Yes, we can!

Så! Det gick! OBAMA! Ska bli intressant att vara i denna tid nästa år och se hur det har gått. Skyhöga förväntningar är inte lätta att börja med.

Jag har ofta tänkt på en otålig egenskap som jag har som förmodligen är rätt så enerverande för människor omkring mig. Jag tycker att det är extremt jobbigt med människor som inte kommer till saken och/eller som talar för långsamt. Det finns folk som gör det till en vana att sväva ut och som med flit tar en längre väg för att komma till kärnpunkten för att de tror att alla sitter i förstenad spänning över vad som komma skall. Jag är ofta flera steg framför och tycker att det är slöseri med tid och känner bara att jag nästan sitter på nålar: Kom till saken! Oftast är det en manlig egenskap, dessvärre. De tycker så mycket om att höra sina egna röster och tror av någon anledning att alla med högaktning hänger på deras läppar och att man inte vill missa ett enda gyllene korn som faller därur. Det är ett koketterande som jag formligen avskyr.

Dessutom kan det vara del av härskarteknik. Jag kan precis innan ha uttalat en åsikt väldigt rakt och tydligt. Sedan tar en man (låt oss kalla honom Bosse) över och säger samma sak men på längre tid och mer invävt. Sedan tar en annan man vid (låt oss kalla honom Lasse) och håller med om det Bosse sa! Det är fascinerande att konstatera att män behöver fler ord och längre tid för sina hjärnor att ta till sig fakta.

Det är klart att jag kan förstå att det finns tillfällen när det behövs en uppbyggnad av ett historieberättande där själva kärnan verkligen ska få dem som lyssnar att bli förvånade, absolut. Men att använda den metoden i styrelserummen och inom politiken när alla ständigt sitter på möten där fakta eller ståndpunkter är essensen för att mötet ska komma vidare är totalt frustrerande. Det finns helt enkelt inte tid att hålla på och svassa kring ämnen och mala på. Tycker jag. Men som vanligt är detta ju oerhört subjektivt. Och en del i "the world according to Anna."

Olle kan ta en längre väg ibland också. Det måste vara skitjobbigt att försöka berätta saker för mig. Vart vill du komma med detta? Vad är det du försöker säga? Jag tror att det är värst när jag är riktigt stressad, då finns det inte plats för onödigt tidslöseri.

Stackars de telefonförsäljare som aldrig kommer till saken när de råkar ringa till detta hem.

Orden som jag älskar så, de redskap vi har att kommunicera med för att definiera oss som civiliserade, de kan ibland bli mina fiender. Och en dag kanske de försvinner på grund av Alzheimer eller demens. Fruktansvärt. Men det är i så fall mina egna jag förlorar och inte andras, först. Nej, det kanske vore dags att tagga ner. Äsch, det har jag inte tålamod till. :-)

Obama historisk

Kunde inte sova utan var tvungen att gå upp och kolla TV4 och deras rapportering av valet i USA. Det verkar som om Obama kl.03.56 svensk tid har vunnit. Det är fantastiskt. Historiskt. Dessutom slipper vi den hemska Palin så nära presidentskapet. Nu kommer man att följa exakt hur Obama kommer att arbeta för att lösa alla de problem som han får i knät genast.

Igår intervjuade vi en av kandidaterna till posten som politisk sekreterare i Tyresö kommun. Berit lade ner väldigt mycket tid på att berätta om kommunen. Det var en trevlig kvinna som bor på Ekerö och som är moderat. Berit var väldigt nöjd. Vi ska träffa fler så ännu är det inte klart.

Marianne Bergbom hade avskeds-openhouse på C3L. Hon har alltid varit en fantastisk person och företrädare för skolförvaltningen. Jag har alltid gillat henne, ända sedan hon var rektor för Strandskolan då mina barn gick där. Vemodigt men hon tycker nog att det ska bli skönt.

Mitt i Tyresö hade med flera uttalanden av mig gällande vår budget. Mats Fälts kommentar var att jag använder känslouttryck för att beskriva hur budgeten är. "Jag känner mig mycket trygg med denna budget" reagerade han blixtsnabbt på. Ja, skulle det vara något dåligt att känna för en budget snarare än att inte känna? Nej, nu måste jag försöka sova en stund, det ska bli kul att läsa tidningarna imorgon.

Electionday

Så sorgligt att Obamas mormor dog precis nu. Kan det påverka opinionen? Tänk att det finns massor med valvakor där även många intresserade svenskar deltar. Mycket spännande är det, kan ju inte tycka annat! Historiskt. Imorgon vet vi!

