Belarus i mitt hjärta

Trots en väntad valutgång i Vitryssland så är vi många som ser framåt och inte förlorar tanken på ett fritt och demokratiskt Belarus. Mitt hjärta går ut till mina vänner där borta som aldrig ger upp hoppet! Vi ger inte upp heller.

Under mina tjugosju år vid Erstaviken har jag aldrig varit med om att den frusit i december. Förra veckan lade sig isen en dag. Sedan blåste den bort. Nu är det dags igen. Med tanke på att det förutspås 20 grader minus om några dagar så kanske isen ligger kvar denna gången. I december! Wow!

Sofia kom hit ifrån Umeå igår kväll. Bussen var bara en och en halv timme försenad
:-/ Det är så fridfullt att vara med Sofia, en mycket fin känsla. Jag tvivlar på att mina föräldrar uppfattade mig som fridfull. Dagens barn och ungdomar verkar vara allt annat än det. Härligt att ha vår förstfödda hemma en stund.

Ska försöka ta mig ut till bilen nu, det är ett äventyr i sig. Kan inte minnas en sådan vinter redan i december, som sagt. Men när jag var liten var det kanske så, vita jular var inte ett undantag...

Nu börjar media skapa SD:s salongsfähighet

I veckan skrev Mats J Larsson om "det invandrarkritiska partiet SD". Denna subtila skiftning i semantiken från ordet främlingsfientligt till invandrarkritiskt är för mig ytterst problematisk. Det handlar om att media med sin enorma makt kan skapa ett Sverige jag inte på några villkor vill se eller leva i.

Media har ett ansvar som är groteskt stort i förhållande till det ansvar man faktiskt tar för influenser och skeenden i samhället som media med sin stora (många gånger medvetna) påverkanskraft nyttjar. Varje dag jagar journalister mer eller mindre viktiga "sanningar" drivna av mer eller mindre hedervärt patos.

Endast en journalist som själv utsatts för mediedrevet förstår till fullo hur det förändrar tilltron till allt som är rätt och viktigt att kämpa för. Alla som har förmånen att förmedla sina egna tankar med sina egna ord i tidningar med någorlunda stor upplaga har fått en gåva som borde förvaltas med ödmjukhet och respekt för de ringar på vattnet som dessa tankar kommer att leda till.

Jag låter diffus nu, men jag syftar till allt från att kämpa mot myndighetsmissbruk och korruption, maktmissbruk och den lilla människan och rättvisan, whistleblowing och att gräva fram fakta till gagn för alla medborgare (som är vad jag tycker är medias jobb) till att lyfta fram eller begrava olika influenser som antingen förstoras eller förminskas. Media har hjälpt Sverigedemokraterna och fortsätter att göra det och den journalist som väljer att medvetet om än subtilt att skifta tonläget om ett regelrätt diskriminerande och främlingsfientligt parti till något nästan rumsrent och salongsfähigt genom ord som invandrarkritiskt (inte tilldragande heller, men absolut lättare för "vem som helst" att ta till sig) har gjort ett val som i mina ögon är förkastligt.

EU. Jag lever med drömmen om EU. Idag känns mitt förhållande till den drömmen en smula färgad av pessimism. Jag har alltid insett att det finns fördelar och nackdelar med de flesta företeelser i livet. Min bild av EU har aldrig varit okritisk. Det är just därför vi måste vara med och påverka. Men idag finns det saker som verkar oöverstigliga med kolossen som jag annars gillar skarpt.

Oacceptabelt att kvinnliga forskare inte får anslag i samma mån som manliga. Har ett citat som jag klippt ut och satt på min dörr på riksdagen: "Alla är trötta på jämställdhet. Märkligt att man kan vara trötta på något som inte finns."
I dagens Sverige. Skäms!

