Detta finns publicerat idag i tidningen NU.
Farväl Liberal Mångfald
I hela mitt liv har jag arbetat mot intolerans. Under mina snart tio år i Folkpartiet Liberalerna har jag arbetat aktivt mot främlingsfientlighet och rasism i den politiska sfären. Religioner, etnisk tillhörighet och olika kulturer utgör en komplicerad väv i vårt samhälle i dag som måste hanteras. Mångfalden är berikande och viktig.
Jag blev medlem i Liberala invandrarföreningen så fort jag fick veta att organisationen fanns. Lif:s, numera Liberal Mångfalds, tjugoåriga historia är ganska stormig och bitvis konfliktfylld. Jag höll mig länge borta från att bli aktiv medlem. Hur det nu var så fick jag det ärofulla uppdraget att bli ordförande för förbundet i maj 2009. Med glädje tog jag mig an uppgiften, om än med viss bävan på grund av historiken. Liberal Mångfald behövs!
Styrelsen består av en skara personer med brokig bakgrund och levnadsberättelser som skulle kunna fylla en fascinerande och omskakande bok. Det är personer som är engagerade och vill väl. Det jag inte hade anat var att det kunde finnas så mycket revirtänkande.
Ett nyhetsbrev som gick ut i hela Sverige gav mycket nytt intresse för förbundet och flera nya medlemmar men möttes med kritik eftersom det just hade gått ut till – hela Sverige.
Liberal Mångfalds stadgar stipulerar att förbundet ska verka för att nya lokalföreningar ska bildas var helst det finns vilja att göra så. När en grupp på en ort tre- och en halv mil från en redan befintlig förening visade intresse för att starta en ny förening så sågs det som ett hot mot den befintliga föreningen. En styrelseledamot har vid upprepade tillfällen menat att ”nya lokala föreningar bara startar för att få pengar inför valet, sedan läggs de ner.” I mitt tycke anmärkningsvärt då det finns många som brinner för att arbeta mot främlingsfientlighet därute. Det gäller att entusiasmera och inspirera, inte misstänkliggöra.
Vid ett tillfälle skrev en styrelseledamot en debattartikel som gick ut på att man kanske ska börja fundera på att stänga Sveriges gränser för vissa extremister av en viss religion. Flera ledamöter tyckte att det fanns en poäng i denna åsikt. Resonerar man vidare och ser konsekvenserna av en sådan ståndpunkt så blir det problem. Hur skulle till exempel systemet fungera för att välja vem som inte skulle släppas in? Varför skulle människor som förkunnar sig till just den religionen stoppas? I mina ögon är detta definitivt inte vad liberalismen står för. Men en majoritet av styrelsen ville inte ta avstånd från artikeln.
Enligt min åsikt går inte detta ihop med Liberal Mångfalds uppdrag: Att arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.
Liberal Mångfald har flera kandidater till riksdagen. Väljarna har rätt att veta vad varje enskild kandidat egentligen står för. I den komplexa blandning av olika bakgrunder, kulturer och religioner som samhället utgör och som jag tycker är den bästa av världar så måste de som företräder liberalismen veta vad den ideologin innefattar. Visst måste man ”våga se och ta sig an problemen” som ett mångfaldssamhälle också innebär. Det tycker jag verkligen att Folkpartiet Liberalerna gör. Men det finns inga kompromisser: Liberalismen innefattar inte att vissa individer ska kunna utestängas ur samhället på grund av sin tro.
Som det nu ser ut måste organisationen styras upp väsentligt, kontakten med medlemmarna öka och samarbetet med och förtroendet från moderpartiet stärkas. Jag hade gärna velat fortsätta med det påbörjade arbetet ett år till. Det ter sig nu omöjligt och jag kandiderar inte igen. Under dessa tio månader har jag lärt känna många nya, fantastiska människor och fått fina vänner. Jag kommer aldrig att sluta arbeta för det jag tror på, nämligen ett inkluderande mångfaldssamhälle med liberalismen som ledstjärna. Tack för mig, Liberal Mångfald, och lycka till.
torsdag 18 februari 2010
måndag 15 februari 2010
Nyamko Sabuni på besök i Tyresö
Igår hade Folkpartiet Liberalerna i Tyresö årsmöte och vi hade Lotta Edholm som årsmötestalare. Det blev ett trevligt årsmöte med tillförsikt inför valet. Idag fick vi ytterligare fint besök, integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni kom till hörsalen på Tyresö centrumbibliotek och talade. Hon är mycket bra och berättade bland annat om nyanländas etableringsplaner som träder i kraft i höst.
