Det går i ett...

Vi hade socialnämnd i onsdagskväll, en lugn och trevlig sådan. Innan dess var jag ute i Gustavsberg på en kick-off gällande ett projekt i samarbete med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunerna Nynäshamn, Haninge, Tyresö och Värmdö. Det kommer att drivas till viss del med EU-pengar och till viss del med kommunernas egna medel. Syftet är att få in människor med olika funktionsnedsättningar i arbete, de som oftast står längst bort från arbetsmarknaden. Det är ett fantastiskt arbete som sätts igång och det kommer att bli mycket spännande att få följa hur det går.

På förmiddagen var jag inne på partikansliet för att få lite ordning på olika praktikaliteter rörande mitt nya ordförandeskap i Liberal Mångfald. Vi ska få igång ett nyhetsbrev och välkomstbrev till nya medlemmar bland annat.

På torsdagen var jag på Caremas äldreboende Krusmyntan för att välkomna ett studiebesök från Botkyrka där min partivän var med. Jag gjorde en snabb dragning om hur vi i Tyresö kommit fram till detta som Carema nu kallar Tyresömodellen. Vi hade mark avsedd för ett äldreboende men inte möjlighet till att investera i ett helt nytt äldreboende. Därför gick det ut på kvalitetsupphandling och den som fick uppdraget fick också köpa marken, bygga och driva enheten mot att vi fick avtal om optioner på ett antal platser nu och kommande tio år.

På kvällen var det förbundstyrelse för länet och vi pratade bland annat om EU-valet och kommande val. Provvalen är i faggorna och vi pratade om personvalskampanjande och hur alla riksdagskandidater skulle kunna finnas till hands för att medlemmarna ska kunna få träffa dem. Efter det susade jag till Beirut café dit min allra äldsta väninna (i tid, inte ålder) hade tagits av sina väninnor på möhippa. Jag sällade mig till dem en stund och det var underbart att se henne omgiven av sina nära tjejkompisar och - HON SKA GIFTA SIG! Jippppeeee! Dessvärre var hon inte snäll för hon bytte datum för vigseln på grund av brist på präst. Då var jag redan uppbokad. I vanliga fall går det att ändra på saker. Denna gång är det folk från hela Sverige som ska komma till Stockholm för styrelsemöte och det var bestämt sedan länge. Buhhuu, jag hoppas jag får se fotografierna åtminstone... :-( Nina, stygging!)

På fredagen var det partistyrelse där alla samlades och sedan arbetade vi i tre dagar med de sexhundra motioner som kommit in från hela folkparti Sverige till landsmötet. Ministrarna önskar verkligen Liberal Mångfald lycka till vilket känns mycket roligt. Men nu gäller det att leva upp till förväntningarna, kanske inte helt lätt...

Kommande vecka är ganska sjokad, den med. Men det är kul med intensitet. Olle gör middag till mig och sedan ska vi basta. En helt vanlig söndagkväll med andra ord.

Svenska kräftor och vemod

Vi vräkte i oss kräftor från Hjälmaren i lördags som Olle kokat efter alla konstens regler. De var supergoda! Vi hade så himla trevligt och avslutade med bastu och dopp i mitt älskade Erstaviken. Några avstod från bastandet och stannade kvar och spelade Wii med Henrik som instruktör.

Debaclet med uttalanden i Aftonbladet och yttrandefrihet samt kris i relationen med Israel fortsätter. Jag vet inte vad Bildt får betalt för egentligen. Någon perfekt diplomat är han inte i alla fall. Yttranderätten är helig i Sverige och det borde väl gå att förmedla?

Idag kritiseras min partivän Tobias Krantz för att göra just det han lovat att inte göra i ett upprop i DN. På samma uppslag skriver två infektionsläkare om sprutbyten och säger att Brommes med fleras åsikter med underkända forsksningsresultat gör den svenska debatten ovärdig.

Jag är för vår yttrande- och tryckfrihet. Jag är för Tobias. Jag är för sprutbyten.

Jag älskar hösten, den årstid jag föddes på. Men jag känner mig vemodig, missmodig och vankelmodig och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Det har varit en djävulusisk vår och försommar och kanske börjar allt komma ifatt?

Konferens på Prinsvillan - och hur mitt parti uppfattas

På torsdagen hade socialnämnden konferens på Prinsvillan. Underbart väder gjorde oss alla på gott humör och vi kunde vara ute i trädgården med slottet och Kalvfjärden i bakgrunden när vi tog vårt morgonkaffe och macka innan vi startade arbetet.

