Igår var jag på besök i Värmdö för att träffa partivänner där och prata om hur vi arbetar mot främlingsfientlighet i Tyresö. Det var väldigt trevligt och intressant. Det som slagit mig under mina olika besök i olika delar av landet hos partivännerna är att alla är lika övertygade om att man måste arbeta mot intolerans, okunskap och fördomar. Men hur?
Jag tycker att svaret ligger i hur det ser ut på varje plats. Ingen kan förneka att smygrasismen florerar i alla sfärer. Där har vi som individer personliga ansvar att orka och mäkta med att diskutera frågorna vid middagsborden, på arbetsplatserna och i matköerna. Det är inga lätta diskussioner men jag vet att många folkpartister brinner för detta!
Sedan har vi den öppna diskrimineringen som sker när man inte anställer personer som har ickesvenskt klingande namn, som bryter lite eller som har annan hudfärg. Och den där människor öppet säger att personer med en viss tro inte ska få släppas in i Sverige.
En av de första sakerna jag initerade och ville genomföra som ordförande i förbundet Liberal Mångfald var att få ut en enkät om diskriminering till alla folkpartister i detta land. Frågorna (som kanske kunde varit bättre sammanställda, men allt går att förbättra) gick ut till över 9000 personer. Svarstiden gick ut 10 mars och över 2000 har svarat! Denna enkät ska nu analyseras och det ska bli väldigt roligt och intressant att se vad som framkommit!
tisdag 16 mars 2010
Hånleende i debatter suger!
Wanja Lundby Wedin och Jan Björklund möttes härom kvällen på Agenda för att debattera RUT-avdraget. Under hela diskussionen hade hon ett verdervärdigt hånleende i ansiktet och avbröt Jan flera gånger. Olle blev skitförbannad mest på grund av denna respektlöshet. Om jag någonsin lyckats få Olle arg under våra snart tre decennier ihop så måtte det för det mesta varit för att jag avbrutit honom när vi grälat.
Jag tycker också att det är ett oskick. Nu diskuteras det vitt och brett om att det behövs bättre argument i debatten än att det är kvinnor som är den stora gruppen som arbetar där RUT går att använda, till skillnad mot alla män som blir inbegripna när det gäller ROT. Varför är det bättre att få bilen tvättad än att få fönstren tvättade? frågade Jan.
Det viktigaste är ju ändå att människor som arbetar med att bland annat tvätta fönster får vita löner som är pensionsbaserade och att den stora svarta sektor som funnits försvinner.
Wanja sa att man skulle lägga pengarna på gamla som verkligen behöver hjälp. Men de är faktiskt inbegripna i detta, de kan köpa tjänster billigare än om de får ett biståndsbeslut om hemtjänst. Förskolan nämnde hon också. Det är många socialdemokratiskt styrda kommuner som har mycket stora barngrupper i förskolorna. Vänd dig till dina kommunpolitiker istället, Wanja! Det är dina egna som bestämmer hur det ser ut i förskolorna i stora delar av Sverige.
Jag tycker också att det är ett oskick. Nu diskuteras det vitt och brett om att det behövs bättre argument i debatten än att det är kvinnor som är den stora gruppen som arbetar där RUT går att använda, till skillnad mot alla män som blir inbegripna när det gäller ROT. Varför är det bättre att få bilen tvättad än att få fönstren tvättade? frågade Jan.
Det viktigaste är ju ändå att människor som arbetar med att bland annat tvätta fönster får vita löner som är pensionsbaserade och att den stora svarta sektor som funnits försvinner.
Wanja sa att man skulle lägga pengarna på gamla som verkligen behöver hjälp. Men de är faktiskt inbegripna i detta, de kan köpa tjänster billigare än om de får ett biståndsbeslut om hemtjänst. Förskolan nämnde hon också. Det är många socialdemokratiskt styrda kommuner som har mycket stora barngrupper i förskolorna. Vänd dig till dina kommunpolitiker istället, Wanja! Det är dina egna som bestämmer hur det ser ut i förskolorna i stora delar av Sverige.
söndag 14 mars 2010
Riksmötet i Västerås
På torsdagen mötte politiker och tjänstemän Rodamcos ansvariga för Tyresö centrum. Vi förebereder vår närvaro i Tyresö centrum när valkampanjandet börjar. Det blev en bra diskussion i god anda.