Jag har idag också meddelat Förbundet Liberal Mångfalds valberedning och styrelse att jag inte kandiderar som ordförande igen. Trist. Men det finns anledningar. Mer om det sedan.
Imorgon är det nomineringsmöte för landstingsvalkrets ost där Tyresö, Nacka,Värmdö och Lidingö ingår. Vårt kommunala provval hade deadline i fredags och lite pirrigt är det. Räkning imorgon. Nomineringsmöte 10 mars.
På onsdag ska jag årsmötestala i Botkyrka kommunförening och det ska bli väldigt roligt. På torsdag är det fullmäktige med en ärendelista på över trettio ärenden, många motioner är det.
Och så rinner dagarna på. Och Kalla tog guld, bravo!
Jag har idag också meddelat Förbundet Liberal Mångfalds valberedning och styrelse att jag inte kandiderar som ordförande igen. Trist. Men det finns anledningar. Mer om det sedan.
Imorgon är det nomineringsmöte för landstingsvalkrets ost där Tyresö, Nacka,Värmdö och Lidingö ingår. Vårt kommunala provval hade deadline i fredags och lite pirrigt är det. Räkning imorgon. Nomineringsmöte 10 mars.
På onsdag ska jag årsmötestala i Botkyrka kommunförening och det ska bli väldigt roligt. På torsdag är det fullmäktige med en ärendelista på över trettio ärenden, många motioner är det.
Och så rinner dagarna på. Och Kalla tog guld, bravo!
fredag 12 februari 2010
En del sporter verkar ganska onödiga
Vet inte om det är ur ett kvinnligt perspektiv som jag vill påstå att en del sporter verkar fullständigt onödiga.
Alltså, ta detta med Rodel. Varför ska man tävla om vilka som kan ta sig snabbast fram i en liten farkost genom tunnlar av snö och is? Med farter på hundrafemtio meter i timmen så är det säkert väldigt kul att åka förutom att jag har svårt att tro att man hinner se någonting överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är hemskt att titta på, för jag känner alltid att en allvarlig olycka skulle kunna hända när som helst. Ja, förvisso spännande!
Sedan har vi backhoppning. Som barn undrade jag ofta när den fina OS-fanfaren och emblemet med stjärnorna klingat av och tonat ut och den svartvita TV-bilden visade gubbar som åkte från ett hopptorn på skidor för att sedan med skidorna i ett v i luften segla ut över nejden: Hur kommer man på en sådan sport? Varför finns den?
Det är helt klart hisnande och det är mycket dödsföraktande och modiga människor som utövar alla farliga sporter.
De fyller förstås våra behov att få spänning och, om man hejar på någon eller på något lag, tillhörighet. De motsvarar forna tiders riddarspel och gladiatorspel på något sätt.
Det verkar också vara ett beräknat risktagande, där utfallet kan bli döden och det är man medveten om. Mycket sorgligt med den unge Georgiern som dog på rodelträningen.
Det kommer nog inte hända under min livstid att man slutar med spektaklet. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar till exempel Formel 1 och andra bilrallyn. Jag funderar till och med på att ta en sådan där kurs som jag har hört att det finns, där man får lära sig köra rally, alltså, hur man hanterar en bil i hög fart, tar kurvor och parerar sladdar med mera. Sedan ska jag lära mig köra lastbil, jag vill sitta där högt uppe på förarsätet och tuta lite. Min romantiserade bild av detta är att jag tar en körning över den Amerikanska kontinenten med en leverans på tid och ibland hamnar i kolonner där jag har kontakt med andra lastbilschaufförer på walkie-talkie eller vad de nu använder för system. Det har jag sett på film så det går säkert till så :-)
Alltså, ta detta med Rodel. Varför ska man tävla om vilka som kan ta sig snabbast fram i en liten farkost genom tunnlar av snö och is? Med farter på hundrafemtio meter i timmen så är det säkert väldigt kul att åka förutom att jag har svårt att tro att man hinner se någonting överhuvudtaget. Jag har alltid tyckt att det är hemskt att titta på, för jag känner alltid att en allvarlig olycka skulle kunna hända när som helst. Ja, förvisso spännande!
