Japp, nu kom det ett nytt utspel från vår partiledare, denna gång ska vi värna om kristendomen i vårt samhälle. Vi ska heller inte glömma vår historia. Jag som gärna skulle se ett samhälle helt i avsaknad av någon som helst religion även om jag förstår att människor verkar ha behov av att ha någonting att tro på tänker inte kommentera tanken som förs fram av Jan Björklund. Men ibland undrar jag vilket parti jag egentligen tillhör...
Historia är ett mycket speciellt område som är bra för oss alla för att vi ska ha en slags förankring bakåt och för att vi ska förstå vår samtid. Samtidigt är historia också något diffust och svårgripbart. Om man läser "Det rena landet" av Maja Hagerman så får man revidera allt man trott om många "sanningar" vi alla bär på om vår bakgrund. Mytbildningarna började för länge sedan och redan på romartiden började man själva att "skapa" sin historieskrivning av olika skäl, ofta av politiska orsaker och för att säkra makt. En fascinerande berättelse som är baserad på forskning.
tisdag 23 februari 2010
söndag 21 februari 2010
Dogmatiska socialdemokrater
På fullmäktige i torsdags hade vi en mängd motioner från oppositionen som syftade till att Tyresö kommun ska tänka mer miljömedvetet och i åtanke på "klimathotet". När min partivän Mats Larsson kom med en del ifrågasättanden av olika slutsatser som gjorts inom internationell forskning i ämnet så kallades han plötsligt för "klimatskeptiker".
Detta har sedan Martin Nilsson (s) oppositionsråd följt upp i sin blogg där han skriver att "Folkpartiet kommit ut som klimatskeptiker". För det första får min partivän Mats Larsson gärna komma med egna spekulationer och teorier, det får alla i vårt parti, utan att det måste stå för hela partiet. Med det sagt menar jag inte att jag vare sig är för eller emot de åsikter Mats Larsson förde fram. För det andra så kan man undra vad man syftar på när man formulerar ett ord som bygger på klimat, som betyder område, zon eller breddgrad och skeptiker, som betyder betvivlan av eller tvivel. Områdesbetvivlare? Tvivlare av breddgrader?
Jag inser att just socialdemokrater med sin statiska partipiska och sina dogmatiska förhållningssätt får problem med detta. De som har så svårt att ta till sig nya sätt att se på världen måste ju få hicka om någon liten enstaka individ ifrågasätter forskarkollektivets framtänkta normer för hur det torde vara med världens tillstånd. Betänk att det är just en individ som ifrågasatte om jorden var platt. Med mera. Utveckling är att våga se med helt andra ögon.
Att ha fått förmånen att styra ett land i halva sekel är inte liktydigt med att alltid ha rätt per automatik. Mer ödmjukhet och mindre hög svansföring vore smakfullt.
Sedan har jag ingen aning om vilka forskningsrapporter som åsyftades av Mats Larsson. Intressant var det i alla fall. Klimathot eller inte. :-)
Detta har sedan Martin Nilsson (s) oppositionsråd följt upp i sin blogg där han skriver att "Folkpartiet kommit ut som klimatskeptiker". För det första får min partivän Mats Larsson gärna komma med egna spekulationer och teorier, det får alla i vårt parti, utan att det måste stå för hela partiet. Med det sagt menar jag inte att jag vare sig är för eller emot de åsikter Mats Larsson förde fram. För det andra så kan man undra vad man syftar på när man formulerar ett ord som bygger på klimat, som betyder område, zon eller breddgrad och skeptiker, som betyder betvivlan av eller tvivel. Områdesbetvivlare? Tvivlare av breddgrader?
Jag inser att just socialdemokrater med sin statiska partipiska och sina dogmatiska förhållningssätt får problem med detta. De som har så svårt att ta till sig nya sätt att se på världen måste ju få hicka om någon liten enstaka individ ifrågasätter forskarkollektivets framtänkta normer för hur det torde vara med världens tillstånd. Betänk att det är just en individ som ifrågasatte om jorden var platt. Med mera. Utveckling är att våga se med helt andra ögon.
