Drömde massor inatt, saker som jag inte minns men min döda mamma var med, tror jag. Det hela slutade med att jag föll ihop gråtande, en sådan där gråt där man hulkar och gråter så tårarna sprutar och snoren rinner. Jag vet inte vad i drömmen som föranledde denna stora sorg. Jag tror att jag hade fått en anklagelse mot mig om att jag gjort allting fel. När jag vaknade hade jag tårar runt ögonen och kände mig inte utsövd alls.
Alla behöver sova och också drömma. Många jag pratat med minns nästan aldrig att de drömmer. Men vi behöver sortera upp alla intryck vi får under vaken tid och det gör hjärnan genom drömmarna. Just nu är det många som vill ha olika besked i många olika frågor. Ett enda feltänkt svar kan få större konsekvenser än om det hade varit bara förra valet. Vi är alla påpassade med enkäter på nätet och tidningar som frågar saker om allt möjligt.
Förmodligen är det en oro för detta som fick mig att få en sådan känslosam dröm. Eller massor med saker sammantaget. Mina föräldrar finns inte i livet längre. De hade nog tyckt att det var helt fantastiskt att vara med om denna valkampanj där deras dotter har en liten chans att komma in i riksdagen. Kanske sörjer jag att de aldrig får uppleva det.
Annars är allt som vanligt, det blir ytterligare en intensiv vecka. Nu ska jag till centrum och kampanja.
söndag 12 september 2010
lördag 11 september 2010
Desperation
Räkfesten var som vanligt trevlig och som alltid höll vi till på Tyresö Bygdegård. Samma koncept varje år. Alla samlas. Lisa spelar suveränt dragspel. Alla äter. Lisa spelar lite till. Vi sjunger allsång. Någon sjunger solo. Lotter säljs. Kaffe med kaka. Lottdragning. Livemusik och dans. Vid pass tjugotre har alla gått hem. Inte direkt några röjarfester :-)
Jag drack vatten och kände mig piggare på natten när vi kommit hem än vad jag känt på morgonen samma dag. Olle hade varit med och spelat så han var tvungen att plocka med sig sina instrument och jag hjälpte till att svabba golven så vi blev kvar lite längre med festorganisatörerna. Det är ett fantastiskt gäng som varje år oförtrutet ordnar denna räkfest arrangerad av vår båtklubb.
Idag var det som vanligt valbord i Tyresö centrum och jag susade in till Norrmalmstorg för att lyssna på partiledarna i alliansen och deras sista gemensamma framträdande innan valet. Det var tämligen dystert väder och väldigt lugnt i stan. Stort polisuppbåd och ganska mycket folk just på Norrmalmstorg. Jag vet inte varför, men jag föll in i en vemodig känsla när jag stod där när vi applåderade våra olika partiledare.
Jag har fått höra en del denna sista vecka. En äldre kvinna (närmare åttio) utbrast spontant: "Men om de rödgröna vinner, ja, då kan man lika gärna gå och dö!" när hon gick förbi vårt valbord i centrum på väg mot moderaternas.
När jag gick på Riksgatan från Drottninggatan efter att ha varit vid Folkpartiets valstuga vid Sergels torg så sa en ung tjej till killen som hon promenerade med: "Men - det borde vara skottpengar på den där Sahlin!"
Ganska hemska saker som folk bär på.
Idag delade sossarna ut rosor till alla och envar i Tyresö centrum och på scenen satt Martin Nilsson och Ingvar Carlsson och ondgjorde sig över hur dåligt allt redan var i vår kommun men också hur mycket sämre det skulle bli om alliansen fortsatte att styra eftersom vi ska sänka skatten ytterligare på bekostnad av välfärden! Ingen har sagt att vi ska sänka skatten. Fredrik, kommunstyrelsens ordförande, har till och med sagt att vi INTE ska sänka skatten. Men ett sådant faktum hindrar inte oppositionen. Roll-ups med "Tyresös skolparti" fanns bakom grabbarna på scenen.
Jag blev erbjuden rosor av flera av socialdemokraterna, jag sa att de får spara dem till sina väljare, jag tar en kram istället. En (s)kille kom jag i samspråk med när vi kramats (vi är ju arbetskamrater även om vi är opponenter)och jag sa: "Ni verkar desperata!" Han svarade förvånansvärt nog helt ärligt: "Vi ÄR desperata!"
Jag vet faktiskt inte. Det är en underlig stämning.
Sara och James kom ut på fyrhjulingen, som jag önskar att de inte skulle åka på ända från stan, för att plocka svamp. De tog Olles bil till Tyresta och kom hem med massor, mest taggsvamp. De var nöjda men lite irriterade på Shi-Mi som hade bitit sönder sitt koppel, det som Sara gjorde i läder för tolv år sedan, jäkla hundskrälle. Tydligen var Shi-Mi helt spattig medan Soleil var ko-lugn. Nu har de (hundarna) hela skogen med sig hem på sina små magar, massor med små kvistar och barr intrasslade i sina pälsar. Och de är helt slut.