Vi hade planerat det så att vi hade gruppdiskussioner först om hur man ska prioritera inom våra olika verksamhetsområden och sedan även diskussioner med fallstudier. Förmiddagen var snabbt förbi och sedan åt vi god lunchbuffé, även denna gång utomhus i solens sken. Tre verksamhetschefer kom då för att vara med på föredragningen av juristen som kommit från socialdepartementet för att lära ut om sekretess. Många ställde frågor och straxt hade även eftermiddagen flugit förbi. Då var det dags att åka hem för att byta om och åka till avskedsmiddag för kommunchefen. (se tidigare inlägg)

Fredagen arbetade jag vid datorn på förmiddagen. Bilen stod var i centrum så jag åkte och hämtade den. På kvällen åkte vi buss till Öringe för att gå på inflyttningsfest hos en nära väninna. Hon hade dukat upp med "groggbord" och olika tilltugg. Det var mycket trevligt i ett fint område, hennes radhus är jättemysigt. Som vanligt pratas det alltid politik.

Jan Björklund får inte ofta så gott betyg, jag får ständigt ta honom i försvar och det känns inte kul. Jag vet inte vad som kan göras för att den attityden ska förändras. I värsta fall är det bara ett partiledarbyte som kan göra skillnad. I bästa fall så kan mitt partis framtoning bli rätt om det som vi vill förmedla förmedlas på ett sådant sätt att inte människor med utländsk bakgrund uppfattar oss som främlingsfientliga och inte skolfolk uppfattar oss som militäriska och utan verklighetsförankring. För det är det jag ständigt får höra... Tänk om det någon gång kunde uppfattas av min partiledare hur det står till när gräsrötterna är ute och pratar med folk?

Jag vet faktiskt inte "what it is going to take" för att nå fram...

Nya vänner och kräftkok

En partivän kontaktade mig i min egenskap av ordförande för Liberal Mångfald. Han hade pratat med några dymaniska och engagerade libaneser vid ett flertal tillfällen och undrade om jag kunde prata med dem. Självklart! Jag ringde upp Antoine och vi stämde träff.

Han, en medarbetare, min partivän och jag möttes och åt tapasmiddag i Gamla stan. Det var så gott och det var så trevligt. Det kändes nästan magiskt och avgörande, vet inte varför. Kanske en slags insikt som kom för mig. Jag tycker verkligen att det kommer att bli spännande framöver, det finns massor med människor därute som är sanna liberaler men som inte "hittat rätt" riktigt. Det vore otroligt roligt att nå ut till dessa... Nya vänner, härligt!

Blev tvärtrött när vi ätit och diskuterat några timmar. Susade hem och väl där höll Olle på för fullt att koka kräftorna vi fått upp från Hjälmaren. Jag tycker inte att det luktar så gott när man kokar kräftor... Men sedan provade jag, Emilie och Olle varsin ljummen svensk kräfta och WOW! vad gott.

Kräftorna ska vi ha imorgon när Pridegänget ska träffas. Det sägs att det ska bli regn men jag håller tummarna att vi får en perfekt Tyresökväll med solnedgång, tända ljus i kandelabern utan att vinden blåser ut dem och allt som hör till...

Igårkväll var det avskedsmiddag för Staffan på Tornvillan i Nacka, det var mycket trevligt och gott. Och vemodigt.

Berit Assarsson avgår och Staffan Isling byter kommun

Politikens själva essens är att arbeta tillsammans med väldigt många olika sorters människor. Under mina nio år så har Berit Assarsson funnits med hela tiden som en mycket god företrädare för moderaterna. Hon har arbetat i Tyresös politiska sfär i drygt två decennier. De första gångerna jag träffade på henne i olika sammanhang var innan jag blev aktiv politiker. Då var jag engagerad förälder på mina döttrars skolråd respektive föräldraföreningar och nattvandrare samt brottsofferstödjare. Jag uppfattade henne som lite snorkig och hon passade in i min bild av hur en typisk moderat är.

Sedan tog det inte så lång tid innan jag fick en helt annan uppfattning om henne. Hon har ett engagemang och empati och hon har tagit sitt uppdrag på största allvar. Hon svarar alltid på mail vilket man verkligen inta kan säga om alla förtroendevalda och hon räds inte att möta medborgarna. Berit har varit en klok moderat som alltid inser att även de mindre partierna i en allians måste få vara delaktiga och påverkande eftersom vi behöver varandra. Väljarnas stöd fluktuerar och det kommer alltid ett nytt val. Hon har värnat om samarbetet.

Vi har inte alltid samma åsikt i sakfrågor, vi är ju trots allt från olika partier och vi är mycket olika som personer. För min egen personliga del och i avsaknad av historik från tidigare mandatperioder kan jag bara säga att det har varit trevligt och rekorderligt att jobba med Berit. Jag kommer att sakna henne. Nu kommer hon vara kvar i fullmäktige och sitta kvar som ordförande i en beredning så hon försvinner inte helt från Tyresöpolitiken. Jag ser fram emot att arbeta med hennes efterträdare.