Några möten till under dagen som sedan avslutades med att jag satt årsmötesordförande på Kvinnojourens årsmöte. Missade förbundsstyrelsemöte på partikansliet men det var trevligt att få vara med och träffa kvinnorna som arbetar med jouren. Efteråt hann jag med en sväng till Golfklubben där Gustav Karlström, Olles brorson, hade en spelning för Tyresös Jazz och blues club. Han blev 2009 års Monica Zetterlundstipendiat.
Nästa morgon packade jag och åkte till Västerås. Först lämnade jag av hundarna hos Emilie och Sara. Väl framme i Västerås samlades alla som skulle vara med första dagen på Aros kongresscenter. Stämningen var bra och det är alltid roligt att få träffa partivänner från hela landet. Denna första dag möts alla gruppledare, politiska sekreterare, ombudsmän med flera och diskuterar i grupper och lyssnar på olika anföranden. Vi var väl cirka hundra personer. På lördagen vällde ytterligare 800-900 personer in från Sveriges alla delar. Middagen blev trevlig med bra underhållning. Körde hem idag efter det att Erik Ullenhag hållit sitt tal.
Ett bra riksmöte med en tydlig inriktning på att vi har de rätta lösningarna på olika samhällsproblem. En rödgrön allians har tagits gisslan av Ohly och det kommer bli svårt för (s) att komma till tals med en mer lättillgänglig politik för väljarna. Vi vill inte ha en "Ohlyans", det skulle bli mycket dåligt för Sverige!
Seved ringde när jag precis parkerat bilen på Violstigen och berättade att han och jag var med på mingelbild på Folkpartiets hemsida. "Vi ser helt nykära ut" sa han fnissigt. "Du måste titta!" Ja, det var verkligen en ömsint bild på oss och vi har inget minne att fotot togs, någon av oss. Märkligt!
Olle hade gjort sin goda lasagne. Nu har vi tittat på en film som var mycket speciell som heter "District nine". Jag fick obehagskänslor. Så här beter vi oss mot människor runt om i världen där det finns kåkstäder och läger av olika slag. Det var visserligen en science fiction film, men mycket välgjord och tänkvärd.
Full fart på en ny vecka!
Några möten till under dagen som sedan avslutades med att jag satt årsmötesordförande på Kvinnojourens årsmöte. Missade förbundsstyrelsemöte på partikansliet men det var trevligt att få vara med och träffa kvinnorna som arbetar med jouren. Efteråt hann jag med en sväng till Golfklubben där Gustav Karlström, Olles brorson, hade en spelning för Tyresös Jazz och blues club. Han blev 2009 års Monica Zetterlundstipendiat.
Nästa morgon packade jag och åkte till Västerås. Först lämnade jag av hundarna hos Emilie och Sara. Väl framme i Västerås samlades alla som skulle vara med första dagen på Aros kongresscenter. Stämningen var bra och det är alltid roligt att få träffa partivänner från hela landet. Denna första dag möts alla gruppledare, politiska sekreterare, ombudsmän med flera och diskuterar i grupper och lyssnar på olika anföranden. Vi var väl cirka hundra personer. På lördagen vällde ytterligare 800-900 personer in från Sveriges alla delar. Middagen blev trevlig med bra underhållning. Körde hem idag efter det att Erik Ullenhag hållit sitt tal.
Ett bra riksmöte med en tydlig inriktning på att vi har de rätta lösningarna på olika samhällsproblem. En rödgrön allians har tagits gisslan av Ohly och det kommer bli svårt för (s) att komma till tals med en mer lättillgänglig politik för väljarna. Vi vill inte ha en "Ohlyans", det skulle bli mycket dåligt för Sverige!
Seved ringde när jag precis parkerat bilen på Violstigen och berättade att han och jag var med på mingelbild på Folkpartiets hemsida. "Vi ser helt nykära ut" sa han fnissigt. "Du måste titta!" Ja, det var verkligen en ömsint bild på oss och vi har inget minne att fotot togs, någon av oss. Märkligt!
