Tja, vad kan man vänta sig. Vissa människor tjusas av en något gapig partiledare som får mycket uppmärksamhet för vad han menar är den sanna bilden av Sveriges framtid. För det SD:s partiledare påstod i tidningen är i mitt tycke gapigt, osakligt och osmakligt. Det gillar en del. "Äntligen någon som tar bladet ur munnen". Jo, jag kan verkligen föreställa mig hur en del personer fungerar, populistiskt manipulerade. Det är sorgligt. Att Sverigedemokraterna för tillfället går framåt, alltså.
Och Vellinge, Vellinge, Vellinge... What can I say?
Om några dagar är det Budgetfullmäktige i vår kommun. Dagen innan jag åker till folkpartiets landsmöte i Växjö. Budgetfullmäktige innebär att vi börjar 15.00 mot i vanliga fall 18.00 och slutar 23.00 istället för 22.00. Vi betar av varje nämnd och förvaltning och debatterar med oppositionen om hur medlen har fördelats enligt alliansens förslag. Brukar vara trevligt men rätt så låååångt...
På landsmötet tror jag att LAS kommer att bli det stora diskussionsämnet, många vill gå längre än vad partistyrelsen förslår. Vi har också föräldraförsäkringen som nog kommer att diskuteras grundligt.
lördag 14 november 2009
fredag 13 november 2009
Att skriva snabbt och göra syftningsfel om Sverigedemokraterna
I somras skrev jag mycket snabbt ihop en text som jag tänkte kanske kunde komma med i Expos nya bok som då var på gång. Man hade gjort ett upprop och ville ha in bidrag med argument mot Sverigedemokraternas partiprogram. Mitt bidrag kom ju med till min förvåning och dessutom fick jag delat pris som bästa bidrag, vilket verkligen var en ära. Nu när jag läser texten igen blir jag oerhört irriterad när jag upptäcker ett grovt syftningsfel. Man måste vända på dessa för att det ska bli begripligt. Konstigt att ingen har upptäckt det i den närmaste sfären... Jag förstår om andra som läser det ute i anti-SD Sverige också blir irriterade...
Nu stör det här mig väldigt mycket. Hoppas att jag kan få rätta till nästa upplaga...
Annars står jag för vartenda ord!
Nu stör det här mig väldigt mycket. Hoppas att jag kan få rätta till nästa upplaga...
Annars står jag för vartenda ord!
torsdag 12 november 2009
Nomineringsmöte för yttre länets riksdagslista
En äldre kollega i en södertörnskommun har betalat för att få ha sex med en sjuttonåring... Mycket upprörande! Birgitta Ohlsson vill nu att sexköpare ska få fängelse. Det tycker jag är en bra idé. Däremot tycker jag inte att det ska vara kriminellt att sälja sex. Jag tycker tvärtom när det gäller knark. Där ska det vara fängelse för den som säljer.
På onsdagen tog jag emot drygt trettio personer som kom på studiebesök till Tyresö. De stod nere på torget i centrum och väntade. Jag rusade ner och tog alla i hand och guidade upp dem till servicecentret. Sedan hade jag och Mats Fält en dragning om hur kommuen ser ut och styrs. Vid elva kom Fredrik Saweståhl och presenterade sig och han var väldigt bra, ett mycket trevligt intryck.
Gruppen kom från Thailand, Vietman, Kina, Namibia, Botswana, Sydafrika, Indonesien och Indien. De hade många frågor. Vi visade sedan runt i kommunhuset och avslutade med lunch på plan 1.
På kvällen åkte jag och två partivänner från Tyresö till Anna Wittlock på Eriksbergsgatan för Folkpartiets nomineringsmöte för yttre länets riksdagslista. Det diskuterades en del om de olika namnens hemorter. Det är inte helt praktiskt med en lista för Stockholm och en för resten av länet. Flera talare poängterade hur viktigt det är att detta förändras till nästa val. Min plats nummer sex blev det votering om efter pläderingar. Femtionio mot tjugofyra blev resultatet. Inte min favoritdel i provvals- och nomineringsprocessen. Men mitt namn fick stanna på plats sex efter
1 Jan Björklund
2 Nyamko Sabuni
3 Nina Lundström
4 Erik Ullenhag
5 Gunnar Andrén
Helt overkligt! Jag fick så många grattis och kramar och alla var så glada och det var fantastiskt. Jag känner mig så hedrad över detta förtroende. Nu gäller det att behålla regeringsmakten också. Det kommer att bli en oerhört spännande valkampanj.
Idag höll Liberal Mångfald Stockholm ett mycket bra seminarium som handlade om de svårigheter som skett i de olika utansförskapsområdena och hur samhällets olika aktörer kan agera i samverkan: offentligt, privat och ideellt.
Alla stod kvar länge och samtalade av dem som suttit i panelen som bestod av polis, brandförsvar, fryshusrepresentanter, en man som påtalat rasism på Södertälje sjukhus samt två författare. Det kommer definitivt att bli konsekvenser av detta och det är väldigt positivt...
På onsdagen tog jag emot drygt trettio personer som kom på studiebesök till Tyresö. De stod nere på torget i centrum och väntade. Jag rusade ner och tog alla i hand och guidade upp dem till servicecentret. Sedan hade jag och Mats Fält en dragning om hur kommuen ser ut och styrs. Vid elva kom Fredrik Saweståhl och presenterade sig och han var väldigt bra, ett mycket trevligt intryck.
