Måndagen började jobbigt för pappa mår så dåligt. Sedan åkte jag till kommunhuset för att skriva på ett omhändertagande. Ringde Mats Fält eftersom vi skulle ha en jobblunch med våra motsvarigheter i Haninga, det vill säga ordförande för socialnämnden samt ordförande för barn-och utbildningsnämnden.
Han kom och hämtade nere vid gamla Nordea och så åkte vi till Kumla herrgård. Vi pratade mest om samordningsförbund och hur politiken styr verksamheter och därför kan inte verksamheter stänga ute politikerna. (Mer om detta diffusa senare)
Blev erbjuden två biljetter till Persbrandt på Stadsteatern av en väninna. Återigen slog det slint och jag tackade ja. Efter att ha kollat i min kalender syntes bara villägareföreningens årsmöte så jag tackade ja. Men vad jag hade glömt var att vi har alliansgrupp ikväll, tisdag. Rörigt! Men det tänkte jag inte på då. Tänkte bara på hur trevligt det är att få gå på teater...
Hem till hundarna. Vid fem samlades vi tre par hemma hos oss på Violstigen och drack ur en magnumflaska champagne. Olle hade förbeställt en taxi så att vi kunde susa in till Berns exakt på tid till insläppet 18.30. Det var välgörenhetsmiddag för sydafrikas barn och mot AIDS. Det kom en underbar kör som sjöng helt gudomligt. De hade på sig sina skoluniformer som de är mycket stolta över. Barnen och ungdomarna får ofta gå två timmar till och två timmar från sin skola som de är så glada att få gå i. De kommer hem till vattenhämtning och elduppgörning för att kunna laga mat och ofta har de inga vuxna som finns kvar i livet omkring sig eftersom de alla dött av AIDS. Tänk om denna glädje för kunskapsinhämtning funnes i detta land? Men det är förvisso inte en bristvara här. I Sydafrika är det inte allom givet att få gå i skola överhuvudtaget.
Maten var OK. Allt var OK. Men jag är så trött. Vi tog taxi hem igen och satt tillsammans med Marie och Peter från Oskarshamn (de är helt fantastiska, de hade åkt hela vägen hit för detta event, sov över på Prinsvillan för att vi ännu inte fått ordning på tjejernas gamla sovrum, och sedan åkte de hem på tisdags morgon.) Det mesta vi pratade om gällde företagande och jobb. Jag stupade i säng, klockan var faktiskt nästan två på natten när Olle gjorde sällskap med Peter och Marie till vandrarhemmet. Jag borde ha promenerat med för min fysionomis skull. Men jag ville bara lägga mig.
tisdag 24 mars 2009
Årsmöte igen - och styrelsemöte på havet.
På lördagen var det årsmöte för folkpartiets länsförbund för Stockholms län. Jag åkte iväg för att hämta Mats "La" fem minuter försenad. Under tiden som vi susade in till Norrmälarstrand ringde Sofia och sa att hon ville förmedla sitt fasta nummer i Hanoi, Vietnam. Det lät som om hon hade varit i rummet bredvid. Vi parkerade nedanför landstingshuset. Där började många folkpartister från länets alla kommuner att välla in. Vi hade styrelsemöte om ett årsmötesuttalande gällande att verka för att göra Stockholm till en euro-region. Niklas Ekdal var årsmötestalare. Han är sansad och bra. Det var ett lugnt och lite tråkigt årsmöte men helt OK och vi slutade dessutom tidigare trots att vi hade en sluten röstning gällande att flytta ett ombud till landsmötet som är ersättare till en ordinarie ombudsplats.
Väl hemma svarade jag med kappan på i vår fasta telefon och då var det en granne i området som ville ha tag på en bastunyckel. Hon kom för att hämta den men hade inte med sig pengar till den så jag skjutsade henne hem för att hämta pengar. Det visade sig att hon är en av kommunens privata dagbarnvårdare och hon är synnerligen missnöjd med det sätt kommunen hanterar dessa. Hon var pratsam men rar. Hon fick mitt visitkort om hon skulle behöva framföra ytterligare synpunkter.
Olle och jag slappade hemma. Staffan kom förbi och vi pratade mycket om hur ungdomar i allmänhet är nu för tiden men i synnerhet våra egna yngsta döttrar. Ingen av oss fattar någonting! Samtalsämnet kändes hopplöst och dystert, vi har liksom inte någon makt över situationer som uppkommer.
Nästa morgon gick jag upp klockan sex och gjorde mig i ordning för att sedan susa till Vikingterminalen på Stadsgården. Parkerade på långtidsparkeringen och gick för att ta en cigarett innan jag sällade mig till resten av styrelsen för HBT-liberaler där jag är med som stolt enda hetero. Vi startade med härlig frukostbuffé och de som inte körde kunde även få ett glas mousserande vin. Inte jag alltså. Sedan konfererade vi hela dagen med några kaffepauser och frukt tills vi åt smörgåsbord 14.30. Då var konferensen slut, men vi hade fått mycket gjort och vi har så trevligt. Alla spreds för vinden en stund för att handla taxfree eller hänga i baren. Jag köpte Olles beställda aftershave som sedan visade sig vara fel sort, och snus, som visade sig vara rätt sort. Sedan gick jag och köpte vit rom (yack, Bacardi) istället för vit Tequila som jag egentligen tänkt köpa. Totalt hjärnsläpp! Ska göra Tyresö marguaritas på Annikas cocktail-party på lördag och behövde alltså tequila. Varför går jag då och köper äcklig Bacardi? Synapserna fallerade helt. Och jag var spiknykter!
