Liberal Mångfald - och Livstycket igen

Denna helg dominerades av Liberal Mångfald. Väninna från LM Umeå sov över två nätter och i fredags satt vi uppe till efter 02.00. Olle gjorde middag, vi drack några glas vin och rökte upp två paket cigaretter! Det var fullmåne och vi satt ute på altanen och tittade ut på ett månskensbelyst Erstaviken. Och pratade mycket.

På lördagen åkte vi in till riksdagskansliet så att vi var där ungefär 11.30. Hela andrakammarsalen var bystfull :-), Liberala Kvinnor hade en heldag som jag dessvärre missade. Jag missade ju också min äldsta väninnas bröllop! Hon ändrade datum när jag hade hunnit boka upp denna helg, verkligen olyckligt. Deltagarna till förbundsstyrelsens möte började droppa in. Lunch var ordnad, allt perfekt på plats, det var bara för oss att äta och sedan börja. Det var bara tre frånvarande av styrelsen på tretton. Bra med tanke på att folk kommer från hela landet, tycker jag.

Vi betade av vår digra dagordning, timmarna gick fort och snart var klockan nästan avslutningstid. Jag tycker att man ska hålla tider men vi förlängde då eftersom alla skulle åka först senare, vilket var väldigt bra. Det känns som om saker börjar komma på plats. Det är viktigt att varje ordförande ute i disktrikten förstår sitt ansvar, förbundsstyrelsen ska stötta och hjälpa till, inte göra själva jobbet.

Det var en god stämning men vid några tillfällen blev det lite hårdare ton. Jag ser ju alla dessa individer som är med i förbundsstyrelsen och som brinner för detta. Jag tycker att det är berikande med olikheterna. Men alla förmår inte hantera det. Det sista jag vill ha en styrelse där det bara blir en massa konflikter. Det blir över min döda kropp som det sker... Jag har nu förstått att förbundsstyrelsen aldrig har arbetat på det sätt som nu är infört och att det uppskattas mycket. Jag blir väldigt glad av att få höra det!

Vi var mycket trötta efter denna dag så vi for hemåt och var hemma vid halvsex. Olle gjorde anka och innan dess gjorde jag pilgrimsmusslor i schalottenlök, vitlök och vitt vin. Mmmm, så gott! Sara och Olle hade varit ute och plockat svamp i fyra timmar så till ankan och riset serverades en gudomlig svampsås. Emilie och Sara var hemma och fick träffa min LM-väninna. Sara spelade piano och sjöng för henne och hon blev myckeet imponerad.

Sedan blev det som vanligt plötsligt fart på tjejerna. "Jo, men Emilie, följ med vetja! Det är ju avslutning på F12..." "Nej, jag ska ju bara hänga här ikväll..." "OK, Sassa, jag hänger med! Vilken buss ska vi ta?" Efter en halvtimmes febril aktivitet med plattång, smink, ombyte av kläder, parfymering, rusa runt oplanerat letandes efter mobiltelefon, lämnandes långa spår av kläder överallt, strumpor på golvet lånade av deras pappa, t-shirt i en fåtölj tillsammans med en BH (tack gode gud, inga trosor denna gång), halvdruckna tekoppar, godispapper, glas, grejor så fick jag köra dem till bussen. Vi jagade den till och med. Det var en jäkla tur för dem att jag inte druckit vin till maten för då hade de fått klara sig själva.

Jag kör inte ens om det bara är en lättöl jag druckit. Tycker att det är svårt att finna något som helst försvar för att köra påverkad. Samhället borde också ta mer i beaktande alla människor, speciellt äldre, som är ute i trafiken påverkade av mediciner, konstant tickande bomber, samt dementa som ingen tar bort bilen för. Ja, det är verkligen ett ingrepp på individens frihet att ta bort deras bil. Men så fort en människas vårdslösa handlingar inbegriper att fler än en själv kan komma till skada så finns det ingen pardon i mina ögon.