Gruppen kom från Thailand, Vietman, Kina, Namibia, Botswana, Sydafrika, Indonesien och Indien. De hade många frågor. Vi visade sedan runt i kommunhuset och avslutade med lunch på plan 1.
På kvällen åkte jag och två partivänner från Tyresö till Anna Wittlock på Eriksbergsgatan för Folkpartiets nomineringsmöte för yttre länets riksdagslista. Det diskuterades en del om de olika namnens hemorter. Det är inte helt praktiskt med en lista för Stockholm och en för resten av länet. Flera talare poängterade hur viktigt det är att detta förändras till nästa val. Min plats nummer sex blev det votering om efter pläderingar. Femtionio mot tjugofyra blev resultatet. Inte min favoritdel i provvals- och nomineringsprocessen. Men mitt namn fick stanna på plats sex efter
1 Jan Björklund
2 Nyamko Sabuni
3 Nina Lundström
4 Erik Ullenhag
5 Gunnar Andrén
Helt overkligt! Jag fick så många grattis och kramar och alla var så glada och det var fantastiskt. Jag känner mig så hedrad över detta förtroende. Nu gäller det att behålla regeringsmakten också. Det kommer att bli en oerhört spännande valkampanj.
Idag höll Liberal Mångfald Stockholm ett mycket bra seminarium som handlade om de svårigheter som skett i de olika utansförskapsområdena och hur samhällets olika aktörer kan agera i samverkan: offentligt, privat och ideellt.
Alla stod kvar länge och samtalade av dem som suttit i panelen som bestod av polis, brandförsvar, fryshusrepresentanter, en man som påtalat rasism på Södertälje sjukhus samt två författare. Det kommer definitivt att bli konsekvenser av detta och det är väldigt positivt...
måndag 9 november 2009
Manifestation för kristallnatten och Berlinmurens fall
Igår höll vi genom Per Altenbergs försorg en ljusmanifestation på grund av bland annat Kristallnatten och Berlinmurens fall. Bifogar artikel som fanns på SvD.se igår. Vi tände marschaller och stod vid Kulturhuset på Drottninggatan. Per hade fixat med folkpartitunna, kaffe, lussekatter och mandariner. Det blåste kyligt och mina händer blev sakta mer och mer orörliga. Det var ett sjå att få alla marschaller att hållas tända. Folk promenerade förbi och plötsligt stod Cecilia Malmström mitt ibland oss och alla marschaller, hon skulle vidare in till Kulturhuset. "Hej, vad gör ni? Vad trevligt!" Hon är fantastisk och jag gillar henne så mycket! Vi stod där en timme och jag tackar Per för träget arbete, han ordnade allt, skrev, fixade tillstånd, fixade alla marschaller (60 st) och släpade grejor. Vilken pangkille! Vilka partivänner jag har. Stolt. Därefter vandrade jag bort till Grillska huset där förbundets ombud för landsmötet träffades för att gå igenom alla motioner. En av mina favoritpartivänner gav mig en väldigt fin bok i försenad födelsedagspresent. "Det rena landet" av Maja Hagerman som handlar om hur påståendet om de rasrena svenskarna kom till.
Pers artikel som vi var med att skriva under.
"Ikväll minns vi bron, muren, natten
Den 9 november är ett laddat datum i Europas historia. Den 9 november 1989 segrade friheten i Europa. Berlinmurens fall banade vägen för demokratin, friheten att röra sig över gränserna och ett enat Europa. I dag är det även 71 år sedan Kristallnatten i Tyskland. Det är 16 år sedan bron i Mostar bombades till ruiner under kriget i Bosnien.
I kväll minns vi dessa händelser genom att tända marschaller i Stockholm och Göteborg. Förhoppningen är att detta blir en återkommande ljusmanifestation för ett fritt och öppet Europa och mot främlingshat. Vi behöver fler traditioner under vinterhalvåret som fungerar som en motvikt till främlingsfientligheten. Under sommarhalvåret är den svenska nationalismen ljus och välkomnande. Under vinterhalvåret används den svenska flaggan alltför ofta för att demonstrera främlingsfientlighet och intolerans. Sverigedemokraternas debattartikel om ”hotet från muslimerna” för ett några veckor sedan illustrerade detta med önskvärd tydlighet.
Den 9 november 1938
Natten mellan den 9 och 10 november 1938 inträffade Kristallnatten i Tyskland, ofta betraktad som startskottet till förintelsen. 400 judar mördades av nazisterna. 30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, minst 267 synagogor brändes och skyltfönstren i 7500 affärer krossades. Det är glassplitter från dessa skyltfönster som har gett händelsen sitt namn.
Hans berättar för Forum för levande historia om kristallnatten:
”Mycket riktigt så kom medlemmar av SS och ringde på dörren. Min mamma var skyndsam att öppna. Ändå så slog dom in glasdörren…Utanför porten väntade ett hav av judiska människor, som kom från andra håll, där vi skulle ansluta oss, för att senare marschera med dom till synagogan…den hade dom satt eld på… Alla män togs till så kallade KZ, koncentrationsläger. Dom tog även min morfar.”
Ikväll tänder vi marschaller för att minnas förintelsen och för att protestera mot våld och antisemitism.
Den 9 november 1989
Från 1949 till 1961 flydde 3 miljoner människor över gränsen från Öst- till Västberlin. Berlinmuren byggdes av kommunistregimen i DDR 1961 för att stoppa denna flykt. Muren kom därmed att symbolisera det kommunistiska förtrycket i Östeuropa. Med Berlinmuren som bakgrund avslutade John F. Kennedy sitt berömda tal 1963 med följande ord:
”Alla fria människor, var de än må leva, är medborgare i Berlin och således, som en fri människa, känner jag stolthet för orden ’Ich bin ein Berliner!”