Igår hade vi vår avslutande del av studiecirkeln om EU. Per Altenberg var vår siste gästtalare. Han har en mjuk och strong attityd som är mycket sympatisk. Tror att han skulle göra ett utmärkt arbete om han fick möjligheten. Eftersom det är hans huvudlinje och det han vill driva allra helst så pratade vi mycket om jordbrukspolitiken som käkar upp mer än fyrtio procent av hela EU:s budget. Mycket av bidragen går till stora livsmedelsföretag som Arla och Cloetta. Det är ofattbart och det är klart att om bara sådana fakta får komma ut till allmänhetens kännedom så kanske fler på kontinenten kan ta till sig det absurda i systemet.

Pratade med Jan Fröman på tidningen NU som kanske gör en intervju med mig när jag är tillbaka från Indien. Lovade att fixa fotografi där jag själv är med. Birgitta Nilsson på Frisinnad Tidskrift skrev att hon var mycket nöjd med artikeln om vårt arbete över partigränserna mot främlingsfientlighet.

Borde verkligen komma igång med inledningsanförandet till budgetfullmäktige. Nästa års (2009) budgetfullmäktige ligger på samma dag som första dagen på Folkpartiets landsmöte då alla utskotten arbetar. Jag är så orolig för detta, jag vill ju inte missa landsmötet...Håller tummarna för att det går att byta datum.

Tidningen borde vi också få ihop samt vår folder. Det verkar accelerera allting, jag har en enorm "to do" lista. Tänk så skönt med juluppehåll.

Sara satt med internetuppkoppling med kamera på igår kväll och pratade med Evan, hennes amerikanske vän. Hon ville att jag skulle tala om för honom att han var välkommen ut, fastän klockan var efter 22.00 på kvällen och skulle han ta sig från stan skulle han inte vara hos oss förrän 23.30. Jag sa naturligtvis att han var välkommen, vad skulle jag säga, for gods sake! Han tittade på mig och jag tittade på honom och sedan frågade jag vad de skulle göra (finurligt) Ja, ja, jag fick dem, Sara och Evan, att skratta generat. När han kom hade Sara gjort lite mat till honom så vi småpratade medan han åt och Sara drack te. Han kom hit för att studera till lärare men nu känner han att han inte vill åka hem. Han kommer från LA. Han trivs verkligen här. Visst kan jag förstå det. Han vill för övrigt att Obama vinner valet. And who doesn't, ey?

USA-valet kontra våra val och EU-valet

Konstaterade att Poirot rullade på TV igår kväll. Egentligen borde ju Agenda och inslaget om USA-valet varit på. Men det står mig lite upp i halsen. Självklart är det valet oerhört viktigt för hela världen och det är klart att alla håller andan. Men denna mediala täckning som det inte finns någon like till... Är det bara jag som inte minns hur det har varit förut eller har inte USA-valet denna gång fått en uppmärksamhet i alla media som slår alla rekord?

Jag funderade medan jag gick ut med hundarna nyss: Tänk om man beskrev alla partiledarna i Sverige på samma sätt, tänk om man djupdök i hela deras livshistorier och förmedlade vilka viktiga personer de har omkring sig och kartlade hur hela Sverige röstar och framför allt: Vad händer om du röstar på det eller det partiet? En djupgående analys som Sverige borde få på samma sätt som man nu gör med landet på andra sidan Atlanten. För det blir konsekvenser när Sverige röstar 2010. Det hade varit ett intressant och relevant och viktigt ingångsläge från medias sida.

Jamen, de gör ju detta redan, invänder kanske någon. Nej, jag tycker inte det! Ingen berättar vad som är inriktningen för de kommande fyra åren efter valet för vänster- kontra högerallianserna. Det ska ju partierna berätta själva, kommer nästa invändning. Visst, men det analytiska perspektivet, helikopterseendet, det tillkommer faktiskt media att berätta på ett objektivt sätt för alla väljare.

Själv skulle jag tycka att det vore fantastiskt om media började beskriva till vilka grupperingar i EU-parlamentet de olika partierna i EU-parlamentsvalet tillhör. Man borde berätta vad just de grupperingarna arbetar för eller emot, man borde verkligen analysera för svenska folkets skull vilka konsekvenser deras röster får. Sextio procent av kommunala beslut är påverkade av EU-beslut. Det borde vara extremt viktigt för var och en av oss att faktiskt gå och rösta den 7 juni 2009. Framhåller man detta i media? Hur tänker hela journalistkåren när man följer valen? EU-valet är otroligt viktigt för Sverige. Ska vi slå vad om att det inte kommer gå åt ens en bråkdel av medias energi på det kommande EU-valet nästa år, mot det man lagt ner i USA-valet i år?