Sedan har vi backhoppning. Som barn undrade jag ofta när den fina OS-fanfaren och emblemet med stjärnorna klingat av och tonat ut och den svartvita TV-bilden visade gubbar som åkte från ett hopptorn på skidor för att sedan med skidorna i ett v i luften segla ut över nejden: Hur kommer man på en sådan sport? Varför finns den?
Det är helt klart hisnande och det är mycket dödsföraktande och modiga människor som utövar alla farliga sporter.
De fyller förstås våra behov att få spänning och, om man hejar på någon eller på något lag, tillhörighet. De motsvarar forna tiders riddarspel och gladiatorspel på något sätt.
Det verkar också vara ett beräknat risktagande, där utfallet kan bli döden och det är man medveten om. Mycket sorgligt med den unge Georgiern som dog på rodelträningen.
Det kommer nog inte hända under min livstid att man slutar med spektaklet. Jag vet inte vad det beror på, men jag gillar till exempel Formel 1 och andra bilrallyn. Jag funderar till och med på att ta en sådan där kurs som jag har hört att det finns, där man får lära sig köra rally, alltså, hur man hanterar en bil i hög fart, tar kurvor och parerar sladdar med mera. Sedan ska jag lära mig köra lastbil, jag vill sitta där högt uppe på förarsätet och tuta lite. Min romantiserade bild av detta är att jag tar en körning över den Amerikanska kontinenten med en leverans på tid och ibland hamnar i kolonner där jag har kontakt med andra lastbilschaufförer på walkie-talkie eller vad de nu använder för system. Det har jag sett på film så det går säkert till så :-)
Beteendestörningar
Det finns människotyper som man aldrig skulle vilja stöta på. Har man levt ett tag är dock risken ganska stor att man gör det ändå. Nämligen möter människor med beteendestörningar. Psykopater.
Beskrivs bland annat så här från olika källor på nätet: "Munvig och charmig, bristande ansvar för egna handlingar, mytomani,ljuger lätt och trovärdigt, svekfull och manipulativ, egocentrisk och grandios, saknar helt ånger och skuldkänslor, empatistörning (dålig inlevelseförmåga)kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering, impulsivitet.
Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.
Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism."
Ytligt sett så kan alltså en sådan person framstå som en god person. Men det är den inte eftersom allt utgår från den personens egenintresse.
Säkert känns denna personlighetstypen igen som arbetskamrat, chef eller make (det är mest män som är psykopater), i näringslivet, offentlig sektor eller i politiken. Det sägs vara cirka 2-3 procent av befolkningen som lider av denna beteendestörning.
Ett citat från nätet som är kusligt är: "Du kan aldrig vinna mot en psykopat."
Det är svårt att tycka synd om personer med denna typ av störning, i synnerhet när de åsamkar så mycket skada mot människor omkring sig utan ånger. Deras agerande är ett sätt att leva som är det FEGA sättet att leva. Allting försiggår i kulisserna, bakom ryggen, aldrig rent spel. En vanlig, ärlig människa som hamnar i en psykopats sfär kan inte heller förstå vad som händer eller varför förrän det är för sent.
Fascinerande och fullständigt smaklöst. Håll utkik. Känns de olika personlighetsdragen igen som mer kontinuerliga drag hos en individ i din närhet: Håll avstånd och dokumentera, dokumentera, dokumentera.