Vi hade julfest på riksdagskansliet i tisdags och Nina Larsson, partisekreteraren hade fixat körschemat som vi följde på minutrarna. Det var catering beställd och Lars Tysklind hade på sitt ansvar att ordna dryckerna. Jag skulle fixa lekar... Hua! Det blev en tipspromenad där man fick gissa vem som hade exempelvis "rött bälte i Taekwondo" eller "jägarexamen" etc. Sedan blev det tävling i grupper där man skulle bygga pepparkakshus på tid med hjälp av klister :-)

Det blev faktiskt roligare än det låter (lekarna alltså). Alla hade kul, maten var supergod, det dracks och dansades. Vi var drygt sjuttio personer, det var alla riksdagsledamöter, flera ministrar och personal från kansliet och departementen.

Kan inte fatta att det är mindre än en vecka till julafton. Sara skulle åka till London idag, måste ringa henne och kolla läget med tanke på snökaoset.

Voteringskaos och självmordsbombning i vår huvudstad

Fick en kommentar till förra blogginlägget om att det var minoriteten som förlorade omröstningen... Eh, det är oppositionens uppfattning att 156 ledamöter (S, MP, V)är mer än 173 ledamöter (M, FP, C, KD). Dags för svensk skola att bli mycket bättre vad gäller att lära ut matematik.

Voteringen i torsdags visade sig var ett rent kaos vad gällde felvoteringar av olika partiers ledamöter (i flera partier) och antal närvarande trots att man trodde att kvitteringen fungerat. Skandal, i mitt tycke!

2010 kommer alltså vara året när Sveriges huvudstad fick sin första självmordsbombare. Fruktansvärt! Det hade ha kunnat gå mycket värre. Vad kommer mer? Tycker inte tanken om shopping på mellandagsrean i Stockholm city är lika lockande längre.

Wikileaks diskuteras nu mest var och varannan dag. Whistleblowers i all ära, jag har alltid beundrat det mod och styrka som krävs för att avslöja oegentligheter där sådana finns och de som "visslar" gör det utan att ha någon vinning själva. Den drivkraften som finns är att andra inte ska drabbas av liknande öden.

Nu kan man undra om allt som kommer ut verkligen är från människor som vill förbättra och rätta till. Det finns också andra signaler, de som vill påstå att det finns de som läcker av andra orsaker, på grund av hämnd eller för att sabotera.

Det här är också en sådan affär där jag undrar: Vad kommer mer?

Lobbyism, oppositionens avsteg från praxis och blandat

Dessvärre skriver jag alltför sällan på denna blogg numera. För de flesta är nog det faktum att börja på ett nytt arbete ett skäl till att vissa ganska schemalagda aktiviteter, som varit självklara, plötsligt får stryka på foten ett tag för att ge plats åt tid att lära och landa.

Jag känner ofta en inklination att skriva på bloggen och tänker också att "ska göra det ikväll". Av någon anledning har jag varit totalt slut och allt roligt skvaller och annat intressant som händer på riksdagen blir därför tyvärr inte relaterade i detta forum.

För någon vecka sedan ställde jag en fråga i plenum om romernas situation så att Birgitta skulle få möjlighet att berätta om vad som görs. Bildt var också på plats. Han tittade på mig som någon katten släpat in. (Inbillning?) Sedan när han svarade på någon propå från en socialdemokrat fyllde han mina "fördomar" om honom med sanning när han svarade med sina skorrande r: "Jag tyckerr att du kan rringa migrrationsverrket själv och ställa den frrrågan!" Jag var fascinerad men inte förvånad...

Efter två månader börjar man känna igen varandra. Alla hälsar på alla. Utom Ohly och Eriksson. De hälsar i alla fall inte på mig. Däremot gör Sahlin det. Och Borg.

Det har diskuterats mycket om lobbying i Sverige, det är mycket hur media ser på saken, upplever jag. Under hela min tid i politiken så har jag själv lobbat. Det är en fullständigt naturlig del i detta att försöka få till stånd förändringar, detta att kontakta olika personer som i sig själva har påverkanskraft och då försöka påverka dem. Det handlar mycket om att ta del av olika åsikter, kunskaper och strömningar och väga samman och sedan kanske känna att: Detta är viktigt! Detta måste vi strida för!

