Alla har bloggat om RUT och Reepalu så jag säger så här: Om RUT är jag för, om Reepalu är jag emot.
I helgen var jag med på en retorikutbildning som var väldigt givande och bra. Vi arbetade hårt i två dagar med att lära oss om ethos, logos och pathos. Jag tycker att jag är mycket pathos :-)
På lördagen speedade jag från Gamla stan under lunchavbrottet på utbildningen och fick vara med om äran att viga vår kommunstyrelseordförande och hans fästman. Det var så fint och minnesvärt.
Igår besökte jag Jönköping och folkpartiets kommunförening där för att tala om hur man kan arbeta mot främlingsfientlighet. Det var väldigt trevligt och gruppen var intresserad och engagerad. Tågen gick punktligt båda hållen, bytena inkluderade.
Idag kan jag inte annat än tillstå att jag är rätt så mör. Vi har haft bokslutsberedning och nämndberedning. Jag har blivit intervjuad inför riksmötet av Sveriges Radio (hua) och om en stund ska jag få vara med och hålla en kandidatutbildning i Nacka. Det tuffar på i rasande fart.
Jag längtar verkligen efter våren!
tisdag 9 mars 2010
fredag 5 mars 2010
I skuggan av katastrofer
Haiti. Chile. Ofattbara katastrofer där människor berövas familjer, hus och hem. Går det att sätta sig in i de tillstånd som länder drabbade av katastrof hamnar i? Kan man ens komma i närheten av den känsla av total sorg, övergivenhet, chock och smärta som många människor runt omkring på vår jord får uppleva dagligen på grund av naturkatastrofer, krig och svält?
Under tiden råder vargavinter i trygga Sverige. Den svåraste vintern på många decennier och massor med snö och stor kyla. Tågen går sporadiskt. Fartyg fastnar i högvis i isen. Kollektivtrafikens opålitlighet har kostat arbetgivarna och arbetstagarna massor med pengar.
Man skulle kunna säga att Sverige har hamnat i ett slags katastrofläge på grund av vintern. Måhända en slags lyxvariant, det är inte så att folk dör i drivor och de flesta har sina bostäder kvar även om elbolagen nu rapporterar att husägare i större antal än vanligt begär uppskov på sina elräkningar.
Hur reagar innevånarna i detta land? Finns det något jävlar anamma, någon gemensam inställning att: Det här klarar vi, vi gör det tillsammans och hjälps åt! Eller?
Nej. Det som verkar uppta många medelålders mäns hela ilska just nu är att de får snövallar upplogade mot sina utfarter. Det är det jävligaste man kan göra mot någon! (Min man sa just att det är männen som får skotta. Det är inte sant, jag har pratat med många tjejer/kvinnor som skottar. Men för männen verkar det vara en personlig skymf. Give me a break!)
Man har ett eget hus där man kan slippa kylan och äta sig mätt med en egen infart där man kan ställa sin oftast egna bil. Man har en offentlig sektor som faktisk plogar så att man kan komma fram på vägarna som man ska köra till arbetet på.
Men man har en vall av snö som man måste ta bort själv... Världen är grym och orättvis och livet suger verkligen!
Jag vill poängtera att jag själv inte gör volter av glädje i stressad morgontimme när jag måste gräva mig fram för att få ut bilen, nej, det är klart att jag inte gör det! Samtidigt är det en slags stoiskhet som kommer över mig eftersom jag tycker att vi har det så bra! Detta är väl det minsta man kan begära av oss nordbor, att vi ska klara av en jobbig vinter någon gång. För det är nästan det enda motstånd i livet vad gäller naturkrafter som vi får uppleva.
Jag vet inte hur alla skulle reagera om Sverige verkligen kom in i en riktig kris. I England har man en stor gemensam kraft som ligger kvar efter två världskrig. Det är en självklarhet att alla hjälps åt om något händer och som jag har uppfattat det så är det ytterst få som klagar, de vet att man måste värna om varandra och göra vad man förmår när tider är svåra, det gäller gruppens överlevnad och då måste eventuella negativa personliga konsekvenser stå åt sidan.
Vi gnäller och klagar och kritiserar och ingenting fungerar och allt är uselt i detta land. Och verkligheten? Åk till Chile, vetja!
Under tiden råder vargavinter i trygga Sverige. Den svåraste vintern på många decennier och massor med snö och stor kyla. Tågen går sporadiskt. Fartyg fastnar i högvis i isen. Kollektivtrafikens opålitlighet har kostat arbetgivarna och arbetstagarna massor med pengar.