Snön yrde när vi kom tillbaka till Stockholm. Jag körde hem och var hemma ensam några timmar för Olle var och bastade och det mäktade jag inte med att göra denna söndag. Sov dåligt.
Väl hemma svarade jag med kappan på i vår fasta telefon och då var det en granne i området som ville ha tag på en bastunyckel. Hon kom för att hämta den men hade inte med sig pengar till den så jag skjutsade henne hem för att hämta pengar. Det visade sig att hon är en av kommunens privata dagbarnvårdare och hon är synnerligen missnöjd med det sätt kommunen hanterar dessa. Hon var pratsam men rar. Hon fick mitt visitkort om hon skulle behöva framföra ytterligare synpunkter.
Olle och jag slappade hemma. Staffan kom förbi och vi pratade mycket om hur ungdomar i allmänhet är nu för tiden men i synnerhet våra egna yngsta döttrar. Ingen av oss fattar någonting! Samtalsämnet kändes hopplöst och dystert, vi har liksom inte någon makt över situationer som uppkommer.
Nästa morgon gick jag upp klockan sex och gjorde mig i ordning för att sedan susa till Vikingterminalen på Stadsgården. Parkerade på långtidsparkeringen och gick för att ta en cigarett innan jag sällade mig till resten av styrelsen för HBT-liberaler där jag är med som stolt enda hetero. Vi startade med härlig frukostbuffé och de som inte körde kunde även få ett glas mousserande vin. Inte jag alltså. Sedan konfererade vi hela dagen med några kaffepauser och frukt tills vi åt smörgåsbord 14.30. Då var konferensen slut, men vi hade fått mycket gjort och vi har så trevligt. Alla spreds för vinden en stund för att handla taxfree eller hänga i baren. Jag köpte Olles beställda aftershave som sedan visade sig vara fel sort, och snus, som visade sig vara rätt sort. Sedan gick jag och köpte vit rom (yack, Bacardi) istället för vit Tequila som jag egentligen tänkt köpa. Totalt hjärnsläpp! Ska göra Tyresö marguaritas på Annikas cocktail-party på lördag och behövde alltså tequila. Varför går jag då och köper äcklig Bacardi? Synapserna fallerade helt. Och jag var spiknykter!
Snön yrde när vi kom tillbaka till Stockholm. Jag körde hem och var hemma ensam några timmar för Olle var och bastade och det mäktade jag inte med att göra denna söndag. Sov dåligt.
fredag 20 mars 2009
Cajsa Warg
Butiken Cajsa Warg är verkligen värd ett besök. Under de nio år vi hade vår butik på Kocksgatan så fanns nog Cajsa på plats halva tiden. Det är alltid en glädje attt gå in där: Inredningen, dofterna, det stora utbudet av varor som inte finns att få tag på överallt och en mycket trevlig personal gör upplevelsen till flerdimensionell. Jag och Olle parkerade på Kocksgatan för att gå och träffa våra vänner för en bit mat. Egentligen skulle vi alla ha samlats på Cajsa Warg för att laga mat tillsammans med en kompis som fyllt femtio och det var vår födelsedagspresent till honom. Men han blev magsjuk! Typiskt! Så vi får skjuta upp hela eventet. Man får välja en meny som sedan lagas tillsammans i olika lag och man tar med egen dryck. Allt inmundigas sedan på plats. Kostar en slant men det blir en upplevelse för alla i gruppen och vad ger man till någon som fyller femtio? Vi har ju allt vi behöver, allihopa. Vi gick förbi Cajsa Warg och i fönstret såg jag mina favorittilltugg, engelska förstås, Twiglets. Jag drog med mig Olle in och så köpte vi fyra påsar. En väldigt snygg tjej stod före oss i kassan och hon hade köpt Järnamjölk i påsar. Olle slog sig genast i slang med henne och frågade om det var gott och blev en riktig charmknutte. Herregud, man kan väl vänta till tillfällen när frun inte är med? Jag blir så trött. I alla fall så tyckte jag att vi skulle prova så vi köpte en påse sådan mjölk också. Den är extra fet.
Inte precis vad Olle behöver :-)
Vi samlades på Big Ben istället, kontrasten med Cajsa är total. Jag körde så jag drack vatten och av en slump så satt Mia och Nisse och jag i rad med varsitt vattenglas, alla chaufförerna. Putte och Olle satt glada på andra sidan med sina öl... Eva kom lite senare och såg bekymrad ut. Men det verkar som att hon mest var orolig för mig, hon vet att jag är så ledsen. Det kändes så mysigt att få sitta och prata en stund med dessa underbara gamla vänner. Man är så trygg och sig själv och vi vill bara varandra väl allihopa. Tack för att ni finns om ni råkar läsa detta!
Vi körde hemåt vid halvtio och det känns lite vemodigt att köra från Sofo där vi en gång hade våra lokaler och en lägenhet, jag älskar de kvarteren. Väl hemma gjorde Olle en underbar brasa, vi släckte ner och satt och slöade framför den och värmen spred sig i mina lemmar och jag dåsade avslappnad och det var ljuvligt. Ingen TV, inga andra människor runt omkring oss. Vid halvtolv gick min älskade och lade sig men jag satt kvar länge och såg in i elden och tänkte på allt som händer och på framtiden. Om den vet vi intet.