Sara och James i sin tur har hoppat på monstermotorcykeln och åkt hem till stan. De hade inte skogen med sig hem på sina små magar. :-)
Jag har värk runt hela nacken, ner mot axlarna och skuldrorna, helt spänd. Jag bad Olle knåda lite men han är så rädd att göra mig illa att det inte hjälpte. Ska boka tid hos en professionell person på området.
På tisdag ska Martin Nilsson (s), oppositionsrådet i Tyresö och Fredrik Saweståhl (m), kommunstyrelsens ordförande, debattera på scenen i Tyresö centrum. Vi har kommunfullmäktige på torsdag.
Om allt går som det ska kommer jag att få följa med och fiska kräftor på fredag. Det ska bli väldigt roligt. Senast jag gjorde det var jag typ sju år och vi var i Småland. Jag minns att det var mycket spännande och att de vuxna verkade ha himla kul senare på kvällen...
På söndag 19/9 är det val.
Jag drack vatten och kände mig piggare på natten när vi kommit hem än vad jag känt på morgonen samma dag. Olle hade varit med och spelat så han var tvungen att plocka med sig sina instrument och jag hjälpte till att svabba golven så vi blev kvar lite längre med festorganisatörerna. Det är ett fantastiskt gäng som varje år oförtrutet ordnar denna räkfest arrangerad av vår båtklubb.
Idag var det som vanligt valbord i Tyresö centrum och jag susade in till Norrmalmstorg för att lyssna på partiledarna i alliansen och deras sista gemensamma framträdande innan valet. Det var tämligen dystert väder och väldigt lugnt i stan. Stort polisuppbåd och ganska mycket folk just på Norrmalmstorg. Jag vet inte varför, men jag föll in i en vemodig känsla när jag stod där när vi applåderade våra olika partiledare.
Jag har fått höra en del denna sista vecka. En äldre kvinna (närmare åttio) utbrast spontant: "Men om de rödgröna vinner, ja, då kan man lika gärna gå och dö!" när hon gick förbi vårt valbord i centrum på väg mot moderaternas.
När jag gick på Riksgatan från Drottninggatan efter att ha varit vid Folkpartiets valstuga vid Sergels torg så sa en ung tjej till killen som hon promenerade med: "Men - det borde vara skottpengar på den där Sahlin!"
Ganska hemska saker som folk bär på.
Idag delade sossarna ut rosor till alla och envar i Tyresö centrum och på scenen satt Martin Nilsson och Ingvar Carlsson och ondgjorde sig över hur dåligt allt redan var i vår kommun men också hur mycket sämre det skulle bli om alliansen fortsatte att styra eftersom vi ska sänka skatten ytterligare på bekostnad av välfärden! Ingen har sagt att vi ska sänka skatten. Fredrik, kommunstyrelsens ordförande, har till och med sagt att vi INTE ska sänka skatten. Men ett sådant faktum hindrar inte oppositionen. Roll-ups med "Tyresös skolparti" fanns bakom grabbarna på scenen.
Jag blev erbjuden rosor av flera av socialdemokraterna, jag sa att de får spara dem till sina väljare, jag tar en kram istället. En (s)kille kom jag i samspråk med när vi kramats (vi är ju arbetskamrater även om vi är opponenter)och jag sa: "Ni verkar desperata!" Han svarade förvånansvärt nog helt ärligt: "Vi ÄR desperata!"
Jag vet faktiskt inte. Det är en underlig stämning.
Sara och James kom ut på fyrhjulingen, som jag önskar att de inte skulle åka på ända från stan, för att plocka svamp. De tog Olles bil till Tyresta och kom hem med massor, mest taggsvamp. De var nöjda men lite irriterade på Shi-Mi som hade bitit sönder sitt koppel, det som Sara gjorde i läder för tolv år sedan, jäkla hundskrälle. Tydligen var Shi-Mi helt spattig medan Soleil var ko-lugn. Nu har de (hundarna) hela skogen med sig hem på sina små magar, massor med små kvistar och barr intrasslade i sina pälsar. Och de är helt slut.
Sara och James i sin tur har hoppat på monstermotorcykeln och åkt hem till stan. De hade inte skogen med sig hem på sina små magar. :-)
Jag har värk runt hela nacken, ner mot axlarna och skuldrorna, helt spänd. Jag bad Olle knåda lite men han är så rädd att göra mig illa att det inte hjälpte. Ska boka tid hos en professionell person på området.