Inte för att jag blir särskilt glad att jag får rätt. Men det är min krassa bild av verkligheten. Hade jag arbetat som journalist så hade i alla fall jag velat arbeta så. Eftersom vi politiker inte förmår att föra fram konsekvenserna av hur vi alla röstar så är det upp till media: Väktarna av objektivitet, neutralitet och folkets försvarare.

Weekend

Vi fick älgbiff med kantarellsås hos Mikko och Merja. Otroligt gott vin också. Totalt var vi tio pers. Mikko har kommit på att de bör gifta sig. När jag berättade att jag är vigselförrättare numera så blev Merja eld och lågor:"Ja, ska vi gifta oss så gör jag det bara om du viger oss, Anna!" Det var kul. Jag ser fram emot att lyfta fram deras olika egenskaper, det kanske faktiskt blir verklighet någon gång. Massor av vin och konjak till efterrätten gjorde alla dävna och trötta, vi gick hem redan cirka 23.30. Becksvart genom skogen, bra att Olle hade pannlampan.

Idag strålade vi samman vid mammas gravplats och Karin hade med sig en hjärtformad krans. Vi satte massor av lyktor. Sedan åkte vi hem för att luncha ihop. Daniel och Jakob spelar numera bandy så de skulle åka och träna direkt efter lunchen. De bytte om och hade kläder och utrustning som var väldigt påkostad. När syster Karin med man och söner samt pappa Clive åkt kände jag mig helt färdig. Bastade och det var som alltid ljuvligt skönt. Jag älskar att sitta på bänken utanför emellan bastningsturerna och titta på havet och stjärnhimlen. Erstaviken är så fin, jag kommer aldrig att tröttna på denna del av världen, det är så fantastiskt att få bo så här.

Jag har skickat in artikeln till Frisinnad tidskrift och läser på om projektet i Indien. Måste snarast börja skriva budgetfullmäktiges inledningsanförande. Poirot rullar på TV.

Google Earth och CIA fact book och sökande ung man

Igår träffade jag min gamle Amnestyvän som kommer från Indien, han kom hit som tjugotvååring och har nu levt mer än halva sitt liv i Sverige. Han är oerhört behåvad och har två underbart vackra och begåvade söner. Han har precis varit i på besök hos sin släkt i Indien och kom hem i veckan. Vi stämde träff för att jag skulle kunna få lära mig mer om hans födelseland.

Det var helt otroligt, han visade mig Google Earth. Visst har jag skymtat detta verktyg förut men inte fördjupat mig. Nu zoomade vi ner till Bangalore från rymden till denna stad i närbild. Därefter visade han mig sin systers hus i provinsen Andhra Pradest (han berättade att folk brukar skoja och fråga: "Och var ligger första?") . Sedan åkte vi iväg till Queen Charlottes sjukhus i Hammersmith, London, där jag föddes och därefter till huset på Springroad i Feltham där jag bodde tills vi flyttade till Sverige. Tillbaka till Indien igen visade han mig det berg där hans bror har en kvartsgruva, Violstigen sökte vi också upp. Jag är helt begeistrad. Och helt kär i Internet. Vilken värld öppnar sig inte tack vare Internet.

Våra döttrar har suttit vid datorn sedan de började lära sig läsa och skriva. Det har givit dem enorma fördelar, de är helt outstanding vad gäller att hantera allehanda program. Men naturligtvis måste jag ifrågasätta hur bra det är med all den information som väller över våra barn och ungdomar under hela deras uppväxt som vi i min generation var förskonade ifrån. Jag säger förskonade därför att jag inte är helt säker på att våra hjärnor verkligen är skapade att hantera detta flöde. Visst kan den mänskliga hjärnan evolvera därför att det blir uppenbart att vi måste klara all information. Men under tiden kanske vi förlorar många generationer där depressioner och dysfunktioner av alla slag tar över. Back to India!

Min indiske vän visade mig CIA fact book som jag inte kan fatta att jag levt ett helt surf-liv utan att känna till dess existens. Det är en helt otrolig källa för kunskap om alla länder i världen, jag är helt tagen! Ännu en gång känns det som att jag kommer ut ur en grotta! När jag var nitton visste jag precis allt. Idag på min fyrtionionde fördelsedag så kan jag konstatera att jag knappt vet någonting, och tänk så roligt det är att veta det, för tänk vad mycket kvar det finns att upptäcka i livet, I am so happy!