För drygt fem år sedan fick Tyresö sin första kommunchef. Så länge klarade sig kommunen utan att ha någon egentlig ledande tjänsteman. Mycket har hänt sedan Staffan Isling började hos oss. Det har varit bra för vår kommun att ha en kommunchef. Jag var rookie när han kom till Tyresö. Han har alltid varit schyst och drivit frågor som har varit väsentliga för kommunens utveckling, han har ett enormt kontaktnät och alltid bevakat omvärlden så att vi ligger rätt i tiden. Jag är glad att Tyresös kommunhus fått ha Staffans gängliga gestalt i sina korridorer, Tyresö hade inte varit där vi är idag utan honom och jag kommer att sakna även honom. Nu får Örebro och min partivän Staffan Werme ta del av hans kunskaper och kontakter, grattis till dem.

Vänortsbesök i Borgå

På torsdagen bar det av till Värtahamnen för att ta båten till Helsingfors. Kommunfullmäktiges ordförande med fru, socialchefen, jag samt två representanter för Tyresö kommuns vänortsförening tog oss på Silja Serenade för att inkvartera oss för resan över Östersjön. Väl framme i Helsinki tog vi oss till Borgå där deras andra vänortsmänniskor började samlas. Hamar i Norge, Dalvik på Island, Lund i Sverige och Viborg i Danmark fanns representerade. Vi fick välkomsttal av Mikaela Nylund som är kommunfullmäktiges ordförande i Borgå. Sedan följde ett välregisserat program ända till söndagens avslutande gudstjänst i Borgå kyrka och lunch på församlingshemmet.

Vi hade då fått höra hur dessa vänorter arbetat fram ett handlingsprogram med mål inom olika områden. Man arbetar mycket för att få med fler ungdomar.

Lund berättade för mig hur de varit på Island som även har Grönland som vänort och hur dessa grönlänningar tagit sig med helikopter till flygplatsen för att flyga till Island, för annars hade de fått ta sig miltals med snöscooter. Väl på Island var det mycket uppenbart hur naturälskande grönlänningarna är: När det programmet stod fiske och vädret var uruselt så var det just grönländarna som njöt för fullt utomhus medan de andra deltagarna var lite gnälliga och kurade inne.

Borgå är en gammal stad med anor från medeltiden. Det finns fortfarande många svensktalande men sakta håller finsktalande på att ta över. Borgå har också slagits av finanskrisen och har stora omvälvningar framför sig, stor upplåning och mindre skatteintäkter.

För att jämföra med Tyresö så finns det några likheter: Vi har fyrtiotretusen respektive fyrtioåttatusen invånare och vi ligger båda i närhet till våra respektive huvudstäder.

Skolan i Finland fungerar bra, läraryrket har hög status och eleverna är respektfulla även i högstadiet. När jag var på mitt första besök i Borgå 2005 så var vi på en högstadieskola där det rådde lugn. Vi åt i skolmatsalen som visserligen hade ett sorl men absolut inte den gapiga atmosfär som jag i princip upplevt på varje högstadiematsal jag någonsin varit på i Sverige.

Seminarieinläggen från de olika vänorterna och hur de upplevde samarbetet med sina andra vänorter var alla positiva och de såg på framtiden med optimism. Vi tackar Borgå och alla deltagare för härliga, lärorika dagar och nya bekantskaper.

Trots att allt drar igång för fullt denna vecka är jag dock glad att vara hemma. Det är så skönt att ha sin säng och sina saker omkring sig...

SAS och staten samt socialnämndens alliansgrupp

Tacka sjutton för att det inte finns farhågor om strejk från SAS-ledningens sida när man ska skära ner lönerna för att över huvudtaget kunna EXISTERA mer. Folk är väl inte dumma i huvudet (hoppas jag) och har väl självbevarelsedrift som är stor nog för att fatta att en strejk i detta läge bara bidrar till katastrofens ankomst snarare än förhindrar den. Sedan tycker jag faktiskt inte att staten ska äga flygbolag. Så är det bara...

Igår kväll hade vi den middag vi brukar ha efter sommaruppehållet för tredje gången hos mig med alliansgruppen i socialnämnden. Trots att regnet formligen och bokstavligt talat hängde i luften så satt vi kvar ute och åt av kycklinggrytan jag gjort. Alla var på gott humör och det blev mycket trevligt. Det kommer att bli en spännande höst som vi inleder med konferens på Prinsvillan med hela nämnden. Workshops och föredrag om sekretessfrågor, ska bli väldigt kul!

Det kommunala partiarbetet riktar vi främst på vår Tyresöliberalen och våra arbetsgrupper just inom närmaste tiden. Det är mycket arbete och mycket pirrigt med provval och olika strategier inför valet 2010. Som jag ser det så är allt på gång i ett rasande tempo. Spin, spin spin!