På kvällen den 9 november 1989 begav sig tiotusentals östtyskar mot Berlinmuren efter att kommunistpartiets politbyrå tidigare på dagen hade beslutat att tillåta resor över till väst. De villkor som politbyråns beslut innehöll glömdes bort i tumultet. Gränsvakterna började sent på kvällen att släppa människor över gränsen. Därmed fullbordades kommunismens fall, en process som inleddes med bildandet av den fria fackföreningen Solidaritet i Polen 1980. Ikväll tänder vi marschaller för att minnas kommunismens brott mot mänskligheten och för att fira visionen om ett helt och fritt Europa.
Den 9 november 1993
Under mitten av 1500-talet beordrade sultanen Süleyman den store byggandet av en bro över floden Neretva i nuvarande Mostar, Bosnien. Bron stod klar 1566. Den 9 november 1993, under kriget i det före detta Jugoslavien, besköts och förstördes bron i Mostar, en symboliskt laddad händelse då bron förband den kroatiska (kristna) och bosniska (muslimska) delen av staden. Sommaren 2004 återinvigdes bron. Ikväll tänder vi marschaller för att protestera mot att politiska partier underblåser hat mot muslimer i vårt land och för fred och försoning i Europa.
Vi minns muren, bron, natten. Vi tänder marschaller för den frihet, mångfald och humanism som är Europas historia och framtid. Tänd en marschall du också om du vill bidra till att starta en ny tradition som motvikt till främlingsfientlighet och rasism."
Per Altenberg, Folkpartiets EU-nätverk
Adam Cwejman, LUF
Pär Gustafsson, Liberala Studenter
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesman Fp
Anna Steele Karlström, Liberal mångfald
Pers artikel som vi var med att skriva under.
"Ikväll minns vi bron, muren, natten
Den 9 november är ett laddat datum i Europas historia. Den 9 november 1989 segrade friheten i Europa. Berlinmurens fall banade vägen för demokratin, friheten att röra sig över gränserna och ett enat Europa. I dag är det även 71 år sedan Kristallnatten i Tyskland. Det är 16 år sedan bron i Mostar bombades till ruiner under kriget i Bosnien.
I kväll minns vi dessa händelser genom att tända marschaller i Stockholm och Göteborg. Förhoppningen är att detta blir en återkommande ljusmanifestation för ett fritt och öppet Europa och mot främlingshat. Vi behöver fler traditioner under vinterhalvåret som fungerar som en motvikt till främlingsfientligheten. Under sommarhalvåret är den svenska nationalismen ljus och välkomnande. Under vinterhalvåret används den svenska flaggan alltför ofta för att demonstrera främlingsfientlighet och intolerans. Sverigedemokraternas debattartikel om ”hotet från muslimerna” för ett några veckor sedan illustrerade detta med önskvärd tydlighet.
Den 9 november 1938
Natten mellan den 9 och 10 november 1938 inträffade Kristallnatten i Tyskland, ofta betraktad som startskottet till förintelsen. 400 judar mördades av nazisterna. 30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, minst 267 synagogor brändes och skyltfönstren i 7500 affärer krossades. Det är glassplitter från dessa skyltfönster som har gett händelsen sitt namn.
Hans berättar för Forum för levande historia om kristallnatten:
”Mycket riktigt så kom medlemmar av SS och ringde på dörren. Min mamma var skyndsam att öppna. Ändå så slog dom in glasdörren…Utanför porten väntade ett hav av judiska människor, som kom från andra håll, där vi skulle ansluta oss, för att senare marschera med dom till synagogan…den hade dom satt eld på… Alla män togs till så kallade KZ, koncentrationsläger. Dom tog även min morfar.”
Ikväll tänder vi marschaller för att minnas förintelsen och för att protestera mot våld och antisemitism.
Den 9 november 1989
Från 1949 till 1961 flydde 3 miljoner människor över gränsen från Öst- till Västberlin. Berlinmuren byggdes av kommunistregimen i DDR 1961 för att stoppa denna flykt. Muren kom därmed att symbolisera det kommunistiska förtrycket i Östeuropa. Med Berlinmuren som bakgrund avslutade John F. Kennedy sitt berömda tal 1963 med följande ord:
”Alla fria människor, var de än må leva, är medborgare i Berlin och således, som en fri människa, känner jag stolthet för orden ’Ich bin ein Berliner!”
På kvällen den 9 november 1989 begav sig tiotusentals östtyskar mot Berlinmuren efter att kommunistpartiets politbyrå tidigare på dagen hade beslutat att tillåta resor över till väst. De villkor som politbyråns beslut innehöll glömdes bort i tumultet. Gränsvakterna började sent på kvällen att släppa människor över gränsen. Därmed fullbordades kommunismens fall, en process som inleddes med bildandet av den fria fackföreningen Solidaritet i Polen 1980. Ikväll tänder vi marschaller för att minnas kommunismens brott mot mänskligheten och för att fira visionen om ett helt och fritt Europa.
Den 9 november 1993
Under mitten av 1500-talet beordrade sultanen Süleyman den store byggandet av en bro över floden Neretva i nuvarande Mostar, Bosnien. Bron stod klar 1566. Den 9 november 1993, under kriget i det före detta Jugoslavien, besköts och förstördes bron i Mostar, en symboliskt laddad händelse då bron förband den kroatiska (kristna) och bosniska (muslimska) delen av staden. Sommaren 2004 återinvigdes bron. Ikväll tänder vi marschaller för att protestera mot att politiska partier underblåser hat mot muslimer i vårt land och för fred och försoning i Europa.
