatten gick bra. Berit Assarsson var där och lyssnade. Hon hade förstås synpunkter efteråt men jag tycker att alliansen klarade sig bra.

Kommunföreningsmöte på kvällen, trevligt.
Socialnämndsberedning på tisdag förmiddag. Seminarium med Nyamko och Dilsa på Ohlininstitutet om "Var drar vi gränserna - om religiösa symboler i ett sekulärt samhälle"
Uppvaktning på Trollängen där en dam fyllde hundra år. Man hade ordnat en bukett blommor från förvaltningen som jag tog med. Damen i fråga och jag konstaterade att hon var dubbelt så gammal som jag exakt, att vi båda var skorpioner och att "ja, oss sätter man sig inte på!" Vi skrattade gott.

Klockan 16.00 hade man ställt i ordning sal Ulriksdal på plan 1 i kommunhuset för en mottagning åt mig. Smörgåstårta och kaffe med kladdkaka. Jag hade köpt vin. Det kom en hel del folk och det kändes oerhört rörande. Fina blommor en masse och fina flaskor och böcker...Förvaltningschefen höll ett fantastiskt tal. Mats Fält höll ett tal med en del irritationsmoment men det var fint ändå. Efteråt fick jag hjälp ner till bilen med allt och susade för att hämta Sofia som skulle till Bromma och sitt plan till Umeå.

Har aldrig sett så mycket blommor samtidigt sedan mamma fyllde sjuttio. Jag tänkte på alla de bilder som folk tar på jämna födelsedagar där de sitter som små dvärgar i ett hav av gåvoblommor. Så tänkte jag att jag inte ska göra så för att jag är en ny generation (?!!) som inte gör så längre... Jo, pytt. Jag är FEMTIO, för helskotta! Inte 27 som jag känner mig som... It is cruel när verkligheten kommer ikapp. Samtidigt känner jag ett visst lugn plötsligt, kanske är detta en vändpunkt, kanske jag blir mer värdig, slutar springa fram i korridorerna, hoppa i pölar (det gör jag visserligen bara med erforderliga vattentäta skor eller stövlar, märk väl) och klättra i träd... Näe, verkligen inte! Hur skulle det se ut om jag förändrade hela min personlighet?

Jag längtar till 2010 och en hejdundrande valkampanj och en härlig sommar. Redan.
Då har jag varit aktiv i partiet i tio år, faktiskt några av de bästa åren av mitt liv, och då ska jag ha mingelfest för alla folkpartister jag känner, det är bara så!

Är det så konstigt att sossarnas kongress hamnar i skuggan av allt detta?

Nästa val blir ett kärnkraftsval, säger Jan Björklund

Det som är jobbigt med kärnkraft är att det faktiskt är ett nödvändigt ont. Man kan förstå orsaken till att den behövs men för den skull inte göra volter att så är fallet. Jag tycker att det är en viktig fråga som jag inte tror att oppositionen vill ta till sig. Det är primärt deras väljare som skulle drabbas om industrin inom olika områden lades ner eller flyttade utomlands på grund av elbrist i Sverige.

Samtidigt har (s) förstått hur viktiga väljare småföretagarna är och hur mycket de står för vad gäller att skapa arbetstillfällen.

Alla börjar krama olika viktiga målgrupper nu. Intressant att följa. Och valkampanjens år är igång...

Demokratidag i Tyresö centrum och lite annat

På lördagen den 24 oktober var det FN-dag och, för andra året i rad, även demokratidag. Alla partier samlas för att gemensamt svara på kommuninvånarnas frågor och synpunkter. Detta är en dag som jag velat se i flera år och jag är så glad att vi har den naturliga kopplingen till FN-dagen. FN-dagen har vi firat i centrum i tolv års tid. Dessvärre hade ordförande i Demokratiberedningen inte bokat in oss vilket han kunde ha gjort för ett år sedan. Vi fick inte vara inne i centrum utan hade ett tält utanför ingången där Kapp-Ahl och ICA ligger. Det var kallt men trevligt. Om jag skulle börja jaga upp mig igen på hur hafsigt man kan sköta vissa basala saker som ordförande så skulle det bli trist för vem som helst att läsa. Alltså nöjer jag mig med att säga att jag skällt och skällt och förhoppningsvis kommer ordförande att boka in centrum redan denna vecka för nästa års demokratidag.

Vi måste träffa Rodamcos ledning ändå. Förra tillfället folkpartiet hade "Liberal träffpunkt" som vi ju har varje månad precis före kommunstyrelse där vi står i centrum en- och en halv timme för att folk ska kunna komma och prata med oss om vad de vill och som vi aviserar på Tyresö centrums alla skärmar under en veckas tid innan, så blev jag avhyst av väktare! Det har aldrig hänt under mina nio år i politiken! Väktarna sa dessutom att vi politiska partier skulle vara "där borta vid COOP" och så pekade pekade de bort mot bortre delen av centrum där ju mycket riktigt COOP ligger. Jag sa att jag kan gå själv och då sa den ganska maffiga kvinnliga väktaren: Ja, vi har inte tänkt röra dig! Aaah, det var helt befängt!

Dagen D, demokratidagen, avlöpte dock så väl den kund avlöpa under de förutsättningar vi hade.

På söndagen jobbade jag med saker som jag inte hunnit med i veckan och så ordnade vi middag som vi skulle äta med Seved och Henrik. Vi bastade och jag blev ohyggligt trött. Kollade Branaghs "Wållender" Wallander. Han är himla bra!

