Tiden rusar och det går lång tid mellan varje gång jag skriver. Lika så gott det kanske… Det är nog mer meningsfullt för en läsare att få en sammanfattning en gång i månaden än många små fragment av texter. Har dålig koll på bloggningar överhuvudtaget.
Kanske är de på utdöende?
För tre veckor sedan var jag på min partivän Tommy Lundins begravning. Den hölls i en kyrka som var fylld till sista sätet. Det var en fin begravning med bland annat en säckpipeblåsare som spelade Amazing Graze och sång av Tommys unga släkting. Livet är förgängligt.
Jag är med i en nybildad grupp som ska arbeta för Syriens folk över partigränserna i riksdagen. Det händer fruktansvärda saker där.
Kulturutskottet har varit på studiebesök hos Riksrevisionen och det var superintressant. Jag berättade för den grupp tjänstemän med chefen i spetsen att jag aldrig trott att jag skulle säga en sådan sak, men att jag verkligen tycker att det är spännande att läsa deras rapporter! Detta menar jag ur hela mitt hjärta! De är som riktiga deckare och ofta får man en känsla av ”vad var det jag sa” vilket alltid spär på självförtroendet på ett mycket behagligt sätt.
Vi har haft en trevlig återträff med Korsika-gänget där lärarna flugit hit därifrån och tagit med sig olika delikatesser och så fick vi se bildspel som lockade till många skratt från allt vi gjort under våra studiebesök och under lektionerna.
Äldsta dottern Sofia har hunnit komma på besök och åka vidare igen. Hon skulle vara på Stockholms stadsbibliotek i en panel och bli utfrågad och berätta om sin bok, sitt examensarbete Doggie. (Fanns till salu på Ad Libris)
Själv fick jag vara med i en panel på söndagen samma vecka som skulle diskutera genus i teatervärlden. Robin Spegel hade bjudit in mig och deras pjäs var helt galen och mycket tänkvärd, vi såg den först och sedan satt vi och pratade med hjälp av en moderator. Henrik var med i publiken, han är rolig för han är intresserad av precis allt och tycker att det är kul att hänga med. Innan pjäsen hamnade vi på en restaurang som heter Döden i grytan med italiensk mat eftersom vi behövde äta något. Det var gudomlig mat!
På höstlovet hade jag lovat att följa med min syster till London i fem dagar och vi bodde i en lägenhet i Whapping vid Themsen bara femton minuter från Tower Bridge. Det var en väldigt fin lägenhet och vi åkte mycket tunnelbana och promenerade minst en mil varje dag. Min systers söner som var med, och för vars skull resan egentligen gjordes, fick välja museer och sightseeing. Vi var på allt som pojkarna ville se och vi åkte också en bit på tvåvåningsbussarna, det gillades stort. Det bästa museet var Museum of Natural History, helt otroligt häftigt, vackert, pedagogiskt och gigantiskt. Vi hann inte se allt, det behövdes flera timmar till och killarna var trötta efter ett besök på Imperial War Museum tidigare på dagen. En härlig vecka där jag inte hade nätkontakt mer än första dagen, sedan var det som att ha tappat något mycket viktigt… Vi flög på London Airport in, det var en ny upplevelse, den ligger längs med Themsen mitt inne i staden och landningen var: Ta i marken och brooooooomsa! Ut flög vi från Heathrow som ju är enormt. Pojkarna fick handla engelsk choklad och var nöjda. Jag handlade mina smarties och fruktdroppar som är så goda och jag var nöjd. I resväskan hade jag också fått med mig en del godsaker i klädväg från min systers och mitt favoritställe: Marks and Spencers.
Min käraste Nina Lundström har fyllt femtio vilket är fullständigt omöjligt för mig att begripa och Henrik och jag var och firade hos henne på lördagen i höstlovet. Hon och hennes familj har ett fantastiskt sommarhus dit hon bjudit oss.
Veckan efter höstlovet fick jag celebert besök på riksdagen: Tyresö kommunförening kom för en rundvisning och det var så väldigt trevligt och alla var på mycket gott humör. Vi avslutade med fika i Folkpartiets klubbrum på riksdagen.
På onsdagen samma vecka fick jag prata jämställdhet och HBT-frågor för en grupp genusvetare som var på besök på riksdagen.
Den dagen hade också Svensk-Japanska förbundet i riksdagen sitt årsmöte. Vi fick lyssna på bland andra Niklas Modig vars historia var remarkabel. Han åkte till Japan som sextonåring för att han var intresserad av kampsport. Han kom från Stenungsund där det fanns lite studietradition. När han kom till gymnasiet i Japan så fick han den bästa undervisningen i japanska språket, skolan satsade stenhårt på att han skulle lära sig det. Detta i sin tur gjorde att han fick upp ögonen för studier i stort och det blev mer av den varan och egentligen ingen kampsport. Istället kom han till Handelshögskolan och sedan till Tokyo Universitet vilket gjorde att han slutligen fick komma till Toyota där han var i två år, om jag minns rätt, och fick en djup inblick i Lean. Den inblicken resulterade i boken ”Vad är lean?” av Niklas Modig och Pär Åhlström.
Besökte matmässan i torsdags för att yngsta dottern Sara skulle arbeta i Fiskbilen.se där. På tre kvart gjorde jag av med stora summor pengar på olika obskyra oljor, kött, löjrom och andra delikatesser. Hå hå ja ja.
Denna måndag fick jag besök från Tyresö kommunhus, ett gäng glada tjänstemän från Bygg och Tekniska avdelningen kom och blev visade runt i riksdagen efter att vi ätit lunch. Det var så roligt.
Igår hade vi extra lång partigrupp och fick bland annat lyssna på en chefsekonom från finansdepartementet om det ekonomiska läget i Europa. Hon var väldigt engagerande och samtidigt rätt så pessimistisk. Det finns ingen krisinsikt hos italienarna uppenbarligen. Och vad gäller grekerna så är det mest avsaknad av politisk styrning och vilja, det verkar så långt från svenskt sätt att se på sina finanser från båda dessa länders håll så att man blir alldeles förstummad.
Stefan Attefall besökte kulturutskottet förra veckan och det enda som kunde konstateras var att på hans departement kan man konstruera de tekniska lösningar som vi önskar vad gäller pensioner men det måste finnas ”en vilja inom kulturpolitiken” för att man ska få ramarna för dessa lösningar. Det är inte hans partis fel och inte heller centerpartiets eller folkpartiets fel att vi inte kan ge ett slutgiltigt svar till scenkonstnärerna om deras pensionsavtal. Det är inte alltid lätt att vara i allians.
onsdag 16 november 2011
måndag 24 oktober 2011
Landsmötet, Khadaffi och ambassadörer
Hemmabutiken i Tyresö stänger
Hemmabutiken i Tyresö stänger. Utförsäljning har pågått en tid och någon ny i Tyresö öppnas inte i annan lokal. Under åren som jag handlat där så har jag varit lika fascinerad varje gång. Ofta har butiken varit tom på kunder men minst tre personal. De har haft ett otroligt utbud på varor och jag har i princip alltid hittat det jag behöver. Men personalen har varit frustrerande oengagerad, åtminstone den manliga. Ingen har frågat om man vill ha hjälp, och när man bett om hjälp så har männen varit buttra, fåordiga och totalt ointresserade. Det är ju roliga saker man säljer, allt för köket, hemmet och kroppen (hårskötsel med mera). Jag har varit perplex över okunskapen om produkterna man säljer och att man inte varit entusiastiska över det utbud de har haft. Jag har vid ett flertal tillfällen frågat: Vill du inte sälja mer? De har tittat på mig som om jag vore från Mars. Nej, jag kan verkligen och tyvärr inte säga att jag är förvånad att affären inte ska vara kvar.
Landsmötet
Det har gått flera veckor sedan senaste bloggen. Det senaste som hänt är att Folkpartiets Landsmöte, som hålls vartannat år, har hunnit gå av stapeln och avslutats. Det var en dag kortare denna gång men med hjälp av mötesordning med korta talartider och extraordinärt duktiga presidier så klarades tidhållande på varje områdespass galant och vi malde igenom 600 motioner och höll sluttiden. En dålig sak var att partistyrelse, utskottsordförande och ombud fick komma före övriga på talarlistan vilket gjorde att flera motionsläggare som inte var ombud aldrig fick komma upp. Vi måste finna ett sätt så att det inte återupprepar sig. Men vi var på Karlstad CCC och det var väldigt funktionellt förutom att i plenisalen var bänkarna obrutna och TV-kamerorna blockerade de gångar som i vanliga fall är till för förflyttning till andra sidan av salen så att det var lite opraktiskt. Jag är glad att drogtester i skolan togs bort, det är inte liberalt med det fenomenet. Skola, elevhälsa, socialtjänst och föräldrar ska arbeta med dessa frågor. Tester ska göras på de mottagningar som är specialiserade på det.
Khaddaffi
Så stupar ytterligare en diktator. Ur mitt västerländska perspektiv ter sig hans slut osmakligt och med avsaknad av hur en fungerande rättsstat hanterar en person som begått brottsliga handlingar. Samtidigt vet vi ju alla att i denne diktators värld har aldrig funnits någon rättssäkerhet för någon. Vreden och hatet som hans folk måtte känna förklarar hans slut. Den skoningslöshet som folket fått utstå slår tillbaka. Jag hoppas att alla länder där nu diktaturer faller får möjligheter att uppleva demokrati och den trygghet med påföljande ansvar som råder i andra delar av världen.