Förra söndagen hade DN en bra beskrivning i detta ämne på ledarsidan. Jag kunde bara hålla med om varenda ord. Denna beröringsskräck som media vill att vi ska känna från politikens håll är helt mot mitt sätt att se på verkligheten. Jag argumenterade med en journalist per mail att: Om din bransch skulle vilja uppvakta mig för att få till stånd något, skulle jag då välja att inte möta den? Fick inget svar på den frågan, däremot om jag ansåg att det hade ökat med lobbyism och det kan jag konstatera att det har gjort.

Träffade en grupp från Sveriges TV- och filmproducenter med bland andra Björn Rosengren (kaxig) och Robert Aschberg (också kaxig). Intressant och viktiga synpunkter. All respekt till dem, vi ska försöka arbeta med frågorna.

Har många intressanta lunchträffar, personer som jag bjudit in för att få bjuda på lunch och visa runt på riksdagen. En partivän har arbetat på Operan som dansös och ombud och hon hade synpunkter som gjorde att jag gärna vill besöka Operan.

Företagarna hade sitt julbord förra söndagen och det var Kwalitel som vann årets föratagare pris i Tyresö för bokslutsåret 2009.

Mötte Sveriges Orienteringsförbund på ett morgonmöte och blev väldigt inspirerad till spontanorienteringskartor som de ger ut på vissa orter. Det borde ju vi i Tyresö också göra! Orientering härstammar från artonhundratalet och startade först i det militära i Sverige, sedan blev det civila tävlingar och aktiviteter.

Fick vara med om möte med Kultur- och hälsa gruppen. Man arbetar medvetet för att inbegripa kultur i olika former som folkhälsostimulerande faktor och att det ska kunna skrivas ut på recept, det gillar jag!

HBT-liberaler hade styrelsemöte i veckan med avslutande glöggmingel, trevligt.

Igår, torsdag, var Kulturutskottet på Nationalmuseum, där kommer att ske en hel del mycket behövliga ombyggnationer, som inbegriper skalskydd, klimatskydd och brandskydd. Muséet inrymmer enorma skatter som är helt ovärderliga och om en brand fick fart så skulle det vara oåterkalleligt för alla i efterhistorien.

Vi fick en egen visning av utställningen "Härskare och konsten" av en kommissarie och det var otroligt intressant. Alexander I, Napleon och Bernadotte var temat.

På eftermiddagen var det den mycket upprörande voteringen om neddragningarna på Regeringskansliet. Den föregicks av en ganska avslagen debatt. Min partivän Karin Granbom Ellison, som jag uppfattat som lite torr och mycket korrekt, gjorde någonting som fick mig att rysa i hela kroppen av välbehag: Först höll hon ett lysande anförande som handlade om att varken nuvarande opposition eller nuvarande majoritet aldrig någonsin gjort så här förut, det vill säga, man har aldrig ifrågasatt regeringskansliets medeltilldelning enat och konsekvent...Man gör ett grovt avsteg från praxis för att så split och försvaga.

Sedan i debatten fortsatte Karin modigt, kunnigt och barskt och avslutade med att förmedla att oppositionen visar att de inte förväntar sig att komma i regeringsställning igen, vilket Karin visserligen tycker är bra, men att "Sverige behöver en ansvarstagande opposition".

Jag tyckte att hon var oerhört bra och en förebild. Trots det så förlorade majoriteten. Uselt!

Arbetet på riksdagen fortsätter till 22/12. Denna helg blir det torgmöte vid Mynttorget om valet i Belarus, inflyttningsfest hos Tyresös kommunstyrelseordförande och julavslut för Tyresö FP kommunförening.