Inte precis vad Olle behöver :-)
Vi samlades på Big Ben istället, kontrasten med Cajsa är total. Jag körde så jag drack vatten och av en slump så satt Mia och Nisse och jag i rad med varsitt vattenglas, alla chaufförerna. Putte och Olle satt glada på andra sidan med sina öl... Eva kom lite senare och såg bekymrad ut. Men det verkar som att hon mest var orolig för mig, hon vet att jag är så ledsen. Det kändes så mysigt att få sitta och prata en stund med dessa underbara gamla vänner. Man är så trygg och sig själv och vi vill bara varandra väl allihopa. Tack för att ni finns om ni råkar läsa detta!
Vi körde hemåt vid halvtio och det känns lite vemodigt att köra från Sofo där vi en gång hade våra lokaler och en lägenhet, jag älskar de kvarteren. Väl hemma gjorde Olle en underbar brasa, vi släckte ner och satt och slöade framför den och värmen spred sig i mina lemmar och jag dåsade avslappnad och det var ljuvligt. Ingen TV, inga andra människor runt omkring oss. Vid halvtolv gick min älskade och lade sig men jag satt kvar länge och såg in i elden och tänkte på allt som händer och på framtiden. Om den vet vi intet.
Bygg och riv - riv och bygg
Igår kväll var kommunfullmäktige en lugn och kort tillställning. Kände mig nära till tårarna mest hela tiden, är så ledsen. Ironiskt nog är det Martin opp.råd och Mattias gruppledare för (s) i socialnämnden som är de som är snällast och omtänksammast mot mig. Pratade för tyst i micken när jag skulle säga något om icke verkställda beslut så att alla ropade "Vi hör dig inte, Anna". Patetiskt.
Per mail hade det kommit att Nyamko och Erik skulle ha en debattartikel i DN om att riva och bygga nytt för integrationens skull i utanförskapsområdena. Tanken är god men hur ska det implementeras? Ser framför mig en enorm omdaning av de bostadsområden som det gäller som kommer att ta tid och kosta mycket pengar. Kostnaden är verkligen en marginell fråga i det stora hela, det är mest det praktiska, vem ska betala när processen är igång? Vi får alla betala ett stort pris för att vi har människor i utanförskap. Men det är faktiskt mest tiden jag oroar mig för. Detta borde ske nu eller allra helst igår. Så hur får man igång detta så snart som möjligt? Jag tror mycket på denna idé.
Det krävs kraft och mod för att riva och bygga nytt. Medan jag skriver detta skakar golvet och marken under mina fötter när det urberget huset står på sprängs för att lämna plats åt rör som ska leda vatten till huset och avlopp från. Det är skrämmande att göra så mot berget och den miljö som inte förändrats på tusentals år. Men det måste göras.
Jag och Mats "La" ska träffas om en stund och försöka prata ihop oss om kommunföreningen och framtiden.
I eftermiddag kommer Emilie förbi för att hämta vårjackor och kappor.
Ikväll ska vi samlas ett gäng på Kajsa Warg för att laga mat ihop, en femtioårspresent till en kompis som visserligen är väldigt dyr per person men som förhoppningsvis ger en oförglömlig upplevelse för alla deltagande.
Imorgon är det förbundsårsmöte för Stockholms län och på söndag ska jag vara med på vikinglinebåt hela dagen för planeringskonferens med HBT-liberaler.
Solen borta för denna gång. Ska försöka lägga in länkar till bloggvänner nu.
Per mail hade det kommit att Nyamko och Erik skulle ha en debattartikel i DN om att riva och bygga nytt för integrationens skull i utanförskapsområdena. Tanken är god men hur ska det implementeras? Ser framför mig en enorm omdaning av de bostadsområden som det gäller som kommer att ta tid och kosta mycket pengar. Kostnaden är verkligen en marginell fråga i det stora hela, det är mest det praktiska, vem ska betala när processen är igång? Vi får alla betala ett stort pris för att vi har människor i utanförskap. Men det är faktiskt mest tiden jag oroar mig för. Detta borde ske nu eller allra helst igår. Så hur får man igång detta så snart som möjligt? Jag tror mycket på denna idé.
Det krävs kraft och mod för att riva och bygga nytt. Medan jag skriver detta skakar golvet och marken under mina fötter när det urberget huset står på sprängs för att lämna plats åt rör som ska leda vatten till huset och avlopp från. Det är skrämmande att göra så mot berget och den miljö som inte förändrats på tusentals år. Men det måste göras.
Jag och Mats "La" ska träffas om en stund och försöka prata ihop oss om kommunföreningen och framtiden.
I eftermiddag kommer Emilie förbi för att hämta vårjackor och kappor.
Ikväll ska vi samlas ett gäng på Kajsa Warg för att laga mat ihop, en femtioårspresent till en kompis som visserligen är väldigt dyr per person men som förhoppningsvis ger en oförglömlig upplevelse för alla deltagande.
Imorgon är det förbundsårsmöte för Stockholms län och på söndag ska jag vara med på vikinglinebåt hela dagen för planeringskonferens med HBT-liberaler.