Beskrivs bland annat så här från olika källor på nätet: "Munvig och charmig, bristande ansvar för egna handlingar, mytomani,ljuger lätt och trovärdigt, svekfull och manipulativ, egocentrisk och grandios, saknar helt ånger och skuldkänslor, empatistörning (dålig inlevelseförmåga)kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering, impulsivitet.
Psykopater tvekar sällan att manipulera andra människor och ljuga för att gynna sina egna syften. Få människor ljuger så övertygande som en psykopat. Antagligen beror det på att psykopater skapar en egen verklighet i fantasin, en verklighet med bara vissa likheter med den verkliga verkligheten, och sedan berättar ”sanningar” utifrån sin skapade verklighet. Psykopater ljuger i stort sett jämt, om både stora och små saker. Detta beteende kallas mytomani.
Ofta verkar psykopater vara vältaliga, charmiga, trevliga och otroligt bra människor, för dem som inte känner dem så väl. Bara för de personer som umgås nära med eller tvingas arbeta under eller med dem märks de negativa sidorna av deras personlighetsstörning tydligt. Att de bara tänker på själva och sina egna behov leder också ofta till att de vill framhäva sig själva och förstärka sin egen självbild, vilket kallas narcissism."
Ytligt sett så kan alltså en sådan person framstå som en god person. Men det är den inte eftersom allt utgår från den personens egenintresse.
Säkert känns denna personlighetstypen igen som arbetskamrat, chef eller make (det är mest män som är psykopater), i näringslivet, offentlig sektor eller i politiken. Det sägs vara cirka 2-3 procent av befolkningen som lider av denna beteendestörning.
Ett citat från nätet som är kusligt är: "Du kan aldrig vinna mot en psykopat."
Det är svårt att tycka synd om personer med denna typ av störning, i synnerhet när de åsamkar så mycket skada mot människor omkring sig utan ånger. Deras agerande är ett sätt att leva som är det FEGA sättet att leva. Allting försiggår i kulisserna, bakom ryggen, aldrig rent spel. En vanlig, ärlig människa som hamnar i en psykopats sfär kan inte heller förstå vad som händer eller varför förrän det är för sent.
Fascinerande och fullständigt smaklöst. Håll utkik. Känns de olika personlighetsdragen igen som mer kontinuerliga drag hos en individ i din närhet: Håll avstånd och dokumentera, dokumentera, dokumentera.
onsdag 10 februari 2010
Att vägra ta i hand
Förra mandatperioden träffade jag en mauritanier som, när jag gick fram för att hälsa med handen utsträckt, lade sin högerhand på sitt hjärta och bugade lätt. Men han tog inte i hand. Jag blev paff men inte förolämpad. Det beror på två saker. Det ena är att man hade "varnat" mig om att det fanns vissa män som inte skulle ta mig som kvinna i hand på grund av sin religion.
Det andra är att det finns så mycket saker och ritualer som har att göra med religion och det mesta är totalt ojämställt vilket är en av orsakerna till att jag är ateist.
Jag tycker inte att jag sulle ropa på DO. Om jag skulle anställa mannen och han vägrade ta i handen så skulle jag begrunda om just den sociala förmågan att ta alla, oavsett kön, i handen är speciellt viktig i det mannen ska uträtta. Om jag ansåg att han inte kunde uträtta det han förväntades att göra och därför inte kunde få anställningen så tycker inte jag att han heller skulle ropa på DO.
Jag har träffat många oartiga människor, en del har varit riktiga lufsar. Att koppla samman DO med tanken att folk inte tar i hand känns som något mindre viktigt än många, många andra företeelser i samhället.
Nu kommer fall efter fall till diskrimineringsombudsmannen som i de flesta fall har religiös koppling eftersom kroppsspråk och klädsel alltså är del av vissa religioner. Jag önskar att jag kunde få slippa ALLA religioner.
Våra kyrkor är oftast fantastiskt vackra byggnader. Men finge jag slippa att se dem, för att det de står för är något dåligt för mig, då skulle jag vara glad.
Å andra sidan är grunden för liberalismen alla individers frihet till att forma sina egna liv. Så länge det inte går ut över någon annan. Och bland annat religionsfrihet...