Att ha fått förmånen att styra ett land i halva sekel är inte liktydigt med att alltid ha rätt per automatik. Mer ödmjukhet och mindre hög svansföring vore smakfullt.
Sedan har jag ingen aning om vilka forskningsrapporter som åsyftades av Mats Larsson. Intressant var det i alla fall. Klimathot eller inte. :-)
lördag 20 februari 2010
Insnöad lördag
I torsdags drog kommunfullmäktige ut på tiden eftersom vi har en massa motioner att plöja igenom. Jag satt med värkande huvud och hoppades att det skulle släppa, vilket det inte gjorde. Kom hem sent och tog med mig huvudvärken i sängen.
Nästa dag kändes huvudet alldeles ömt. Det var fredag och vi hade kommunledningsmöte på förmiddagen. Tog mig hem på eftermiddagen efter lite inhandling och startade brasan. Jobbade framför datorn någon timme. Sedan läste jag ut den andra av Dick Francis böcker som han skrivit med sin son och idag läste jag ut den senaste de skrivit ihop. Härligt att känna att jag kan hinna läsa en vanlig bok, det har jag inte hunnit på ett halvår. Nu har jag slukat alla tre och ska ge dem vidare till syrran.
Idag har det yrt snö kring huset hela dagen, hundarna har knappt velat gå ut och brasan har varit igång från det att vi gick upp, Olle och jag. En riktig "hålla sig hemma" dag.
Nästa dag kändes huvudet alldeles ömt. Det var fredag och vi hade kommunledningsmöte på förmiddagen. Tog mig hem på eftermiddagen efter lite inhandling och startade brasan. Jobbade framför datorn någon timme. Sedan läste jag ut den andra av Dick Francis böcker som han skrivit med sin son och idag läste jag ut den senaste de skrivit ihop. Härligt att känna att jag kan hinna läsa en vanlig bok, det har jag inte hunnit på ett halvår. Nu har jag slukat alla tre och ska ge dem vidare till syrran.
Idag har det yrt snö kring huset hela dagen, hundarna har knappt velat gå ut och brasan har varit igång från det att vi gick upp, Olle och jag. En riktig "hålla sig hemma" dag.
torsdag 18 februari 2010
Farväl Liberal Mångfald
Detta finns publicerat idag i tidningen NU.
Farväl Liberal Mångfald
I hela mitt liv har jag arbetat mot intolerans. Under mina snart tio år i Folkpartiet Liberalerna har jag arbetat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism i den politiska sfären. Religioner, etnisk tillhörighet och olika kulturer utgör en komplicerad väv i vårt samhälle i dag som måste hanteras. Mångfalden är berikande och viktig.
Jag blev medlem i Liberala invandrarföreningen så fort jag fick veta att organisationen fanns. Lif:s, numera Liberal Mångfalds, tjugoåriga historia är ganska stormig och bitvis konfliktfylld. Jag höll mig länge borta från att bli aktiv medlem. Hur det nu var så fick jag det ärofulla uppdraget att bli ordförande för förbundet i maj 2009. Med glädje tog jag mig an uppgiften, om än med viss bävan på grund av historiken. Liberal Mångfald behövs!
Styrelsen består av en skara personer med brokig bakgrund och levnadsberättelser som skulle kunna fylla en fascinerande och omskakande bok. Det är personer som är engagerade och vill väl. Det jag inte hade anat var att det kunde finnas så mycket revirtänkande.
Ett nyhetsbrev som gick ut i hela Sverige gav mycket nytt intresse för förbundet och flera nya medlemmar men möttes med kritik eftersom det just hade gått ut till – hela Sverige.