Att ta farväl
Min granne som är änkling och som fyllde nittio i somras har sitt hus på försäljning, efter att först ha haft huset som sommarhus för sig och sin familj, och på senare år ha bott där permanent. Han har haft sitt hus i femtiotre år! Nu ska han få förtur till Tyresös nya trygghetsboende. Han är ute och dansar med pensionärsföreningen tre gånger i veckan och han har sååå roligt och har aldrig haft så många vänner i hela sitt liv, berättade han för mig. Om jag lever så länge hoppas jag att jag får vara så pigg att jag kan ha roligt, jag med. Nu tar min käre gamle granne farväl av ett helt liv. Men han ser fram emot att få bo i centrum i en fin lägenhet. :-)
Ambassadörer
Jag har fått ha förmånen att vara med på några olika tillställningar dit jag inbjudits i min egenskap av riksdagsledamot. För några veckor sedan ordnade Indiske ambassadören en träff där vi först fick lyssna på en professor som höll ett anförande om Indiens kärnkraft där man nu kommer att bygga ut storskaligt eftersom behoven av elkraft de närmaste decennierna är enorma. Samtidigt lade hon in reflektioner om Indiens ställning i förhållande till omvärlden vad gäller kärnvapen. Ett mycket intressant anförande. Den indiske ambassadören och hans fru är mycket omtänksamma som värd och värdinna och jag blev presenterad för och kom i samtal med flera olika ambassadörer från olika länder. Jag fick också äran att komma till en middag på Schweiziska ambassadörparets residens och även där träffade jag flera ambassadörer. Det är något mycket fint att prata med ambassadörer, deras sociala förmåga är fantastisk, de är älskvärda, artiga, insatta och allmänt extremt trevliga att konversera med. Deras förmåga att vara diplomatiska är förstås ett krav för deras ämbete. Men tänk om fler vore begåvade med just de förmågor som dessa kvinnor och män besitter. Vi skulle ha en helt annan atmosfär överallt: Om vi alla lärde oss att vara ”ambassadörer” för våra olika frågor, föreningar, partier eller varför inte familjer, då skulle det vara lätt att vara ”snäll” i ton och handling. Nå, det finns ju en annan sida av diplomatin också… Men i det stora hela så är artighet och belevade människor en bristvara.
Två gångna veckorna före och efter landsmötet
Under dessa veckor har jag ätit lunch med Tyresös kommunalråd Fredrik Saweståhl, alltid lika trevligt. Träffat företrädare för ett stort spelbolag, träffat företrädare för spelmissburksenheten på Karolinska, ätit middag på departementet med Stefan Attefall, varit på mottagning hos Birgitta Rydberg som fyllde, hör och häpna: Sextio år! Varit på Café Bonza, ungdomscaféet i Tyresö, och lyssnat på Filip Wästberg från LUF:s utrikesutskott som berättade om Egypten och resten av länderna i den demokratiska vågen som nu rullar över de delarna av världen. Haft möte med Riksdagens grupp för Romska frågor, lyssnat på Anna Ekström från Skolverket på ett frukostmöte anordnat av Talmannens grupp för jämställdhetsfrågor där jag är med, lyckats missa ett möte på moskén på Söder anordnat av en grupp godemän (Anna skäms!), haft ett första möte med mitt livs första adept, varit på Berwaldhallen för att vara med på firandet av Sveriges Radios symfoniorkester som fyller 75 år, varit på maskeradfest utklädd till Hare Krishna-medlem, varit på de sedvanliga utskotten och partigrupperna och bastat flera gånger. Olle, min exmake, har förlovat sig. Jag har påbörjat processen med att ta tillbaka mitt flicknamn, alltså ta bort Karlström. Back to Steele!
Och så rullar det på, medan Juholt gör sin Sverige-odyssé.
Hemmabutiken i Tyresö stänger. Utförsäljning har pågått en tid och någon ny i Tyresö öppnas inte i annan lokal. Under åren som jag handlat där så har jag varit lika fascinerad varje gång. Ofta har butiken varit tom på kunder men minst tre personal. De har haft ett otroligt utbud på varor och jag har i princip alltid hittat det jag behöver. Men personalen har varit frustrerande oengagerad, åtminstone den manliga. Ingen har frågat om man vill ha hjälp, och när man bett om hjälp så har männen varit buttra, fåordiga och totalt ointresserade. Det är ju roliga saker man säljer, allt för köket, hemmet och kroppen (hårskötsel med mera). Jag har varit perplex över okunskapen om produkterna man säljer och att man inte varit entusiastiska över det utbud de har haft. Jag har vid ett flertal tillfällen frågat: Vill du inte sälja mer? De har tittat på mig som om jag vore från Mars. Nej, jag kan verkligen och tyvärr inte säga att jag är förvånad att affären inte ska vara kvar.
Landsmötet
Det har gått flera veckor sedan senaste bloggen. Det senaste som hänt är att Folkpartiets Landsmöte, som hålls vartannat år, har hunnit gå av stapeln och avslutats. Det var en dag kortare denna gång men med hjälp av mötesordning med korta talartider och extraordinärt duktiga presidier så klarades tidhållande på varje områdespass galant och vi malde igenom 600 motioner och höll sluttiden. En dålig sak var att partistyrelse, utskottsordförande och ombud fick komma före övriga på talarlistan vilket gjorde att flera motionsläggare som inte var ombud aldrig fick komma upp. Vi måste finna ett sätt så att det inte återupprepar sig. Men vi var på Karlstad CCC och det var väldigt funktionellt förutom att i plenisalen var bänkarna obrutna och TV-kamerorna blockerade de gångar som i vanliga fall är till för förflyttning till andra sidan av salen så att det var lite opraktiskt. Jag är glad att drogtester i skolan togs bort, det är inte liberalt med det fenomenet. Skola, elevhälsa, socialtjänst och föräldrar ska arbeta med dessa frågor. Tester ska göras på de mottagningar som är specialiserade på det.
Khaddaffi
Så stupar ytterligare en diktator. Ur mitt västerländska perspektiv ter sig hans slut osmakligt och med avsaknad av hur en fungerande rättsstat hanterar en person som begått brottsliga handlingar. Samtidigt vet vi ju alla att i denne diktators värld har aldrig funnits någon rättssäkerhet för någon. Vreden och hatet som hans folk måtte känna förklarar hans slut. Den skoningslöshet som folket fått utstå slår tillbaka. Jag hoppas att alla länder där nu diktaturer faller får möjligheter att uppleva demokrati och den trygghet med påföljande ansvar som råder i andra delar av världen.
Att ta farväl
Min granne som är änkling och som fyllde nittio i somras har sitt hus på försäljning, efter att först ha haft huset som sommarhus för sig och sin familj, och på senare år ha bott där permanent. Han har haft sitt hus i femtiotre år! Nu ska han få förtur till Tyresös nya trygghetsboende. Han är ute och dansar med pensionärsföreningen tre gånger i veckan och han har sååå roligt och har aldrig haft så många vänner i hela sitt liv, berättade han för mig. Om jag lever så länge hoppas jag att jag får vara så pigg att jag kan ha roligt, jag med. Nu tar min käre gamle granne farväl av ett helt liv. Men han ser fram emot att få bo i centrum i en fin lägenhet. :-)
Ambassadörer
Jag har fått ha förmånen att vara med på några olika tillställningar dit jag inbjudits i min egenskap av riksdagsledamot. För några veckor sedan ordnade Indiske ambassadören en träff där vi först fick lyssna på en professor som höll ett anförande om Indiens kärnkraft där man nu kommer att bygga ut storskaligt eftersom behoven av elkraft de närmaste decennierna är enorma. Samtidigt lade hon in reflektioner om Indiens ställning i förhållande till omvärlden vad gäller kärnvapen. Ett mycket intressant anförande. Den indiske ambassadören och hans fru är mycket omtänksamma som värd och värdinna och jag blev presenterad för och kom i samtal med flera olika ambassadörer från olika länder. Jag fick också äran att komma till en middag på Schweiziska ambassadörparets residens och även där träffade jag flera ambassadörer. Det är något mycket fint att prata med ambassadörer, deras sociala förmåga är fantastisk, de är älskvärda, artiga, insatta och allmänt extremt trevliga att konversera med. Deras förmåga att vara diplomatiska är förstås ett krav för deras ämbete. Men tänk om fler vore begåvade med just de förmågor som dessa kvinnor och män besitter. Vi skulle ha en helt annan atmosfär överallt: Om vi alla lärde oss att vara ”ambassadörer” för våra olika frågor, föreningar, partier eller varför inte familjer, då skulle det vara lätt att vara ”snäll” i ton och handling. Nå, det finns ju en annan sida av diplomatin också… Men i det stora hela så är artighet och belevade människor en bristvara.
Två gångna veckorna före och efter landsmötet
Under dessa veckor har jag ätit lunch med Tyresös kommunalråd Fredrik Saweståhl, alltid lika trevligt. Träffat företrädare för ett stort spelbolag, träffat företrädare för spelmissburksenheten på Karolinska, ätit middag på departementet med Stefan Attefall, varit på mottagning hos Birgitta Rydberg som fyllde, hör och häpna: Sextio år! Varit på Café Bonza, ungdomscaféet i Tyresö, och lyssnat på Filip Wästberg från LUF:s utrikesutskott som berättade om Egypten och resten av länderna i den demokratiska vågen som nu rullar över de delarna av världen. Haft möte med Riksdagens grupp för Romska frågor, lyssnat på Anna Ekström från Skolverket på ett frukostmöte anordnat av Talmannens grupp för jämställdhetsfrågor där jag är med, lyckats missa ett möte på moskén på Söder anordnat av en grupp godemän (Anna skäms!), haft ett första möte med mitt livs första adept, varit på Berwaldhallen för att vara med på firandet av Sveriges Radios symfoniorkester som fyller 75 år, varit på maskeradfest utklädd till Hare Krishna-medlem, varit på de sedvanliga utskotten och partigrupperna och bastat flera gånger. Olle, min exmake, har förlovat sig. Jag har påbörjat processen med att ta tillbaka mitt flicknamn, alltså ta bort Karlström. Back to Steele!