Jag blev visad de olika provinserna, fick en snabblektion i Indiens historia, som jag visserligen hört en del av förut. Jag härstammar från en liten ö som koloniserade världen, imperialismens moder! Jag fick veta hur språken ser ut i skriven form, jag fick 100 rupies och magtabletter. När jag var au-pairflicka i Schweiz när jag var arton år gammal så fick jag prova på att röka en märklig cigarett som bestod av ett enkelt litet hoprullat tobaksblad med en liten rosa sytråd som höll ihop den. Den hade en mild smak som jag gillade och har sedan dess sökt efter sådana närhelst jag rest i världen. Aldrig funnits en enda tobaksaffär som salufört dem. Slutade ju röka för snart tio år sedan men har ändå inte givit upp hoppet om att finna den där speciella sortens cigaretter. För någon månad sedan såg jag en tv-deckare där en misstänkt mördare stått och rökt - bidis! För nu fick jag se cigaretten i tv-rutan och veta vad den hette. När jag frågade min vän om han visste om bidis gick att köpa i Sverige så skrattade han bara och sa att han kunde kolla. Jag visste inte att han skulle resa till Indien och jag visste verkligen inte att jag skulle få göra det. I alla fall hade han skaffat ett paket åt mig. De var ganska starka så jag tog bara några bloss. Men jag tycker att det var fantastiskt av honom att hjälpa mig med att få återuppleva ett ungdomsminne. Jag älskar honom och tackar honom av hela mitt hjärta, för allt.

Igår kväll var vi bjudna till Olles syster som höll avskedsmiddag för Sebastian som åker till Indien imorgon på obestämd tid. Han hoppas kunna vandra i bergen i norra Indien (ryser) för att söka upp munkar och lära om deras insikter. Han ska också resa till andra delar av Asien. Han vill skaka av sig alla familjeband och vara ensam, skippa begäret efter ägodelar och allt som vi omger oss mer av måsten och krav. Han söker. Jag önskar honom verkligen lycka till, må alla skyddsänglar, om det finns sådana, följa hans steg och må han komma hem uppfylld och glad av allt spännande som han säkerligen får uppleva.

Hädanefter ska jag kolla CIA fact book så fort andan faller på. Idag ska jag läsa in mig ordentligt på Sala Idas projekt. Jag hoppas att jag kommer att kunna tillföra något på plats. Nu ska jag inmundiga koleraprofylaxen som jag egentligen skulle ha tagit igår kväll...

Vattnet och dess betydelse

Vi flyttade ut till Gamla Tyresö 1984. Vårt hus var mycket litet, byggt 1946 av en man som inte hade behov av mer än ett allrum med kök som kringgärdade en öppen spis samt en Husqvarna vedspis. Vi har kvar vedspisen, den är väldigt fin och den ger en känsla av oberoende. Blir det elavbrott så kan vi laga mat och värma vatten ändå, minsann! Det fanns en liten mulltoasits som det blev min uppgift att tömma eftersom Olle var lite kräsmagad på den tiden. Det har jag tagit ur honom. Det går ju inte att leva med en Anna som jag i tjugofem år och vara kräsmagad, det kan ju till och med en treåring räkna ut :-)

Vi har haft egen brunn hela denna tiden vilket faktiskt är ett riktigt äventyr. Vattnet har oftast funnits i tillräckliga mängder men torra somrar har det fluktuerat. Under decenniernas lopp när nya bautavillor byggts omkring oss så har de borrat brunnar och till och med skaffat swimmingpool. Det vattnet tas från vår gemensamma vattentäkt och det är klart att det märks och påverkar vattentillgången.

Mitt första politiska uppdrag var som ersättare i Miljö- och byggnadsnämnden år 2000. Det första som jag började driva som också fick genomslag var att man måste ha riktlinjer för hur man förtätade ute på halvön för att värna om vattnet. Man skulle ha en översyn av alla befintliga toatankar och tillgången till vattnet från egna brunnar vid begäran om bygglov. Det var nämligen så att det fanns en djungel av olika knep som människor använde sig av för att slippa tömma sina toatankar, bland annat och det vanligaste var väl att helt enkelt borra hål i botten på dem och låta föroreningarna rinna ut för att blanda sig med vattentäkterna. En stor hälsofara och totalt omoraliskt!