Så de hade tur, mina två yngsta fåglar. De är som kanadagäss som landar och ser vackra ut och äter och kacklar och verkligen finns påtagligt närvarande. Sedan lyfter de plötsligt och flyger iväg och kvar är tystnaden - och träck! I vårt fall då all röra de ställer till med, mina döttrar...

Sedan skulle jag putsa protokollet som sekreteraren på mötet skrivit. Jag hade förberett allt i min dator, till och med närvarolistan med alla namn ifyllt med närvarande respektive frånvarande etc. Jag hade hunnit till punkt sexton av tjugo punkter när jag lyckades komma åt någon knapp som sopade bort allt! Det fanns inte kvar någonstans! Har aldrig varit med om det förut. Inte ens mallen för dagordningen fanns kvar. Jag fick börja om från scratch med hjälp av min dagordning i pappersform och mina anteckningar som jag gjort under mötets gång, vilken jäkla tur! Rekonstruktionen gick fortare och smidigare än vad jag hade trott att den skulle göra. Det visar värdet av att göra sådant arbete genast, så att man har allt i minnet fortfarande. Mötessekreteraren får hjälpa mig att finna på om något har glömts...

På söndagen tog jag farväl av fina LM-väninnan vid centralstation och sedan åkte jag till Tensta och Livstycket igen. Denna gång skulle vi alla samlas för att lära oss gå catwalk. En trettio meter gång fick vi gå med den musik som ska spelas på dagen D. Då i liveform. Skitbra musik. Att föreställa sig hela denna sträcka kantad av människor som tittar på just dig och det du har på dig, uuuuaaaa, läskigt! Fantastiska personer håller i detta. En amerikanska med asiatiskt påbrå visade hur vi skulle gå. Sedan började alla gå sin "strutt". Alla var otroligt olika. Vi var en tredjedel över trettiofem och uppåt, resten var mycket unga eller högst uppåt trettio. Ingen kropp var den andra lik, en enda var pinnsmal och några ganska fylliga (mig inkluderat). En härlig, icke homogen och inte modevärldsrepresentativ grupp kvinnor.

Vi blev kvar till nästan fem. Det var söndagsmarknad i Tensta och väldigt mycket människor ute och det såldes allt. Jag hälsade på folkpartiets personer som var där tillsammans med andra partier i rad.

Väl på väg hem visade det sig att mina kanadagäss ville komma på söndagsmiddag så jag plockade upp dem vid Fridhemsplan då de kom med tunnelbanan från Solna. En helg som varit mycket givande var till ända.

Planering av möten

Den mesta av min tid just nu verkar uppta planering av olika möten. Det är viktigt att det finns en bra ordning och ett meningsfullt innehåll när människor samlas av olika anledningar. Ibland verkar inte alla tycka det, utan man ses utan en ordentlig agenda eller så håller inte folk tiden etc. Jag tror att med dagens tempo så måste det finnas disciplin och glädje i en god kombination.

I onsdags kom några vänner ut på middag, vi grillade och sedan bastade vi. Det var lite jobbigt, det där med bastun, för någon annan var redan där och hade råkat boka fel datum. Tack ock lov var det en mycket vänlig person som jag verkligen gillar som hade råkat göra detta som hade med sig en kompis. Det visade sig vara OK för dem att vi tryckte in oss en stund. Jag är konstant trött. Så det blev inte en sen afton.

Igår "praktiserade" jag på Servicecentret på eftermiddagen. Det var jättekul, jag satt med på faderskapsutredningsmöten som ju genomförs med alla som är sambor. Man estimerar konceptionstiden för att fadern ska kunna säga at tdet inte är han som är fadern, eller egentligen, för att fadern ska få verifiering att han är fadern. Sedan skriver båda föräldrar på och så kan man också fatta beslut om gemensam vårdnad. Tills dess att man har fattat det beslutet och skrivit på om det så är modern ensam vårdnadshavare.

Sedan pratade jag med konsumentvägledaren som också arbetar med skuldsanering. Jag satt ute i receptionen där människor anmäler sig för att få in i huset. Man för konstant statistik över 1 hur många besökare man har 2 vilka frågor som folk ställer, alltså, i vilka områden.