Och så rullar det på, medan Juholt gör sin Sverige-odyssé.
måndag 3 oktober 2011
Hur är det med polisen och kristdemokraterna?
Polisen verkar inte kunna arbeta mer effektivt. Meh – vad är problemet??? Sparka cheferna (eller vad ska man göra?) och ta in nya från andra verksamheter i samhället som är TVUNGNA att arbeta effektivt! Poliser har själva valt att arbeta i en organisation med hierarki, de vill ha ordning och reda och förhoppningsvis disciplin. Nu verkar det som om det är trögt. Vilka måluppfyllelser ställs som inte är på märklig nivå? För att nå måluppfyllelsen för utblåsningar står man typ ute på en måndag eftermiddag ibland. Istället för att omorganisera arbetstiderna så att man står och verkligen TAR folk på lördag och söndagsmorgnar! Vad är annars VITSEN? Kom inte och snacka om resurser. Inte hädanefter, så mycket pengar som har gått in i myndigheterna och så många fler poliser som har utbildats!
Dessutom retar det mig att man arbetar så olika i hela Sverige. Det saknas utbildning i olika brottsrubriceringar som exempelvis hatbrott, det saknas krav på öppenhet och jämställdhet. Precis som jag tycker med det mesta som har med rättsstat, vård och skola så ska vi ha enhetlig behandling även från polisens sida oavsett var man bor i vårt land. Om jag vore homosexuell och ville arbeta som polis i Skåne så vore det bara att ge upp den tanken, för något mer inskränkt får man leta efter, dessutom finns både rasistiska ojämställda tendenser. Att varje enskild individ förhåller sig så menar jag inte, det är klart att alla inte är på det sättet. Men ledarskapet verkar sakna att man pekar med hela handen i syd. Polisen behöver kompetensutveckling i hela Sverige, ledarskap med coachning från länder med goda exempel med mera…
Har fått mängder med mail från personer som är mycket upprörda över sjöfyllerilagen. Den har förstört deras liv helt. What can I say? Ska man på fest på torra land och köra bil dit så får man vackert dricka alkoholfritt. Varför ska det inte vara samma sak på vattnet? Diskussionen fortsätter.
Hägglund är ansatt igen. Vad är det med kristdemokraterna? De verkar inte förstå sitt eget bästa… Mats Odell är ute på krigsstigen och nu även Birro. Den jag gillar hos KD heter Caroline Szyber, en helt fantastisk person, extremt kompetent, brilliant och vacker: Karismatisk! Någonting som KD väl behöver i det här läget. Ursäkta Mats, men – nej! Caroline skulle leda partiet på rätt väg!
I lördags hade vi ”minilandsmöte” på riksdagskansliets klubbrum. Nätverken: Kulturliberaler, Liberala Kvinnor, HBT-liberaler, Liberala företagare och Liberal Mångfald var där. Gröna Liberaler hade haft sitt i veckan då de har väldigt många motioner. Vi gick igenom de motioner som hade att göra med respektive område samt tog upp partistyrelsens svar. Minilandsmöten har nu genomförts över hela Sverige för första gången i Folkpartiet inför landsmötet om två veckor. Vi höll på hela dagen, sedan åkte jag till Liljeholmskajen och hämtade Seved.
Vi åt middag, jag, Henrik, Seved och Lena och sedan gick vi och bastade. Jag mådde lite dåligt för att jag inte hade ätit lunch och hällde i mig två glas vin till maten, urk. Nåväl, det kom en Dry Martini före vinet... Det var skönt att basta och jag doppade mig två gånger i det svinkalla Erstaviken. Nu är håret som en kvast.
Det mesta de senaste veckorna har kretsat kring motioner till riksdagen. Det blev en väldigt blandad kompott detta år. Man kan verkligen fråga sig varför man ska lägga tid på dylikt när det ändå blir avslag på allt. Men det här är saker som jag tycker är viktiga. Nischa mig? Hur ska det gå till?
Dessutom retar det mig att man arbetar så olika i hela Sverige. Det saknas utbildning i olika brottsrubriceringar som exempelvis hatbrott, det saknas krav på öppenhet och jämställdhet. Precis som jag tycker med det mesta som har med rättsstat, vård och skola så ska vi ha enhetlig behandling även från polisens sida oavsett var man bor i vårt land. Om jag vore homosexuell och ville arbeta som polis i Skåne så vore det bara att ge upp den tanken, för något mer inskränkt får man leta efter, dessutom finns både rasistiska ojämställda tendenser. Att varje enskild individ förhåller sig så menar jag inte, det är klart att alla inte är på det sättet. Men ledarskapet verkar sakna att man pekar med hela handen i syd. Polisen behöver kompetensutveckling i hela Sverige, ledarskap med coachning från länder med goda exempel med mera…
Har fått mängder med mail från personer som är mycket upprörda över sjöfyllerilagen. Den har förstört deras liv helt. What can I say? Ska man på fest på torra land och köra bil dit så får man vackert dricka alkoholfritt. Varför ska det inte vara samma sak på vattnet? Diskussionen fortsätter.
Hägglund är ansatt igen. Vad är det med kristdemokraterna? De verkar inte förstå sitt eget bästa… Mats Odell är ute på krigsstigen och nu även Birro. Den jag gillar hos KD heter Caroline Szyber, en helt fantastisk person, extremt kompetent, brilliant och vacker: Karismatisk! Någonting som KD väl behöver i det här läget. Ursäkta Mats, men – nej! Caroline skulle leda partiet på rätt väg!
I lördags hade vi ”minilandsmöte” på riksdagskansliets klubbrum. Nätverken: Kulturliberaler, Liberala Kvinnor, HBT-liberaler, Liberala företagare och Liberal Mångfald var där. Gröna Liberaler hade haft sitt i veckan då de har väldigt många motioner. Vi gick igenom de motioner som hade att göra med respektive område samt tog upp partistyrelsens svar. Minilandsmöten har nu genomförts över hela Sverige för första gången i Folkpartiet inför landsmötet om två veckor. Vi höll på hela dagen, sedan åkte jag till Liljeholmskajen och hämtade Seved.
Vi åt middag, jag, Henrik, Seved och Lena och sedan gick vi och bastade. Jag mådde lite dåligt för att jag inte hade ätit lunch och hällde i mig två glas vin till maten, urk. Nåväl, det kom en Dry Martini före vinet... Det var skönt att basta och jag doppade mig två gånger i det svinkalla Erstaviken. Nu är håret som en kvast.
Det mesta de senaste veckorna har kretsat kring motioner till riksdagen. Det blev en väldigt blandad kompott detta år. Man kan verkligen fråga sig varför man ska lägga tid på dylikt när det ändå blir avslag på allt. Men det här är saker som jag tycker är viktiga. Nischa mig? Hur ska det gå till?
söndag 25 september 2011
Riksdagens öppnande, budgeten och svampar en masse!
Byggnads ”går med på” att börja arbeta för mer jämställda löner, speciellt för lågavlönade kvinnor. Wow.
Maria Larsson säger att om hennes parti hade styrt ensamma så hade barnhemsbarnen fått ersättning utan prut. Hennes alliansvänner ska ha kört över henne. Jag är inte troende och jag tycker ändå att det är fult att ljuga.
Vid valet förra året så kom jag in i riksdagen först efter det att den redan hade öppnat. I år fick jag alltså vara med om detta event för första gången i mitt liv. Det var väldigt roligt. När jag frågade runt lite så fanns det många som har varit med otaliga gånger och då blir man nog lite luttrad. Men jag njöt i fulla drag.
Först var det upprop då hela plenum ropades upp via namn. Sedan bar det av till Storkyrkan, något som jag hade tänkt hoppa över eftersom jag som sagt var inte är troende men jag blev övertalad att gå med ändå.
Det behövde jag inte ångra. Det var oerhört fint med kören som sjöng solo och stämmor och en rabbin, en imam och ärkebiskopen. Kungafamiljen var med också och det kändes högtidligt och känslosamt med sången och fina tal.
Sedan återvände vi till riksdagen. Alla gick in via gamla riksdagens ingång och det var så ståtligt med soldater i full livré som stod på rad i givakt när vi tågade in. Väl inne i den vackra foajén stod massor med folkdräktsklädda personer och flankerade trapporna upp och där spelades och sjöngs. Vi samlades återigen i kammaren och där talade kungen och statsministern. Fina musikaliska och artistiska framträdanden även där.
Några timmar senare återsamlades de flesta på operan där vi fick se delar av Svansjön och Figaros bröllop. Det var så tjusigt och vackert. Kommer inte att glömma denna dag där ledordet var ”högtidligt”.
Det mesta just nu cirkulerar allt kring motioner och vad vi alla ska ”knö” ur oss. För min del blir det ganska många fler detta år och de är ur mycket spridda sfärer.
I tisdags morse for jag till Östersund och Teaterhotellet för att vara med mina alliansvänner och presentera budgeten för media. Det blev i mitt tycke inte så bra. Det beror på att vi inte fick siffrorna nerbrutna till regionens förutsättningar utan de siffror vi hade fått samma morgon var totalsiffror för riket. Inte undra på att journalisterna undrade vad vi gjorde där, när vi inte kunde ge besked om ”bredbandssatsningen – hur mycket får VI?” eller skogsnäringen eller vad som nu efterfrågades…
Nej, det var inte en höjdare. Det som däremot var desto trevligare var att få träffa FP:s ordförande och FP:s gruppledare i Östersund. Vi åt lunch efter det ganska pinsamma pressmötet och sedan fick jag en rundtur i Östersund med omnejd när ordförande körde mig. Innan dess hade vi tagit en promenad till Mittuniversitetets campus och det var verkligen trevligt att se vilken levande, inspirerande och estetisk miljö man skapat där. Väl hemma i Stockholm igen på kvällen så tänkte jag bara: Inte en gång till utan vettiga siffror!