Vi minns muren, bron, natten. Vi tänder marschaller för den frihet, mångfald och humanism som är Europas historia och framtid. Tänd en marschall du också om du vill bidra till att starta en ny tradition som motvikt till främlingsfientlighet och rasism."
Per Altenberg, Folkpartiets EU-nätverk
Adam Cwejman, LUF
Pär Gustafsson, Liberala Studenter
Birgitta Ohlsson, utrikespolitisk talesman Fp
Anna Steele Karlström, Liberal mångfald
lördag 7 november 2009
Liberal Mångfald och utbildning om hur man argumenterar mot främlingsfientlighet
Fredagen blev en dag när jag satt konstant framför datorn för att mycket sent omsider förbereda styrelsemötet med Liberal Mångfald. En oändlig rad olika skrivningar skulle samlas ihop för utskrifter och mötet planeras för att så många punkter som möjligt skulle hinnas med. På kvällen åkte Olle och jag in för att äta middag med några ur Liberal Mångfald på en etiopisk restaurang. Vi hade trevligt och det var gott och kryddigt. Vid nio var vi redan rätt så trötta och skildes åt för att ses igen nästa dag.
Studieförbundet Vuxenskolan ställer upp med lokal i det samarbete som vi har med Stiftelsen Expo och utbildningen "Att argumentera mot främlingsfientlighet".
Där samlades ett gäng människor på lördagsmorgonen för att lära sig om Sverigedemokraternas historia och islamofobi, bland annat.
Därefter tog Liberal Mångfald vid med sitt styrelsemöte som blev intressant och givande. Dessvärre mådde flera av ledamöterna inte bra, en fick ont i magen av lunchens starka kryddning, en hade fått svininfluensevaccination och hade feber, illamående och värk i armen (ville ta den frivilligt??) och en fick blixtrande migrän. Själv hade jag fruktansvärda menstruationssmärtor. Ett glatt men något stingsligt gäng. Det blev ett abrupt avbrott på vårt möte när damen som satt i ett annat rum och höll sin studiecirkel skulle gå och behövde larma på lokalen. Vi var mitt i landsmötesdiskussioner...Vi hade blivit lovade att få vara där ytterligare en halvtimme men tydligen hade de två kvinnorna på SV missförstått varandra. Det var bara att bryta upp och avsluta mötet på hotellet där några av deltagarna bodde. Vi samtalade om allt möjligt efteråt. Ett fantastiskt gäng med mycket diversibla bakgrunder och levnadshistorier som skulle kunna bli böcker. Jag kanske borde intervjua alla och skriva en bok? Den skulle bli fascinerande!
Kom hem lite före 22.00. Nu är det söndag och jag ska försöka komma ikapp. Och plötsligt skiner solen när det nyss var så grått...En riktigt vacker höstdag. Hade jag varit troende hade jag tackat gud. :-)
Studieförbundet Vuxenskolan ställer upp med lokal i det samarbete som vi har med Stiftelsen Expo och utbildningen "Att argumentera mot främlingsfientlighet".
Där samlades ett gäng människor på lördagsmorgonen för att lära sig om Sverigedemokraternas historia och islamofobi, bland annat.
Därefter tog Liberal Mångfald vid med sitt styrelsemöte som blev intressant och givande. Dessvärre mådde flera av ledamöterna inte bra, en fick ont i magen av lunchens starka kryddning, en hade fått svininfluensevaccination och hade feber, illamående och värk i armen (ville ta den frivilligt??) och en fick blixtrande migrän. Själv hade jag fruktansvärda menstruationssmärtor. Ett glatt men något stingsligt gäng. Det blev ett abrupt avbrott på vårt möte när damen som satt i ett annat rum och höll sin studiecirkel skulle gå och behövde larma på lokalen. Vi var mitt i landsmötesdiskussioner...Vi hade blivit lovade att få vara där ytterligare en halvtimme men tydligen hade de två kvinnorna på SV missförstått varandra. Det var bara att bryta upp och avsluta mötet på hotellet där några av deltagarna bodde. Vi samtalade om allt möjligt efteråt. Ett fantastiskt gäng med mycket diversibla bakgrunder och levnadshistorier som skulle kunna bli böcker. Jag kanske borde intervjua alla och skriva en bok? Den skulle bli fascinerande!
Kom hem lite före 22.00. Nu är det söndag och jag ska försöka komma ikapp. Och plötsligt skiner solen när det nyss var så grått...En riktigt vacker höstdag. Hade jag varit troende hade jag tackat gud. :-)
Besök i Falköping - Jan Björklund "görhäftig" enligt medresenär på tåget
Onsdagen susade förbi med bland annat styrelsemöte med Vårljus. Denna gången var vi i Nacka kommunhus där ordförande för styrelsen hör hemma i vanliga fall. Trevligt och intressant med vissa inte helt lätta frågor att ta ställning till.
På torsdagen åkte jag tåget till Falköping. Fick sällskap från Södertälje av en trevlig ung man som studerade på Chalmers. Han såg min folkpartipin på min dräktjacka och tog upp konversationen med mig. (Jag hade trott att jag skulle hinna läsa massor.) Men vi pratade mycket om politik och när jag sade något om att "Jan Björklund är ju tydlig" så utbrast han: "Jan Björklund är görhäftig!" på sin Göteborgska. Tänk så det varierar med omdömen om min partiledare. Ingen är ljum inför honom. Antingen hatar man eller älskar man. Personligen tycker jag att det är lite av ett dilemma. Skulle det vara bättre för partiet med en person som inte väcker riktigt så starka känslor?