Måndagen stora event var mitt vanliga halvårsbesök hos tandhygienist. Är livrädd att få vara med om det min mor fick genomlida, tandlossning och massor med fruktansvärt smärtsamma och ytterligt dyra operationer. Det var en ny tandhygienist som gav mig helt andra instruktioner än den jag haft i tre års tid. Jag har "flossat" troget varje afton, nu kunde jag väl använda tandpetare!(vilket jag använt innan den förra tandhygienisten uppmanade mig att börja använda tandtråd) Tänk att det inte finns någon enda fast sanning i denna värld? Jo, den att vi alla dör, kanske. Men inte ens den är väl helt säker om man får tro forskningens framsteg...

Dessutom var hon mycket rekorderlig och sa: Nu ska vi inte överdriva! Du är absolut inte i någon riskzon, du sköter dina tänder minutiöst och borstar bra...Tandpetare, vetja!

Jaja. Vad ska jag nu oroa mig över? :-)

Vi hade styrelsemöte i kommunföreningen och det var väldigt trevligt. God stämning och det känns lite pirrigt, vi börjar komma in i lite valkampanjstämning. Åtminstone känns det tydligt att det är på gång.

Mötte en kille från en tandläkarhögskola någonstans i Sverige igår som har fått problem.Han kontaktade mig i egenskap av ordförande för förbundet Liberal Mångfald. En märklig historia. Jag fick massor av trattkantareller av honom.

Innan kommunstyrelsen hade vi "Liberalt möte" i Tyresö centrum. En manlig väktare glodde hela tiden, jag fattar inte hur det kan bli så... Men eftersom vi inte hade med vår tunna (en tunna på hjul som man sätter partiets logga på och en träbricka så blir det som ett pelarbord där man kan ha lite material) eller vår roll-up utan jag hade bara min folkpartijacka på mig och så stod vi bara där och pratade, så kunde väktaren ju inte göra något...

Kommunstyrelsen blev en lång sådan, med sekretessärenden och långa diskussioner. Jag vaknade före fem igår morse och somnade inte om utan gick upp och därför var jag helt slut, nickade till sådana där millisekunders nickar som är så förargliga. Efter macka och kaffe under ett avbrott då samtidigt (s) ajournerade sig så piggnade jag till. Det är jobbigast när någon börjar göra mer malande och längre inlägg, det är fruktansvärt sövande...

Idag är det avtackning av Berit Assarsson på slottet och ikväll är det socialnämnd. Vi har tidigarelagt den en timme eftersom alla vänorter är på besök i Tyresö och det är middag på Prinsvillan. Jag hinner nog vara med en stund, hoppas jag.

Kvinnojouren, ensmakommande flyktingbarn och dragning om kommunens arbete mot främlingsfientlighet

Måndagsmorgonen började med att ledningsgruppen träffade det företag som håller på att ta fram en ny kommundirektör till Tyresö. Därefter rusade jag till Servicecentret där tre kvinnor från kvinnojouren som jag stämt träff med väntade. Vi gick till mitt tjänsterum och hade ett mycket givande samtal. Jag ska "praktisera" hos dem snart. På kvällen hade vi vårt vanligt kommunföreningsmöte med partiet men denna gång hadde vi dragningar från de olika nämnderna inför budgetfullmäktige.

På tisdagen hölls ett seminarium av KSL om ensamkommande flyktingbarn och deras situation både ute i kommunerna men också hur migrationsverket hanterar deras ärenden. Inte upplyftande.

Sedan hade jag en träff med en professor i islamologi tillsammans med en vän från Liberal Mångfald. Vi hamnade på ett café på Götgatsbacken där vi åt soppa och pratade och det var mycket intressant. Fick med mig bra namn som kontaktpersoner och kunskapskällor för Liberal Mångfalds del.

Efter det att jag skjutsat honom till sitt hotell på Östermalm så susade jag till alliansgruppsmöte på moderaternas partilokal i Tyresö.

På torsdagen kom Nitrokonsult och sotaren för att kolla effekterna av alla sprängningar som pågått det senaste halvåret i vårt område. Sprickorna jag funnit här och var hade tydligen existerat redan innan allt började. Det var väl bra. De var mycket trevliga och tillmötesgående och vi skildes med god känsla.

Jag hade lovat en gammal vän till pappa Clive att komma och berätta för hennes engelska grupp om vårt arbete mot främlingsfientlighet i Tyresö så därför bagav jag mig till Gamla stan och café Mäster Olofsgården. Jag anslöt mig till sällskapet som satt och åt och fikade eftersom det var lunchtid och sedan gick vi till en konferenssal två trappor upp. Där hölls vi i två timmar och hade mycket intressanta diskussioner om den mycket aktuella problematik som nu debatteras på grund av Sverigedemokraternas inlägg i Aftonbladet i måndags. Jag varnade dem för att min engelska inte kommer att hållas uppdaterad lika bra sedan min far har gått bort. Ibland kunde jag söka något ord och säga det på svenska med frågetecken och det var en mycket hjälpsam åhörarskara som genast gav mig rätt ord på engelska. En intressant eftermiddag.

Därefter var det dags att gå till partikansliet på Stora Nygatan och förbundsstyrelsemöte. Mötet varade i tre timmar och det presenterades bland annat ett utkast till sjukvårdsprogram från landstingsgruppen. En del nya tankar blandat med gamla paradnummer. Detta program ska gå på remiss till kommunföreningarna och svar vara inne i slutet på januari.

På fredagsmorgonen träffade jag kommunrevisorerna, var helt ensam, ingen vice eller andra vice ordförande som båda hade förhinder. Det känns alltid som om man sitter på förhör, men jag börjar bli van och kände mig trygg och lugn och lät mig inte provoceras av socialdemokraternas förtroendevalda.

Idag ska vi ha demokratidag i centrum och det är en historia för sig! Återkommer.

En kråka som trodde hon var näktergal: "Obesvarad kärlek" på Intiman

Olle och jag var med vänner igår på Intiman och såg och hörde "Obesvarad kärlek" med Loa Falkman och Babben Larsson. Först åt vi en underbar middag, om än lite stressad, på Tranan. Rekommenderas: God mat, fin stämning i lite rustik miljö och fantastiskt trevlig och serviceminded personal. Kort sagt perfekt!