Christer Nylander och jag har varit på Lärarförbundets högkvarter och träffat lärare från olika kommuners kulturskolor. Vi hade ett mycket givande samtal och det känns så viktigt att driva frågan om alla barns rätt till musik, dans och bild i skolan.
Vi hade vårt första partigruppsmöte i onsdags efter sommaruppehållet med undantag av ett extrainkallat möte inför budgeten i augusti då jag inte kunde närvara eftersom jag var på Korsika. Vi har alltså alltid våra möten på tisdagar i vanliga fall. Det som dryftades var budgeten där Jan Björklund stod för den dragningen. Sedan hade vi ett samtal om hur kommunikationen går mellan samordningen, departementen och partiledarna i alliansen. Vi hade bara en timmes möte för sedan skulle vi raskt ta oss till plenum för att votera om Libyen och Sveriges fortsatta närvaro där.
Så mycket svamp det är skogarna detta år! Makalöst. Har aldrig varit med om något liknande. Men så är det också en ny tillvaro som startat för mig 2011. Allt är annorlunda, en hel del är nya upplevelser och erfarenheter. Snart femtiotvå och upphör ändå aldrig att förvånas.
Maria Larsson säger att om hennes parti hade styrt ensamma så hade barnhemsbarnen fått ersättning utan prut. Hennes alliansvänner ska ha kört över henne. Jag är inte troende och jag tycker ändå att det är fult att ljuga.
Vid valet förra året så kom jag in i riksdagen först efter det att den redan hade öppnat. I år fick jag alltså vara med om detta event för första gången i mitt liv. Det var väldigt roligt. När jag frågade runt lite så fanns det många som har varit med otaliga gånger och då blir man nog lite luttrad. Men jag njöt i fulla drag.
Först var det upprop då hela plenum ropades upp via namn. Sedan bar det av till Storkyrkan, något som jag hade tänkt hoppa över eftersom jag som sagt var inte är troende men jag blev övertalad att gå med ändå.
Det behövde jag inte ångra. Det var oerhört fint med kören som sjöng solo och stämmor och en rabbin, en imam och ärkebiskopen. Kungafamiljen var med också och det kändes högtidligt och känslosamt med sången och fina tal.
Sedan återvände vi till riksdagen. Alla gick in via gamla riksdagens ingång och det var så ståtligt med soldater i full livré som stod på rad i givakt när vi tågade in. Väl inne i den vackra foajén stod massor med folkdräktsklädda personer och flankerade trapporna upp och där spelades och sjöngs. Vi samlades återigen i kammaren och där talade kungen och statsministern. Fina musikaliska och artistiska framträdanden även där.
Några timmar senare återsamlades de flesta på operan där vi fick se delar av Svansjön och Figaros bröllop. Det var så tjusigt och vackert. Kommer inte att glömma denna dag där ledordet var ”högtidligt”.
Det mesta just nu cirkulerar allt kring motioner och vad vi alla ska ”knö” ur oss. För min del blir det ganska många fler detta år och de är ur mycket spridda sfärer.
I tisdags morse for jag till Östersund och Teaterhotellet för att vara med mina alliansvänner och presentera budgeten för media. Det blev i mitt tycke inte så bra. Det beror på att vi inte fick siffrorna nerbrutna till regionens förutsättningar utan de siffror vi hade fått samma morgon var totalsiffror för riket. Inte undra på att journalisterna undrade vad vi gjorde där, när vi inte kunde ge besked om ”bredbandssatsningen – hur mycket får VI?” eller skogsnäringen eller vad som nu efterfrågades…
Nej, det var inte en höjdare. Det som däremot var desto trevligare var att få träffa FP:s ordförande och FP:s gruppledare i Östersund. Vi åt lunch efter det ganska pinsamma pressmötet och sedan fick jag en rundtur i Östersund med omnejd när ordförande körde mig. Innan dess hade vi tagit en promenad till Mittuniversitetets campus och det var verkligen trevligt att se vilken levande, inspirerande och estetisk miljö man skapat där. Väl hemma i Stockholm igen på kvällen så tänkte jag bara: Inte en gång till utan vettiga siffror!
Christer Nylander och jag har varit på Lärarförbundets högkvarter och träffat lärare från olika kommuners kulturskolor. Vi hade ett mycket givande samtal och det känns så viktigt att driva frågan om alla barns rätt till musik, dans och bild i skolan.
Vi hade vårt första partigruppsmöte i onsdags efter sommaruppehållet med undantag av ett extrainkallat möte inför budgeten i augusti då jag inte kunde närvara eftersom jag var på Korsika. Vi har alltså alltid våra möten på tisdagar i vanliga fall. Det som dryftades var budgeten där Jan Björklund stod för den dragningen. Sedan hade vi ett samtal om hur kommunikationen går mellan samordningen, departementen och partiledarna i alliansen. Vi hade bara en timmes möte för sedan skulle vi raskt ta oss till plenum för att votera om Libyen och Sveriges fortsatta närvaro där.
Så mycket svamp det är skogarna detta år! Makalöst. Har aldrig varit med om något liknande. Men så är det också en ny tillvaro som startat för mig 2011. Allt är annorlunda, en hel del är nya upplevelser och erfarenheter. Snart femtiotvå och upphör ändå aldrig att förvånas.
tisdag 13 september 2011
Skottska och Brittiska Parlamenten
Sitter och tuggar på Smarties, min barndoms godis som det dröjde länge innan man kunde köpa även här i Sverige. Har varit på en otroligt intressant studieresa som började i Edinburgh där vi var ett antal riksdagsledamöter som skulle besöka Skotska parlamentet. Edinburgh är en mycket vacker stad med dramatisk natur och en förbluffande närhet till sagda natur. Man kliver liksom rätt ut från den gamla delen av staden och dess kullerstenar till gräsbevuxna stigar och fantastiska Kings seat.
Har varit där olika tillfällen förut och det är en stad jag gärna återvänder till. Vi började med olika studiebesök på några företag som arbetar med aktiefonder, pensionsförsäkringar och livförsäkringar. Precis som i Sverige är det få individer som gör aktiva val rörande sina pensionsfonder.
Vi fick lära oss att Edinburgh är fjärde största stad i Europa gällande finanser. Edinburgh har en lång historia inom det området. Där uppfanns den dubbelsidiga sedeln. Två präster ville hjälpa prästänkor på sjuttonhundratalet och då startade man världens första livförsäkringssystem. Aktiefonder såg också dagens första ljus i Edinburgh.
Skotska parlamentet, Holyrood, har 129 ledamöter och har funnits sedan 1999. Man har nu en extremt spektakulär parlamentsbyggnad som kostat miljarder att bygga och som jag tycker kanske inte är i paritet med det faktum att man bara har cirka 5,1 miljoner invånare. Man styr över allt utom försvar, utrikesförhandlingar, makroekonomi, TV - och radiosändningar samt invandring som fortfarande åligger Brittiska parlamentet att besluta över. Där har man 59 skotska ledamöter.
Det var intressant att få besöka ett av deras utskott, man har öppna utskottsmöten. Det framstod som ett kommunalt nämndmöte där man diskuterade ett brobygge på otroligt detaljerad nivå med några inbjudna kontrakterare. Jag satt och irriterade mig över de olika frågeställningarna eftersom parlamentsledamöterna borde känna till allt de ställde frågor om redan. Det var ganska förvirrande. Men sedan insåg jag att allt var noga regisserat eftersom alla utskottsmöten spelas in och sänds ut på nätet. Varje ledamot har alltså på sin lott att framstå som mån om olika värden, ekonomi etcetera.
Öppna utskott må vara en slags demokrati men också en skev bild av verkligheten. Betänk så mycket förarbete man måste lägga ner inför varje möte för att det ska bli så mycket som möjligt på varje partis villkor och utan större ”glitchar”.
Vi fick följa debatten i kammaren en timme och det var också intressant. Parlamentarikerna kan tala halvtimmesvis, de andra som lyssnar kan börja banka på sina bänkar och gapa till när de inte gillar det de hör. En helt annan stil än i riksdagen. Sittningen är i alla fall som i Sveriges riksdag, halvcirkelformad, och inte som i Brittiska parlamentet, mitt emot varandra, och om vars sittnings historia jag snart ska berätta.
Tyvärr har skotska nationalistiska partiet mer än sextio procent efter senaste valet. Till exempel Liberaldemokraterna har minskat från sexton till fem mandat. Hemskt.
Vi avslutade besöket med att titta i parlamentsshoppen och jag kunde inte låta bli att köpa en sjal som var mönstrad i det officiella skotska parlamentets tartan som består av en ljus lite kopparärgsgrön botten och blå rutning.
På kvällen åt vi middag med svenske konsuln som var en mycket trevlig äldre herre.
Flög till Heathrow. Inte ett plan har gått i tid på hela resan…
Slutligen var vi framme i London där vi nästa morgon besökte Boots flaggskeppsbutik på Oxford street. Vi fick lära oss mycket om det engelska sjukvårds- och apotekssystemet och jag funderar en del på det faktum att det är förbjudet att sälja kombinationsläkemedel i Sverige.
Sedan snabbt till Svenska residenset där vi åt lunch och fick höra om det senaste som händer i England och om att den nye brittiske ambassadören har anlänt till Sverige.
Därefter besök på en organisation för livsmedelskedjor som arbetade med bland annat samordning av livsmedelsmärkning. Jag saknar ursprungsmärkning i Sverige på våra varor och här sägs det att det beror på att det är alldeles för krångligt. I United Kingdom fungerar det! Det gäller bara att reglera så får handeln följa regelverket. Vi är alldeles för dåliga på att ställa krav på våra livsmedelshandlare och leverantörer i Sverige. Konsumenterna kan kräva mycket mer och politikerna (ja, VI) borde göra mycket mer!