På tisdag ska Martin Nilsson (s), oppositionsrådet i Tyresö och Fredrik Saweståhl (m), kommunstyrelsens ordförande, debattera på scenen i Tyresö centrum. Vi har kommunfullmäktige på torsdag.
Om allt går som det ska kommer jag att få följa med och fiska kräftor på fredag. Det ska bli väldigt roligt. Senast jag gjorde det var jag typ sju år och vi var i Småland. Jag minns att det var mycket spännande och att de vuxna verkade ha himla kul senare på kvällen...
På söndag 19/9 är det val.
torsdag 9 september 2010
Långa dagar
På söndag är det en vecka kvar. Det är många debatter på TV. Reinfeldt mot Sahlin, Borg mot Östros. Jag tyckte (nästan) synd om Sahlin när hon helt uppenbart tappade fotfästet och började svamla floskler, skulle inte velat vara i hennes skor just då. Östros är bara så hal så att jag nästan mår lite illa.
Det är långa dagar nu. Många enkäter och olika frågor har kommit från massor med håll, från olika organisationer och från media under den senaste månaden. Det värsta är ett fackförbund (för övrigt det enda som kontaktat oss) som påstår sig vara opolitiskt bundet som i princip KRÄVER svar om HUR vi ska genomföra olika saker. För det första känns det som att LO skulle påstå att de är opolitiskt bundna. För det andra så förstår jag faktiskt inte nyttan av att man som parti MÅSTE berätta hur saker och ting ska genomföras. För det tredje så är det totalt respektlöst att inte nöja sig med de svar man ger. Jag vaknade nyss av att hundarna skällde över något obskyrt ljud utanför huset. Nu kan jag inte somna om för att jag blir så upprörd över att ett fackförbund kan ha sådanan arbetsmetoder. Som liberal reagerar jag med hela kroppen. Nej tack!
Denna vecka har jag varit i Jakobsberg två gånger på inbjudan av vår pol.sek där, Peter Kjällkvist. Han arbetar stenhårt hela tiden och är mycket glad och drivande. Jag hälsade på med honom hos Tjejjouren där och det var mycket intressant och positivt att höra hur de jobbar. Jag hoppas kunna hjälpa till med ett länstäckande nätverk som de skulle vilja komma igång med.
Vi kampanjar i centrum varje dag. Denna vecka kom nummer tre av Tyresöliberalen ut till (alla) hushållen i Tyresö(trodde vi) Det är S-post som skulle dela ut dem tillsammans med Mitt i Tyresö. Mats hittade dock flera buntar dumpade! Vilket jäkla sätt! Själv har jag inte fått den till detta område, vilket betyder att massor med hushåll i våra väljarstarka områden inte har fått den! Jag är upprörd!
Har varit i valstugan vid Sergels torg igen. Alltid lika trevligt. Bert Karlsson var vid Expressens valstuga och fick en stor folkmängd som lyssnade. Han hade tydligen varit så tjatig på dem så att de till sist tog dit honom trots att han inte är på någon lista.
Vi har samlats alla partier på Café Ringen och svarat på "allmänhetens" frågor, det vill säga, det var människor inbjudna från området via annonser och lappar uppsatta i portarna. Det var väldigt trevligt. Caféet är ett av våra sociala företag, och jag hoppas att det startar fler liknande projekt i Tyresö.
Imorgon ska jag till Amnestys valstuga på Medborgarplatsen för ett "samtal". Var där idag men då var ingen där. Passade på att hälsa på hos folkpartisterna där, de var vid gott mod. Innan jag åkte till stan susade jag in på garaget vid ICA i Tyresö centrum för att lämna in en FP-flagga vid Servicecentret till Douglas att ha på vårt bokbord på gymnasiet. Ett par som parkerade precis före mig hälsade jag på medan jag rusade förbi. Damen ropade: Hoppas att ni vinner! Men - hur kunde hon se på mig att jag var en politiker? undrade jag. Hon pekade då glatt på min Folkpartiskylt i bilfönstret. Ja, det är många som delger oss att: Hoppas att ni vinner! En väldigt märklig känsla. Måtte den hålla hela vägen!
Det är långa dagar nu. Många enkäter och olika frågor har kommit från massor med håll, från olika organisationer och från media under den senaste månaden. Det värsta är ett fackförbund (för övrigt det enda som kontaktat oss) som påstår sig vara opolitiskt bundet som i princip KRÄVER svar om HUR vi ska genomföra olika saker. För det första känns det som att LO skulle påstå att de är opolitiskt bundna. För det andra så förstår jag faktiskt inte nyttan av att man som parti MÅSTE berätta hur saker och ting ska genomföras. För det tredje så är det totalt respektlöst att inte nöja sig med de svar man ger. Jag vaknade nyss av att hundarna skällde över något obskyrt ljud utanför huset. Nu kan jag inte somna om för att jag blir så upprörd över att ett fackförbund kan ha sådanan arbetsmetoder. Som liberal reagerar jag med hela kroppen. Nej tack!