Därefter susade jag hem för att hämta min sommargranne som skulle få följa med för att se änkeman Jarl av Vilhelm Moberg. Det var genrep på Staddsteatern med Ingvar Hirdvall. Jag hade fått fribiljetter av vänlig väninna. Det var gammeldags och lite trögt, men bra. Vi konstaterade att denna pjäs kommer vara mycket uppskattad av pensionärer, eftersom den hade premiär 1940, den har dekor och gammeldags kostymering och utspelar sig precis det året, 1940. Det var lite smårolig ibland. Göran Stangertz har regisserat och han inledde med ett trevligt lite tal. Jag tror att den kommer att gå bra.

Nu ska jag på mammografi, sedan kommunledningsmöte, sedan vigsel och sedan hämta LM-tjej från Umeå. Imorgon samlas alla för vårt andra förbundsstyrelsemöte.

Livstycket

I Tensta finns Livstycket som arbetar med kvinnor främst med utländsk bakgrund som syr och skapar tillsammans för att främja självkänsla och integration. Den 16 september kommer man att ha modevisning på Nordiska muséet och då ska jag få gå på catwalken. Jag ser framför mig hur jag snubblar och ramlar... Nå, igår var jag och provade de kläder som eventuellt kommer att vara de jag ska få bära, sydda efter mina mått. Fantastiska skapelser med intrikata detaljer och underbara färger. En outfit skulle jag vilja ha själv genast, det var så snyggt! Vi ska träna hur man ska gå i helgen och det ska bli kul att få träffa de andra kvinnorna som ska vara med på visningen.

Efter provningen så släntrade jag runt i Tensta som jag inte sett så mycket av förut. Med dryga fyrtio procent av de boende med utländsk bakgrund kändes det som att komma till en annan värld. Affärerna hade annat utbud. Halalkött, skönhetsprodukter som jag aldrig tidigare stött på och många billighetsaffärer. Jag köpte en kartong baklava (söta små kakor som dryper av socker och fett oftast gjorda på en bas av nötter med krispigt bakverk på filosdeg) och fyra meter vaxduk med guldtryck som jag aldrig skulle kunna få tag på någon annanstans (kul att ha till fest på altanen). Jag köpte sex meter spets att kanta för korta klänningar med och skor för femtio kronor paret. Stora knippen med koriander och krasse på torget samt färska fikon. Jag kände mig malplacé men stortrivdes.

Sedan in till planerat lunchmöte i stan, därefter till kommunhuset för påskrift av omhändertagande av barn.

Det som har hänt detta år för min del har ökat mina reflektioner kring liv och död, hur ser vården ut i livets slutskede och vad innebär egentligen ett livstestamente? Jag har flera gånger varit med om hur man när man är frisk frenetiskt talar för sin rätt till livskvalitet snarare än livsuppehållande och att man absolut inte vill bli ett "paket"och när verkligheten kommer i kapp så har man inte en tanke på ett kortare men kvalitativt bättre liv utan man vill bara leva, man vill inte dö!

Jag har också tänkt mycket på normer som vi omedvetet får till oss redan vid födsel och jag tänker mycket på hur man ska få bort känslan av vi och dem när det gäller människor med utländsk bakgrund. Det ingår i människans natur att se på omvärlden i tillhörighetsgrupper. Jag tillhör den här gruppen, du tillhör den där gruppen... Vi bär alla på fördomar. Även invandrare ser fördomsfullt på andra invandrargrupper. Hur kan man arbeta för att minska på dessa problem? Jag tror på mänskliga kontakter och nätverksbyggande. Men sådant tar tid. Förmodligen är det en av mina viktigaste uppgifter i min nya roll i Liberal Mångfald.

Annars pratas det mycket om provvalen runt om i länet. Lade ett förslag om att alla kandidater borde få göra en liten presentationssnutt på YouTube när vi hade länsförbundsstyrelse i förra veckan vilket togs emot mycket positivt. Nu ska alla som vill få komma till kansliet och bli filmade så att medlemmarna kan bilda sig en uppfattning om vilka de ska rösta på till riksdagen.
Min egen chans att komma in i riksdagen känns i det närmaste obefintlig, man behöver enormt många röster för att överhuvudtaget komma in när man står på länslistan...