Liberal Mångfalds stadgar stipulerar att förbundet ska verka för att nya lokalföreningar ska bildas var helst det finns vilja att göra så. När en grupp på en ort tre- och en halv mil från en redan befintlig förening visade intresse för att starta en ny förening så sågs det som ett hot mot den befintliga föreningen. En styrelseledamot har vid upprepade tillfällen menat att ”nya lokala föreningar bara startar för att få pengar inför valet, sedan läggs de ner.” I mitt tycke anmärkningsvärt då det finns många som brinner för att arbeta mot främlingsfientlighet därute. Det gäller att entusiasmera och inspirera, inte misstänkliggöra.
Vid ett tillfälle skrev en styrelseledamot en debattartikel som gick ut på att man kanske ska börja fundera på att stänga Sveriges gränser för vissa extremister av en viss religion. Flera ledamöter tyckte att det fanns en poäng i denna åsikt. Resonerar man vidare och ser konsekvenserna av en sådan ståndpunkt så blir det problem. Hur skulle till exempel systemet fungera för att välja vem som inte skulle släppas in? Varför skulle människor som förkunnar sig till just den religionen stoppas? I mina ögon är detta definitivt inte vad liberalismen står för. Men en majoritet av styrelsen ville inte ta avstånd från artikeln.
Enligt min åsikt går inte detta ihop med Liberal Mångfalds uppdrag: Att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.
Liberal Mångfald har flera kandidater till riksdagen. Väljarna har rätt att veta vad varje enskild kandidat egentligen står för. I den komplexa blandning av olika bakgrunder, kulturer och religioner som samhället utgör och som jag tycker är den bästa av världar så måste de som företräder liberalismen veta vad den ideologin innefattar. Visst måste man ”våga se och ta sig an problemen” som ett mångfaldssamhälle också innebär. Det tycker jag verkligen att Folkpartiet Liberalerna gör. Men det finns inga kompromisser: Liberalismen innefattar inte att vissa individer ska kunna utestängas ur samhället på grund av sin tro.
Som det nu ser ut måste organisationen styras upp väsentligt, kontakten med medlemmarna öka och samarbetet med och förtroendet från moderpartiet stärkas. Jag hade gärna velat fortsätta med det påbörjade arbetet ett år till. Det ter sig nu omöjligt och jag kandiderar inte igen. Under dessa tio månader har jag lärt känna många nya, fantastiska människor och fått fina vänner. Jag kommer aldrig att sluta arbeta för det jag tror på, nämligen ett inkluderande mångfaldssamhälle med liberalismen som ledstjärna. Tack för mig, Liberal Mångfald, och lycka till.
Farväl Liberal Mångfald
I hela mitt liv har jag arbetat mot intolerans. Under mina snart tio år i Folkpartiet Liberalerna har jag arbetat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism i den politiska sfären. Religioner, etnisk tillhörighet och olika kulturer utgör en komplicerad väv i vårt samhälle i dag som måste hanteras. Mångfalden är berikande och viktig.
Jag blev medlem i Liberala invandrarföreningen så fort jag fick veta att organisationen fanns. Lif:s, numera Liberal Mångfalds, tjugoåriga historia är ganska stormig och bitvis konfliktfylld. Jag höll mig länge borta från att bli aktiv medlem. Hur det nu var så fick jag det ärofulla uppdraget att bli ordförande för förbundet i maj 2009. Med glädje tog jag mig an uppgiften, om än med viss bävan på grund av historiken. Liberal Mångfald behövs!
Styrelsen består av en skara personer med brokig bakgrund och levnadsberättelser som skulle kunna fylla en fascinerande och omskakande bok. Det är personer som är engagerade och vill väl. Det jag inte hade anat var att det kunde finnas så mycket revirtänkande.
Ett nyhetsbrev som gick ut i hela Sverige gav mycket nytt intresse för förbundet och flera nya medlemmar men möttes med kritik eftersom det just hade gått ut till – hela Sverige.