Sista dagen i London fick vi besöka brittiska parlamentet. En lord, alltså en ledamot av House of Lords, som var mycket sympatisk, visade oss runt. Han var själva sinnesbilden av min föreställning av en sådan person: Lite kutryggigt gänglig och disträ, närmare sjuttio, pratade posh engelska och hade en enormt tjock pärm med massor av A4-kuvert med olika info till oss och lösa blad som jag var livrädd skulle flyga ut över hela golvet när vi gick.
De olika byggnaderna vi vandrade runt i var helt otroligt vackra. Vi fick komma in via lordernas ingång. Där såg ut som ur Harry Potter, alla lorderna hade sin egen krok med namnskylt över och där hängde allehanda paraplyer och lite kassar och någon enstaka krokig galge. Vår lord visade Margaret Thatchers krok och sa spjuveraktigt att han ibland på pin kiv brukade hänga någon ful galge just på den kroken, chuckle chuckle…
Delar av parlamentet brann ner och under Drottning Viktoria byggdes nya delar som nu är House of Lords (överhuset) och House of Commons (underhuset). De byggdes med avsikt att vara en passande inramning för drottningen och därför mycket pampigt med stora målningar, enorma blyinfattade fönster med olika motiv, guld och sniderier och mycket röd sammet.
Vi gick till den stora runda hallen som binder samman de två husen och lorden visade på att jag råkat hamna precis i mittcirkeln där avståndet till änden av de båda parlamentssalarna är lika långt. Här fanns magnifika mosaiker av fyra helgon, bland andra S:t Patrick och S:t Michael. Vi fick höra att två av dem gjorts av inkallade mycket duktiga italienska mosaiksättare. Men sedan tog pengarna slut och de två övriga gjordes av inhemska och inte alls fullt så duktiga mosaikläggare vilket faktiskt syntes.
Vi fick komma in i House of Lords där vår lord suttit sedan 1974. Hans far hade varit premiärminister på Irland så hans pärskap var inte fullt så gammalt som många av de andra drygt 800 som ärver sin plats. ”There are only about four hundred seats but we simlpy rely on that they do not all turn up”, sade lorden på typiskt torrt engelsk sätt. De hade ett väldigt förlegat voteringssätt där de som röstade nej fick gå i en korridor och de som röstade ja fick gå i den motsatta som gick parallellt med själva salen. Där sitter sedan en man på var sida och bockar av namnen i tillhörande rutor med tuschpenna som sedan läses igenom av en dator.
Någon frågade hur ofta de röstade och vi fick ett något tvetydigt svar som inte gick att tolka riktigt. Ärenden från House of Commons sänds över till House of Lords och där kan man förlänga ärendegången genom att skicka tillbaka det om det inte gillades i sin helhet. Det kalls för ping-pong.
Vi fick komma in i House of commons där det pågick session och vi satt bakom glas på läktaren. En ledamot lade upp benen mot talmannens bord, folk satt emellanåt lite respektlöst som tonåringar i ett klassrum. Det var intressant att se och höra men ganska lugnt i jämförelse med skotska parlamentet där man ju hade gapat och bankat. Men så var det mycket få närvarande och i princip tomt på oppositionens bänksida.
Jag ställde en del frågor och fick först hela tiden till svar: ”That’s a very good question” och sedan kom svaret. Detta gjorde att jag började känna mig lite skamsen, han tyckte nog att jag ställde för många frågor, kände jag. Måste nog be om ursäkt för det… Men när vi sedan skulle avsluta med att ta farväl och få med oss material om parlamentet kom denne älskvärde man och smusslade lite och gav mig något ”because you put so many good questions”. Det visade sig vara en temugg med House of lords emblem på. Tänk så rart!
Slutligen måste jag berätta om sittningen i parlamentet. I början så var ju en annan del av Westminster kyrka och på båda sidor om gången fanns bänkar för kören. Sedan när man började använda kyrkan för att ha parlamentssammanträden ställde man ett bord i mitten med en stol på vardera sidan för dem som hade ordet. Bakom på körbänkarna fick parlamentarikerna sitta mitt emot varandra! Si, där av kom den nuvarande sittningen! Tilläggas måste att alla inte fick plats i bänkarna utan många knödde in sig och fick stå.
Det finns massor att berätta om brittiska parlamentet, dess historia, de olika husens historia och valsystemet. Men det är bättre att läsa på nätet än här, det handlar om spaltmetrar… Vår lord stannade till några gånger för att vi skulle lyssna på Big Ben som han berättade ekade till andra sidan Themsen så att man kunde höra dess ringning två gånger. Jag är så glad att ha fått se dessa byggnader som tillsammans bildar ett monument som har historia i varje sten och varje del.
Helgen fick jag spendera på Dufweholms herrgård med käre Seved och afternoon tea, bubbelpoolande, sanslös middag med fem rätter tillika viner samt relax med kroppsmassage och ansiktsbehandling. På hemvägen tog vi vägen förbi hans sommarställe och där fann vi så många kantareller att jag höll på att få andnöd, det var sanslöst!
Nu väntar motionsskrivning, har massor med motioner som flyter omkring i huvudet på mig som jag måste få ner på pränt. Om några dagar får jag vara med om mitt livs första Riksdagens öppnande eftersom jag missade förra gången då jag kom in i riksdagen först två veckor efter att den hade öppnat. Autumn is here, but everything feels better after a nice cup of tea, wouldn’t you say? I say!
Har varit där olika tillfällen förut och det är en stad jag gärna återvänder till. Vi började med olika studiebesök på några företag som arbetar med aktiefonder, pensionsförsäkringar och livförsäkringar. Precis som i Sverige är det få individer som gör aktiva val rörande sina pensionsfonder.
Vi fick lära oss att Edinburgh är fjärde största stad i Europa gällande finanser. Edinburgh har en lång historia inom det området. Där uppfanns den dubbelsidiga sedeln. Två präster ville hjälpa prästänkor på sjuttonhundratalet och då startade man världens första livförsäkringssystem. Aktiefonder såg också dagens första ljus i Edinburgh.
Skotska parlamentet, Holyrood, har 129 ledamöter och har funnits sedan 1999. Man har nu en extremt spektakulär parlamentsbyggnad som kostat miljarder att bygga och som jag tycker kanske inte är i paritet med det faktum att man bara har cirka 5,1 miljoner invånare. Man styr över allt utom försvar, utrikesförhandlingar, makroekonomi, TV - och radiosändningar samt invandring som fortfarande åligger Brittiska parlamentet att besluta över. Där har man 59 skotska ledamöter.
Det var intressant att få besöka ett av deras utskott, man har öppna utskottsmöten. Det framstod som ett kommunalt nämndmöte där man diskuterade ett brobygge på otroligt detaljerad nivå med några inbjudna kontrakterare. Jag satt och irriterade mig över de olika frågeställningarna eftersom parlamentsledamöterna borde känna till allt de ställde frågor om redan. Det var ganska förvirrande. Men sedan insåg jag att allt var noga regisserat eftersom alla utskottsmöten spelas in och sänds ut på nätet. Varje ledamot har alltså på sin lott att framstå som mån om olika värden, ekonomi etcetera.
Öppna utskott må vara en slags demokrati men också en skev bild av verkligheten. Betänk så mycket förarbete man måste lägga ner inför varje möte för att det ska bli så mycket som möjligt på varje partis villkor och utan större ”glitchar”.
Vi fick följa debatten i kammaren en timme och det var också intressant. Parlamentarikerna kan tala halvtimmesvis, de andra som lyssnar kan börja banka på sina bänkar och gapa till när de inte gillar det de hör. En helt annan stil än i riksdagen. Sittningen är i alla fall som i Sveriges riksdag, halvcirkelformad, och inte som i Brittiska parlamentet, mitt emot varandra, och om vars sittnings historia jag snart ska berätta.
Tyvärr har skotska nationalistiska partiet mer än sextio procent efter senaste valet. Till exempel Liberaldemokraterna har minskat från sexton till fem mandat. Hemskt.
Vi avslutade besöket med att titta i parlamentsshoppen och jag kunde inte låta bli att köpa en sjal som var mönstrad i det officiella skotska parlamentets tartan som består av en ljus lite kopparärgsgrön botten och blå rutning.
På kvällen åt vi middag med svenske konsuln som var en mycket trevlig äldre herre.
Flög till Heathrow. Inte ett plan har gått i tid på hela resan…
Slutligen var vi framme i London där vi nästa morgon besökte Boots flaggskeppsbutik på Oxford street. Vi fick lära oss mycket om det engelska sjukvårds- och apotekssystemet och jag funderar en del på det faktum att det är förbjudet att sälja kombinationsläkemedel i Sverige.
Sedan snabbt till Svenska residenset där vi åt lunch och fick höra om det senaste som händer i England och om att den nye brittiske ambassadören har anlänt till Sverige.
Därefter besök på en organisation för livsmedelskedjor som arbetade med bland annat samordning av livsmedelsmärkning. Jag saknar ursprungsmärkning i Sverige på våra varor och här sägs det att det beror på att det är alldeles för krångligt. I United Kingdom fungerar det! Det gäller bara att reglera så får handeln följa regelverket. Vi är alldeles för dåliga på att ställa krav på våra livsmedelshandlare och leverantörer i Sverige. Konsumenterna kan kräva mycket mer och politikerna (ja, VI) borde göra mycket mer!
Sista dagen i London fick vi besöka brittiska parlamentet. En lord, alltså en ledamot av House of Lords, som var mycket sympatisk, visade oss runt. Han var själva sinnesbilden av min föreställning av en sådan person: Lite kutryggigt gänglig och disträ, närmare sjuttio, pratade posh engelska och hade en enormt tjock pärm med massor av A4-kuvert med olika info till oss och lösa blad som jag var livrädd skulle flyga ut över hela golvet när vi gick.