Slottet

I början på varje ny mandatperiod är det tradition att alla ledamöter i riksdagen blir inbjudna till middag på slottet. Jag hade först inte fått någon inbjudan och det hade heller inte min partivän Emma som kommit in istället för Tobias Krantz. Emma ringde till hovet och snart hade även vi fått inbjudningar till "Divertissement och supé".

I onsdags var det den stora dagen. Alla klädde sig fint i sina respektive tjänsterum om man inte hann åka hem emellan. Männen skulle ha smoking. Vi stämde träff hos Nina på plan tre. Det hade fallit mycket snö och då blev det extra svårt att försöka gå med långa klänningar. Vi traskade ett helt gäng uppför trapporna till slottet och kom in på borggården. Där öppnades dörrarna av olika personer och sedan fick man lämna sina speciella inbjudningskort med ean-koder som lästes in i datorer. Därefter hängde man av sig ytterkläderna och där fick alla sitt eget personliga placeringskort med en liten stjärna vid det bord och den plats man skulle sitta på. Sedan fick vi hälsa på slottfru och lite olika hovfolk.

Jag hade en vintageklänning i blå spets med en liten vintage bolerojacka i svart taft. Klänningen var fotsid med lite släp bakåt, väldigt fin men svår att gå i. Det värsta var alla stora salar med slitna, om än vackra, parkettgolv, de var extremt hala. Jag kunde skrida fram verkligen snyggt bara där det fanns mattor...

Vi samlades i en stor sal och fick förfriskningar, jag skulle köra så jag fick något mustliknande alkoholfritt. Där stod vi och minglade tills det sas till att vi kunde gå och hälsa på kungen med familj. Alla gick i rader framåt genom slottet till det ställe där vi skulle få ta i hand. Hovfolk gav instruktioner till oss när vi gick förbi om vad vi skulle säga: Namn och var vi kommer ifrån samt partitillhörighet. En partivän före mig berättade även om vilka utskott hon satt i varpå kungen barskt utbrast: Det var mycket information att ta in! Han såg glad ut när han hälsade på mig, drottningen såg lite plågad ut, ungefär som om hon inte riktigt uppfattat vad jag sa, kronprinsessan strålade och Daniel såg vänlig ut, Madeleine såg ut som om hon verkligen ville vara någon annanstans. Kungen och drottningen var mycket kortare än jag trott att de skulle vara.

Dessa heroiska personer fick ta fyrahundrafemtio gäster i hand denna kväll!

Vi samlades i den stora hall som man alltid haft för öppnandet av riksdagen förr. Där fanns orkestrar och körer. Vi fick lyssna på dessa i cirka en timme och sedan var det dags för maten. Vi tågade bort till våra bord, jag tog en sidoväg till damrummet. Där började sakta bildas en väldigt lång kö...

Väl framme vid bordet hälsade jag på alla genom att ta i hand. Jag hade en person från hovet till bordet, en mycket trevlig överintendent ungefär i min egen ålder. Vi samtalade om ditt och datt under hela middagen och vi skrattade en hel del. Bordet var dukat med mycket gamla tallrikar med hovsigillet på i guld och dessa skulle nästa dag alla diskas för hand. Linnedukarna, berättade överintendenten, kallmanglades och förvarades i speciella kylrum så att de inte skulle vittra sönder. Jag slogs av hur små glas vi hade. Jag valde ju alkoholfritt vin. Men jag tänkte att dessa små glas i storleksordning avec- eller likörglas, dem hade man valt så att inte alla riksdagsledamöter skulle bli överförfriskade...

Vi satt i bord om åtta. Överintendenten hade nog läst på om oss alla lite för plötsligt förvånade han mig med att säga: Du är ju född -59, så fick du bli firad i kommunhuset på din femtioårsdag förra året? Jag vet inte om det verkligen var att följa etiketten, att tala om en dams ålder... Men det kändes ju lite smickrande att stackarn hade fått lära sig lite om oss vid bordet.