Det går i ett...

Vi hade socialnämnd i onsdagskväll, en lugn och trevlig sådan. Innan dess var jag ute i Gustavsberg på en kick-off gällande ett projekt i samarbete med försäkringskassan, arbetsförmedlingen och kommunerna Nynäshamn, Haninge, Tyresö och Värmdö. Det kommer att drivas till viss del med EU-pengar och till viss del med kommunernas egna medel. Syftet är att få in människor med olika funktionsnedsättningar i arbete, de som oftast står längst bort från arbetsmarknaden. Det är ett fantastiskt arbete som sätts igång och det kommer att bli mycket spännande att få följa hur det går.

På förmiddagen var jag inne på partikansliet för att få lite ordning på olika praktikaliteter rörande mitt nya ordförandeskap i Liberal Mångfald. Vi ska få igång ett nyhetsbrev och välkomstbrev till nya medlemmar bland annat.

På torsdagen var jag på Caremas äldreboende Krusmyntan för att välkomna ett studiebesök från Botkyrka där min partivän var med. Jag gjorde en snabb dragning om hur vi i Tyresö kommit fram till detta som Carema nu kallar Tyresömodellen. Vi hade mark avsedd för ett äldreboende men inte möjlighet till att investera i ett helt nytt äldreboende. Därför gick det ut på kvalitetsupphandling och den som fick uppdraget fick också köpa marken, bygga och driva enheten mot att vi fick avtal om optioner på ett antal platser nu och kommande tio år.

På kvällen var det förbundstyrelse för länet och vi pratade bland annat om EU-valet och kommande val. Provvalen är i faggorna och vi pratade om personvalskampanjande och hur alla riksdagskandidater skulle kunna finnas till hands för att medlemmarna ska kunna få träffa dem. Efter det susade jag till Beirut café dit min allra äldsta väninna (i tid, inte ålder) hade tagits av sina väninnor på möhippa. Jag sällade mig till dem en stund och det var underbart att se henne omgiven av sina nära tjejkompisar och - HON SKA GIFTA SIG! Jippppeeee! Dessvärre var hon inte snäll för hon bytte datum för vigseln på grund av brist på präst. Då var jag redan uppbokad. I vanliga fall går det att ändra på saker. Denna gång är det folk från hela Sverige som ska komma till Stockholm för styrelsemöte och det var bestämt sedan länge. Buhhuu, jag hoppas jag får se fotografierna åtminstone... :-( Nina, stygging!)

På fredagen var det partistyrelse där alla samlades och sedan arbetade vi i tre dagar med de sexhundra motioner som kommit in från hela folkparti Sverige till landsmötet. Ministrarna önskar verkligen Liberal Mångfald lycka till vilket känns mycket roligt. Men nu gäller det att leva upp till förväntningarna, kanske inte helt lätt...

Kommande vecka är ganska sjokad, den med. Men det är kul med intensitet. Olle gör middag till mig och sedan ska vi basta. En helt vanlig söndagkväll med andra ord.

Svenska kräftor och vemod

Vi vräkte i oss kräftor från Hjälmaren i lördags som Olle kokat efter alla konstens regler. De var supergoda! Vi hade så himla trevligt och avslutade med bastu och dopp i mitt älskade Erstaviken. Några avstod från bastandet och stannade kvar och spelade Wii med Henrik som instruktör.

Debaclet med uttalanden i Aftonbladet och yttrandefrihet samt kris i relationen med Israel fortsätter. Jag vet inte vad Bildt får betalt för egentligen. Någon perfekt diplomat är han inte i alla fall. Yttranderätten är helig i Sverige och det borde väl gå att förmedla?

Idag kritiseras min partivän Tobias Krantz för att göra just det han lovat att inte göra i ett upprop i DN. På samma uppslag skriver två infektionsläkare om sprutbyten och säger att Brommes med fleras åsikter med underkända forsksningsresultat gör den svenska debatten ovärdig.