Denna vecka har jag varit i Jakobsberg två gånger på inbjudan av vår pol.sek där, Peter Kjällkvist. Han arbetar stenhårt hela tiden och är mycket glad och drivande. Jag hälsade på med honom hos Tjejjouren där och det var mycket intressant och positivt att höra hur de jobbar. Jag hoppas kunna hjälpa till med ett länstäckande nätverk som de skulle vilja komma igång med.
Vi kampanjar i centrum varje dag. Denna vecka kom nummer tre av Tyresöliberalen ut till (alla) hushållen i Tyresö(trodde vi) Det är S-post som skulle dela ut dem tillsammans med Mitt i Tyresö. Mats hittade dock flera buntar dumpade! Vilket jäkla sätt! Själv har jag inte fått den till detta område, vilket betyder att massor med hushåll i våra väljarstarka områden inte har fått den! Jag är upprörd!
Har varit i valstugan vid Sergels torg igen. Alltid lika trevligt. Bert Karlsson var vid Expressens valstuga och fick en stor folkmängd som lyssnade. Han hade tydligen varit så tjatig på dem så att de till sist tog dit honom trots att han inte är på någon lista.
Vi har samlats alla partier på Café Ringen och svarat på "allmänhetens" frågor, det vill säga, det var människor inbjudna från området via annonser och lappar uppsatta i portarna. Det var väldigt trevligt. Caféet är ett av våra sociala företag, och jag hoppas att det startar fler liknande projekt i Tyresö.
Imorgon ska jag till Amnestys valstuga på Medborgarplatsen för ett "samtal". Var där idag men då var ingen där. Passade på att hälsa på hos folkpartisterna där, de var vid gott mod. Innan jag åkte till stan susade jag in på garaget vid ICA i Tyresö centrum för att lämna in en FP-flagga vid Servicecentret till Douglas att ha på vårt bokbord på gymnasiet. Ett par som parkerade precis före mig hälsade jag på medan jag rusade förbi. Damen ropade: Hoppas att ni vinner! Men - hur kunde hon se på mig att jag var en politiker? undrade jag. Hon pekade då glatt på min Folkpartiskylt i bilfönstret. Ja, det är många som delger oss att: Hoppas att ni vinner! En väldigt märklig känsla. Måtte den hålla hela vägen!
måndag 6 september 2010
Dimma och spindeväv
Dimman ligger tungt över Erstaviken och överallt på altanens träräcken har spindlar byggt spindelnät som är täckta av dagg - vackert!
Det är något märkligt med hur hjärnan fungerar. I förrförra blogginlägget skrev jag om ett möte med Kommunala rådet för funktionshindrade. Där skrev jag om barn med "sifferkombinationer", jag kände att det var något som var fel men kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt nu på morgonen, fem dagar senare, kommer jag på att det ju heter bokstavskombinationer. Inte känner jag att jag gått och funderat på det, precis. Men det måste ha retat mig, därinne i hjärnbarken, att något inte stämde.
Jag tycker att man ska vara mycket ödmjuk inför våra sinnen och våra mentala tillstånd. Det finns en del sorters människor som är mycket nedlåtande över personer som inte förmår kunna allt eller som har svårt med minnet eller som aldrig fått möjlighet att lära sig allt som många tycker är basala kunskaper. För mig ter det sig som en av de största synderna, att se ner på andra människor på grund av avsaknad av egenskaper eller egenskaper som är förvärvade av olika anledningar.
I stress så förändras förmågan att minnas. Man kan säga att jag ibland får spindelväv i hjärnbarken. Just nu ställs oerhörda krav på oss alla som vill få förtroendet att få arbeta ytterligare en mandatperiod med det vi tror på. Man ska vara alert och kunna allt som människor ställer frågor om. Det är inte lätt.
Nu måste jag åka till tryckeriet för att få en valsedel inscannad, det var för dålig upplösning på filen som tryckeriet hade fått i InDesign-dokumentet jag hade skickat. Hå hå ja ja. Sista numret innan valet ska ut nästa vecka.
Sedan dröjer det väl fram till jul innan vi gör något nummer.
Drygt en vecka kvar, spännande värre!
Det är något märkligt med hur hjärnan fungerar. I förrförra blogginlägget skrev jag om ett möte med Kommunala rådet för funktionshindrade. Där skrev jag om barn med "sifferkombinationer", jag kände att det var något som var fel men kunde inte sätta fingret på det. Plötsligt nu på morgonen, fem dagar senare, kommer jag på att det ju heter bokstavskombinationer. Inte känner jag att jag gått och funderat på det, precis. Men det måste ha retat mig, därinne i hjärnbarken, att något inte stämde.