Solen borta för denna gång. Ska försöka lägga in länkar till bloggvänner nu.
torsdag 19 mars 2009
Möten hela tiden igen
Fick ett sms igår morse att landstingssamrådsmötet skulle vara kl. 13.00 istället för kl.09.00. Jobbade vid datorn på förmiddagen, duschade och for till kommunhuset. Efter en liten stund på mitt tjänsterum kom en socialsekreterare med pappaer för påskrift, jourhemsplaceringar. Gick sedan till plan 7 där vi hade samrådet med landstinget, det händer mycket hela tiden. BUP är färdigupphandlat och har redan blivit mycket bättre. Öppenpsykiatrin är också upphandlad över södertörn. Logopedutredning visar att det bästa är att logopeden finns i verksamheten hela tiden. Statistik från ungdomsmottagningsbesök visade att vi hade ungefär samma spridning som resten av länet och ungefär samma besöksfrekvens. Vi avslutade med fika i cafeterian på plan 1. Gunilla (m) hann inte stanna och Olov (fp) samt Barbro (tjm) tog en snabb kopp kaffe och sedan var de också tvungna att gå. Satt och pratade med Anita och Bengt till sist. Anita åker till Los Angeles och kommer att vara borta i två veckor, det blir tomt utan henne.
Sedan hade jag ett brukarmöte, ett ärende som aldrig verkar ta slut. Inte bra alls. Därefter var det dags för gruppmöte före nämnden och så själva nämnden. Vi var klara kring 21.00. Jag var trött som vanligt. Skjutsade hem Mattias från oppositionen och åkte sedan hem till Olle. Han hade gjort jättegod fisk med kokt potatis. Trots att klockan var närmare tio på kvällen och då ska man ju inte äta så blev jag tvungen att trycka i mig något, var fruktansvärt hungrig. Kanske är det sorgen som tär?
Imorse hade vi strategigrupp med olika dragningar. Efter det gick jag och Bengt för att äta lunch och på väg till hissen stötte vi på Mats Fält som hängde med till kinakrogen. Vi har inte så många matställen att välja på, det blir faktiskt lite tjatigt. Om ett tag har vi fullmäktige. Är väldigt trött, vill bara att dagen ska vara slut så att jag kan få gå och lägga mig. Typiskt en Anna-reaktion när jag är nere. Vill bara gå i ide då. Om det ginge så skulle allt jobbigt vara borta och över när man kom ut igen. Tänk så praktiskt?
Sedan hade jag ett brukarmöte, ett ärende som aldrig verkar ta slut. Inte bra alls. Därefter var det dags för gruppmöte före nämnden och så själva nämnden. Vi var klara kring 21.00. Jag var trött som vanligt. Skjutsade hem Mattias från oppositionen och åkte sedan hem till Olle. Han hade gjort jättegod fisk med kokt potatis. Trots att klockan var närmare tio på kvällen och då ska man ju inte äta så blev jag tvungen att trycka i mig något, var fruktansvärt hungrig. Kanske är det sorgen som tär?
Imorse hade vi strategigrupp med olika dragningar. Efter det gick jag och Bengt för att äta lunch och på väg till hissen stötte vi på Mats Fält som hängde med till kinakrogen. Vi har inte så många matställen att välja på, det blir faktiskt lite tjatigt. Om ett tag har vi fullmäktige. Är väldigt trött, vill bara att dagen ska vara slut så att jag kan få gå och lägga mig. Typiskt en Anna-reaktion när jag är nere. Vill bara gå i ide då. Om det ginge så skulle allt jobbigt vara borta och över när man kom ut igen. Tänk så praktiskt?
tisdag 17 mars 2009
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i Sverige
Måndagsmorgonen började tidigt. Markberedargubbarna börjar sitt arbete klockan sju och det går inte att undgå att de gör det. Maskinerna de använder för att göra hål för sprängdegen, lyftkranar, lastbilar, alla gör sitt till för att friden störs precis runt husknuten. Hade aldrig trott att jag skulle få se vår omgivning i ett sådant kaotiskt tillstånd i hela mitt liv.
Klockan åtta började jag ringa Radiumhemmet. Där berättades det att den inställda behandlingen för pappa berodde på maskinhaveri. Han ska på en undersökning med ultraljud på onsdag och hans taxikort är ladddat för resa till den enheten. Men till Radiumhemmet måste han först ta sig för egen maskin och sedan laddar de hans kort när han börjat behandlingen. Snacka om moment 22 OCH total avsaknad av samordning. Sedan ringde jag en sjuksyster som är kontaktperson till pappa på Danderyd som var otroligt tillmötesgående. Hon skulle se att det blev en organisation kring vår far som nu gör att jag känner att jag kan slappna av lite. Det har känts väldigt obehagligt att det är så tyst kring honom. Han har blivit sämre så fort.