Man skulle kunna säga att Sverige har hamnat i ett slags katastrofläge på grund av vintern. Måhända en slags lyxvariant, det är inte så att folk dör i drivor och de flesta har sina bostäder kvar även om elbolagen nu rapporterar att husägare i större antal än vanligt begär uppskov på sina elräkningar.
Hur reagar innevånarna i detta land? Finns det något jävlar anamma, någon gemensam inställning att: Det här klarar vi, vi gör det tillsammans och hjälps åt! Eller?
Nej. Det som verkar uppta många medelålders mäns hela ilska just nu är att de får snövallar upplogade mot sina utfarter. Det är det jävligaste man kan göra mot någon! (Min man sa just att det är männen som får skotta. Det är inte sant, jag har pratat med många tjejer/kvinnor som skottar. Men för männen verkar det vara en personlig skymf. Give me a break!)
Man har ett eget hus där man kan slippa kylan och äta sig mätt med en egen infart där man kan ställa sin oftast egna bil. Man har en offentlig sektor som faktisk plogar så att man kan komma fram på vägarna som man ska köra till arbetet på.
Men man har en vall av snö som man måste ta bort själv... Världen är grym och orättvis och livet suger verkligen!
Jag vill poängtera att jag själv inte gör volter av glädje i stressad morgontimme när jag måste gräva mig fram för att få ut bilen, nej, det är klart att jag inte gör det! Samtidigt är det en slags stoiskhet som kommer över mig eftersom jag tycker att vi har det så bra! Detta är väl det minsta man kan begära av oss nordbor, att vi ska klara av en jobbig vinter någon gång. För det är nästan det enda motstånd i livet vad gäller naturkrafter som vi får uppleva.
Jag vet inte hur alla skulle reagera om Sverige verkligen kom in i en riktig kris. I England har man en stor gemensam kraft som ligger kvar efter två världskrig. Det är en självklarhet att alla hjälps åt om något händer och som jag har uppfattat det så är det ytterst få som klagar, de vet att man måste värna om varandra och göra vad man förmår när tider är svåra, det gäller gruppens överlevnad och då måste eventuella negativa personliga konsekvenser stå åt sidan.
Vi gnäller och klagar och kritiserar och ingenting fungerar och allt är uselt i detta land. Och verkligheten? Åk till Chile, vetja!
fredag 26 februari 2010
Kör försiktigt
Nu håller jag på att lära mig att länka. Kolla här vad Seved lär mig: Kör försiktigt till fjällen!
onsdag 24 februari 2010
Guld igen - och späckhuggare dödar sin tränare
Satt vid datorn igår kväll, Olle tittade på OS, när jag sa till Olle: "Är det målbrott på gång eftersom kommentatorns röst går upp i falsett?" "Sverige håller på att vinna guld i stafetten" svarade han lugnt, med djup och melodisk röst. :-)
Har alltid varit emot att man har delfiner och späckhuggare inspärrade som exempelvis på Kolmården och på Seaworld. Jag tatuerade in en delfin på axeln i början på nittiotalet därför att jag tycker att det är så fantastiska djur. Att spärra in dem på det viset som görs runt om i världen är som att hålla en människa inne i ett badrum för resten av sitt liv.
När jag såg Shamu på Seaworld i början på åttiotalet så slogs jag av hur absurt det såg ut med dessa enorma djur i den lilla bassäng som man hade showen i. Visserligen har de ytor innanför denna showbassäng, men det är inget mot hur delfiner och späckhuggare lever ute i det fria. De simmar miltals varje dag och tar sig över enorma sträckor. Jag har förstått att deras ekolodsystem som de använder för att läsa av sin omvärld med skadas av att bara ha bassängväggar som det studsar fram och tillbaka mot. Kolmården försvarar sitt agerande med att de bedriver forskning. Hur länge ska den forskningen pågå?
Ska man då inte inrätta en anläggning som motsvarar hur delfienr lever i det fria? Anläggningen skulle behöva vara enorm för att ge delfinerna en någorlunda bra omgivning. Om man följer delfinerna på Kolmårdens historia så är det en mycket sorglig läsning. De dör och dör och dör. Det är extremt intelligenta djur som mår mycket dåligt. Stanken av klorerat vatten är stark när man är där, hemskt för vattenlevande varelser. Jag tycker att man ska bojkotta Kolmården. Även om det drar många besökare så är det inte försvarbart. Arbetstillfällen förloras? Jag tycker att vi förlorar något annat, mycket större, när vi beter oss så.