Jag tycker att man ska vara mycket ödmjuk inför våra sinnen och våra mentala tillstånd. Det finns en del sorters människor som är mycket nedlåtande över personer som inte förmår kunna allt eller som har svårt med minnet eller som aldrig fått möjlighet att lära sig allt som många tycker är basala kunskaper. För mig ter det sig som en av de största synderna, att se ner på andra människor på grund av avsaknad av egenskaper eller egenskaper som är förvärvade av olika anledningar.
I stress så förändras förmågan att minnas. Man kan säga att jag ibland får spindelväv i hjärnbarken. Just nu ställs oerhörda krav på oss alla som vill få förtroendet att få arbeta ytterligare en mandatperiod med det vi tror på. Man ska vara alert och kunna allt som människor ställer frågor om. Det är inte lätt.
Nu måste jag åka till tryckeriet för att få en valsedel inscannad, det var för dålig upplösning på filen som tryckeriet hade fått i InDesign-dokumentet jag hade skickat. Hå hå ja ja. Sista numret innan valet ska ut nästa vecka.
Sedan dröjer det väl fram till jul innan vi gör något nummer.
Drygt en vecka kvar, spännande värre!
söndag 5 september 2010
P-Floyd och Dalhalla
OBS! Om du ska se P-Floyd i framtiden och vill bli överraskad, sluta läsa här!
Vi åkte ett kompisgäng till Dalarna som present till en av våra vänner som fyllt femtio. Middag ihop i Rättvik innan vi åkte till Dalhalla. Parkeringen var välorganiserad med mycket folk som riktade med skyltar så att det blev smidigt. Alla byltade på sig, vi hade fått varningar om att det kunde bli mycket kallt nere i det före detta kalkstensbrottet som är Dalhalla.
Parkeringen var uppdelad i bokstäver så att man lätt skulle hitta tillbaka till sin bil. Jag var klar först och stod och lutade mig mot stolpen som visade att vi parkerat vid G. Plötsligt ropade Olle: Där står Anna vid G-punkten! :-) Stämningen var på topp och alla på mycket gott humör. Vi troppade iväg mot biljettkontrollerna medan ett antal män stod nedanför parkeringen i skogen på spridda platser för en sista urinering.
Väl inne mötte oss det spektakulära området som gjorts om till en enorm scen omgärdad av vatten och sittplatser för fyratusen åskådare. Vägen går högt upp i en svag nerförsbacke hela vägen ner till scenen och publikområdet. Höga bergsväggar höjer sig på alla sidor med säkerhetsnät uppspända överallt för att stävja nerfallande stenar eller klippblock.
Redan i Rättvik hade jag träffat en Tyresöbo, här träffade jag två till, världen är liten! Det hyrdes ut filtar, det såldes dryck och mat och det gick omkring personer i fina folkdräkter. Det var massor av människor. När vi hittat till våra platser hördes hornsignaler för att markera att det snart var dags för föreställningen att börja. Tre signaler och så kom en presentatör fram på scenen för att tillkännage att vi skulle få höra på P-Floyd.
Plötsligt brast ett litet uppvisningsplan fram bakom trädtopparna samtidigt som det small till uppe på ena sidan berget och det kom eldslågor. Planet gjorde en halsbrytande och helt fantastisk uppvisning ovanför oss, ömsom rakt upp i himlen, ömsom upp-och-ner och ofta med motorn avstängd för att sedan starta motorn när man trodde att planet skulle störta. Det snurrade och dök och flög fram och tillbaka över oss, publiken skrek av förtjusning! Helt otroligt!
Showen var underbar, med massor av effekter, fyrverkerier, brinnande vatten och bergsklättrare, två "gick" nerför berget i vita overaller medan en klättrade upp.
Sakta sänkte sig mörkret och ovanför oss fanns en enorm klar stjärnhimmel. Showmässigt/konsertmässigt är detta något av det bästa jag varit med om! Omgivningen är förtrollande, nästan overklig och man har gjort allt för att använda sig av denna omgivning.
P-Floyd är ett tribute- eller coverband som bildades på nittiotalet i Dalarna. Duktiga musiker och sångare som gör allt för att göra Pink Floyds alla höjdarlåtar rättvisa.
Dalhalla invigdes 1995 efter en trägen kamp av en kvinnlig operasångerska som såg potentialen, kalkstensbrottet har nämligen en perfekt akustik på grund av de skrovliga väggarna.
En upplevelse som jag varmt kan rekommendera vem som helst när vad som helst uppförs, vare sig man gillar rock eller opera. Stället förför!