1987 skaffade vi Clivus Multrum. Det är en enorm tank som man preparerar med spån och maskar och köksavfall som tillsammans med fekalier och urin till sist bildar ren jord. Det fungerade helt perfekt de första tio åren. Men sedan blev det för mycket väta, vi var fem personer i familjen och de senare åren har vi helt enkelt tömt tanken med hjälp av slamsugarföretag. Innan dess så blev det fin jord.

De somrar när det var torrt stod korkade sommargrannar och tvättade bilen i timmar eller vattnade gräsmattan i evigheter eller fylld poolen med brunnsvatten (allt detta är förbjudet, i synnerhet när det är torka. Men bilar får ej tvättas där det är risk att smutsvattnet kan förorena brunnar, och vår brunn låg precis fem meter från den plats där bilen tvättades meddelst alla möjliga fettlösningsmedel och vaxer och annat skit, bläh! Att vattna gräs när det råder torka är dessutom att motverka gräsets överlevnad, de får kortare rötter och blir "tillvanda" att lätt få tillgång till fukt. Detta vet jag som är engelsman och har en pappa vars gräsmattor inte var av denna värld under hela min uppväxt. När det gäller pool i område där ej kommunalt vatten finns så ska man beställa tankbil för uppfyllnad av sin bassäng.) Det är klart att det märktes hos oss. Jag kunde inte köra tvättmaskinen mer än någon gång per dag utan att pumpen stannade på grund av för lite tillförsel av vatten, man kunde stå i duschen med hela huvudet fullt av shampo och det kom plötsligt bara en liten stril som knappt räckte till att skölja lilltån...

Det jobbigaste är när pumpen brakar helt. Sådana perioder gäller det att lära sig hur man gör utan dusch och vatten ur kranarna för att sköta sin hygien. Jag har lärt mig att en hink vatten räcker till att tvätta håret. Man lär sig tekniken för hur mycket som behövs för att få upp lödder och sedan att skölja ur allt. Man lär sig att blaska sig över hela kroppen i avsaknad av dusch. (Jag har inte haft ett badkar på hela denna tid. Jag saknar att ligga och tina upp i varmt vatten.) Tandborstning är alltid trevligt ute på hälleberget med strålande utsikt över havet. Tänk på att inte spotta på småkrypen, de är inte lika förtjusta i tandkräm som vi människor. Det låter ju idylliskt. Men för några jular sedan hade vi inget rinnande vatten över hela jullovet. Det blir inte lika idylliskt på vintern. Och då står jag ju inte på altanen och blaskar, då måste självständiga Anna gå till vänner och be att få låna deras dusch, hua, vad jobbigt!

Detta liv har varit otroligt miljövänligt måste man ju tillstå. Jag har enorm respekt för vårt behov av vatten och att det är en ändlig resurs som människor tar helt för given. De flesta i storstadsområdena fattar ju inte att man inte kan slösa med vattnet på det sätt som man gör. Vår tillgång till vatten är en orsak till bävan. Många delar av världen saknar vatten helt. Vattenbrist eller tillgång till rent vatten utgör risken för död eller möjligheten till liv. Människor krigar och dödar för att få vatten. I framtiden, inte alltför långt fram, så kommer inte olja och guld vara den största rikedomen att äga utan vatten och tjänlig föda.

Att leva med ett nära förhållande till en egen brunn har lärt mig så mycket. Jag är inte så bekväm. Jag klarar lite enklare förhållanden. Jag blir inte hysterisk om något oförutsett händer (som till exempel att stå med ögonen fyllda av schampo och inte en droppe vatten att skölja med, det hjälper väl inte att bryta ihop, lös problemet! Det går fler bussar, det går att byta mötestider, allt går att lösa!) Framför allt är inte tillgången till vatten en självklarhet för mig.

Föreställ dig att du måste gå kilometervis för att hämta vatten. Utan något fordon eller bärhjälp av något slag. I gassande sol. Det du får med dig tillbaka är bara det du själv förmår bära. Varje dag, flera gånger om dagen eftersom det handlar om att du och din familj ska överleva. Föreställ dig det. Ordentligt. Blunda. Känn den heta marken under dina fötter. Känn hettan mot din kropp. Du får inte snubbla och tappa ut något! För de dina dör om inte du skaffar vatten åt dem.

Gå nu till din fina förkromade kran och drick ett glas vatten ur den. Nej, skippa Ramlösan, Lokan och det andra miljöförstörande bjäfset. Vi har världens finaste vatten direkt ur våra kranar i Sverige. Drick vattnet med respekt!