Erik Ullenhag har sagt i olika sammanhand nu att vi folkpartister har en tendens att vara lite veliga inför medborgarna när det gäller våra partiledare om någon kritiserar så har vi ofta sagt: "Tja, men vi ska snart byta ut honom..." När det gäller Björklund så har jag då aldrig hört någon säga så och jag tror att det dröjer innan den tendensen återkommer i partiet om den ens gör det. Jag tror att vad vår partisekreterare Ullenhag menar är att vi borde vara mer lojala och inför alla visa att vi tror på vår partiledare och att det han säger är bra. Folkpartister ska alltid vara lite rebelliska, lite utmanande i den egna gruppen. Det är roligt att vara folkpartist vilket är bra eftersom det är det enda rätta partiet för en sann liberal.
Resan gick fort och snart hoppade jag av i Skövde för vidare transport till Falköping. Där träffade jag den herre som bjudit ner mig till deras mångfaldsgrupp som höll en studiecirkel. Vi hade ett trevligt möte och den inbjudande herren och hans rara fru tog hand om mig tills tåget gick tillbaka mot Stockholm.
Jag kände mig mycket vemodig på hemresan. Massor att göra som inte hade åtgärdats. En enormt hedrande placering på riksdagslistan värmde mitt hjärta. Medan tåget susade fram i mörkret tänkte jag mycket på människor jag älskar och hur livet kan förändras drastiskt från en dag till en annan på både gott och ont.
En mycket berusad medelålders kostymklädd australiensare vinglade omkring i tågvagnen. Han kom från restaurangvagnen där han måtte ha fått i sig en hel del och sedan visste han inte var hans sittplats var. När han slutligen hittade den så var det vid en måttligt road yngre kvinna som egentligen inte hade någon lust att konversera med honom. Han kunde inte sitta stilla en längre stund utan plötsligt gick han iväg till bistron igen och kom tillbaka med en ölburk. Åter igen kunde han inte finna sin plats. Jag pekade ut den för honom och han sluddrade att jag verkligen var "very sweet" medan han lullade och satte sig.
När vi började närma oss Stockholm gick jag och ställde mig vid dörren för att kunna gå av fort. Då kom australiensaren och ställde sig med mig. Han såg faktiskt ganska trevlig ut förutom att han var fullkomligt packad. Han sa att han tyckte att jag var "very beautiful" och då svarade jag att alla berusade män tycker att de flesta kvinnor är beautiful. Sedan frågade han vad jag skulle göra i Stockholm. Jag svarade att jag skulle gå till min bil och köra hem. Då sa han att "that was the sexiest thing I have ever heard". Jag brast faktiskt i skratt, han var ju helt borta, men det var ju rätt så lustigt. Så snart tåget hade stannat skred jag iväg med raska steg. I Stockholm öste regnet ner och när jag kom fram till bilen som stått parkerade bortom Olof Palmes gata så var jag helt dyngsur. Det passade mitt kynne väldigt väl.
Olle hade inte gått och lagt sig. Det var skönt att komma hem.
På torsdagen åkte jag tåget till Falköping. Fick sällskap från Södertälje av en trevlig ung man som studerade på Chalmers. Han såg min folkpartipin på min dräktjacka och tog upp konversationen med mig. (Jag hade trott att jag skulle hinna läsa massor.) Men vi pratade mycket om politik och när jag sade något om att "Jan Björklund är ju tydlig" så utbrast han: "Jan Björklund är görhäftig!" på sin Göteborgska. Tänk så det varierar med omdömen om min partiledare. Ingen är ljum inför honom. Antingen hatar man eller älskar man. Personligen tycker jag att det är lite av ett dilemma. Skulle det vara bättre för partiet med en person som inte väcker riktigt så starka känslor?
Erik Ullenhag har sagt i olika sammanhand nu att vi folkpartister har en tendens att vara lite veliga inför medborgarna när det gäller våra partiledare om någon kritiserar så har vi ofta sagt: "Tja, men vi ska snart byta ut honom..." När det gäller Björklund så har jag då aldrig hört någon säga så och jag tror att det dröjer innan den tendensen återkommer i partiet om den ens gör det. Jag tror att vad vår partisekreterare Ullenhag menar är att vi borde vara mer lojala och inför alla visa att vi tror på vår partiledare och att det han säger är bra. Folkpartister ska alltid vara lite rebelliska, lite utmanande i den egna gruppen. Det är roligt att vara folkpartist vilket är bra eftersom det är det enda rätta partiet för en sann liberal.
Resan gick fort och snart hoppade jag av i Skövde för vidare transport till Falköping. Där träffade jag den herre som bjudit ner mig till deras mångfaldsgrupp som höll en studiecirkel. Vi hade ett trevligt möte och den inbjudande herren och hans rara fru tog hand om mig tills tåget gick tillbaka mot Stockholm.
Jag kände mig mycket vemodig på hemresan. Massor att göra som inte hade åtgärdats. En enormt hedrande placering på riksdagslistan värmde mitt hjärta. Medan tåget susade fram i mörkret tänkte jag mycket på människor jag älskar och hur livet kan förändras drastiskt från en dag till en annan på både gott och ont.