Jag åkte hem till honom kring elva för att göra en utflykt till Tyresö men vi tog vägen förbi vårdcentralen för att få tag på en droppställning. Där var det också byråkrati som gällde: "Ta detta kort och sätt dig på den bänken där." sa damen i kassan när jag visat pappas leg och sjukvårdskort. "Jamen, jag vill bara veta om jag kan få med mig en ställning nu! Min far sitter i bilen och väntar!" "Sitt ner där så går det nog fort..." blev svaret. Jag vankade av och an i en kvart. Till sist släpptes jag in till en annan dam som residerade i ett litet rum, hon kunde inte ge mig något besked om de hade någon droppställning på plats, vilket konstaterades av det hon letat efter på sin datorskärm. (Vet man inte vad man har och inte har på vårdcentralerna? Detta var en enskild anordnare dessutom, man kunde trott att det skulle vara mindre byråkrati på en sådan enhet) "Gå via kassan och sedan till väntrum 1." Jag började bli lite desperat för Clive som satt i min bil på Hornsgatan och väntade, han hade varit emot att jag försökte göra detta eftersom han inte orkade med en massa trassel. Jag gick via kassan till väntrum 1. Ingen kom och ropade på mig fastän damen i kassan sagt att man hade ordnat tid åt mig genast.
Tiden gick. En kvinna kom ut ur ett rum. "Är det du som är Jeanette?" "Nej, hon sitter i det rummet." svarade denna nya kvinna. Jag började snabbt berätta varför jag var där och varför jag inte kunde vänta. (Om jag hade varit pappa hade jag antagligen svimmat vid det här laget.) Damen var vänlig och gick bort till dörren där denna Jeanette skulle finnas. De började prata med varandra och sedan gick de för att leta efter droppställningar i olika förråd. Slutligen kom de fram till att de skulle ringa mig när de hittat någon. "Tack snälla", sa jag och rusade ut till pappa och bilen. Vi körde till Tyresö.
Clive fick se hur de sargat vår mark och även hur vi möblerat om sedan tjejerna flyttat hemifrån. Vi satt och pratade en stund. Jag tog några skorpor och en kopp kaffe till lunch och pappa kunde ju inte äta eller dricka så han satt bara och tittade på. Sedan körde jag hem honom igen. Precis när jag skulle lämna av honom hemma hos sig så ringde de från vårdcentralen och sa att de skulle skicka en droppställning hem till Clive och de behövde portkoden. Det skulle gå fort, sade de, bara fyra dagar! (Fort? När vi beställer något från en leverantör för Strukturdatas räkning som ska komma "fort" så går det över dagen! Eller max till nästa dag. Fort? Jag tar mig för pannan)
Tillbaka till kommunhuset kollade jag mailen och tog med mig en hög utskrifter av bokslutsberedningspresentationen som jag skulle ha en dragning om på kvällens lokalföreningsmöte. När jag haft dragningen var jag (tydligen som vanligt) dödstrött och åkte fort hem med ljudet på högsta volym i bilen, nya Jem "It's amazing" kör jag nu i loop.
Tisdagens socialutskott började vid 08.30. En diger lunta olika ärenden hade vi. Det finns en del vidriga människor där ute. De borde aldrig ha fått barn. Åkte hem till hundarna vid lunch och sedan back to the councilhouse. Martin opp.råd och jag stötte ihop i dörren så vi tog en fika. Mats Fält smög omkring runt min dörr och ville prata. Han är så hemlighetsfull och ibland tror jag att han viskar med flit för att göra sig intressant och få folk att tro något. Jag blir skitirriterad. "Prata normalt!" brukar jag ryta till. Jag har inget att dölja när jag pratar med honom. Vad är det med en del karlar?
Jag gick och tröstköpte en Desigualväska på Lajm. Köpte en paket cigg (ja, det är för jävligt) och rosor till Alexander som jag sett fyllde år på Facebook. Hade en timme över och funderade om jag skulle ta vägen förbi pappa på söder när jag skulle in till stan. Han satt och droppmatade så han borde inte störas. Tog en sväng till syster yster Karin istället. Hon bor på andra änden av gatan där pappa bor så det är ju praktiskt. Jag fick en kopp te och vi pratade mycket om hur de har hanterat pappa Clive dessa månader sedan han fick beskedet. Som vanlig får man konstatera att man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk i Sverige.
Sedan körde jag till Gamla stan för möte med Liberati. För en gångs skull försökte jag parkera inne i Gamla stan, men det var tvärkört. Under tiden som jag manövrerade bilen på de trånga gränderna så ringde Mats "Li" om en otroligt kul idé han har för Kultur-och fritidsnämnden. Jag skrattade högt åt hur briljant han är. Han verkade uppskatta uppbackningen men den är han verkligen väl värd. Tänk vad roligt det är med personer som är innovativa, idérika och drivande! Det är som ett livselixir! Det blev parkering på Riddarholmen som vanligt.
Svassade sakta över Västerlånggatan och Stortorget till Österlånggatan och restaurang Magnus Ladulås. Där satt några redan, bland annat Seved som jag halkade in på bänken för at sitta bredvid. Snart var vi tjugo pers. Jessica, från början från Sundbyberg, satt vid min andra sida. Hon är så vacker och begåvad och ung och tänk vad duktiga alla är fastän de är så unga! Tänk om jag hade börjat tidigare i politiken, var hade jag hamnat då? Alexander Bard höll i mötet och det blev väldigt bra diskussioner. Seved hade fixat mat i förväg så vi behövde bara välja mellan vegetariskt, fisk eller kött. En ljuvlig fiskgryta togs in, jag kunde bara äta hälften. Känner en ständigt närvarande sorg över pappa och allt. Måste ha åldrats tio år känns det som, jag känner inte igen mig själv längre. (Tankar om ålder kommer automatiskt när man sitter i grupp unga, pigga och framgångsrika människor, det blir normen där jag själv är undantaget)
Landstingssamrådsmöte tidigt nästa dag gjorde att jag inte stannade så länge efter det att vi var klara med Liberatimötet. Seved är så himla gullig, jag gillar honom skarpt. Och i allt det sorgesamma så ser jag faktiskt fram emot sommarens Almedalen, det blir ett jäkla drag, för alla sidoorganisationer till partiet kommer att arbeta mycket mer där detta år. Spännande!