Jag ser ändå detta som en oartig man och oartighet ska inte rendera skadestånd. En händelse alldeles ur proportion.
Det andra är att det finns så mycket saker och ritualer som har att göra med religion och det mesta är totalt ojämställt vilket är en av orsakerna till att jag är ateist.
Jag tycker inte att jag sulle ropa på DO. Om jag skulle anställa mannen och han vägrade ta i handen så skulle jag begrunda om just den sociala förmågan att ta alla, oavsett kön, i handen är speciellt viktig i det mannen ska uträtta. Om jag ansåg att han inte kunde uträtta det han förväntades att göra och därför inte kunde få anställningen så tycker inte jag att han heller skulle ropa på DO.
Jag har träffat många oartiga människor, en del har varit riktiga lufsar. Att koppla samman DO med tanken att folk inte tar i hand känns som något mindre viktigt än många, många andra företeelser i samhället.
Nu kommer fall efter fall till diskrimineringsombudsmannen som i de flesta fall har religiös koppling eftersom kroppsspråk och klädsel alltså är del av vissa religioner. Jag önskar att jag kunde få slippa ALLA religioner.
Våra kyrkor är oftast fantastiskt vackra byggnader. Men finge jag slippa att se dem, för att det de står för är något dåligt för mig, då skulle jag vara glad.
Å andra sidan är grunden för liberalismen alla individers frihet till att forma sina egna liv. Så länge det inte går ut över någon annan. Och bland annat religionsfrihet...
Jag ser ändå detta som en oartig man och oartighet ska inte rendera skadestånd. En händelse alldeles ur proportion.
tisdag 9 februari 2010
Trombin
Nu ska man kunna "klistra" ihop köttbitar med hjälp av ett slags köttklister baserat på blod som heter Trombin. Tankar om närproducerat kött från lyckliga djur känns långt borta om man nämner köttklister i samma mening. Hur kommer det sig att branschen överhuvudtaget anser sig behöva en sådan produkt och rätten att använda den?
Jag blir både äcklad och smått fascinerad. Framtiden verkar kunna komma bestå av syntetiska mejeriprodukter, genmodifierade grönsaker och frukt samt människotillverkat kött!
Och vi bara äter och äter i västvärlden. Jag har alltid sagt att människan inte är skapad för en kontinuerlig tillgång i överflöd av föda. Jag tror istället att man ska ha ett visst mått av lägre intag vissa perioder. Lite som fasta. Inte för att jag själv praktiserar detta, har inte fastat av egen fri vilja på trettio år. Men jag tror att man skulle må bra av att leva så.
Lyxproblem. På Haiti och i andra delar av världen existerar inga tankar om att "fasta lite för att må bättre".
Jag blir både äcklad och smått fascinerad. Framtiden verkar kunna komma bestå av syntetiska mejeriprodukter, genmodifierade grönsaker och frukt samt människotillverkat kött!
Och vi bara äter och äter i västvärlden. Jag har alltid sagt att människan inte är skapad för en kontinuerlig tillgång i överflöd av föda. Jag tror istället att man ska ha ett visst mått av lägre intag vissa perioder. Lite som fasta. Inte för att jag själv praktiserar detta, har inte fastat av egen fri vilja på trettio år. Men jag tror att man skulle må bra av att leva så.
Lyxproblem. På Haiti och i andra delar av världen existerar inga tankar om att "fasta lite för att må bättre".
måndag 8 februari 2010
Den overkliga flätan
Julia Tymosjenko lär ha fått en direkt fråga från SvD om hennes fläta verkligen är hennes eget hår. Hon ska ha svarat att så är fallet och att det tar sju minuter varje morgon att sätta upp det. Jag vet inte varför detta retar mig. Men det gör det! Det är ju uppenbart att hon far med osanning!
Jag har själv hår som är så tjockt så att det känns som att ha en ylletröja på huvudet. Inte det typiskt svenska med tunna silkiga hårstrån som jag alltid önskat mig utan mer som tagel.