Nå, om denna föreställning då: Florence Foster Jenkins hette en societetsdam som levde 1868 till 1944. Hon älskade musik så enormt men hade total avsaknad av taktkänsla och var tondöv. Dessvärre förstod hon överhuvudtaget inte detta utan sjöng gärna och mycket med en fullständig självsäkerhet under flera decennier.

Människor älskade att lyssna på henne för att det var så otroligt att hon inte förstod bättre, hon sjöng falskt och koketterade som om hon var en fullständig sångfågel med kristallklara toner. Publiken utvecklade ett sätt att skydda artisten i de värsta skrattanfallen med att göra allt för att inte låta henne se hur lustig de tyckte att hon var, de stoppade näsdukar i sina munnar eller rusade ut ur lokalen där hon uppträdde. Hon var så populär att hon fick spela in skivor och slutligen uppträda på anrika Carnegie Hall mitt under brinnande krig 1944. Hon dog en månad efter sitt uppträdande där, lika aningslös och i tro att hon verkligen var en stor sångerska. Denna historia är helt fascinerande. Falkman och Larsson ger en förställning som är mycket bra, rolig och tankeväckande. Falkman spelar den pianist som ackompanjerade Florence under många år, Cosmo McMoon. Dessa två personer spelar hela föreställningen själva och de gör det med bravur.

En härlig afton med stor kulinarisk och kulturell mättnad...

Roland Zuiderveld om tonen i Holland

Ofta brukar man framhålla Holland och Sverige som mycket liberala länder. För mig står liberalismen som det enda sanna demokratiska sättet att ha ett samhälle. Därför är det mycket oroväckande när det berättas om hur tonfallet sakta men säkert förändrats i Holland, så som Roland Zuiderveld skriver i sin debattartikel i DN igår.

Man kan se tendenser och försöka agera därefter. Det känns nästan som om vi har facit i hand utan att ta till oss svaren. Vi politiker har ett stort ansvar att förmedla svaren på de frågor och den mörka bild av Sverige som Sverigedemokraterna ställer och målar upp.

SD spelar på undergångskänsla och har en olycksbådande beskrivning av framtiden som går hem hos människor inom vissa grupperingar och åldrar. Det är ett oschyst sätt att förmedla budskap.

Vi måste ha svaren på Sverigedemokraternas retorik. Om vi har dem (och det menar jag att vi har) så måste vi tydligt förmedla dem. Det är enda sättet att klä av SD kläderna och visa den nakne kejsaren. Alla måste få se hur SD står med rumpan bar. Deras hotbild av Sverige ska eka så tom och innehållslös som den förtjänar. Ingen ska kunna uppfatta den som sann. Men det är upp till oss andra att försäkra oss om detta.

Skolan borde vara statlig

Så har äntligen mitt eget parti tagit bladet ur munnen och driver frågan om ett förstatligande av skolan. Det har jag önskat mig sedan jag gick med i partiet för nio år sedan. Det går inte att med gott samvete säga att skolan är likvärdig över hela vårt land. Det finns för stora skillnader som syftar till var man bor i hur god kvalitet det är på utbildningen man får och hur eleverna når målen. Detta tycker jag om vården också.

Utbildning är något som är så basalt viktigt för alla människor och har betydelse för utkomsten av hela ens liv så det borde verkligen vara något som man kan lita på är en möjlighet på samma villkor var man än råkar vara född eller bosatt i landet.

Detsamma gäller vården. Det ska inte vara någon skillnad på möjligheten att få eventuell dyr medicin mot vissa sjukdomar eller nödvändiga behandlingar eller värdig vård i livets slutskede på grund av vistelseort.

Det här är hjärtefrågor för mig. Rättvisa är det vi politiker kan eftersträva inom alla områden även om jag inser att det är extremt svårt, till och med näst intill omöjligt, att uppnå millimeterrättvisa.

Bra jobbat Björklund, Odenljung och Strandberg.

Sverigedemokraterna ute ur offerrollen

Sverigedemokraterna kan inte leva på "underdog"mentalitet längre. De kan helt enklelt inte längre påstå att "deras" frågor inte får diskuteras eller att etablissemanget dissar och ignorerar dem. Debattartikeln i Aftonbladet igår var anmärkningsvärd både på grund av att den publicerades just i Aftonbladet men också förstås på grund av sitt innehåll. Nu skriver alla tidningar och alla bloggare och alla kommentatorer om detta innehåll. Dessvärre kan man utläsa av de många inlägg som kommenterar att Sverigedemokraterna ingalunda är ensamma om sina åsikter. Hur sunkiga, fördomsfulla och förljugna deras påståenden än är så finns det människor där ute som tror på dessa påståenden och som dessutom håller med om den världsbild som SD målar upp. Vem vill bo och verka i Sverigedemokraternas Sverige?

Vem vill leva i ett land där gränserna är stängda. Där inget utbyte med andra länder i form av arbetskraft, utbildning, innovation, forskning, skydd mot internationell brottslighet, arbete mot miljöförstöring, freds- och demokratiarbete får ske? Listan är längre men det är några områden där vi "svenskar" bör känna oss kränkta enligt SD eftersom vi utsätts för andra kulturer när vi arbetar och rör oss över alla landsgränser. Det som vi blivit så vana vid att göra och det som har blivit en självklarhet för oss alla i detta land.

Människor flyttar ut och in helt naturligt efter behov och vilja och ibland på grund av flykt. Så har det alltid varit och så måste det förbli, det är MITT och allas Sverige, det Sverige jag älskar. Det Sverige som Sverigedemokraterna vill förändra till en verklighet som just de tror på.