De olika byggnaderna vi vandrade runt i var helt otroligt vackra. Vi fick komma in via lordernas ingång. Där såg ut som ur Harry Potter, alla lorderna hade sin egen krok med namnskylt över och där hängde allehanda paraplyer och lite kassar och någon enstaka krokig galge. Vår lord visade Margaret Thatchers krok och sa spjuveraktigt att han ibland på pin kiv brukade hänga någon ful galge just på den kroken, chuckle chuckle…
Delar av parlamentet brann ner och under Drottning Viktoria byggdes nya delar som nu är House of Lords (överhuset) och House of Commons (underhuset). De byggdes med avsikt att vara en passande inramning för drottningen och därför mycket pampigt med stora målningar, enorma blyinfattade fönster med olika motiv, guld och sniderier och mycket röd sammet.
Vi gick till den stora runda hallen som binder samman de två husen och lorden visade på att jag råkat hamna precis i mittcirkeln där avståndet till änden av de båda parlamentssalarna är lika långt. Här fanns magnifika mosaiker av fyra helgon, bland andra S:t Patrick och S:t Michael. Vi fick höra att två av dem gjorts av inkallade mycket duktiga italienska mosaiksättare. Men sedan tog pengarna slut och de två övriga gjordes av inhemska och inte alls fullt så duktiga mosaikläggare vilket faktiskt syntes.
Vi fick komma in i House of Lords där vår lord suttit sedan 1974. Hans far hade varit premiärminister på Irland så hans pärskap var inte fullt så gammalt som många av de andra drygt 800 som ärver sin plats. ”There are only about four hundred seats but we simlpy rely on that they do not all turn up”, sade lorden på typiskt torrt engelsk sätt. De hade ett väldigt förlegat voteringssätt där de som röstade nej fick gå i en korridor och de som röstade ja fick gå i den motsatta som gick parallellt med själva salen. Där sitter sedan en man på var sida och bockar av namnen i tillhörande rutor med tuschpenna som sedan läses igenom av en dator.
Någon frågade hur ofta de röstade och vi fick ett något tvetydigt svar som inte gick att tolka riktigt. Ärenden från House of Commons sänds över till House of Lords och där kan man förlänga ärendegången genom att skicka tillbaka det om det inte gillades i sin helhet. Det kalls för ping-pong.
Vi fick komma in i House of commons där det pågick session och vi satt bakom glas på läktaren. En ledamot lade upp benen mot talmannens bord, folk satt emellanåt lite respektlöst som tonåringar i ett klassrum. Det var intressant att se och höra men ganska lugnt i jämförelse med skotska parlamentet där man ju hade gapat och bankat. Men så var det mycket få närvarande och i princip tomt på oppositionens bänksida.
Jag ställde en del frågor och fick först hela tiden till svar: ”That’s a very good question” och sedan kom svaret. Detta gjorde att jag började känna mig lite skamsen, han tyckte nog att jag ställde för många frågor, kände jag. Måste nog be om ursäkt för det… Men när vi sedan skulle avsluta med att ta farväl och få med oss material om parlamentet kom denne älskvärde man och smusslade lite och gav mig något ”because you put so many good questions”. Det visade sig vara en temugg med House of lords emblem på. Tänk så rart!
Slutligen måste jag berätta om sittningen i parlamentet. I början så var ju en annan del av Westminster kyrka och på båda sidor om gången fanns bänkar för kören. Sedan när man började använda kyrkan för att ha parlamentssammanträden ställde man ett bord i mitten med en stol på vardera sidan för dem som hade ordet. Bakom på körbänkarna fick parlamentarikerna sitta mitt emot varandra! Si, där av kom den nuvarande sittningen! Tilläggas måste att alla inte fick plats i bänkarna utan många knödde in sig och fick stå.
Det finns massor att berätta om brittiska parlamentet, dess historia, de olika husens historia och valsystemet. Men det är bättre att läsa på nätet än här, det handlar om spaltmetrar… Vår lord stannade till några gånger för att vi skulle lyssna på Big Ben som han berättade ekade till andra sidan Themsen så att man kunde höra dess ringning två gånger. Jag är så glad att ha fått se dessa byggnader som tillsammans bildar ett monument som har historia i varje sten och varje del.
Helgen fick jag spendera på Dufweholms herrgård med käre Seved och afternoon tea, bubbelpoolande, sanslös middag med fem rätter tillika viner samt relax med kroppsmassage och ansiktsbehandling. På hemvägen tog vi vägen förbi hans sommarställe och där fann vi så många kantareller att jag höll på att få andnöd, det var sanslöst!
Nu väntar motionsskrivning, har massor med motioner som flyter omkring i huvudet på mig som jag måste få ner på pränt. Om några dagar får jag vara med om mitt livs första Riksdagens öppnande eftersom jag missade förra gången då jag kom in i riksdagen först två veckor efter att den hade öppnat. Autumn is here, but everything feels better after a nice cup of tea, wouldn’t you say? I say!
onsdag 31 augusti 2011
Korsika - pärla i medelhavet!
Så lider sommaren mot sitt slut. Riksdagshuset har börjat fyllas med folk igen, lunchrestaurangen har varit fullsatt denna vecka. Tyresö har haft besök från Sydafrika, tre politiker och en tjänsteman, i ett utbytesprojekt som bland annat handlar om att stävja ungdomsarbetslöshet och främja företagande. I förrgår fick jag äran att visa runt gruppen på riksdagen. Det var väldigt trevligt och vi skildes åt i mycket positiv stämning.
Detta projekt började Tyresö kommuns metodutvecklare att arbeta med för flera år sedan men tyvärr blev det stopp i maskineriet och faktiskt inte på grund av oss politiker. Nu har det löst sig och jag tror att det kommer att bli väldigt lärorikt och nyttig för båda parter att ta del av varandras sätt att försöka stävja exempelvis ungdomsarbetslösheten som dessvärre är ett växande problem i många delar av världen. ”Allt handlar om utbildning” sa tjänstemannen som dessutom var den ende mannen i gruppen. Han är ekonomichef i sin kommun. Ja, vad annat kan jag som folkpartist göra än att hålla med?
Har varit på en extremt intensiv-intensiv språkresa till Korsika. Upplägget var superbra: Lektioner från nio till femton varje dag. På lunchen hade varje bord alltid med en fransktalande lokal gäst, typ en journalist, en politiker eller lärare, vilket gjorde att vi även då tvingades konversera på franska. Efter två dagar, på förmiddagspasset, så kändes mitt huvud som sirap, plötsligt var de enklaste ord borta och det var enormt trögt. Flera vittnade om samma sak. Sedan släppte det förstås. Men hjärnan är märklig när det gäller att ta in information.
När veckan var slut kändes det som att nu, äntligen, kan jag tro att jag kommer att kunna få ordning på ordförrådet och hjälpligt även med grammatiken. Det är trots allt trettiosex år sedan jag läste franska på högstadiet. Sedan blev det tyska studier istället eftersom jag var au-pair i en tysk familj i Schweiz i ett år efter gymnasiet. Då talade jag flytande tyska så väl att till och med tyskar trodde att jag kom från Tyskland. Där behövs en brush-up också, språk är sådant som måste upprätthållas hela tiden.
Korsika. KORSIKA!!! Soltimmar i juni, juli och augusti är i snitt tolv per dag. Vi hade trettiofem grader i skuggan mest hela tiden. Jag stormtrivdes! Äntligen fick jag tina upp, den efterlängtade värmen har inte kommit till Sverige denna sommar. Ön är helt formidabelt vacker med dramatiska kustlinjer där stup avbyts av långa, vita sandstränder. Där finns en bergskedja som någon sade hade en av Europas högsta bergstoppar som mången bergsklättrare gått bet på.
Folket lär ska vara vresigt och vrångt men det märkte då inte vi av alls, åtminstone inte i Ajaccio. Eftersom det är en ö som förstås är beroende av transporter utifrån för att kunna få in varor så har man utvecklat en autonomi som går tillbaka i historien och som upprätthållits in i nutid. Det finns inte sädodlingar på ön men däremot massor av kastanjeträd som växer vilt över hela ön med ätbara kastanjer. Av dessa gör man massor av ätbart och drickbart. Kastanjemjöl är grund för olika kakor, pannkakor, bröd och polenta. Man har kastanjehonung, kastanjepuré, kastanjevin, kastanjelikör och kastanjewhiskey. Förutom det så har man de mest underbara charkuterivaror som otroligt goda korvar, lufttorkade skinkor av olika köttsorter och mer. Även fisk och skaldjur. Ostarna är himmelska! Vinet fantastiskt, vitt, rosé och rött.
I alla byar lever man i självhushåll. Man har sina egna grönsaksodlingar, man har kanske några getter och höns. Man lever med närodlat och äter mat som kommer från de finaste råvaror. Grisarna är halvvilda och äter sig mätta på ekollon och kastanjer vilket ger köttet en fantastisk smak, förutom det faktum att det är glada grisar som förstås också påverkar köttet. Vattnet i kranarna är gott och rent och drickbart, man har bergskällor som försörjer hela ön. Fikonträd växer överallt med magnifika fikon, både svarta och gröna. Jag är kort sagt förälskad i Korsika, kan varmt rekommendera denna ö som jag inte hade någon som helst inklination att besöka innan denna språkresa. Nu hoppas jag kunna fortsätta franskstudierna här hemma.
Annie Lööf verkar bli föreslagen som ny partiledare för centerpartiet. Grattis till dem! Klokt!