Jag är för vår yttrande- och tryckfrihet. Jag är för Tobias. Jag är för sprutbyten.

Jag älskar hösten, den årstid jag föddes på. Men jag känner mig vemodig, missmodig och vankelmodig och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Det har varit en djävulusisk vår och försommar och kanske börjar allt komma ifatt?

Konferens på Prinsvillan - och hur mitt parti uppfattas

På torsdagen hade socialnämnden konferens på Prinsvillan. Underbart väder gjorde oss alla på gott humör och vi kunde vara ute i trädgården med slottet och Kalvfjärden i bakgrunden när vi tog vårt morgonkaffe och macka innan vi startade arbetet.

Vi hade planerat det så att vi hade gruppdiskussioner först om hur man ska prioritera inom våra olika verksamhetsområden och sedan även diskussioner med fallstudier. Förmiddagen var snabbt förbi och sedan åt vi god lunchbuffé, även denna gång utomhus i solens sken. Tre verksamhetschefer kom då för att vara med på föredragningen av juristen som kommit från socialdepartementet för att lära ut om sekretess. Många ställde frågor och straxt hade även eftermiddagen flugit förbi. Då var det dags att åka hem för att byta om och åka till avskedsmiddag för kommunchefen. (se tidigare inlägg)

Fredagen arbetade jag vid datorn på förmiddagen. Bilen stod var i centrum så jag åkte och hämtade den. På kvällen åkte vi buss till Öringe för att gå på inflyttningsfest hos en nära väninna. Hon hade dukat upp med "groggbord" och olika tilltugg. Det var mycket trevligt i ett fint område, hennes radhus är jättemysigt. Som vanligt pratas det alltid politik.

Jan Björklund får inte ofta så gott betyg, jag får ständigt ta honom i försvar och det känns inte kul. Jag vet inte vad som kan göras för att den attityden ska förändras. I värsta fall är det bara ett partiledarbyte som kan göra skillnad. I bästa fall så kan mitt partis framtoning bli rätt om det som vi vill förmedla förmedlas på ett sådant sätt att inte människor med utländsk bakgrund uppfattar oss som främlingsfientliga och inte skolfolk uppfattar oss som militäriska och utan verklighetsförankring. För det är det jag ständigt får höra... Tänk om det någon gång kunde uppfattas av min partiledare hur det står till när gräsrötterna är ute och pratar med folk?

Jag vet faktiskt inte "what it is going to take" för att nå fram...

Nya vänner och kräftkok

En partivän kontaktade mig i min egenskap av ordförande för Liberal Mångfald. Han hade pratat med några dymaniska och engagerade libaneser vid ett flertal tillfällen och undrade om jag kunde prata med dem. Självklart! Jag ringde upp Antoine och vi stämde träff.

Han, en medarbetare, min partivän och jag möttes och åt tapasmiddag i Gamla stan. Det var så gott och det var så trevligt. Det kändes nästan magiskt och avgörande, vet inte varför. Kanske en slags insikt som kom för mig. Jag tycker verkligen att det kommer att bli spännande framöver, det finns massor med människor därute som är sanna liberaler men som inte "hittat rätt" riktigt. Det vore otroligt roligt att nå ut till dessa... Nya vänner, härligt!

Blev tvärtrött när vi ätit och diskuterat några timmar. Susade hem och väl där höll Olle på för fullt att koka kräftorna vi fått upp från Hjälmaren. Jag tycker inte att det luktar så gott när man kokar kräftor... Men sedan provade jag, Emilie och Olle varsin ljummen svensk kräfta och WOW! vad gott.

Kräftorna ska vi ha imorgon när Pridegänget ska träffas. Det sägs att det ska bli regn men jag håller tummarna att vi får en perfekt Tyresökväll med solnedgång, tända ljus i kandelabern utan att vinden blåser ut dem och allt som hör till...

Igårkväll var det avskedsmiddag för Staffan på Tornvillan i Nacka, det var mycket trevligt och gott. Och vemodigt.