Folkhemmet är Sverigedemokraternas idealbild, en bild som verkligen var en chimär till och med när den var existerade, så förljugenheten är det som strävas efter förutom ojämställdheten och diskrimineringen som är Sverigedemokraternas innehåll i bilden av deras önskeSverige. För mig framstår det som totalt obegripligt att det finns människor som väljer att vara efterföljare till ett parti som vill begränsa den egna demokratin och den egna människorätten. För så fort man väljer att rösta för ett parti med sådana idologier så väljer man definitivt för risken av en inskränkning av sina egna rättigheter och man väljer för risken att ens eget människovärde inte blir värt någonting alls. Så fungerar alla diktaturer och alla förtryckande styren. Så fort vissa grupperingar anses mindre värda och så fort vissa grupperingars rättigheter anses behöva inskränkas så har demoraliseringen redan börjat och det civila samhällets själva grundvalar raserats.

Det finns bara en enda sanning och det är att Sverigedemokraterna är ett parti som är totalt onödigt, bakåtsträvande och kränkande.

Jag fick en budkavle

Min kompis Seved

...bloggar här

Barbro Westerholm i morgonsoffan om HBT-frågor och SD sa nej till dödsstraff

En av mina favoritpartivänner Barbro Westerholm var på TV4 morgon nyss och pratade om HBT-frågor. Hon talade om hur viktig Prideveckan och Prideparaden är som signal för hela samhället. Det som är väldigt viktigt är också att alla partiledare visar sitt stöd och jag har sagt till Jan Björklund att jag hoppas att han går med i Prideparaden 2010 eftersom han inte kunnat vara med några år nu. Jan: Boka in Prideparaden 2010 redan nu så blir vi alla stolta och glada!

Sverigedemokraterna har haft "landsdagar" och hade frågan om att införa dödstraff i Sverige på agendan. Man röstade ned förslaget. Alltid något.

Stockholmskonferens på Bonniershuset

Så var det dags för Stockholmskonferensen som gick av stapeln på Bonniershuset på Torsgatan och jag har aldrig varit där. Någon hade sagt att det låg vi Norra Bantorget men det var en bra bit därifrån och jag hade hoppat av vid T-centralen. Kunde lika gärna åkt till St:Eriksplan... Det blåste snålt och jag var kall när jag kom fram. Sedan var det en riktigt bra och givande dag trots att man spenderar en lördag på att umgås med "jobbet". Fick flera grattis för gott provvalsresultat. Många bra seminarier och talare på plats.

Dagen avslutades med italiensk buffé, trevligt och gott och vi pratade mycket. Sedan gick vi till hotell Clarion på Norra Bantorget där jag bara tog en cocacola. Gänget som från kansliet som ordnat med konferensen var också med.

Var trött redan då så jag stannade inte länge utan tog en buss från Gullmarsplan lite före 22.00. Olle hade ätit råddjursgryta med alla grannar vilket jag ju missade. Jag var helt slut. Sedan var det nästan som om jag fick feber, jag var helt svettig natten igenom.

Idag har jag varit och ordnat med mosters kolonistuga som vi ju ärvt arrendet på, träffade koloniföreningens ordförande. Hösten är verkligen här. Om två veckor fyller jag femtio. Helt overkligt! Mycket att göra hela tiden. Olle och Bosse håller på med redovisningen idag.

Invandringen och kostnader

SvD skriver idag (citerar tydligen bara denna tidning den senaste tiden, men jag prenumererar faktiskt även på DN) att invandringen inte borde kosta pengar. Hear, hear! Vi har ett inlåsningssystem med LAS, höga ingångslöner och få möjligheter till okvalificerade jobb. Någonstans i nära tid måste vi göra något för att förändra hela detta system. För mig personligen framstår det som en omöjlighet, det finns bara inte i det svenska kynnet att tillåta arbete under andra villkor.

Ett faktum som framstår som absurd i jämförelse vad gäller kostnader (i artikeln jämförs med försvaret eller rättsväsendet) så äter befolkningen i Sverige godis för mer pengar än vad invandringen kostar. Och då kommer det abstrakta med statistik in, för sedan borde man lägga på kostnaden för samhället på grund av de sjukdomar som är konsekvensen av detta enorma godisintag. Och så där kan man hålla på.

Kostnaden för invandringen borde egentligen inte finnas i den utsträckning som den gör, det borde vara ett nollsummespel.

Sverigedemokraterna har stor valkassa

Det framkommer av SvD idag att Sverigedemokraterna har en mycket stor valkassa. De utmanar sedan länge etablerade partier på samma villkor, skulle man kunna säga. Kanske är det bra? Om alla kämpar hårt för att visa hur fel SD har så borde det visa sig på valresultatet och SD kan en gång för alla skippa den offerroll som de konstant använder sig av.

Ja, jag tror att jag i denna stund väljer att se positivt på detta. Underdogmentaliteten förlorar all trovärdighet!

Liberal Mångfald i Göteborg

I tisdags åkte jag ner till Göteborg för att få närvara på det möte då man skulle starta upp en ny Liberal Mångfald. Det var en samling härliga människor som slöt upp för detta, många olika bakgrunder, erfarenheter och kunskaper. Viceordförande Avni och jag var där och det var väldigt roligt att få vara med.

Göteborg är stort och med mycket blandad befolkning. Liberal Mångfald kommer att kunna göra mycket bra saker, det är jag helt övertygad om. Styrelsen består av människor som redan arbetar med grupper med utländsk bakgrund, integrationsfrågor och mot diskriminering och intolerans.
Det var en riktig ära att få vara med.