Vi fick ankleverterrin till förrätt, renytterfilé till huvudrätt och pistageglass till efterrätt. Allt var väldigt gott. Det drog kallt från det stora fönstret där vårt bord var placerat. Jag är ju så känslig för drag, men det var värt kylan i rygg och nacke med tanke på att jag kunde speja ut över vårt magnifika Stockholm INIFRÅN slottet för en enda gångs skull i mitt liv.

Salen vi satt i heter Karl XI sal och den var otroligt vacker med massor av guld, stora speglar och olika målningar. Vi hade blivit tillsagda att man INTE FÅR LÄMNA BORDET innan kungen och drottningen gått ut. Sverigedemokraten vid vårt bord var vegetarian och av någon anledning serverades han även en annan efterrätt vilket gjorde att vi blev försenade med vårt inmundigande av vår pistageglass eftersom hans efterrätt hade dröjt så. När kungen och drottningen kom förvi med olika marskalkar med stavar före sig så skulle alla stå upp. Överintendenten sade då att: Ni som inte har ätit upp er efterrätt kan glömma den nu, vi måste alla gå nu!

Det är olika etikettsregler som man följer strikt, även tiderna måste hållas minutiöst. Överintendenten hade berättat för mig att kungens livmedikus satt vi bordet intill oss, hans väska som stod vid väggen innehöll allt möjligt "om så skulle behövas". Jag sa att det kändes tryggt. Fick då höra att en av ministrarna hade svimmat inne vid konserten, på "divertissementet". Då hade livmedikusen kommit väl till pass.

Överallt där vi rörde oss fanns fantastiska blomsterarrangemang som gick i rött, orange och rosa, även bordsdukningarna hade mycket vackra blommor i de färgerna. På spridda platser fanns olika små musikgrupper eller körer, det var barn och ungdomar som sjöng och spelade för oss, det var mycket stämningsfullt.

Alla lämnade den vackra salen där vi intagit middagen och så gick vi till en annan stor sal där kaffe serverades.

Jag bälgade i mig en kopp och tog mig sedan till kapprummet och ut på borggården. Tog mig till tjänsterummet och hämtade min handväska och kappa och sedan körde jag i snön hem till Tyresö för att få sova endast fyra-fem timmar. Det var fantastiskt att få vara med om en middag på slottet!

I torsdags hade företagarna ordnat med samling i företagens hus med lite dryck och en macka innan beställd buss kom och hämtade oss för färd till Oscarsteatern där vi fick se "Sugar". Den var väldigt bra och rolig, jag skrattade högt massor av gånger.

Igår var det avslutning på mandatperioden för kommunstyrelsen, vi fick åka beställd buss från Nordea i Tyresö centrum till Van der Nootska palatset på St Paulsgatan. Där åt vi en god middag och umgicks och sedan åkte vi tillbaka med bussen. Många sociala aktiviteter på en enda vecka...

Folkhögskolorna

Förra veckan hade Civilutskottet mingel inför ny mandatperiod så att alla skulle få chansen att lära känna varandra lite. Vi fick börja med tipspromenad med allehanda mer eller mindre svåra frågor om just Civilutskottet och sedan blev det buffé. (Jag har aldrig under en så komprimerad period i mitt liv fått inmundiga så stort antal bufféer, det övergår till och med julbordsfrenesin man ibland får vara med om)

Medan vi satt och åt hade jag sällskap av en yngre kvinna som jag på något diffust sätt kände igen, men i mitt minnes dimridåer inte kunde placera var jag hade träffat. Vi mumsade och pratade och hon berättade att hon var lärare och hade varit förbundsstyrelseordförande i en nykterhetsorganisation. På ett infall frågade jag henne om hon någonsin varit på Tollare folkhögskola. "Jamen!" svarade hon. "2002, ledarskapsutbildningen! Jag kände igen dig med!"