Klockan åtta började jag ringa Radiumhemmet. Där berättades det att den inställda behandlingen för pappa berodde på maskinhaveri. Han ska på en undersökning med ultraljud på onsdag och hans taxikort är ladddat för resa till den enheten. Men till Radiumhemmet måste han först ta sig för egen maskin och sedan laddar de hans kort när han börjat behandlingen. Snacka om moment 22 OCH total avsaknad av samordning. Sedan ringde jag en sjuksyster som är kontaktperson till pappa på Danderyd som var otroligt tillmötesgående. Hon skulle se att det blev en organisation kring vår far som nu gör att jag känner att jag kan slappna av lite. Det har känts väldigt obehagligt att det är så tyst kring honom. Han har blivit sämre så fort.
Jag åkte hem till honom kring elva för att göra en utflykt till Tyresö men vi tog vägen förbi vårdcentralen för att få tag på en droppställning. Där var det också byråkrati som gällde: "Ta detta kort och sätt dig på den bänken där." sa damen i kassan när jag visat pappas leg och sjukvårdskort. "Jamen, jag vill bara veta om jag kan få med mig en ställning nu! Min far sitter i bilen och väntar!" "Sitt ner där så går det nog fort..." blev svaret. Jag vankade av och an i en kvart. Till sist släpptes jag in till en annan dam som residerade i ett litet rum, hon kunde inte ge mig något besked om de hade någon droppställning på plats, vilket konstaterades av det hon letat efter på sin datorskärm. (Vet man inte vad man har och inte har på vårdcentralerna? Detta var en enskild anordnare dessutom, man kunde trott att det skulle vara mindre byråkrati på en sådan enhet) "Gå via kassan och sedan till väntrum 1." Jag började bli lite desperat för Clive som satt i min bil på Hornsgatan och väntade, han hade varit emot att jag försökte göra detta eftersom han inte orkade med en massa trassel. Jag gick via kassan till väntrum 1. Ingen kom och ropade på mig fastän damen i kassan sagt att man hade ordnat tid åt mig genast.
Tiden gick. En kvinna kom ut ur ett rum. "Är det du som är Jeanette?" "Nej, hon sitter i det rummet." svarade denna nya kvinna. Jag började snabbt berätta varför jag var där och varför jag inte kunde vänta. (Om jag hade varit pappa hade jag antagligen svimmat vid det här laget.) Damen var vänlig och gick bort till dörren där denna Jeanette skulle finnas. De började prata med varandra och sedan gick de för att leta efter droppställningar i olika förråd. Slutligen kom de fram till att de skulle ringa mig när de hittat någon. "Tack snälla", sa jag och rusade ut till pappa och bilen. Vi körde till Tyresö.
Clive fick se hur de sargat vår mark och även hur vi möblerat om sedan tjejerna flyttat hemifrån. Vi satt och pratade en stund. Jag tog några skorpor och en kopp kaffe till lunch och pappa kunde ju inte äta eller dricka så han satt bara och tittade på. Sedan körde jag hem honom igen. Precis när jag skulle lämna av honom hemma hos sig så ringde de från vårdcentralen och sa att de skulle skicka en droppställning hem till Clive och de behövde portkoden. Det skulle gå fort, sade de, bara fyra dagar! (Fort? När vi beställer något från en leverantör för Strukturdatas räkning som ska komma "fort" så går det över dagen! Eller max till nästa dag. Fort? Jag tar mig för pannan)
Tillbaka till kommunhuset kollade jag mailen och tog med mig en hög utskrifter av bokslutsberedningspresentationen som jag skulle ha en dragning om på kvällens lokalföreningsmöte. När jag haft dragningen var jag (tydligen som vanligt) dödstrött och åkte fort hem med ljudet på högsta volym i bilen, nya Jem "It's amazing" kör jag nu i loop.
Tisdagens socialutskott började vid 08.30. En diger lunta olika ärenden hade vi. Det finns en del vidriga människor där ute. De borde aldrig ha fått barn. Åkte hem till hundarna vid lunch och sedan back to the councilhouse. Martin opp.råd och jag stötte ihop i dörren så vi tog en fika. Mats Fält smög omkring runt min dörr och ville prata. Han är så hemlighetsfull och ibland tror jag att han viskar med flit för att göra sig intressant och få folk att tro något. Jag blir skitirriterad. "Prata normalt!" brukar jag ryta till. Jag har inget att dölja när jag pratar med honom. Vad är det med en del karlar?
Jag gick och tröstköpte en Desigualväska på Lajm. Köpte en paket cigg (ja, det är för jävligt) och rosor till Alexander som jag sett fyllde år på Facebook. Hade en timme över och funderade om jag skulle ta vägen förbi pappa på söder när jag skulle in till stan. Han satt och droppmatade så han borde inte störas. Tog en sväng till syster yster Karin istället. Hon bor på andra änden av gatan där pappa bor så det är ju praktiskt. Jag fick en kopp te och vi pratade mycket om hur de har hanterat pappa Clive dessa månader sedan han fick beskedet. Som vanlig får man konstatera att man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk i Sverige.