Min mamma tyckte att kvinnor över femtio inte skulle ha långt hår. Jag vet inte om det är trots eller tjuten från döttrarna att: "Nej mamma, du ska INTE klippa dig!" men just nu räcker mitt hår ner på ryggen.
(Förr brukade jag klippa håret kort vart tredje till femte år. Utan ett ungt och vackert ansikte gör kortkort hår att jag mest liknar en rysk kvinnlig kulstötare. Jag ser inte så feminin ut, helt enkelt...)
I alla fall, jag tog mitt hår och gjorde en riktigt tät och fin fläta. Den räckte ungefär till närmaste öra när jag ville vira den runt huvudet. Dessutom tunnar den ut i änden. Julias fläta som inte har ett hårstrå fel är jämntjock och räcker runt HELA huvudet och försvinner sedan in i en sinnrik dold skarv som liksom inte sitter fast i huvudet. Visst kan det vara hårförlängning. Den bör då räcka ner över rumpan på henne för att flätan ska räcka runt. För inte har hon ett uppseéndeväckande litet huvud?
Nå, hennes koncept har ju lyckats. (Jag känner också igen spår av ansiktsbehandlingar där botox är en del av receptet och läppförstoring.)
Någon skrev i tidningen: hennes "flätor" i pluralis. Det där är inte flera flätor! Det är en enda lång, ringlande och enligt min övertygelse, falsk hårorm!
Men vad bitter jag verkar! Hennes attribut borde vara hennes rättighet. Precis som rappare som alltid bär på sina kepsar och sitt blingbling. Men de hävdar å andra sidan inte att det är deras äkta kroppsdelar... Nej, jag måste släppa det där.
Tänk om hennes fläta blev stulen och sedan såldes på Sotherby's?
Anna! Let it go!!!
Nu ska jag sätta upp min "ullttröja" i två flätor som möts mitt på huvudet, som en Gretchen. Alla kommer att se tydligt att det är mitt eget hår. What you see is what you get. :-)
Jag har själv hår som är så tjockt så att det känns som att ha en ylletröja på huvudet. Inte det typiskt svenska med tunna silkiga hårstrån som jag alltid önskat mig utan mer som tagel.
Min mamma tyckte att kvinnor över femtio inte skulle ha långt hår. Jag vet inte om det är trots eller tjuten från döttrarna att: "Nej mamma, du ska INTE klippa dig!" men just nu räcker mitt hår ner på ryggen.
(Förr brukade jag klippa håret kort vart tredje till femte år. Utan ett ungt och vackert ansikte gör kortkort hår att jag mest liknar en rysk kvinnlig kulstötare. Jag ser inte så feminin ut, helt enkelt...)
I alla fall, jag tog mitt hår och gjorde en riktigt tät och fin fläta. Den räckte ungefär till närmaste öra när jag ville vira den runt huvudet. Dessutom tunnar den ut i änden. Julias fläta som inte har ett hårstrå fel är jämntjock och räcker runt HELA huvudet och försvinner sedan in i en sinnrik dold skarv som liksom inte sitter fast i huvudet. Visst kan det vara hårförlängning. Den bör då räcka ner över rumpan på henne för att flätan ska räcka runt. För inte har hon ett uppseéndeväckande litet huvud?
Nå, hennes koncept har ju lyckats. (Jag känner också igen spår av ansiktsbehandlingar där botox är en del av receptet och läppförstoring.)
Någon skrev i tidningen: hennes "flätor" i pluralis. Det där är inte flera flätor! Det är en enda lång, ringlande och enligt min övertygelse, falsk hårorm!
Men vad bitter jag verkar! Hennes attribut borde vara hennes rättighet. Precis som rappare som alltid bär på sina kepsar och sitt blingbling. Men de hävdar å andra sidan inte att det är deras äkta kroppsdelar... Nej, jag måste släppa det där.
Tänk om hennes fläta blev stulen och sedan såldes på Sotherby's?
Anna! Let it go!!!
Nu ska jag sätta upp min "ullttröja" i två flätor som möts mitt på huvudet, som en Gretchen. Alla kommer att se tydligt att det är mitt eget hår. What you see is what you get. :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)