Olle hade gjort sin goda lasagne. Nu har vi tittat på en film som var mycket speciell som heter "District nine". Jag fick obehagskänslor. Så här beter vi oss mot människor runt om i världen där det finns kåkstäder och läger av olika slag. Det var visserligen en science fiction film, men mycket välgjord och tänkvärd.
Full fart på en ny vecka!
tisdag 9 mars 2010
RUT och Reepalu
Alla har bloggat om RUT och Reepalu så jag säger så här: Om RUT är jag för, om Reepalu är jag emot.
I helgen var jag med på en retorikutbildning som var väldigt givande och bra. Vi arbetade hårt i två dagar med att lära oss om ethos, logos och pathos. Jag tycker att jag är mycket pathos :-)
På lördagen speedade jag från Gamla stan under lunchavbrottet på utbildningen och fick vara med om äran att viga vår kommunstyrelseordförande och hans fästman. Det var så fint och minnesvärt.
Igår besökte jag Jönköping och folkpartiets kommunförening där för att tala om hur man kan arbeta mot främlingsfientlighet. Det var väldigt trevligt och gruppen var intresserad och engagerad. Tågen gick punktligt båda hållen, bytena inkluderade.
Idag kan jag inte annat än tillstå att jag är rätt så mör. Vi har haft bokslutsberedning och nämndberedning. Jag har blivit intervjuad inför riksmötet av Sveriges Radio (hua) och om en stund ska jag få vara med och hålla en kandidatutbildning i Nacka. Det tuffar på i rasande fart.
Jag längtar verkligen efter våren!
I helgen var jag med på en retorikutbildning som var väldigt givande och bra. Vi arbetade hårt i två dagar med att lära oss om ethos, logos och pathos. Jag tycker att jag är mycket pathos :-)
På lördagen speedade jag från Gamla stan under lunchavbrottet på utbildningen och fick vara med om äran att viga vår kommunstyrelseordförande och hans fästman. Det var så fint och minnesvärt.
Igår besökte jag Jönköping och folkpartiets kommunförening där för att tala om hur man kan arbeta mot främlingsfientlighet. Det var väldigt trevligt och gruppen var intresserad och engagerad. Tågen gick punktligt båda hållen, bytena inkluderade.
Idag kan jag inte annat än tillstå att jag är rätt så mör. Vi har haft bokslutsberedning och nämndberedning. Jag har blivit intervjuad inför riksmötet av Sveriges Radio (hua) och om en stund ska jag få vara med och hålla en kandidatutbildning i Nacka. Det tuffar på i rasande fart.
Jag längtar verkligen efter våren!
fredag 5 mars 2010
I skuggan av katastrofer
Haiti. Chile. Ofattbara katastrofer där människor berövas familjer, hus och hem. Går det att sätta sig in i de tillstånd som länder drabbade av katastrof hamnar i? Kan man ens komma i närheten av den känsla av total sorg, övergivenhet, chock och smärta som många människor runt omkring på vår jord får uppleva dagligen på grund av naturkatastrofer, krig och svält?
Under tiden råder vargavinter i trygga Sverige. Den svåraste vintern på många decennier och massor med snö och stor kyla. Tågen går sporadiskt. Fartyg fastnar i högvis i isen. Kollektivtrafikens opålitlighet har kostat arbetgivarna och arbetstagarna massor med pengar.
Man skulle kunna säga att Sverige har hamnat i ett slags katastrofläge på grund av vintern. Måhända en slags lyxvariant, det är inte så att folk dör i drivor och de flesta har sina bostäder kvar även om elbolagen nu rapporterar att husägare i större antal än vanligt begär uppskov på sina elräkningar.
Hur reagar innevånarna i detta land? Finns det något jävlar anamma, någon gemensam inställning att: Det här klarar vi, vi gör det tillsammans och hjälps åt! Eller?
Nej. Det som verkar uppta många medelålders mäns hela ilska just nu är att de får snövallar upplogade mot sina utfarter. Det är det jävligaste man kan göra mot någon! (Min man sa just att det är männen som får skotta. Det är inte sant, jag har pratat med många tjejer/kvinnor som skottar. Men för männen verkar det vara en personlig skymf. Give me a break!)