Sedan åkte vi för övernattning på Leksands bed&breakfast. Hela gänget samlades i ett sällskapsrum för att prata, ta ett glas vin eller öl och umgås. Vi hinner inte ses så ofta och det är underbart att få vara med nära vänner som man känt länge som kan vara helt trygga och sig själva med. Alla är rörande överens om detta faktum. Det blev rätt så sent.
Efter frukosten vid halv tio imorse åkte vi hemåt. Jag konstaterade i bilen att: Hur kan man klara sig i Dalarna utan NRJ? (Det är en radiokanal som jag ofta lyssnar på med massor av topplåtar som rullar hela tiden, men räckvidden är noll bortom Stockholms län) Då svarade Olle som tydligen trodde att jag menade "Energy": Men de har ju ved! Jag höll på att skratta ihjäl mig.
Vi stannade för lunch på det märkliga Dragon House mitt ute i ingenstans.
Väl hemma kastade jag mig på färdigställandet av Tyresöliberalen som ska tryckas i veckan.
Jag är så nöjd med denna fina paus mitt i valkampanjandet.
Vi åkte ett kompisgäng till Dalarna som present till en av våra vänner som fyllt femtio. Middag ihop i Rättvik innan vi åkte till Dalhalla. Parkeringen var välorganiserad med mycket folk som riktade med skyltar så att det blev smidigt. Alla byltade på sig, vi hade fått varningar om att det kunde bli mycket kallt nere i det före detta kalkstensbrottet som är Dalhalla.
Parkeringen var uppdelad i bokstäver så att man lätt skulle hitta tillbaka till sin bil. Jag var klar först och stod och lutade mig mot stolpen som visade att vi parkerat vid G. Plötsligt ropade Olle: Där står Anna vid G-punkten! :-) Stämningen var på topp och alla på mycket gott humör. Vi troppade iväg mot biljettkontrollerna medan ett antal män stod nedanför parkeringen i skogen på spridda platser för en sista urinering.
Väl inne mötte oss det spektakulära området som gjorts om till en enorm scen omgärdad av vatten och sittplatser för fyratusen åskådare. Vägen går högt upp i en svag nerförsbacke hela vägen ner till scenen och publikområdet. Höga bergsväggar höjer sig på alla sidor med säkerhetsnät uppspända överallt för att stävja nerfallande stenar eller klippblock.
Redan i Rättvik hade jag träffat en Tyresöbo, här träffade jag två till, världen är liten! Det hyrdes ut filtar, det såldes dryck och mat och det gick omkring personer i fina folkdräkter. Det var massor av människor. När vi hittat till våra platser hördes hornsignaler för att markera att det snart var dags för föreställningen att börja. Tre signaler och så kom en presentatör fram på scenen för att tillkännage att vi skulle få höra på P-Floyd.
Plötsligt brast ett litet uppvisningsplan fram bakom trädtopparna samtidigt som det small till uppe på ena sidan berget och det kom eldslågor. Planet gjorde en halsbrytande och helt fantastisk uppvisning ovanför oss, ömsom rakt upp i himlen, ömsom upp-och-ner och ofta med motorn avstängd för att sedan starta motorn när man trodde att planet skulle störta. Det snurrade och dök och flög fram och tillbaka över oss, publiken skrek av förtjusning! Helt otroligt!
Showen var underbar, med massor av effekter, fyrverkerier, brinnande vatten och bergsklättrare, två "gick" nerför berget i vita overaller medan en klättrade upp.
Sakta sänkte sig mörkret och ovanför oss fanns en enorm klar stjärnhimmel. Showmässigt/konsertmässigt är detta något av det bästa jag varit med om! Omgivningen är förtrollande, nästan overklig och man har gjort allt för att använda sig av denna omgivning.
P-Floyd är ett tribute- eller coverband som bildades på nittiotalet i Dalarna. Duktiga musiker och sångare som gör allt för att göra Pink Floyds alla höjdarlåtar rättvisa.
Dalhalla invigdes 1995 efter en trägen kamp av en kvinnlig operasångerska som såg potentialen, kalkstensbrottet har nämligen en perfekt akustik på grund av de skrovliga väggarna.
En upplevelse som jag varmt kan rekommendera vem som helst när vad som helst uppförs, vare sig man gillar rock eller opera. Stället förför!
Sedan åkte vi för övernattning på Leksands bed&breakfast. Hela gänget samlades i ett sällskapsrum för att prata, ta ett glas vin eller öl och umgås. Vi hinner inte ses så ofta och det är underbart att få vara med nära vänner som man känt länge som kan vara helt trygga och sig själva med. Alla är rörande överens om detta faktum. Det blev rätt så sent.