Varför ska vi ha vargar i Sverige? Varför inte lika gärna ta bort hela bunten (den stackars lilla inavlade skara som är kvar) så slipper vi höra ylandet från jägarförbunden mer. Eller kommer det ylas om något annat istället? Inte gapas det speciellt mycket om det faktum att det varje år vådaskjuts några stycken människor av jägare? (Det är tvåhundra år sedan en varg dödade en människa i Sverige) Eller att fler jakthundar vådaskjuts av jägare själva än dödas av vargar? Vildsvinen dödar flera jakthundar varje år… Hur kan det komma sig att man kan leva tusentals vargar på kontinenten i samklang med människan?
Jag är helt emot licensjakt som stammen ser ut nu. Jag är för skyddsjakt vilket borde vara fullständigt naturligt om man har tamdjur som ständigt rivs av samma individer ur en vargflock. Man säger hela tiden att det är ett stad-land perspektiv på detta med nedlåtande syftning till att stad inte fattar någonting: ”Se själva hur det känns att ha vargen strykande kring knutarna, då blir det minsann annat ljud i skällan, jäkla nollåttor”.
Män med bössor och gevär som dessutom är högljudda och inte alltid nyktra på sina jaktpass. Vem vill öppna truten och säga emot då? Även om man är ”land”? De som gör det, ja, det finns de som vågar, de får själva vittna om vad som händer dem, det gör inte jag här. Ibland är det inte så stor skillnad på människa och ulv. Ska vi ha en vargstam i Sverige så ska den tillåtas bli större och livskraftigare. Någon gång borde det väl bli ett generationsskifte även i jägarkretsar. Förhoppningsvis.
Motionsdags! Då menar jag inte joggning eller något annat som skulle ge mig bättre flås och smalare midjemått. Nej, dags att skriva motioner! Det har hängt över mig hela sommaren och nu måste tankarna förverkligas. Har en del förslag och dessutom verkar många ledamöter verka ”re-cycla” sina motioner från föregående år. Det gäller bara att sitta ner och skriva.
För första gången på flera år så önskar jag att det kunde komma en sådan där indiansommar eller brittsommar eller vad de kallas (de syftar till olika månader tror jag, indiansommar är nog augustihetta medan britt är september eller oktober, får googla) Jag vill inte att hösten ska komma ännu, jag vill så gärna ha lite mer värme, bara liiiite till.
Detta projekt började Tyresö kommuns metodutvecklare att arbeta med för flera år sedan men tyvärr blev det stopp i maskineriet och faktiskt inte på grund av oss politiker. Nu har det löst sig och jag tror att det kommer att bli väldigt lärorikt och nyttig för båda parter att ta del av varandras sätt att försöka stävja exempelvis ungdomsarbetslösheten som dessvärre är ett växande problem i många delar av världen. ”Allt handlar om utbildning” sa tjänstemannen som dessutom var den ende mannen i gruppen. Han är ekonomichef i sin kommun. Ja, vad annat kan jag som folkpartist göra än att hålla med?
Har varit på en extremt intensiv-intensiv språkresa till Korsika. Upplägget var superbra: Lektioner från nio till femton varje dag. På lunchen hade varje bord alltid med en fransktalande lokal gäst, typ en journalist, en politiker eller lärare, vilket gjorde att vi även då tvingades konversera på franska. Efter två dagar, på förmiddagspasset, så kändes mitt huvud som sirap, plötsligt var de enklaste ord borta och det var enormt trögt. Flera vittnade om samma sak. Sedan släppte det förstås. Men hjärnan är märklig när det gäller att ta in information.
När veckan var slut kändes det som att nu, äntligen, kan jag tro att jag kommer att kunna få ordning på ordförrådet och hjälpligt även med grammatiken. Det är trots allt trettiosex år sedan jag läste franska på högstadiet. Sedan blev det tyska studier istället eftersom jag var au-pair i en tysk familj i Schweiz i ett år efter gymnasiet. Då talade jag flytande tyska så väl att till och med tyskar trodde att jag kom från Tyskland. Där behövs en brush-up också, språk är sådant som måste upprätthållas hela tiden.
Korsika. KORSIKA!!! Soltimmar i juni, juli och augusti är i snitt tolv per dag. Vi hade trettiofem grader i skuggan mest hela tiden. Jag stormtrivdes! Äntligen fick jag tina upp, den efterlängtade värmen har inte kommit till Sverige denna sommar. Ön är helt formidabelt vacker med dramatiska kustlinjer där stup avbyts av långa, vita sandstränder. Där finns en bergskedja som någon sade hade en av Europas högsta bergstoppar som mången bergsklättrare gått bet på.
Folket lär ska vara vresigt och vrångt men det märkte då inte vi av alls, åtminstone inte i Ajaccio. Eftersom det är en ö som förstås är beroende av transporter utifrån för att kunna få in varor så har man utvecklat en autonomi som går tillbaka i historien och som upprätthållits in i nutid. Det finns inte sädodlingar på ön men däremot massor av kastanjeträd som växer vilt över hela ön med ätbara kastanjer. Av dessa gör man massor av ätbart och drickbart. Kastanjemjöl är grund för olika kakor, pannkakor, bröd och polenta. Man har kastanjehonung, kastanjepuré, kastanjevin, kastanjelikör och kastanjewhiskey. Förutom det så har man de mest underbara charkuterivaror som otroligt goda korvar, lufttorkade skinkor av olika köttsorter och mer. Även fisk och skaldjur. Ostarna är himmelska! Vinet fantastiskt, vitt, rosé och rött.
I alla byar lever man i självhushåll. Man har sina egna grönsaksodlingar, man har kanske några getter och höns. Man lever med närodlat och äter mat som kommer från de finaste råvaror. Grisarna är halvvilda och äter sig mätta på ekollon och kastanjer vilket ger köttet en fantastisk smak, förutom det faktum att det är glada grisar som förstås också påverkar köttet. Vattnet i kranarna är gott och rent och drickbart, man har bergskällor som försörjer hela ön. Fikonträd växer överallt med magnifika fikon, både svarta och gröna. Jag är kort sagt förälskad i Korsika, kan varmt rekommendera denna ö som jag inte hade någon som helst inklination att besöka innan denna språkresa. Nu hoppas jag kunna fortsätta franskstudierna här hemma.
Annie Lööf verkar bli föreslagen som ny partiledare för centerpartiet. Grattis till dem! Klokt!
Varför ska vi ha vargar i Sverige? Varför inte lika gärna ta bort hela bunten (den stackars lilla inavlade skara som är kvar) så slipper vi höra ylandet från jägarförbunden mer. Eller kommer det ylas om något annat istället? Inte gapas det speciellt mycket om det faktum att det varje år vådaskjuts några stycken människor av jägare? (Det är tvåhundra år sedan en varg dödade en människa i Sverige) Eller att fler jakthundar vådaskjuts av jägare själva än dödas av vargar? Vildsvinen dödar flera jakthundar varje år… Hur kan det komma sig att man kan leva tusentals vargar på kontinenten i samklang med människan?
Jag är helt emot licensjakt som stammen ser ut nu. Jag är för skyddsjakt vilket borde vara fullständigt naturligt om man har tamdjur som ständigt rivs av samma individer ur en vargflock. Man säger hela tiden att det är ett stad-land perspektiv på detta med nedlåtande syftning till att stad inte fattar någonting: ”Se själva hur det känns att ha vargen strykande kring knutarna, då blir det minsann annat ljud i skällan, jäkla nollåttor”.
Män med bössor och gevär som dessutom är högljudda och inte alltid nyktra på sina jaktpass. Vem vill öppna truten och säga emot då? Även om man är ”land”? De som gör det, ja, det finns de som vågar, de får själva vittna om vad som händer dem, det gör inte jag här. Ibland är det inte så stor skillnad på människa och ulv. Ska vi ha en vargstam i Sverige så ska den tillåtas bli större och livskraftigare. Någon gång borde det väl bli ett generationsskifte även i jägarkretsar. Förhoppningsvis.
Motionsdags! Då menar jag inte joggning eller något annat som skulle ge mig bättre flås och smalare midjemått. Nej, dags att skriva motioner! Det har hängt över mig hela sommaren och nu måste tankarna förverkligas. Har en del förslag och dessutom verkar många ledamöter verka ”re-cycla” sina motioner från föregående år. Det gäller bara att sitta ner och skriva.
För första gången på flera år så önskar jag att det kunde komma en sådan där indiansommar eller brittsommar eller vad de kallas (de syftar till olika månader tror jag, indiansommar är nog augustihetta medan britt är september eller oktober, får googla) Jag vill inte att hösten ska komma ännu, jag vill så gärna ha lite mer värme, bara liiiite till.
torsdag 18 augusti 2011
Pride, bomber och kungliga bebisar
Prideveckan har kommit och gått. Det är nu femte gången som jag varit aktiv under denna vecka med att stå i Prideparks tält och att vara med och hjälpa till med paraden. De tre senaste åren har jag dessutom suttit med i HBT-liberalers styrelse och det känns så roligt att få göra det som hetero. Precis som många andra tillfällen i livet så har jag svårt att förstå att man måste tillhöra en intressegrupp för att kunna vara med och försvara gruppens rättigheter. Det finns så mycket diskriminering och kränkningar i samhället så att alla som bara förmår borde kunna vara med där det går och arbeta mot detta.
En öppen park var helt nytt i år. Diskussionen om huruvida det är bra eller dåligt pågick före och fortsätter att pågå. Själv tänker jag att det borde vara bra att ha det öppet så att det blir ett normaliserande och en naturlighet i att vi människor har olika sexuella läggningar. Men det finns de som känner att detta är den gång på året när man kan samlas och få slappna av och inte bli uttittad eller hånad. Parken är en slags sanctum där likasinnade kan få vara sig själva. Eftersom jag enligt våra normer, som gör mig mycket upprörd, är typ ”normal” så tror jag inte att jag ska vara förmäten och kunna uttala mig om vad som är bäst. Jag kan på min höjd känna mig ”jagad” eller ifrågasatt för det lilla enkla att jag är liberal och folkpartist. Men att ständigt bli ifrågasatt i arbetssammanhang, i vården, i resandet (man kan inte gå hand i hand med en person av samma kön öppet överallt i världen) i familjen, i sökande av bostad, i grannskapet, i samhället i stort och juridiken: DET är något helt annat!