Man har ett eget hus där man kan slippa kylan och äta sig mätt med en egen infart där man kan ställa sin oftast egna bil. Man har en offentlig sektor som faktisk plogar så att man kan komma fram på vägarna som man ska köra till arbetet på.
Men man har en vall av snö som man måste ta bort själv... Världen är grym och orättvis och livet suger verkligen!
Jag vill poängtera att jag själv inte gör volter av glädje i stressad morgontimme när jag måste gräva mig fram för att få ut bilen, nej, det är klart att jag inte gör det! Samtidigt är det en slags stoiskhet som kommer över mig eftersom jag tycker att vi har det så bra! Detta är väl det minsta man kan begära av oss nordbor, att vi ska klara av en jobbig vinter någon gång. För det är nästan det enda motstånd i livet vad gäller naturkrafter som vi får uppleva.
Jag vet inte hur alla skulle reagera om Sverige verkligen kom in i en riktig kris. I England har man en stor gemensam kraft som ligger kvar efter två världskrig. Det är en självklarhet att alla hjälps åt om något händer och som jag har uppfattat det så är det ytterst få som klagar, de vet att man måste värna om varandra och göra vad man förmår när tider är svåra, det gäller gruppens överlevnad och då måste eventuella negativa personliga konsekvenser stå åt sidan.
Vi gnäller och klagar och kritiserar och ingenting fungerar och allt är uselt i detta land. Och verkligheten? Åk till Chile, vetja!
Under tiden råder vargavinter i trygga Sverige. Den svåraste vintern på många decennier och massor med snö och stor kyla. Tågen går sporadiskt. Fartyg fastnar i högvis i isen. Kollektivtrafikens opålitlighet har kostat arbetgivarna och arbetstagarna massor med pengar.
Man skulle kunna säga att Sverige har hamnat i ett slags katastrofläge på grund av vintern. Måhända en slags lyxvariant, det är inte så att folk dör i drivor och de flesta har sina bostäder kvar även om elbolagen nu rapporterar att husägare i större antal än vanligt begär uppskov på sina elräkningar.
Hur reagar innevånarna i detta land? Finns det något jävlar anamma, någon gemensam inställning att: Det här klarar vi, vi gör det tillsammans och hjälps åt! Eller?
Nej. Det som verkar uppta många medelålders mäns hela ilska just nu är att de får snövallar upplogade mot sina utfarter. Det är det jävligaste man kan göra mot någon! (Min man sa just att det är männen som får skotta. Det är inte sant, jag har pratat med många tjejer/kvinnor som skottar. Men för männen verkar det vara en personlig skymf. Give me a break!)
Man har ett eget hus där man kan slippa kylan och äta sig mätt med en egen infart där man kan ställa sin oftast egna bil. Man har en offentlig sektor som faktisk plogar så att man kan komma fram på vägarna som man ska köra till arbetet på.
Men man har en vall av snö som man måste ta bort själv... Världen är grym och orättvis och livet suger verkligen!
Jag vill poängtera att jag själv inte gör volter av glädje i stressad morgontimme när jag måste gräva mig fram för att få ut bilen, nej, det är klart att jag inte gör det! Samtidigt är det en slags stoiskhet som kommer över mig eftersom jag tycker att vi har det så bra! Detta är väl det minsta man kan begära av oss nordbor, att vi ska klara av en jobbig vinter någon gång. För det är nästan det enda motstånd i livet vad gäller naturkrafter som vi får uppleva.
Jag vet inte hur alla skulle reagera om Sverige verkligen kom in i en riktig kris. I England har man en stor gemensam kraft som ligger kvar efter två världskrig. Det är en självklarhet att alla hjälps åt om något händer och som jag har uppfattat det så är det ytterst få som klagar, de vet att man måste värna om varandra och göra vad man förmår när tider är svåra, det gäller gruppens överlevnad och då måste eventuella negativa personliga konsekvenser stå åt sidan.