Liberal Mångfalds stadgar stipulerar att förbundet ska verka för att nya lokalföreningar ska bildas var helst det finns vilja att göra så. När en grupp på en ort tre- och en halv mil från en redan befintlig förening visade intresse för att starta en ny förening så sågs det som ett hot mot den befintliga föreningen. En styrelseledamot har vid upprepade tillfällen menat att ”nya lokala föreningar bara startar för att få pengar inför valet, sedan läggs de ner.” I mitt tycke anmärkningsvärt då det finns många som brinner för att arbeta mot främlingsfientlighet därute. Det gäller att entusiasmera och inspirera, inte misstänkliggöra.
Vid ett tillfälle skrev en styrelseledamot en debattartikel som gick ut på att man kanske ska börja fundera på att stänga Sveriges gränser för vissa extremister av en viss religion. Flera ledamöter tyckte att det fanns en poäng i denna åsikt. Resonerar man vidare och ser konsekvenserna av en sådan ståndpunkt så blir det problem. Hur skulle till exempel systemet fungera för att välja vem som inte skulle släppas in? Varför skulle människor som förkunnar sig till just den religionen stoppas? I mina ögon är detta definitivt inte vad liberalismen står för. Men en majoritet av styrelsen ville inte ta avstånd från artikeln.
Enligt min åsikt går inte detta ihop med Liberal Mångfalds uppdrag: Att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.
Liberal Mångfald har flera kandidater till riksdagen. Väljarna har rätt att veta vad varje enskild kandidat egentligen står för. I den komplexa blandning av olika bakgrunder, kulturer och religioner som samhället utgör och som jag tycker är den bästa av världar så måste de som företräder liberalismen veta vad den ideologin innefattar. Visst måste man ”våga se och ta sig an problemen” som ett mångfaldssamhälle också innebär. Det tycker jag verkligen att Folkpartiet Liberalerna gör. Men det finns inga kompromisser: Liberalismen innefattar inte att vissa individer ska kunna utestängas ur samhället på grund av sin tro.
Som det nu ser ut måste organisationen styras upp väsentligt, kontakten med medlemmarna öka och samarbetet med och förtroendet från moderpartiet stärkas. Jag hade gärna velat fortsätta med det påbörjade arbetet ett år till. Det ter sig nu omöjligt och jag kandiderar inte igen. Under dessa tio månader har jag lärt känna många nya, fantastiska människor och fått fina vänner. Jag kommer aldrig att sluta arbeta för det jag tror på, nämligen ett inkluderande mångfaldssamhälle med liberalismen som ledstjärna. Tack för mig, Liberal Mångfald, och lycka till.
måndag 15 februari 2010
Nyamko Sabuni på besök i Tyresö
Igår hade Folkpartiet Liberalerna i Tyresö årsmöte och vi hade Lotta Edholm som årsmötestalare. Det blev ett trevligt årsmöte med tillförsikt inför valet. Idag fick vi ytterligare fint besök, integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kom till hörsalen på Tyresö centrumbibliotek och talade. Hon är mycket bra och berättade bland annat om nyanländas etableringsplaner som träder i kraft i höst.
Jag har idag också meddelat Förbundet Liberal Mångfalds valberedning och styrelse att jag inte kandiderar som ordförande igen. Trist. Men det finns anledningar. Mer om det sedan.
Imorgon är det nomineringsmöte för landstingsvalkrets ost där Tyresö, Nacka,Värmdö och Lidingö ingår. Vårt kommunala provval hade deadline i fredags och lite pirrigt är det. Räkning imorgon. Nomineringsmöte 10 mars.
På onsdag ska jag årsmötestala i Botkyrka kommunförening och det ska bli väldigt roligt. På torsdag är det fullmäktige med en ärendelista på över trettio ärenden, många motioner är det.
Och så rinner dagarna på. Och Kalla tog guld, bravo!
Jag har idag också meddelat Förbundet Liberal Mångfalds valberedning och styrelse att jag inte kandiderar som ordförande igen. Trist. Men det finns anledningar. Mer om det sedan.