Jag inser att för många är detta en skitfråga. Det finns så mycket elände i världen så varför bry sig om några "fiskar"? Jag tycker att vi människor har ett stort ansvar och att just Sverige ska föregå med gott exempel. Det är en fruktansvärd händelse, det som skett på Seaworld. Men jag är verkligen inte förvånad.
Har alltid varit emot att man har delfiner och späckhuggare inspärrade som exempelvis på Kolmården och på Seaworld. Jag tatuerade in en delfin på axeln i början på nittiotalet därför att jag tycker att det är så fantastiska djur. Att spärra in dem på det viset som görs runt om i världen är som att hålla en människa inne i ett badrum för resten av sitt liv.
När jag såg Shamu på Seaworld i början på åttiotalet så slogs jag av hur absurt det såg ut med dessa enorma djur i den lilla bassäng som man hade showen i. Visserligen har de ytor innanför denna showbassäng, men det är inget mot hur delfiner och späckhuggare lever ute i det fria. De simmar miltals varje dag och tar sig över enorma sträckor. Jag har förstått att deras ekolodsystem som de använder för att läsa av sin omvärld med skadas av att bara ha bassängväggar som det studsar fram och tillbaka mot. Kolmården försvarar sitt agerande med att de bedriver forskning. Hur länge ska den forskningen pågå?
Ska man då inte inrätta en anläggning som motsvarar hur delfienr lever i det fria? Anläggningen skulle behöva vara enorm för att ge delfinerna en någorlunda bra omgivning. Om man följer delfinerna på Kolmårdens historia så är det en mycket sorglig läsning. De dör och dör och dör. Det är extremt intelligenta djur som mår mycket dåligt. Stanken av klorerat vatten är stark när man är där, hemskt för vattenlevande varelser. Jag tycker att man ska bojkotta Kolmården. Även om det drar många besökare så är det inte försvarbart. Arbetstillfällen förloras? Jag tycker att vi förlorar något annat, mycket större, när vi beter oss så.
Jag inser att för många är detta en skitfråga. Det finns så mycket elände i världen så varför bry sig om några "fiskar"? Jag tycker att vi människor har ett stort ansvar och att just Sverige ska föregå med gott exempel. Det är en fruktansvärd händelse, det som skett på Seaworld. Men jag är verkligen inte förvånad.
tisdag 23 februari 2010
Historia och att bevara kristendomen i vårt samhälle
Japp, nu kom det ett nytt utspel från vår partiledare, denna gång ska vi värna om kristendomen i vårt samhälle. Vi ska heller inte glömma vår historia. Jag som gärna skulle se ett samhälle helt i avsaknad av någon som helst religion även om jag förstår att människor verkar ha behov av att ha någonting att tro på tänker inte kommentera tanken som förs fram av Jan Björklund. Men ibland undrar jag vilket parti jag egentligen tillhör...
Historia är ett mycket speciellt område som är bra för oss alla för att vi ska ha en slags förankring bakåt och för att vi ska förstå vår samtid. Samtidigt är historia också något diffust och svårgripbart. Om man läser "Det rena landet" av Maja Hagerman så får man revidera allt man trott om många "sanningar" vi alla bär på om vår bakgrund. Mytbildningarna började för länge sedan och redan på romartiden började man själva att "skapa" sin historieskrivning av olika skäl, ofta av politiska orsaker och för att säkra makt. En fascinerande berättelse som är baserad på forskning.
Historia är ett mycket speciellt område som är bra för oss alla för att vi ska ha en slags förankring bakåt och för att vi ska förstå vår samtid. Samtidigt är historia också något diffust och svårgripbart. Om man läser "Det rena landet" av Maja Hagerman så får man revidera allt man trott om många "sanningar" vi alla bär på om vår bakgrund. Mytbildningarna började för länge sedan och redan på romartiden började man själva att "skapa" sin historieskrivning av olika skäl, ofta av politiska orsaker och för att säkra makt. En fascinerande berättelse som är baserad på forskning.
söndag 21 februari 2010
Dogmatiska socialdemokrater
På fullmäktige i torsdags hade vi en mängd motioner från oppositionen som syftade till att Tyresö kommun ska tänka mer miljömedvetet och i åtanke på "klimathotet". När min partivän Mats Larsson kom med en del ifrågasättanden av olika slutsatser som gjorts inom internationell forskning i ämnet så kallades han plötsligt för "klimatskeptiker".