På planet hem igår så träffade jag en vän vars bekantskap började som en av Olles leverantörer men sedan har vi börjat umgås med respektive och haft det väldigt trevligt. Han skulle hålla ett seminarium med avslut med filmen Bröllopsfotografen och sedan skulle han tillbaka till Göteborg samma kväll. Vi pratade om allt möjligt, bland annat om antioxidanter och Omega 3 och vilka dryckesvanor man har. Man kan konstatera att många i vår ålder börjar tänka mycket på att lägga om sin liv...

Igår kväll hade sedan LM förbundsstyrelsen telefonkonferens. Vi hade bestämt att ha den klockan 20.30 så att alla skulle hinna hem från sina jobb. Det var ett bra telefonmöte förutom att det var meningen att jag skulle föra protokoll eftersom vår sekreterare är utomlands. Vi pratade en timme, sedan var jag väldigt trött i huvudet.

Ikväll är det fullmäktige och vi ska ta ett förslag om investeringsbugdet, bland annat. På det sättet behöver vi inte ta den på budgetfullmäktige vilket borde spara en hel del tid.

Jag har snart inte rökt på två veckor. Börjar tro att det var för att fylla tid som jag rökte så mycket och överhuvudtaget. Man slösar ohyggligt mycket tid på rökning... Som om jag behöver mindre tid, eh? Nej, något psykologiskt med pappas sjukdom och död var det ju definitivt. Men hur det hänger ihop förstår jag ändå inte.

En partivän som inte kunde svara rätt på allt

I SvD igår så ställdes frågor om FRA till ett antal ledamöter i försvarsutskottet. Jag hade förväntat mig alla rätt av just vår (Folkpartiet Liberalernas) representant Allan Widman. Det är ju ändå så att detta är en mycket viktig fråga för vårt parti och den har fått konsekvenser som ingen hade kunnat ana.

Vi är ett parti som värnar kunskap. Det är klart att man som parti då måste leva upp till det när det handlar om frågor som är uppenbart viktiga för oss alla.

"Praktik" på Björkbacken, Guatemalabesök och Landsort

Min vecka började på måndagen med att jag fick byta om till blå arbetsbyxor och bussarong på äldreboendet på Björkbacken. Jag fick också låna ett par bekväma skor. Sedan träffade jag de äldre som först satt vid TV:n i Tv-rummet och som vi sedan flyttade på för att de skulle äta lunch. Jag hjälpte till att sprita av ett rum som tömts för att en ny boende skulle kunna komma in. Det var väldigt kul att vara där. Efter lunch träffade jag personal på korttidsboendet och pratade även med en del boende där om hur de upplevde sin situation.

Någon timme senare var det min tur att vara politiker på Tyresö centrums bibliotek. Den andre politikern var försenad så jag tog emot ett stort gäng entusiastiska pensionärer som är boulespelare. De behöver en inomhuslokal och det försöker kommunen hjälpa till med. Problemet är att de tycker att det ska vara i princip gratis... Slutligen kom den andre politikern som är i den nämnd som behandlar boulefrågan, så gruppen fick framföra sitt ärende även till honom.

På tisdagen hade vi nämndberedning, det var anhörigdag på Björkbacken som jag besökte igen och sedan fick vi en dragning av hur man ska arbeta med frågepanelen. Frågepanelen är en av mina hjärtefrågor som jag velat att vi ska ha sedan det stod klart att vi inte skulle kunna få igång något debattforum igen. jag är mycket nöjd, om några veckor får vi politiker svara på frågor från alla och det sker på Tyresö kommuns hemsida, perfekt!

På onsdagen samlades vi ett litet gäng på sal Ulriksdal i kommunhuset där vänsterpartiet hade möte med två kvinnliga politiker från Guatemala. De fick en dragning om kommunen av en tjänsteman, jag och oppositionsrådet ställde och svarade på frågor och sedan avslutade vi med lunch ihop. Det var mycket trevligt och intressant.

På torsdagen var jag på riksdagshuset för att träffa viceordförande i Liberal Mångfald, sedan till landstingshuset för att träffa gruppen som ska ordna demokratidagen 24 oktober, sedan tillbaka till riksdagen för att vi skulle ha styrelsemöte för Liberal Mångfald Stockholm.

På fredagen var det partistyrelse från 10 till 15. Under mötets gång förkunnade alltså Cecilia Malmström att Barack Obama fått fredspriset... Efter PS åkte jag till Solna och hämtade Emilie.

På lördagen åkte vi till Ankarudden där hela gänget kring Putte träffades och så tog vi båten till Landsort. Där tillbringade vi lördagen med god mat, promenader och umgänge. Vi bodde i tornet som på sjunde våningen har ett rum med utsikt åt alla håll. Mycket frisk luft och fina vyer. Idag tog vi en promenad efter frukost till labyrinten och pestkyrkogården... Vi var hemma på Violstigen halvfyra. Sara och Emilie har ännu inte röjt upp boden ännu. De har så mycket kläder och skor så att det är ofattbart. Jag känner mig lite lätt illamående, hoppas att det inte är sjukdom på gång.

Helgen var mysig och Putte vars födelsedagspresent detta var verkade mycket nöjd och belåten. Vi har kommit upp i en ålder där aktiviteter är det som uppskattas mest. Olle kom precis tillbaka efter att ha skjutsat hem våra två yngsta döttrar. Allt är lugn och ro.

Fredpriset - en gåta för mig!

Hur kan man ge Obama Nobels fredspris? Otroligt märkligt! Satt helt konfunderad igår på partistyrelsen när Cecilia Malmström förkunnade att så var fallet. Är det ett politiskt tänkande i att ge en amerikansk president fredspriset "så kanske han faktiskt försöker upprätthålla världsfred, för han måste ju leva upp till det"?

Det är en gåta för mig.

Återkommer på söndag om veckan som varit.

YES YES YES

Det blev ett ja! Behöver inte skämmas för mitt irländska påbrå (farmors föräldrar var irländare) utan de förstod allas bästa! Bra! Well done! Känner för lite "riverdance"....