Världen är liten. När jag fick mitt första politiska ordförandeuppdrag gick jag en ledarskapsutbildning på egen bekostnad på Tollare. Nu, åtta år senare, är två av oss som gått den utbildningen nya ledamöter i riksdagen. Olle utbrast när jag berättade detta att det måste vara en sjusärdeles ledarskapsutbildning. What can I say? Folkhögskolorna behövs.

I torsdags hade vi budgetfullmäktige och den nya gruppen med flera nya ledamöter skötte sig fantastiskt! Det var riktigt roligt. Folkbildningen ska tillföras medel som togs bort och det beror på Folkpartiets yrkande om detta som fick stöd av oppositionen.

Problemet med cystan i mitt bröst är inte över, tvärtom, nu har jag rejält ont. Ny tid på Bröstmottagningen. Ingen rast och ingen ro.

I helgen ville tjejerna gå på nya Harry Potter som vi såg på Heron city. Har också spenderat flera timmar med att restaurera min vintageklänning som jag planerar att bära på kungamiddagen. Hoppas att jag inte snubblar, den är jättelång.

Igår fyllde mitt andra syskonbarn år så det blev family gathering där. Min systers mans för detta fru som också var på plats arbetar med filminstitutet sedan många år och jag vill verkligen arbeta med promoverande av film så vi utbytte en del tankar.

Skulle ha handlat något till mitt syskonbarn på NK dit jag gick sedan jag kört Sofia till Umeåbussen (suck, saknar min dotter) men det blev istället ny kappa och Pertti Palmrothstövlar. Jag är hopplös.

Vädret skulle bli BUS, men just nu är det bara deprimerande grådaskigt och duggregn.

Nu in till riksdagen. Därefter intervju för Tyresö Närradio.

Att lysa upp mörkret - byta lampor på bilar

Noterades att ena halvljuset var väldigt på avtagande för en tid sedan. Gjorde ingenting åt saken :-/. Plötsligt blev det beckmörkt när jag tog mig hem från staden väl framme i Tyresöskogen. Det var väldigt obehagligt. Efter några kvällars livsfarlig körning med bara varselljus så ringde jag Mekonomen. "Jag kan klämma in dig på fredag, innan dess har vi inga tider", sade Janne där. Nej, det gick ju inte, konstaterade jag. "Kan jag byta själv ,tror du?" undrade jag. "Tja, det kan fungera. Ibland kan det vara knöligt" svarade Janne då. Jag fick veta vilken sorts glödlampor jag skulle köpa till just min bil och sedan tog jag vägen förbi OK. Visade uppslaget i manualen och undrade var grejorna satt. Fick lite råd och sedan tog jag mig till garageplatsen i staden.

Det var en vidrig upplevelse. Trångt även för ganska små händer som mina, skitigt och totalt obegripligt hur man kan konstruera bilar så att en sådan sak som glödlampsbyte ska vara så komplicerat och svettigt för en vanlig amatör. Jag kunde inte se ordentligt, hur går det då för människor som är ännu äldre än jag? Lamporna satt fast väldigt hårt dessutom... Jag hade ett par kirurghandskar på mig, de var formligen i trasor när jag var klar.

Jag kan inte tänka mig att det finns en enda bilkonstruktör som är kvinna som skulle bygga på detta viset...

Finns det förresten någon kvinnlig bilkonstruktör? Jag vet att Volvo eller SAAB hade något projekt för några år sedan där man byggde en bil som skulle kunna passa ergonomiskt och appellera allmänt specifikt till kvinnor. De hade naturligtvis kvinnor involverade som konsulter. Sedan vet jag inget mer om det.

Förra veckan var jag på middag hos landshövdingen dit alla ledamöter från Stockholms län var bjudna. Vi fick information om infrastruktur, boende och demografi samt arbete. Sedan buffé på Tessinska, det var en mycket vacker byggnad och trevlig tillställning.

Fortsättning följer, måste rusa iväg till vakten för att ta emot lunchbesök...