En mycket berusad medelålders kostymklädd australiensare vinglade omkring i tågvagnen. Han kom från restaurangvagnen där han måtte ha fått i sig en hel del och sedan visste han inte var hans sittplats var. När han slutligen hittade den så var det vid en måttligt road yngre kvinna som egentligen inte hade någon lust att konversera med honom. Han kunde inte sitta stilla en längre stund utan plötsligt gick han iväg till bistron igen och kom tillbaka med en ölburk. Åter igen kunde han inte finna sin plats. Jag pekade ut den för honom och han sluddrade att jag verkligen var "very sweet" medan han lullade och satte sig.
När vi började närma oss Stockholm gick jag och ställde mig vid dörren för att kunna gå av fort. Då kom australiensaren och ställde sig med mig. Han såg faktiskt ganska trevlig ut förutom att han var fullkomligt packad. Han sa att han tyckte att jag var "very beautiful" och då svarade jag att alla berusade män tycker att de flesta kvinnor är beautiful. Sedan frågade han vad jag skulle göra i Stockholm. Jag svarade att jag skulle gå till min bil och köra hem. Då sa han att "that was the sexiest thing I have ever heard". Jag brast faktiskt i skratt, han var ju helt borta, men det var ju rätt så lustigt. Så snart tåget hade stannat skred jag iväg med raska steg. I Stockholm öste regnet ner och när jag kom fram till bilen som stått parkerade bortom Olof Palmes gata så var jag helt dyngsur. Det passade mitt kynne väldigt väl.
Olle hade inte gått och lagt sig. Det var skönt att komma hem.
onsdag 4 november 2009
Socialdemokraternas kongress försvann med 100-årsfesten
I förra veckan var det hektiska dagar med vänortsbesök i fyra dagar med tillhörande olika studiebesök, avtackningar två gånger av Berit Assarsson och inhandling på systemet och Martin Ohlsson till helgens hundraårsfest. Fantastiska människor från Frankrike, Finland, Polen och Lettland, nya och gamla bekantskaper, alltid lika underbart med dessa möten...Vänorternas representanter åkte hem på fredagen.
Socialdemokraternas kongress följde jag sporadiskt i tidningarna och på nyheterna men med visst avstånd. Det som upptog all min tid och tanke var "the party", vår hundraårsfest som skulle hållas på bygdegården. Det tog sådan tid bara för oss att få till en inbjudningslista, där vi säkerligen dessvärre glömt bort en del människor, att den inte gick ut förrän väldigt nära inpå. Under tiden skulle vi enas om och planera ett festupplägg som var i bådas tycke godtagbart. DET var inte så lätt. Vi sökte lokaler redan innan sommaren. Det är inte många där man har möjlighet att hyra utan att behöva ta med mat och dryck i paketet. Slutligen hamnade vi på bygdegården ändå, det stället där jag först faktiskt absolut inte ville vara på. Men det ligger nära bussarna, rimligt prisläge, stort kök och man får hyra utan mat och allt. Jag tyckte att det skulle vara jobbigt med sittande middag med så många och dessutom så får inte 150 sittande gäster plats på bygdegården. Vi enades om att det skulle vara mingelfest. Dans var essentiellt. Maskerad var det jag som ville ha, mitt fel helt och hållet.
Detta var själva geisten av vårt upplägg. Så vi skulle ha massor med vin och öl och en bar med möjlighet att bjuda på drinkar.
Vi gnabbades om mängd på allt, jag såg framför mig ett fylleslag medan Olle såg framför sig hur allt tog slut, bådas scenarion personliga skräckscenarion...
Hämtade Sofia på Bromma på fredagskvällen, hon har en lugnande effekt på mig, trygg och vacker och lugn.
Lördagen kom och det var en del pyssel och körningar till Bygdegården för att ställa iordning och lämpa in allt som skulle vara där. Nio marschaller med hållare var bara en del av det som fyllde bilen, det var miljoners kassar med allt för en fest... Vi åkte med två bilar i två omgångar med fullastade utrymmen. Olle fixade allt tekniskt. Han ordnade bland annat en videokamera som rullade konstant mot en del av dansgolvet som vi sedan projicerade på en av salens väggar så att det blev lite liv åt rummet.
Välkomstdrinkar på övervåningen. Sara skulle vara fotograf, Emilie hänvisa alla upp. Sofia servera välkomstdrinken med is. Det började komma folk. Alla såg fantastiska ut, man hade verkligen ansträngt sig ordentligt, det fanns allt från en helt rödmålad djävul med tillhörande hemska ögon med smala pupiller till indianer, pirater, brynjeklädda riddare, katter, häxor, Pulp fiction overdose offret (med en adrenalinspruta i bröstet! skitbra) en munk, en kines, en zigenerska, en pirat, ett brudpar (Olle och jag)en korv m bröd (?), ett skelett, tyrolerfolk, ett utsökt sjuttonhundratalspar, en hallick, en egyptisk prinsessa, ett afrikansk par, fru Simphson, Chaplin, en speleman och massor mer. Lena var Smurfan, helt blåmålad och söt som en sockertopp, hon hade lyckats få till allt perfekt, till och med mössan slokade så där perfekt som bara smurfarnas mössor gör. Jag var helt betagen och bergtagen!
Sedan körde dansen igång och folk dansade som galningar. Jag hade fått världens finaste present, nämligen. DJ Josefin, döttrarnas kusin, Olles systers dotter som i vanliga fall spelar på Engelen. Otroligt duktig. Henne fick jag för kvällen som födelsedagspresent! Därav en fantastiskt bra musik hela festen! Därav många med träningsvärk nästa dag...Mitt i allt kom en vän och hennes man med dragspel och fick igång alla med en allsång som de gjort en egen text till Viljasången. Det var så fint. Alla sjöng med mitt i allt och sedan dansades det igen...