Irland - hoppas på ett rungande JA

Idag röstar Irland för eller emot Lissabonfördraget -jag hoppas verkligen att det blir för! Om jag skulle ge mig på att tippa om utgången så tror jag faktiskt att det kan bli ett ja. Snart vet vi!

En dikt om veckan

måndag:
Glad
gapskratt
Haningelunch
Justering justering
strategigrupp
kommunförening inför KS

tisdag:
trött
Arbete vid datorn
partikansliet
liberalt möte på torget
förmöte KS
Kommunstyrelse

onsdag:
stressad
arbete vid datorn arbete vid datorn
påskrift polisanmälan
ABF-huset Expo
arbete vid datorn arbete vid datorn

torsdag:
lugn
SKL valfrihetssystem och det politiska uppdraget
Releaseparty "Trovärdighet"

fredag:
trött
arbete vid datorn
datorn datorn
bank
middag med pappas vän

Alla dagar: telefonsamtal sms telefonsamtal mail mail sms sms telefonsamtal
möten möten mötten

Alla dagar: glad, lugn, trött, ledsen, glad, arg, trött och så vidare
:-)

Graffiti - konst eller klotter

Tyresö kommunstyrelse har antagit en klotterpolicy. Det kostar kommunen nästan en miljon att sanera klotter detta år. Pengar som faktiskt kunde gått barn och ungdomar till del.

Graffiti är en uttrycksform som kan vara urhäftig. Dess historia är urgammal. Men det finns en annan sida. Att utan kontroll spraya taggar överallt där det finns tomma ytor, även på tåg och tunnelbanevagnar, vägskyltar, elskåp, allt där det finns en yta att måla på. Det förbjudna och risken för upptäckt ger ett rus som förmodligen bara ökar drivet att göra det fler gånger. Pojkar och unga män (män som ofta får en "svans" av beundrare) för oftast är det manligt kön på dem som sysslar med detta även om det börjar komma till fler flickor, går ut och gör sprayraider. Ofta förevigas detta med foton eller film som sedan läggs ut på YouTube. Det värsta jag sett är en film där man gick in på tunnelbanetåg, sprayade ner hela interiören inklusive säten och där man också skar sönder sätena med knivar och med stolta leenden. Denna film lades alltså ut på nätet för allmän beskådan.

Har man "besegrat" vuxensamhället med ett sådant beteende? Har man gjort "uppror". Det är en märklig uttrycksform. Den är ytterligt påträngande och absolut inte alltid särskilt snygg. Jag har aldrig tyckt det, hur ung jag än var. Så det kan inte bara vara att jag är en mossig 45 plussare som tycker till här.

De som håller på med det här har ofta aningslösa föräldrar eller föräldrar som faktiskt inte bryr sig, de kanske till och med känner sig så utanför etablissemanget att de tycker att det är OK.

Att vilja uttrycka sig med konst i vilken form det än är ska stödjas, vi behöver konst och kultur, vi behöver bli varseblivna på många olika sätt. Men det finns en gräns där denna så kallade konst blir ren och skär vandalisering.

Bokmässan i Göteborg

I somras hade Expo ett upprop där de ville ha in texter till sin nya bok, Sverigedemokraterna har fel - igen!, en uppföljning på deras bok Svergiedemokraterna har fel som kom ut förra hösten. Jag skrev en text med utgångsläget Sverigedemokraternas partiprogram i all hast och i affekt, måste jag tillstå. Jag valde "Det nationalistiska principen" som fick mig att se rött. Detta var tydligen en lyckat ingång för Expo valde att ta in den i sin bok. Jag blev väldigt glad, förstås.

Men sedan kom en stor bonus på det: Jag och en kille i Lund fick dela på utmärkelsen bästa bidrag till boken. Det betyder att jag fick resan till bokmässan i Göteborg betalad och inträdet till mässan. Åkte ner i fredags morse och uppehöll mig sedan på mässan under eftermiddagen och främst då i Expos monter. Det var väldigt trevligt och intressant. Alexander Bengtsson intervjuade mig och den andre pristagaren och lade ut det på nätet. Försökte nyss lägga in intervjun på min bloggsidan men jag är så totalt oteknisk så det lyckades inte.

Jag sov över i Göteborg och kom sedan hem på lördagseftermiddagen. På kvällen åkte jag till en partivän på Lidingö som hade en nyinflyttningsfest. Många partivänner var där men också andra kompisar till den som höll i festen. Trevligt men jag var som vanligt mycket trött. Åkte hem strax efter 22 och släckte lyset vid kvart över tolv. Sedan sov jag till 09.20 imorse vilket är kors i taket.

Idag kom Seved och Henrik med pizzor till lunch, jättegott, sedan gick vi en promenad runt slottsparken. Nu MÅSTE vi få till inbjudningar till 100-årsfesten!

Min provvalsfilm till riksdagen

Inför provvalet i höst gavs alla riksdagskandidater möjlighet att spela in en snutt för att lägga ut på YouTube. Här kommer min.

Maria Wallhager kandiderar inte igen

På vår förbundsstyrelse i förra veckan berättade Maria Wallhager att hon inte kommer att kandidera vidare. Hon har ett medfött hjärtfel som inte går att rätta till och hon behöver lägga om sitt liv. Alla som är fullt engagerade i politiken vet att det inte är något nio- till femjobb. Man lever med arbetet dygnet runt. Inte bra om man behöver slippa stress. Det var oerhört känslosamt för oss alla som var närvarande och även chockartat.

Jag tycker att det är mycket tråkigt och en förlust för partiet. Maria var en av de första kvinnliga politikerna jag fick träffa under kandidat 2002 utbildningen som vårt parti höll och det var otroligt kul och inspirerande att få möta henne och lyssna på henne. Sedan har hon varit ordförande i förbundsstyrelsen där jag suttit under två mandatperioder och det har varit ett mycket gott ledarskap vi har haft. Under hennes tid har förbundsstyrelsens möten varit viktiga och närvaron har varit extremt hög för alla som suttit med. Det beror naturligtvis på vad man har för ordförande.