Efter frukosten vid halv tio imorse åkte vi hemåt. Jag konstaterade i bilen att: Hur kan man klara sig i Dalarna utan NRJ? (Det är en radiokanal som jag ofta lyssnar på med massor av topplåtar som rullar hela tiden, men räckvidden är noll bortom Stockholms län) Då svarade Olle som tydligen trodde att jag menade "Energy": Men de har ju ved! Jag höll på att skratta ihjäl mig.
Vi stannade för lunch på det märkliga Dragon House mitt ute i ingenstans.
Väl hemma kastade jag mig på färdigställandet av Tyresöliberalen som ska tryckas i veckan.
Jag är så nöjd med denna fina paus mitt i valkampanjandet.
torsdag 2 september 2010
Debatter, debatter och debatter
Igår bjöd Kommunala rådet för funktionshindrade (före detta Handikapprådet) till möte där alla partierna skulle svara på frågor om tillgänglighet och annat. Det var dess värre en något inkongruent grupp som samlats, å ena sidan lite äldre människor som ville föra fram sin syn på hur kommunen genomför tillgänglighetsplan och FN-konventionen.
Sedan fanns det ganska många föräldrar med barn med olika bokstavskombinationer (här hade jag tidigare skrivit "sifferkombinationer" och långt inne i min trötta hjärna så kändes det helt fel men jag kunde inte sätta fingret på VAD som var fel. Detta för att illustrera hur komplex den mentala kapaciteten är. Det var förra veckan jag skrev om det, nu alldeles nyss kom jag på hur jag tänkt fel. Stressade hjärnor mår inte så bra) och annan problematik. Bitvis ganska förfärande berättelser. Jag önskar att människor vände sig till oss politiker direkt när de anser att saker inte fungerar. Det verkar bli ett glapp mellan tjänstemän och oss som inte är tillfyllest.
Sedan kom ett underbart, sakligt mail från en person som var glad att familjen bosatt sig i Tyresö och inte i Stockholm eller Nacka, för sina barns skull. Det värmde. Ibland blir allt bara svartmålat. Men världen är inte bara svart eller vit. Thank heavens!
Idag samlades alla representanter för de partier som finns i Tyresö kommunfullmäktige förutom (c) för att prata med elever i årskurs 6-9 i Kumla skolas aula. De kom i varje årskurs en timme och så fick vi alla dra vår skolpolitik och vad vi ville med jobb och miljö. Åttorna var ganska lugna och hade inga frågor. Sexorna var helt bedårande och resonerande och kom med kritiskt tänkande frågeställningar, det var en glädje att lyssna på dem. Sjuorna vällde in och klev på stolar och var ganska slängiga och faktiskt ganska kritiska till oppositionen. Niorna kunde jag inte riktigt härleda vilka de egentligen tyckte bäst om av oss block. Tyvärr resulterar en sådan här dag att man är tvungen att lyssna på just oppositionen väldigt mycket vilket gör mig förbannad och trött.
Förmodligen känner de likaledes.
Annars är det så himla kul att träffa barn och ungdomar, de är intresserade rent allmänt och glada över att vi fixat så att de har mat lagad på plats på skolan. Vi fick prova den och det var verkligen väldigt gott. Två rätter att välja mellan dessutom.
Imorgon har vi debatt i Tyresö centrum. Nu på hemvägen var det väldigt många affischer nedrivna, förstörda och alla pinnar avbrutna. Det är ett tungt jobb att banka upp och rätta till och skaffa fram nya hela, men skam den som ger sig!
Vilken vecka det har varit. Two to go! Det är bara att hålla humöret uppe och huvudet över vattnet.
Sedan fanns det ganska många föräldrar med barn med olika bokstavskombinationer (här hade jag tidigare skrivit "sifferkombinationer" och långt inne i min trötta hjärna så kändes det helt fel men jag kunde inte sätta fingret på VAD som var fel. Detta för att illustrera hur komplex den mentala kapaciteten är. Det var förra veckan jag skrev om det, nu alldeles nyss kom jag på hur jag tänkt fel. Stressade hjärnor mår inte så bra) och annan problematik. Bitvis ganska förfärande berättelser. Jag önskar att människor vände sig till oss politiker direkt när de anser att saker inte fungerar. Det verkar bli ett glapp mellan tjänstemän och oss som inte är tillfyllest.
Sedan kom ett underbart, sakligt mail från en person som var glad att familjen bosatt sig i Tyresö och inte i Stockholm eller Nacka, för sina barns skull. Det värmde. Ibland blir allt bara svartmålat. Men världen är inte bara svart eller vit. Thank heavens!