Vilket party. Städade sedan i fem timmar eftersom det skulle vara rent för inspektion 08.30 nästa morgon inför ett dop. Jag var helt slut. Vi kom inte i säng förrän 09.30. Men jag fann en känsla av frid över att allt var över and done with... Nu kan jag gå vidare i livet...
Söndagen var hela huset i kaos eftersom vi slängt in allt från festen där det fanns plats. Mycket dryck blev över, Olle glad att det inte tog slut. Inget fylleslag, Anna glad att det inte tog slut. Båda nöjda!
Måndag hade vi strategigrupp med dragningar om hur halvöns logistik ska klaras av och kommuncieras till invånarna med detaljplaneläggning och kommunalt VA och vägbreddning samt belysning, om alternativlägen för eventhall samt utredning om tillagningskök.
Fredrik och jag rusade iväg innan vi var klara med insikten att mötet vi skulle vara på med PRO och SPF började 15.00 och inte 15.30 som vi först gått och trott... Vi kom dit och fick applåder, slokörat.
Debatten gick bra. Berit Assarsson var där och lyssnade. Hon hade förstås synpunkter efteråt men jag tycker att alliansen klarade sig bra.
Kommunföreningsmöte på kvällen, trevligt.
Socialnämndsberedning på tisdag förmiddag. Seminarium med Nyamko och Dilsa på Ohlininstitutet om "Var drar vi gränserna - om religiösa symboler i ett sekulärt samhälle"
Uppvaktning på Trollängen där en dam fyllde hundra år. Man hade ordnat en bukett blommor från förvaltningen som jag tog med. Damen i fråga och jag konstaterade att hon var dubbelt så gammal som jag exakt, att vi båda var skorpioner och att "ja, oss sätter man sig inte på!" Vi skrattade gott.
Klockan 16.00 hade man ställt i ordning sal Ulriksdal på plan 1 i kommunhuset för en mottagning åt mig. Smörgåstårta och kaffe med kladdkaka. Jag hade köpt vin. Det kom en hel del folk och det kändes oerhört rörande. Fina blommor en masse och fina flaskor och böcker...Förvaltningschefen höll ett fantastiskt tal. Mats Fält höll ett tal med en del irritationsmoment men det var fint ändå. Efteråt fick jag hjälp ner till bilen med allt och susade för att hämta Sofia som skulle till Bromma och sitt plan till Umeå.
Har aldrig sett så mycket blommor samtidigt sedan mamma fyllde sjuttio. Jag tänkte på alla de bilder som folk tar på jämna födelsedagar där de sitter som små dvärgar i ett hav av gåvoblommor. Så tänkte jag att jag inte ska göra så för att jag är en ny generation (?!!) som inte gör så längre... Jo, pytt. Jag är FEMTIO, för helskotta! Inte 27 som jag känner mig som... It is cruel när verkligheten kommer ikapp. Samtidigt känner jag ett visst lugn plötsligt, kanske är detta en vändpunkt, kanske jag blir mer värdig, slutar springa fram i korridorerna, hoppa i pölar (det gör jag visserligen bara med erforderliga vattentäta skor eller stövlar, märk väl) och klättra i träd... Näe, verkligen inte! Hur skulle det se ut om jag förändrade hela min personlighet?
Jag längtar till 2010 och en hejdundrande valkampanj och en härlig sommar. Redan.
Då har jag varit aktiv i partiet i tio år, faktiskt några av de bästa åren av mitt liv, och då ska jag ha mingelfest för alla folkpartister jag känner, det är bara så!
Är det så konstigt att sossarnas kongress hamnar i skuggan av allt detta?
Socialdemokraternas kongress följde jag sporadiskt i tidningarna och på nyheterna men med visst avstånd. Det som upptog all min tid och tanke var "the party", vår hundraårsfest som skulle hållas på bygdegården. Det tog sådan tid bara för oss att få till en inbjudningslista, där vi säkerligen dessvärre glömt bort en del människor, att den inte gick ut förrän väldigt nära inpå. Under tiden skulle vi enas om och planera ett festupplägg som var i bådas tycke godtagbart. DET var inte så lätt. Vi sökte lokaler redan innan sommaren. Det är inte många där man har möjlighet att hyra utan att behöva ta med mat och dryck i paketet. Slutligen hamnade vi på bygdegården ändå, det stället där jag först faktiskt absolut inte ville vara på. Men det ligger nära bussarna, rimligt prisläge, stort kök och man får hyra utan mat och allt. Jag tyckte att det skulle vara jobbigt med sittande middag med så många och dessutom så får inte 150 sittande gäster plats på bygdegården. Vi enades om att det skulle vara mingelfest. Dans var essentiellt. Maskerad var det jag som ville ha, mitt fel helt och hållet.
Detta var själva geisten av vårt upplägg. Så vi skulle ha massor med vin och öl och en bar med möjlighet att bjuda på drinkar.
Vi gnabbades om mängd på allt, jag såg framför mig ett fylleslag medan Olle såg framför sig hur allt tog slut, bådas scenarion personliga skräckscenarion...
Hämtade Sofia på Bromma på fredagskvällen, hon har en lugnande effekt på mig, trygg och vacker och lugn.