Mobbningen i skolorna skrivs det flitigt om just nu. Ingen pratar så mycket om att om inte vuxenvärlden, till exempel lärarna själva OCH rektorer/skolledare kan avhålla sig från dylika beteenden så är det klart att de inte heller klarar av att stävja mobbning bland eleverna!
På tal om att jaga utsatta varelser: Har aldrig varit för licensjakt på en stam av djur som är försvinnande liten, nämligen vargen. Däremot skyddsjakt. Det är förståeligt att man inte vill ha sina djur rivna. Jag har själv varit med om att grävling och mink gått bärsärkargång på mina höns som jag höll i åtta år. Men att vilja skjuta av hela tiden... Det är en märklig hållning till vår natur och de få rovdjur vi har.
Det blev i alla fall en bra vecka och paraden blev rolig med en enda stor lastbil istället för en cab och en liten lastbil som vi haft flera gånger samt orange masker som alla som ville fick bära. Till det väldigt fina banderoller på lastbilen samt en orange som det stod ”Masken av för öppenhet” på.
Ingen partiledare. Usch, Jan Björklund! Nästa gång får du allt gå med! Men väl Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Ulf Nilsson, Karin Pilsäter, Roger Haddad och många, många fler. Tack för en fantastisk Pridevecka!
Under dessa veckor har jag försökt röja i mitt hus som ju är ett före detta fritidshus som byggts till lite här och där. Det är åratal av eftersatthet där jag inte haft ork eller tid att rensa och kasta och skänka bort. Det började för tolv år sedan med bortgången av min morbror Allan där alla hans tillhörigheter skulle tas om hand och hans lägenhet tömmas. Sedan dog min mor Kerstin och precis innan det så flyttade hon och far Clive till en lägenhet i Södertälje efter att ha bott trettio år i en villa i Nykvarn, den skulle också tömmas och massor tas om hand och tas bort. Sedan min moster Annas flytt från stor lägenhet till omsorgsboende, fler lådor och möbler som skulle förvaras. Hon dog och även om hon inte hade massor så var det grejor där också. Sist så gick min far bort och det finns fortfarande lådor ouppackade från honom.
Det krävs tid och ett känslomässigt avstånd för att man ska förmå sig att verkligen neutralt kunna gå igenom närståendes ägodelar, deras hela liv och sedan göra sig av med dessa. Är nu på god väg och det är en stor lättnad.
Breivik ville ha uniform på sig i rätten. När han inte får det så vill han ha frack. Meh???
En liten fyraårig flicka fick båda sina händer förstörda av en bomb i en sandlåda. Hur sjuk kan man bli? (Skriver jag den frågan efter att ha nämnt Breivik? Ber om ursäkt)
Euron, euron, euron… Alla har starka åsikter. Många känner vad var det jag sa, både i positiv och negativ bemärkelse. För hur dåligt hade det kunnat gå om vi INTE hade haft en gemensam valuta i stora delar av Europa? För hur bra hade det väl kunnat vara om vi INTE hade haft gemensam valuta i stora delar av Europa? Så väsensskilda är folks åsikter… Jag vet vad jag tycker baserat på den logik som min hjärna förmår prestera. Men jag bidar min tid också. Vem vet vad som har skett i detta sammanhang om tio år?
Victoria ska få barn, hurra för henne! Jag är inte rojalist. Så – grattis, visst. Men låt det stackars barnet få ett någorlunda vanligt liv!
En sista sak som det stod om i SvD för några veckor sedan om. ”Individualister bättre på samarbete” var rubriken. Brittiska forskare lät försökspersoner spela ett om att arbeta för gruppens gemensamma bästa. Personer som ogärna följer sociala normer, nonkonformister, var mer benägna att satsa pengar i en gemensam fond som kom alla till del. Konformisterna utnyttjade oftare möjligheten att berika sig själva. –I motsats till våra förväntningar går inte konformism och samarbete hand i hand, sade psykologen Piers Fleming vid University of East Anglia.
Vad nytt under solen? Det vet väl alla att individualister bättre förstår när det stora gemensammas intresse är viktigast. De som vill att alla ska leva efter statens regler och stöpa alla i samma form har alltid roffat åt sig för egen vinnings skull. I am a liberal and I am a proud liberal!
En öppen park var helt nytt i år. Diskussionen om huruvida det är bra eller dåligt pågick före och fortsätter att pågå. Själv tänker jag att det borde vara bra att ha det öppet så att det blir ett normaliserande och en naturlighet i att vi människor har olika sexuella läggningar. Men det finns de som känner att detta är den gång på året när man kan samlas och få slappna av och inte bli uttittad eller hånad. Parken är en slags sanctum där likasinnade kan få vara sig själva. Eftersom jag enligt våra normer, som gör mig mycket upprörd, är typ ”normal” så tror jag inte att jag ska vara förmäten och kunna uttala mig om vad som är bäst. Jag kan på min höjd känna mig ”jagad” eller ifrågasatt för det lilla enkla att jag är liberal och folkpartist. Men att ständigt bli ifrågasatt i arbetssammanhang, i vården, i resandet (man kan inte gå hand i hand med en person av samma kön öppet överallt i världen) i familjen, i sökande av bostad, i grannskapet, i samhället i stort och juridiken: DET är något helt annat!
Mobbningen i skolorna skrivs det flitigt om just nu. Ingen pratar så mycket om att om inte vuxenvärlden, till exempel lärarna själva OCH rektorer/skolledare kan avhålla sig från dylika beteenden så är det klart att de inte heller klarar av att stävja mobbning bland eleverna!
På tal om att jaga utsatta varelser: Har aldrig varit för licensjakt på en stam av djur som är försvinnande liten, nämligen vargen. Däremot skyddsjakt. Det är förståeligt att man inte vill ha sina djur rivna. Jag har själv varit med om att grävling och mink gått bärsärkargång på mina höns som jag höll i åtta år. Men att vilja skjuta av hela tiden... Det är en märklig hållning till vår natur och de få rovdjur vi har.
Det blev i alla fall en bra vecka och paraden blev rolig med en enda stor lastbil istället för en cab och en liten lastbil som vi haft flera gånger samt orange masker som alla som ville fick bära. Till det väldigt fina banderoller på lastbilen samt en orange som det stod ”Masken av för öppenhet” på.
Ingen partiledare. Usch, Jan Björklund! Nästa gång får du allt gå med! Men väl Nyamko Sabuni, Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Ulf Nilsson, Karin Pilsäter, Roger Haddad och många, många fler. Tack för en fantastisk Pridevecka!
Under dessa veckor har jag försökt röja i mitt hus som ju är ett före detta fritidshus som byggts till lite här och där. Det är åratal av eftersatthet där jag inte haft ork eller tid att rensa och kasta och skänka bort. Det började för tolv år sedan med bortgången av min morbror Allan där alla hans tillhörigheter skulle tas om hand och hans lägenhet tömmas. Sedan dog min mor Kerstin och precis innan det så flyttade hon och far Clive till en lägenhet i Södertälje efter att ha bott trettio år i en villa i Nykvarn, den skulle också tömmas och massor tas om hand och tas bort. Sedan min moster Annas flytt från stor lägenhet till omsorgsboende, fler lådor och möbler som skulle förvaras. Hon dog och även om hon inte hade massor så var det grejor där också. Sist så gick min far bort och det finns fortfarande lådor ouppackade från honom.
Det krävs tid och ett känslomässigt avstånd för att man ska förmå sig att verkligen neutralt kunna gå igenom närståendes ägodelar, deras hela liv och sedan göra sig av med dessa. Är nu på god väg och det är en stor lättnad.
Breivik ville ha uniform på sig i rätten. När han inte får det så vill han ha frack. Meh???
En liten fyraårig flicka fick båda sina händer förstörda av en bomb i en sandlåda. Hur sjuk kan man bli? (Skriver jag den frågan efter att ha nämnt Breivik? Ber om ursäkt)
Euron, euron, euron… Alla har starka åsikter. Många känner vad var det jag sa, både i positiv och negativ bemärkelse. För hur dåligt hade det kunnat gå om vi INTE hade haft en gemensam valuta i stora delar av Europa? För hur bra hade det väl kunnat vara om vi INTE hade haft gemensam valuta i stora delar av Europa? Så väsensskilda är folks åsikter… Jag vet vad jag tycker baserat på den logik som min hjärna förmår prestera. Men jag bidar min tid också. Vem vet vad som har skett i detta sammanhang om tio år?
Victoria ska få barn, hurra för henne! Jag är inte rojalist. Så – grattis, visst. Men låt det stackars barnet få ett någorlunda vanligt liv!
En sista sak som det stod om i SvD för några veckor sedan om. ”Individualister bättre på samarbete” var rubriken. Brittiska forskare lät försökspersoner spela ett om att arbeta för gruppens gemensamma bästa. Personer som ogärna följer sociala normer, nonkonformister, var mer benägna att satsa pengar i en gemensam fond som kom alla till del. Konformisterna utnyttjade oftare möjligheten att berika sig själva. –I motsats till våra förväntningar går inte konformism och samarbete hand i hand, sade psykologen Piers Fleming vid University of East Anglia.
Vad nytt under solen? Det vet väl alla att individualister bättre förstår när det stora gemensammas intresse är viktigast. De som vill att alla ska leva efter statens regler och stöpa alla i samma form har alltid roffat åt sig för egen vinnings skull. I am a liberal and I am a proud liberal!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)