Sedan körde jag till Gamla stan för möte med Liberati. För en gångs skull försökte jag parkera inne i Gamla stan, men det var tvärkört. Under tiden som jag manövrerade bilen på de trånga gränderna så ringde Mats "Li" om en otroligt kul idé han har för Kultur-och fritidsnämnden. Jag skrattade högt åt hur briljant han är. Han verkade uppskatta uppbackningen men den är han verkligen väl värd. Tänk vad roligt det är med personer som är innovativa, idérika och drivande! Det är som ett livselixir! Det blev parkering på Riddarholmen som vanligt.
Svassade sakta över Västerlånggatan och Stortorget till Österlånggatan och restaurang Magnus Ladulås. Där satt några redan, bland annat Seved som jag halkade in på bänken för at sitta bredvid. Snart var vi tjugo pers. Jessica, från början från Sundbyberg, satt vid min andra sida. Hon är så vacker och begåvad och ung och tänk vad duktiga alla är fastän de är så unga! Tänk om jag hade börjat tidigare i politiken, var hade jag hamnat då? Alexander Bard höll i mötet och det blev väldigt bra diskussioner. Seved hade fixat mat i förväg så vi behövde bara välja mellan vegetariskt, fisk eller kött. En ljuvlig fiskgryta togs in, jag kunde bara äta hälften. Känner en ständigt närvarande sorg över pappa och allt. Måste ha åldrats tio år känns det som, jag känner inte igen mig själv längre. (Tankar om ålder kommer automatiskt när man sitter i grupp unga, pigga och framgångsrika människor, det blir normen där jag själv är undantaget)
Landstingssamrådsmöte tidigt nästa dag gjorde att jag inte stannade så länge efter det att vi var klara med Liberatimötet. Seved är så himla gullig, jag gillar honom skarpt. Och i allt det sorgesamma så ser jag faktiskt fram emot sommarens Almedalen, det blir ett jäkla drag, för alla sidoorganisationer till partiet kommer att arbeta mycket mer där detta år. Spännande!
måndag 16 mars 2009
Årsmöten varje helg
Alla som är aktiva i föreningar vet att denna årstid rymmer årsmöten efter årsmöten. Ända fram till maj om det vill sig illa.
HBT-liberalers årsmöte var en trevlig tillställning om än lite seg, tycker alltid att man ska hålla utsatta tider, men det är kanske bara jag som är lite petig med sådant. Philip var årsmötesordförande och charmade och fick till en allmänt god stämning. Karin Pilsäter var årsmötestalare och hon berättade mycket intressant om hur det gick till med partnerskapslagen och hur partiernas motstånd såg ut för bara tio år sedan. Hon kunde namnge dem som röstat emot i vårt eget parti och det var väl inte personer som man blev direkt förvånad över. Hon hade arbetat aktivt med dessa frågor "av en ren slump" som hon sa. Men med stort engagemang.
Sedan åt vi mat som ordnats av Lisbeth och det fanns även vin och öl för en ringa slant.
Det blev en intressant diskussion om asexualitet som är ett begrepp som borde tas på allvar. Människor som av olika anledningar inte är intresserade av sex eller har någon drift. I ett samhälle där vi är omgivna av sex i alla möjliga former så måste det kännas otroligt jobbigt. Som att vara utan matlust medan alla bara äter och ser på matprogram och läser kokböcker.
Innan mötet var Olle och jag hos pappa Clive som behövde hjälp med sitt nätverk som lagt av. Han mår inte bra alls och jag blev förtvivlad. Han erbjöd mig te flera gånger. Jag avböjde. Till sist stod jag inte ut längre utan bad om en whiskey! Mitt på dagen och innan ett årsmöte! Men det var strictly medicinal. Jag mådde mentalt så oerhört dåligt så jag behövde några klunkar brännande livets vatten för att inte bryta ihop där jag satt.
På söndagen var det dags för Liberal Mångfalds årsmöte. Jag åkte till Maria som är ordförande och hennes jobb som ligger vid Vasaparken. Hon skulle skriva ut en del handlingar, jag hade också skrivit ut en del hemma. Vi åkte till Lidl på Sveavägen och jag satt kvar i bilen och väntade medan hon handlade lite smått och gott för att bjuda årsmötesdeltagarna. Plötsligt såg jag Lisbeth från HBT-liberalerna stå och, som det såg ut, vänta på någon. Hon tog fram en cigarett. Dagen innan på årsmötet hade hon sagt till mig att hon absolut inte får röka, det har doktorn sagt, men hon kan bara inte låta bli. Lisbeth hade inte uppmärksammat mig i bilen så jag ringde till hennes mobil. När hon väl svarade sa jag: Du skulle ju inte röka! Hon blev alldeles tyst. Jag sa att jag satt i bilen och såg henne och hon kom fram och skrattade väldigt mycket och sa att det kändes som om jag spionerade på henne. Hon skulle till Prides årsmöte som skulle hållas i RFSL:s lokaler som ligger precis bredvid Lidl. Tala om sammanträffande.