Jag saknar egentligen ord. Det finns röster som kallar detta lägligt och en cyniker kan förstås tycka att man kan skylla på ett sjukdomstillstånd för att få bort en obekväm politiker. Den som vet mer kan bara säga att detta är djupt tragiskt och att vi mister en av våra bästa krafter och företrädare. Jag är genuint ledsen och har inte riktigt fattat detta ännu. Jag är glad över att Maria vill och orkar fortsätta i förbundsstyrelsen och, om det vill sig väl, även i partistyrelsen. Maria, du har mitt fulla stöd och djupa deltagande.

"Jag kan inte hävda rätten att bära bikini i moskén"

Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN debatt idag om hur hon ofrivilligt med sin muslimska bakgrund får företrädare från sin religion som hela tiden hävdar kränkning när de bland annat inte får bära burkor i olika yrkessammanhang i länder som Sverige.

Jag avskyr burkan. Så fort jag ser kvinnor med slöja mår jag dåligt. Jag känner hela tyngden av alla (patriarkala) religioner över mig och jag får en känsla av att kvävas. Vi hade en debatt i partirådet om att man borde kräva att slöjan skulle förbjudas i Sverige. Det talas om barn som tvingas bära slöja och att det är ett brott mot barns rättigheter. Om jag finge skulle jag slita av varenda slöja från varenda kvinna och vartenda barn i hela världen.

Det säger sig självt att man inte kan ha heltäckande skynken över ansiktet om man ska ha arbeten där man är tvungen att ha kontakt med andra människor, i vilken kontext som helst. Det säger sig självt att man inte kan tillåta ansiktsmask så att man inte kan identifiera en person som ska gå i skolan, utbilda sig eller ta olika examina. Det är absurt att komma och kräva i en demokrati att detta skulle få förekomma.

Samtidigt har vi den viktiga tanken om religionsfrihet i detta land. Jag tror inte att lösningen är ett förbud. Jag tror att de som kommer hit som är djupt indoktrinerade måste få insikt om vad mänskliga rättigheter och jämställdhet innebär. Vi glömmer bort att kvinnor i detta land för inte ens hundra år sedan kände sig nödda att bära hucklen i kyrkan för att täcka håret och att kyrkan var uppdelad på kvinnor och män och att vi själva har haft hedersmord djupt förankrat i vårt sätt att se på rätt och fel. Det är hemskt att det var så, men det går inte att förneka vår egen historia.

Att komma till ett land som Sverige blir en total krock för till exempel djupt troende muslimer. Här går alla kvinnor ohöljda och är sexuella varelser, något som bara tillbekommer män i deras värld.

Ute i samhället så måste demokrati och jämställdhet råda, vill man inte acceptera det så kan man inte heller få arbete eller gå i skolan. Man väljer själv att exkluderas. Men där har vi problemet: Kvinnorna har inte valt själva, de är fast i en kränkande och förtryckande norm som styrs av männen i deras närhet. Ska vi stoppa männen från att få bo och leva här om de inte förstår allas rätt till frihet? Jag tycker att det finns många saker med religioner som ständigt diskuteras som står för djupt troende människors värderingar. Seder och bruk som MÅSTE finnas, enligt dessa troende, annars får de inte fritt utöva sin religion. Senast och nyligen var det omskärelse som figurerade i tidningarna.

Ska man förbjuda religionerna? I kommunistländer har detta gjorts utan nämnvärt genomslag, tron är så stark att man är beredd att dö för sin rätt att utöva den. Ska vi välja att bara släppa in människor med utländsk bakgrund som är "nära" oss i sin religionsutövning, så att vi slipper krockarna? Så att vi känner igen oss? Vårt samhälle har massor med normer som jag kan tycka är förtryckande. Den fria världen. Min dotter som alltid älskat mode och som nu går på Beckmans design berättade för mig att det hade varit en lättnad för henne om man varit tvungna att bära skoluniform under hennes skolgång.

Jag undrar ofta över de kvinnor från väst som frivilligt går med på att ändra sina liv så att de underkastar sig att bära slöja och som frivilligt förminskar sina värden när de gör det. Men hur ser det egentligen ut i vår "fria" värld? Hur ser våra "uniformer" ut? Hur ser vårt behov av att klä sig i "rätt" kläder ut? Hur OK är det med den utséendefixering som får unga kvinnor och män att späka sig och bli totalt depressiva och när de inte når idealen så är allt meningslöst och de vill inte leva? Det här är svårt att förstå. Man ska inte glömma alla människors behov av att tillhöra en grupp, av att finnas i ett sammanhang. Att bryta gruppens normer kräver stort mod och styrka och priset är oftast uteslutning och ensamhet.

Kanske förbud mot vissa religiösa attribut vore enda lösningen även om det skär i mitt liberala hjärta. Förbud måste finnas i många sammanhang för att hålla ihop samhället, för att inte människor skall skadas och för att systemet inte ska rasa ihop. Men precis som jag är mycket kluven till kvotering för att få in kvinnor i alla sfärer så är detta ett oerhört dilemma. "Vi vill ju bara väl". Jag är för ett mångfaldssamhälle där alla inkluderas och alla ingår i ett sammanhang, alla fritt får utöva sina trossatser och arbeta och bo. Men att stå och se på hur hälften av individerna i olika trossamfund får utstå det som jag anser är förtryck är hopplöst. Det känns fel att låta det fortsätta utan att agera.