Vi gnäller och klagar och kritiserar och ingenting fungerar och allt är uselt i detta land. Och verkligheten? Åk till Chile, vetja!
fredag 26 februari 2010
Kör försiktigt
Nu håller jag på att lära mig att länka. Kolla här vad Seved lär mig: Kör försiktigt till fjällen!
onsdag 24 februari 2010
Guld igen - och späckhuggare dödar sin tränare
Satt vid datorn igår kväll, Olle tittade på OS, när jag sa till Olle: "Är det målbrott på gång eftersom kommentatorns röst går upp i falsett?" "Sverige håller på att vinna guld i stafetten" svarade han lugnt, med djup och melodisk röst. :-)
Har alltid varit emot att man har delfiner och späckhuggare inspärrade som exempelvis på Kolmården och på Seaworld. Jag tatuerade in en delfin på axeln i början på nittiotalet därför att jag tycker att det är så fantastiska djur. Att spärra in dem på det viset som görs runt om i världen är som att hålla en människa inne i ett badrum för resten av sitt liv.
När jag såg Shamu på Seaworld i början på åttiotalet så slogs jag av hur absurt det såg ut med dessa enorma djur i den lilla bassäng som man hade showen i. Visserligen har de ytor innanför denna showbassäng, men det är inget mot hur delfiner och späckhuggare lever ute i det fria. De simmar miltals varje dag och tar sig över enorma sträckor. Jag har förstått att deras ekolodsystem som de använder för att läsa av sin omvärld med skadas av att bara ha bassängväggar som det studsar fram och tillbaka mot. Kolmården försvarar sitt agerande med att de bedriver forskning. Hur länge ska den forskningen pågå?
Ska man då inte inrätta en anläggning som motsvarar hur delfienr lever i det fria? Anläggningen skulle behöva vara enorm för att ge delfinerna en någorlunda bra omgivning. Om man följer delfinerna på Kolmårdens historia så är det en mycket sorglig läsning. De dör och dör och dör. Det är extremt intelligenta djur som mår mycket dåligt. Stanken av klorerat vatten är stark när man är där, hemskt för vattenlevande varelser. Jag tycker att man ska bojkotta Kolmården. Även om det drar många besökare så är det inte försvarbart. Arbetstillfällen förloras? Jag tycker att vi förlorar något annat, mycket större, när vi beter oss så.
Jag inser att för många är detta en skitfråga. Det finns så mycket elände i världen så varför bry sig om några "fiskar"? Jag tycker att vi människor har ett stort ansvar och att just Sverige ska föregå med gott exempel. Det är en fruktansvärd händelse, det som skett på Seaworld. Men jag är verkligen inte förvånad.
Har alltid varit emot att man har delfiner och späckhuggare inspärrade som exempelvis på Kolmården och på Seaworld. Jag tatuerade in en delfin på axeln i början på nittiotalet därför att jag tycker att det är så fantastiska djur. Att spärra in dem på det viset som görs runt om i världen är som att hålla en människa inne i ett badrum för resten av sitt liv.
När jag såg Shamu på Seaworld i början på åttiotalet så slogs jag av hur absurt det såg ut med dessa enorma djur i den lilla bassäng som man hade showen i. Visserligen har de ytor innanför denna showbassäng, men det är inget mot hur delfiner och späckhuggare lever ute i det fria. De simmar miltals varje dag och tar sig över enorma sträckor. Jag har förstått att deras ekolodsystem som de använder för att läsa av sin omvärld med skadas av att bara ha bassängväggar som det studsar fram och tillbaka mot. Kolmården försvarar sitt agerande med att de bedriver forskning. Hur länge ska den forskningen pågå?
Ska man då inte inrätta en anläggning som motsvarar hur delfienr lever i det fria? Anläggningen skulle behöva vara enorm för att ge delfinerna en någorlunda bra omgivning. Om man följer delfinerna på Kolmårdens historia så är det en mycket sorglig läsning. De dör och dör och dör. Det är extremt intelligenta djur som mår mycket dåligt. Stanken av klorerat vatten är stark när man är där, hemskt för vattenlevande varelser. Jag tycker att man ska bojkotta Kolmården. Även om det drar många besökare så är det inte försvarbart. Arbetstillfällen förloras? Jag tycker att vi förlorar något annat, mycket större, när vi beter oss så.
Jag inser att för många är detta en skitfråga. Det finns så mycket elände i världen så varför bry sig om några "fiskar"? Jag tycker att vi människor har ett stort ansvar och att just Sverige ska föregå med gott exempel. Det är en fruktansvärd händelse, det som skett på Seaworld. Men jag är verkligen inte förvånad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)