Detta har sedan Martin Nilsson (s) oppositionsråd följt upp i sin blogg där han skriver att "Folkpartiet kommit ut som klimatskeptiker". För det första får min partivän Mats Larsson gärna komma med egna spekulationer och teorier, det får alla i vårt parti, utan att det måste stå för hela partiet. Med det sagt menar jag inte att jag vare sig är för eller emot de åsikter Mats Larsson förde fram. För det andra så kan man undra vad man syftar på när man formulerar ett ord som bygger på klimat, som betyder område, zon eller breddgrad och skeptiker, som betyder betvivlan av eller tvivel. Områdesbetvivlare? Tvivlare av breddgrader?
Jag inser att just socialdemokrater med sin statiska partipiska och sina dogmatiska förhållningssätt får problem med detta. De som har så svårt att ta till sig nya sätt att se på världen måste ju få hicka om någon liten enstaka individ ifrågasätter forskarkollektivets framtänkta normer för hur det torde vara med världens tillstånd. Betänk att det är just en individ som ifrågasatte om jorden var platt. Med mera. Utveckling är att våga se med helt andra ögon.
Att ha fått förmånen att styra ett land i halva sekel är inte liktydigt med att alltid ha rätt per automatik. Mer ödmjukhet och mindre hög svansföring vore smakfullt.
Sedan har jag ingen aning om vilka forskningsrapporter som åsyftades av Mats Larsson. Intressant var det i alla fall. Klimathot eller inte. :-)
Detta har sedan Martin Nilsson (s) oppositionsråd följt upp i sin blogg där han skriver att "Folkpartiet kommit ut som klimatskeptiker". För det första får min partivän Mats Larsson gärna komma med egna spekulationer och teorier, det får alla i vårt parti, utan att det måste stå för hela partiet. Med det sagt menar jag inte att jag vare sig är för eller emot de åsikter Mats Larsson förde fram. För det andra så kan man undra vad man syftar på när man formulerar ett ord som bygger på klimat, som betyder område, zon eller breddgrad och skeptiker, som betyder betvivlan av eller tvivel. Områdesbetvivlare? Tvivlare av breddgrader?
Jag inser att just socialdemokrater med sin statiska partipiska och sina dogmatiska förhållningssätt får problem med detta. De som har så svårt att ta till sig nya sätt att se på världen måste ju få hicka om någon liten enstaka individ ifrågasätter forskarkollektivets framtänkta normer för hur det torde vara med världens tillstånd. Betänk att det är just en individ som ifrågasatte om jorden var platt. Med mera. Utveckling är att våga se med helt andra ögon.
Att ha fått förmånen att styra ett land i halva sekel är inte liktydigt med att alltid ha rätt per automatik. Mer ödmjukhet och mindre hög svansföring vore smakfullt.
Sedan har jag ingen aning om vilka forskningsrapporter som åsyftades av Mats Larsson. Intressant var det i alla fall. Klimathot eller inte. :-)
lördag 20 februari 2010
Insnöad lördag
I torsdags drog kommunfullmäktige ut på tiden eftersom vi har en massa motioner att plöja igenom. Jag satt med värkande huvud och hoppades att det skulle släppa, vilket det inte gjorde. Kom hem sent och tog med mig huvudvärken i sängen.
Nästa dag kändes huvudet alldeles ömt. Det var fredag och vi hade kommunledningsmöte på förmiddagen. Tog mig hem på eftermiddagen efter lite inhandling och startade brasan. Jobbade framför datorn någon timme. Sedan läste jag ut den andra av Dick Francis böcker som han skrivit med sin son och idag läste jag ut den senaste de skrivit ihop. Härligt att känna att jag kan hinna läsa en vanlig bok, det har jag inte hunnit på ett halvår. Nu har jag slukat alla tre och ska ge dem vidare till syrran.
Idag har det yrt snö kring huset hela dagen, hundarna har knappt velat gå ut och brasan har varit igång från det att vi gick upp, Olle och jag. En riktig "hålla sig hemma" dag.
Nästa dag kändes huvudet alldeles ömt. Det var fredag och vi hade kommunledningsmöte på förmiddagen. Tog mig hem på eftermiddagen efter lite inhandling och startade brasan. Jobbade framför datorn någon timme. Sedan läste jag ut den andra av Dick Francis böcker som han skrivit med sin son och idag läste jag ut den senaste de skrivit ihop. Härligt att känna att jag kan hinna läsa en vanlig bok, det har jag inte hunnit på ett halvår. Nu har jag slukat alla tre och ska ge dem vidare till syrran.
Idag har det yrt snö kring huset hela dagen, hundarna har knappt velat gå ut och brasan har varit igång från det att vi gick upp, Olle och jag. En riktig "hålla sig hemma" dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)