Avni åkte ända från Västerås för att öppna till oss så att vi kunde komma in till klubbrummet på riksdagskansliet där Liberal Mångfald skulle ha sitt årsmöte. Vi blev ett femtontal deltagare. Hasse höll i årsmötet och är väldigt bra på det och det är ordning och reda. Maria hade köpt en massa gott bröd och pålägg och det var, som alltid, trevligt. Det blev dock en del frågeställningar kring Liberal Mångfald Riks och deras förestående årsmöte. Som det ser ut så måste mötet utlysas senast åtta veckor i förväg. Det är alltså för sent att utlysa till möte om det ska gå av stapeln 25 April.
Efter årsmötet åkte jag en stund och hälsade på Sven-Arne som ju fyller hela åttio år! Det var trevligt men jag var trött. Mats och jag pratade en stund om veckan som kommer. Det är Kommunfullmäktige på torsdag. Ikväll, måndag, så ska jag ha en dragning om socialförvaltningens arbete i kommunföreningen. Jag har pratat med tre olika sköterskor angående pappa sedan jag började ringa dem imorse vid åtta. Nu verkar det bli en bra ordning kring honom. Det ska bli medicinering, hjälp och stöd och larmknapp. Jag känner mig bättre i allt elände.
Ska åka och hämta honom för en utflykt till Tyresö om en stund.
Livet flyter på.
HBT-liberalers årsmöte var en trevlig tillställning om än lite seg, tycker alltid att man ska hålla utsatta tider, men det är kanske bara jag som är lite petig med sådant. Philip var årsmötesordförande och charmade och fick till en allmänt god stämning. Karin Pilsäter var årsmötestalare och hon berättade mycket intressant om hur det gick till med partnerskapslagen och hur partiernas motstånd såg ut för bara tio år sedan. Hon kunde namnge dem som röstat emot i vårt eget parti och det var väl inte personer som man blev direkt förvånad över. Hon hade arbetat aktivt med dessa frågor "av en ren slump" som hon sa. Men med stort engagemang.
Sedan åt vi mat som ordnats av Lisbeth och det fanns även vin och öl för en ringa slant.
Det blev en intressant diskussion om asexualitet som är ett begrepp som borde tas på allvar. Människor som av olika anledningar inte är intresserade av sex eller har någon drift. I ett samhälle där vi är omgivna av sex i alla möjliga former så måste det kännas otroligt jobbigt. Som att vara utan matlust medan alla bara äter och ser på matprogram och läser kokböcker.
Innan mötet var Olle och jag hos pappa Clive som behövde hjälp med sitt nätverk som lagt av. Han mår inte bra alls och jag blev förtvivlad. Han erbjöd mig te flera gånger. Jag avböjde. Till sist stod jag inte ut längre utan bad om en whiskey! Mitt på dagen och innan ett årsmöte! Men det var strictly medicinal. Jag mådde mentalt så oerhört dåligt så jag behövde några klunkar brännande livets vatten för att inte bryta ihop där jag satt.
På söndagen var det dags för Liberal Mångfalds årsmöte. Jag åkte till Maria som är ordförande och hennes jobb som ligger vid Vasaparken. Hon skulle skriva ut en del handlingar, jag hade också skrivit ut en del hemma. Vi åkte till Lidl på Sveavägen och jag satt kvar i bilen och väntade medan hon handlade lite smått och gott för att bjuda årsmötesdeltagarna. Plötsligt såg jag Lisbeth från HBT-liberalerna stå och, som det såg ut, vänta på någon. Hon tog fram en cigarett. Dagen innan på årsmötet hade hon sagt till mig att hon absolut inte får röka, det har doktorn sagt, men hon kan bara inte låta bli. Lisbeth hade inte uppmärksammat mig i bilen så jag ringde till hennes mobil. När hon väl svarade sa jag: Du skulle ju inte röka! Hon blev alldeles tyst. Jag sa att jag satt i bilen och såg henne och hon kom fram och skrattade väldigt mycket och sa att det kändes som om jag spionerade på henne. Hon skulle till Prides årsmöte som skulle hållas i RFSL:s lokaler som ligger precis bredvid Lidl. Tala om sammanträffande.
Avni åkte ända från Västerås för att öppna till oss så att vi kunde komma in till klubbrummet på riksdagskansliet där Liberal Mångfald skulle ha sitt årsmöte. Vi blev ett femtontal deltagare. Hasse höll i årsmötet och är väldigt bra på det och det är ordning och reda. Maria hade köpt en massa gott bröd och pålägg och det var, som alltid, trevligt. Det blev dock en del frågeställningar kring Liberal Mångfald Riks och deras förestående årsmöte. Som det ser ut så måste mötet utlysas senast åtta veckor i förväg. Det är alltså för sent att utlysa till möte om det ska gå av stapeln 25 April.
Efter årsmötet åkte jag en stund och hälsade på Sven-Arne som ju fyller hela åttio år! Det var trevligt men jag var trött. Mats och jag pratade en stund om veckan som kommer. Det är Kommunfullmäktige på torsdag. Ikväll, måndag, så ska jag ha en dragning om socialförvaltningens arbete i kommunföreningen. Jag har pratat med tre olika sköterskor angående pappa sedan jag började ringa dem imorse vid åtta. Nu verkar det bli en bra ordning kring honom. Det ska bli medicinering, hjälp och stöd och larmknapp. Jag känner mig bättre i allt elände.
Ska åka och hämta honom för en utflykt till Tyresö om en stund.
Livet flyter på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)