Lördagen kom och det var en del pyssel och körningar till Bygdegården för att ställa iordning och lämpa in allt som skulle vara där. Nio marschaller med hållare var bara en del av det som fyllde bilen, det var miljoners kassar med allt för en fest... Vi åkte med två bilar i två omgångar med fullastade utrymmen. Olle fixade allt tekniskt. Han ordnade bland annat en videokamera som rullade konstant mot en del av dansgolvet som vi sedan projicerade på en av salens väggar så att det blev lite liv åt rummet.
Välkomstdrinkar på övervåningen. Sara skulle vara fotograf, Emilie hänvisa alla upp. Sofia servera välkomstdrinken med is. Det började komma folk. Alla såg fantastiska ut, man hade verkligen ansträngt sig ordentligt, det fanns allt från en helt rödmålad djävul med tillhörande hemska ögon med smala pupiller till indianer, pirater, brynjeklädda riddare, katter, häxor, Pulp fiction overdose offret (med en adrenalinspruta i bröstet! skitbra) en munk, en kines, en zigenerska, en pirat, ett brudpar (Olle och jag)en korv m bröd (?), ett skelett, tyrolerfolk, ett utsökt sjuttonhundratalspar, en hallick, en egyptisk prinsessa, ett afrikansk par, fru Simphson, Chaplin, en speleman och massor mer. Lena var Smurfan, helt blåmålad och söt som en sockertopp, hon hade lyckats få till allt perfekt, till och med mössan slokade så där perfekt som bara smurfarnas mössor gör. Jag var helt betagen och bergtagen!
Sedan körde dansen igång och folk dansade som galningar. Jag hade fått världens finaste present, nämligen. DJ Josefin, döttrarnas kusin, Olles systers dotter som i vanliga fall spelar på Engelen. Otroligt duktig. Henne fick jag för kvällen som födelsedagspresent! Därav en fantastiskt bra musik hela festen! Därav många med träningsvärk nästa dag...Mitt i allt kom en vän och hennes man med dragspel och fick igång alla med en allsång som de gjort en egen text till Viljasången. Det var så fint. Alla sjöng med mitt i allt och sedan dansades det igen...
Vilket party. Städade sedan i fem timmar eftersom det skulle vara rent för inspektion 08.30 nästa morgon inför ett dop. Jag var helt slut. Vi kom inte i säng förrän 09.30. Men jag fann en känsla av frid över att allt var över and done with... Nu kan jag gå vidare i livet...
Söndagen var hela huset i kaos eftersom vi slängt in allt från festen där det fanns plats. Mycket dryck blev över, Olle glad att det inte tog slut. Inget fylleslag, Anna glad att det inte tog slut. Båda nöjda!
Måndag hade vi strategigrupp med dragningar om hur halvöns logistik ska klaras av och kommuncieras till invånarna med detaljplaneläggning och kommunalt VA och vägbreddning samt belysning, om alternativlägen för eventhall samt utredning om tillagningskök.
Fredrik och jag rusade iväg innan vi var klara med insikten att mötet vi skulle vara på med PRO och SPF började 15.00 och inte 15.30 som vi först gått och trott... Vi kom dit och fick applåder, slokörat.
Debatten gick bra. Berit Assarsson var där och lyssnade. Hon hade förstås synpunkter efteråt men jag tycker att alliansen klarade sig bra.
Kommunföreningsmöte på kvällen, trevligt.
Socialnämndsberedning på tisdag förmiddag. Seminarium med Nyamko och Dilsa på Ohlininstitutet om "Var drar vi gränserna - om religiösa symboler i ett sekulärt samhälle"
Uppvaktning på Trollängen där en dam fyllde hundra år. Man hade ordnat en bukett blommor från förvaltningen som jag tog med. Damen i fråga och jag konstaterade att hon var dubbelt så gammal som jag exakt, att vi båda var skorpioner och att "ja, oss sätter man sig inte på!" Vi skrattade gott.
Klockan 16.00 hade man ställt i ordning sal Ulriksdal på plan 1 i kommunhuset för en mottagning åt mig. Smörgåstårta och kaffe med kladdkaka. Jag hade köpt vin. Det kom en hel del folk och det kändes oerhört rörande. Fina blommor en masse och fina flaskor och böcker...Förvaltningschefen höll ett fantastiskt tal. Mats Fält höll ett tal med en del irritationsmoment men det var fint ändå. Efteråt fick jag hjälp ner till bilen med allt och susade för att hämta Sofia som skulle till Bromma och sitt plan till Umeå.
Har aldrig sett så mycket blommor samtidigt sedan mamma fyllde sjuttio. Jag tänkte på alla de bilder som folk tar på jämna födelsedagar där de sitter som små dvärgar i ett hav av gåvoblommor. Så tänkte jag att jag inte ska göra så för att jag är en ny generation (?!!) som inte gör så längre... Jo, pytt. Jag är FEMTIO, för helskotta! Inte 27 som jag känner mig som... It is cruel när verkligheten kommer ikapp. Samtidigt känner jag ett visst lugn plötsligt, kanske är detta en vändpunkt, kanske jag blir mer värdig, slutar springa fram i korridorerna, hoppa i pölar (det gör jag visserligen bara med erforderliga vattentäta skor eller stövlar, märk väl) och klättra i träd... Näe, verkligen inte! Hur skulle det se ut om jag förändrade hela min personlighet?
Jag längtar till 2010 och en hejdundrande valkampanj och en härlig sommar. Redan.
Då har jag varit aktiv i partiet i tio år, faktiskt några av de bästa åren av mitt liv, och då ska jag ha mingelfest för alla folkpartister jag känner, det är bara så!
Är det så konstigt att sossarnas kongress hamnar i skuggan av allt detta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)