Imorgon är det nomineringsmöte för landstingsvalkrets ost där Tyresö, Nacka,Värmdö och Lidingö ingår. Vårt kommunala provval hade deadline i fredags och lite pirrigt är det. Räkning imorgon. Nomineringsmöte 10 mars.
På onsdag ska jag årsmötestala i Botkyrka kommunförening och det ska bli väldigt roligt. På torsdag är det fullmäktige med en ärendelista på över trettio ärenden, många motioner är det.
Och så rinner dagarna på. Och Kalla tog guld, bravo!
fredag 12 februari 2010
En del sporter verkar ganska onödiga
Vet inte om det är ur ett kvinnligt perspektiv som jag vill påstå att en del sporter verkar fullständigt onödiga.
Alltså, ta detta med Rodel. Varför ska man tävla om vilka som kan ta sig snabbast fram i en liten farkost genom tunnlar av snö och is? Med farter på hundrafemtio meter i timmen så är det säkert väldigt kul att åka förutom att jag har svårt att tro att man hinner se någonting överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är hemskt att titta på, för jag känner alltid att en allvarlig olycka skulle kunna hända när som helst. Ja, förvisso spännande!
Sedan har vi backhoppning. Som barn undrade jag ofta när den fina OS-fanfaren och emblemet med stjärnorna klingat av och tonat ut och den svartvita TV-bilden visade gubbar som åkte från ett hopptorn på skidor för att sedan med skidorna i ett v i luften segla ut över nejden: Hur kommer man på en sådan sport? Varför finns den?
Det är helt klart hisnande och det är mycket dödsföraktande och modiga människor som utövar alla farliga sporter.
De fyller förstås våra behov att få spänning och, om man hejar på någon eller på något lag, tillhörighet. De motsvarar forna tiders riddarspel och gladiatorspel på något sätt.
Det verkar också vara ett beräknat risktagande, där utfallet kan bli döden och det är man medveten om. Mycket sorgligt med den unge Georgiern som dog på rodelträningen.
Det kommer nog inte hända under min livstid att man slutar med spektaklet. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar till exempel Formel 1 och andra bilrallyn. Jag funderar till och med på att ta en sådan där kurs som jag har hört att det finns, där man får lära sig köra rally, alltså, hur man hanterar en bil i hög fart, tar kurvor och parerar sladdar med mera. Sedan ska jag lära mig köra lastbil, jag vill sitta där högt uppe på förarsätet och tuta lite. Min romantiserade bild av detta är att jag tar en körning över den Amerikanska kontinenten med en leverans på tid och ibland hamnar i kolonner där jag har kontakt med andra lastbilschaufförer på walkie-talkie eller vad de nu använder för system. Det har jag sett på film så det går säkert till så :-)
Alltså, ta detta med Rodel. Varför ska man tävla om vilka som kan ta sig snabbast fram i en liten farkost genom tunnlar av snö och is? Med farter på hundrafemtio meter i timmen så är det säkert väldigt kul att åka förutom att jag har svårt att tro att man hinner se någonting överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är hemskt att titta på, för jag känner alltid att en allvarlig olycka skulle kunna hända när som helst. Ja, förvisso spännande!
Sedan har vi backhoppning. Som barn undrade jag ofta när den fina OS-fanfaren och emblemet med stjärnorna klingat av och tonat ut och den svartvita TV-bilden visade gubbar som åkte från ett hopptorn på skidor för att sedan med skidorna i ett v i luften segla ut över nejden: Hur kommer man på en sådan sport? Varför finns den?
Det är helt klart hisnande och det är mycket dödsföraktande och modiga människor som utövar alla farliga sporter.
De fyller förstås våra behov att få spänning och, om man hejar på någon eller på något lag, tillhörighet. De motsvarar forna tiders riddarspel och gladiatorspel på något sätt.
Det verkar också vara ett beräknat risktagande, där utfallet kan bli döden och det är man medveten om. Mycket sorgligt med den unge Georgiern som dog på rodelträningen.