Idag samlades alla representanter för de partier som finns i Tyresö kommunfullmäktige förutom (c) för att prata med elever i årskurs 6-9 i Kumla skolas aula. De kom i varje årskurs en timme och så fick vi alla dra vår skolpolitik och vad vi ville med jobb och miljö. Åttorna var ganska lugna och hade inga frågor. Sexorna var helt bedårande och resonerande och kom med kritiskt tänkande frågeställningar, det var en glädje att lyssna på dem. Sjuorna vällde in och klev på stolar och var ganska slängiga och faktiskt ganska kritiska till oppositionen. Niorna kunde jag inte riktigt härleda vilka de egentligen tyckte bäst om av oss block. Tyvärr resulterar en sådan här dag att man är tvungen att lyssna på just oppositionen väldigt mycket vilket gör mig förbannad och trött.
Förmodligen känner de likaledes.
Annars är det så himla kul att träffa barn och ungdomar, de är intresserade rent allmänt och glada över att vi fixat så att de har mat lagad på plats på skolan. Vi fick prova den och det var verkligen väldigt gott. Två rätter att välja mellan dessutom.
Imorgon har vi debatt i Tyresö centrum. Nu på hemvägen var det väldigt många affischer nedrivna, förstörda och alla pinnar avbrutna. Det är ett tungt jobb att banka upp och rätta till och skaffa fram nya hela, men skam den som ger sig!
Vilken vecka det har varit. Two to go! Det är bara att hålla humöret uppe och huvudet över vattnet.
onsdag 1 september 2010
Äldres missnöjesröstande på - SD!
Igår mötte jag en äldre man som medgav att han gillade Folkpartiet men som absolut inte skulle rösta på något av de sju partierna i riksdagen utan på SD! Han sa att det berodde på att ingen bryr sin om pensionärerna. Efter en ganska lång diskussion där jag ville få honom att tänka på att SD inte kan influera till förändring och att han därför ändå borde rösta på ett annat parti som de facto kan påverka till förändring så höll han med mig och hade nästan börjat säga att han inte skulle rösta alls. Det är klart att du ska rösta! kontrade jag. Ja, i så fall måste det bli SD för jag vill visa mitt missnöje!
Jag kan inte förstå logiken. Men så lever vi ju i två skilda världar. När min tid kommer vet jag inte ens om det finns någon pension att få. Jag vet inte heller om det finns tillräckligt med människor som kan tänka sig att arbeta inom vård och omsorg. Jag vet inte om välfärdssystemet fortfarande tillåter hemtjänst och vård i hemmet. Jag har inte den blekaste om hur det blir med min ålderdom.
Pensionärerna verkar vara otroligt missnöjda. Jag begriper inte varför. Jo, vem är inte rädd för att inte få en värdig tid som äldre? I denna kommun gör vi allt för att det ska finnas all valfrihet som kan tänkas kan. Det finns boende där man kan ha med sina djur. Det finns massor med aktiviteter. Vi har satsat på en avdelning med vård i livets slutskede, unikt, det finns inte många kommuner som gör eller har gjort det. Vi har satsat som spetskommun på utbildning av all personal, kompetensstegen, som sker på arbetstid. Maten har vi som en mycket viktig del i tankarna om vård och omsorg. Anhörigstöd tycker vi att det ständigt ska satsas på. En kvalitetsinspektör för socialförvaltningens alla olika verksamheter. Förenklad biståndsbedömning pågår att tas fram, inte klart än men på gång. Det finns massor som vi har arbetat med.
Jag tycker att det är väldigt synd att man aldrig uppfattar någonting som bra bland pensionärerna i Sverige. För vi har det egentligen mycket bra här.
Jag kan inte förstå logiken. Men så lever vi ju i två skilda världar. När min tid kommer vet jag inte ens om det finns någon pension att få. Jag vet inte heller om det finns tillräckligt med människor som kan tänka sig att arbeta inom vård och omsorg. Jag vet inte om välfärdssystemet fortfarande tillåter hemtjänst och vård i hemmet. Jag har inte den blekaste om hur det blir med min ålderdom.
Pensionärerna verkar vara otroligt missnöjda. Jag begriper inte varför. Jo, vem är inte rädd för att inte få en värdig tid som äldre? I denna kommun gör vi allt för att det ska finnas all valfrihet som kan tänkas kan. Det finns boende där man kan ha med sina djur. Det finns massor med aktiviteter. Vi har satsat på en avdelning med vård i livets slutskede, unikt, det finns inte många kommuner som gör eller har gjort det. Vi har satsat som spetskommun på utbildning av all personal, kompetensstegen, som sker på arbetstid. Maten har vi som en mycket viktig del i tankarna om vård och omsorg. Anhörigstöd tycker vi att det ständigt ska satsas på. En kvalitetsinspektör för socialförvaltningens alla olika verksamheter. Förenklad biståndsbedömning pågår att tas fram, inte klart än men på gång. Det finns massor som vi har arbetat med.
Jag tycker att det är väldigt synd att man aldrig uppfattar någonting som bra bland pensionärerna i Sverige. För vi har det egentligen mycket bra här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)