Att samhällsorientera och informera är kanske det som kan få in en första kil. Krav på att gå med på att mänskliga rättigheter och jämställdhet är de värdegrunder man måste leva efter i detta land kanske borde ingå. "Om du ska bo och leva här så är det detta som gäller, annars blir du avvisad". Hur blir det då med religionsfriheten? Hur viktig är den? När vi reser till andra länder med andra normer är vi tvungna att anamma dem annars kan vi råka väldigt illa ut. Hur svårt kan det vara att förstå för någon som kommer från sådana system?

Bra Dilsa!

Finska Föreningen, budgetprocessen och ny KSO

Igår var jag och besökte Finska Föreningen i Tyresös pensionärsavdelning. De samlas vissa dagar på föreningsgården och fikar och pratar. Jag berättade lite om framtiden och sedan fick jag med mig frågor. Bland annat så är Tyresös hemsida inte helt anpassad till andra språk ännu vilket inte alls är bra.

Man undrade över mobilisering i finska när det gäller äldreboenden och hemtjänst, något som jag kan förstå till fullo. Jag kunde bara konstatera att just nu så anpassar verskamheten sina anställdas språkkunskaper efter hur behoven ser ut. I framtiden kanske det finns ett helt boende bara med finsktalande och ett med bara spansktalande och så vidare. Ännu är inte behovet så stort så att det finns fog för ett helt boende på ett språk. I takt med ökande antal äldre så är jag säker på att sådana boenden kommer att skapas och att det kommer att finnas hemtjänstutförare som är specialiserade på vissa språk.

Budgetprocessen är i full gång, idag satt vi på bokslutsberedning och imorgon börjar vi med en hel dags budgetberedning. Vi har en enorm investeringsbudget. Vi har också en del hål att fylla. Så det ska bli intressant att se hur vi fördelar de extra statliga pengar som kommit till denna kommun.

Dagen avslutades med alliansgruppsmöte och det var rätt segt men bra. Vi pratade slutligen om hur vi ska kunna fördela tiden på budgetfullmäktige eftersom moderaterna är de mest ansatta men deras tid räcker inte... Något att försöka komma överens om med oppositionen.

Vi har nu en ny KSO utvald och han heter Fredrik Saweståhl. För min del är han mycket bra, honom har jag velat ha i den positionen sedan det blev klart inför denna mandatperiod att Berit Assarsson skulle avgå innan nästa val. Så jag är nöjd, det är en klok, ung och duktig moderat som jag alltid kommit mycket bra överens med, ja, som jag faktiskt gillar väldigt mycket.

Gruppledarkonferens och Alliansvalupptakt

Det var kul att träffa alla gruppledare och politiska sekreterare från hela Sverige som var närvarande på gruppledarkonferensen i helgen. Vi lyssnade på en kille från ett opinionsundersökningsföretag, vi lyssnade på LUF:s nye ordförande Adam Cwejman, vår partiledare kom och talade om budgetläget och propositionen som kommer på måndag. Barbro Westerholm kom och talade som vår nya socialpolitiska talesperson. Vi fick en god middag tillsammans med alla från landstinget som kommit för att lyssna på Jan Björklund samtidigt med oss.

Dag två började med Lotta Edholm och company som berättade om hur man arbetar i Stockholm stad med sina programarbeten vilket jag fann mycket intressant. Vi borde pröva det i Tyresö. Sist kom partisekreterare Erik Ullenhag. Avslutningsvis gick alla till den väntande bussen utom jag som hade min egen bil. Vi skulle in till Sergels torg för att samlas till Alliansens valupptakt. Där fanns flera bekanta ansikten och efter en lång väntan med live band spelandes så kom de fyra äntligen: Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund.

Det är märkligt att stå som publik och försöka värdera dessa fyra individer med distans. Om man skulle berömma Jan så skulle han säga att man inte var opartisk. Så hur framstår de? Reinfeldt är ganska nedtonad och rätt så tråkig, även om han kan se rar ut med sina ledsna sammetsögon. Han talar med korrekthet, inte kul men är duktig.

Olofsson är för mig "tanten terrier bland de tre gubbarna" (hur lockande kan denna konstellation av fyra personer egentligen vara för unga människor?) Hon lockar till några skratt men oj så präktig hon är.

Björklund ser glad och trevlig ut, dialekten är mysig om man vill väl och lite lantisvarning om man vill illa. Han är tydlig och rolig. "Föreställ er Ohly som finansminister! Han som tycker att staten är den bästa ägaren och som vill höja alla skatter. Eller utbildningsminister: Han som varken vill ha betyg eller läxor? Eller utrikesminister: Han som inte vet skillnaden mellan diktatur och demokrati?"Björklund fortsatte: "Vi har skatt på bensin för att vi vill dämpa konsumtionen av bensin. Vi har skatt på alkohol för att vi vill dämpa konsumtionen av alkohol. Hur tänker Sahlin och company när de vill höja skatten på arbete?"
Jan fick också säga mest om ekonomin och lågkonjunkturen, folkpartiet har sett pengar till fler utbildningsplatser och till kommunerna som ytterst viktiga i dessa tider.


Hägglund ser också trevlig ut och är också rolig: "När Sahlin säger att "vi ska höja skatten!" så är det som att påven säger: Jag är katolik". Men han känns hopplöst förlorad i denna kvartett, som tillhörande ett parti som inte skulle komma in i riksdagen om det var val idag.

Jag vandrade ifrån Sergels Torg lite lätt dyster till sinnet. Det kommer att bli ett mycket kämpigt år fram till valdagen 2010. För att ha valår samtidigt som man når kulmen på en eftersläpande arbetslöshet är minst sagt att jobba i motvind. Jag tog bilen ur betalgaraget och åkte hem till Tyresö där jag chillade, helt färdig. Sedan gick vi på middag hos goda vänner, jätte gott och trevligt. Idag har jag massor jag måste göra för att komma ikapp.