Det kommer nog inte hända under min livstid att man slutar med spektaklet. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar till exempel Formel 1 och andra bilrallyn. Jag funderar till och med på att ta en sådan där kurs som jag har hört att det finns, där man får lära sig köra rally, alltså, hur man hanterar en bil i hög fart, tar kurvor och parerar sladdar med mera. Sedan ska jag lära mig köra lastbil, jag vill sitta där högt uppe på förarsätet och tuta lite. Min romantiserade bild av detta är att jag tar en körning över den Amerikanska kontinenten med en leverans på tid och ibland hamnar i kolonner där jag har kontakt med andra lastbilschaufförer på walkie-talkie eller vad de nu använder för system. Det har jag sett på film så det går säkert till så :-)
Beteendestörningar
Det finns människotyper som man aldrig skulle vilja stöta på. Har man levt ett tag är dock risken ganska stor att man gör det ändå. Nämligen möter människor med beteendestörningar. Psykopater.
Beskrivs bland annat så här från olika källor på nätet: "Munvig och charmig, bristande ansvar för egna handlingar, mytomani,ljuger lätt och trovärdigt, svekfull och manipulativ, egocentrisk och grandios, saknar helt ånger och skuldkänslor, empatistörning (dålig inlevelseförmåga)kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering, impulsivitet.
Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.
Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism."
Ytligt sett så kan alltså en sådan person framstå som en god person. Men det är den inte eftersom allt utgår från den personens egenintresse.
Säkert känns denna personlighetstypen igen som arbetskamrat, chef eller make (det är mest män som är psykopater), i näringslivet, offentlig sektor eller i politiken. Det sägs vara cirka 2-3 procent av befolkningen som lider av denna beteendestörning.
Ett citat från nätet som är kusligt är: "Du kan aldrig vinna mot en psykopat."
Det är svårt att tycka synd om personer med denna typ av störning, i synnerhet när de åsamkar så mycket skada mot människor omkring sig utan ånger. Deras agerande är ett sätt att leva som är det FEGA sättet att leva. Allting försiggår i kulisserna, bakom ryggen, aldrig rent spel. En vanlig, ärlig människa som hamnar i en psykopats sfär kan inte heller förstå vad som händer eller varför förrän det är för sent.
Fascinerande och fullständigt smaklöst. Håll utkik. Känns de olika personlighetsdragen igen som mer kontinuerliga drag hos en individ i din närhet: Håll avstånd och dokumentera, dokumentera, dokumentera.
Beskrivs bland annat så här från olika källor på nätet: "Munvig och charmig, bristande ansvar för egna handlingar, mytomani,ljuger lätt och trovärdigt, svekfull och manipulativ, egocentrisk och grandios, saknar helt ånger och skuldkänslor, empatistörning (dålig inlevelseförmåga)kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering, impulsivitet.
Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.
Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism."
Ytligt sett så kan alltså en sådan person framstå som en god person. Men det är den inte eftersom allt utgår från den personens egenintresse.
Säkert känns denna personlighetstypen igen som arbetskamrat, chef eller make (det är mest män som är psykopater), i näringslivet, offentlig sektor eller i politiken. Det sägs vara cirka 2-3 procent av befolkningen som lider av denna beteendestörning.
Ett citat från nätet som är kusligt är: "Du kan aldrig vinna mot en psykopat."
Det är svårt att tycka synd om personer med denna typ av störning, i synnerhet när de åsamkar så mycket skada mot människor omkring sig utan ånger. Deras agerande är ett sätt att leva som är det FEGA sättet att leva. Allting försiggår i kulisserna, bakom ryggen, aldrig rent spel. En vanlig, ärlig människa som hamnar i en psykopats sfär kan inte heller förstå vad som händer eller varför förrän det är för sent.
Fascinerande och fullständigt smaklöst. Håll utkik. Känns de olika personlighetsdragen igen som mer kontinuerliga drag hos en individ i din närhet: Håll avstånd och dokumentera, dokumentera, dokumentera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)