Måndagsmorgonen började tidigt. Markberedargubbarna börjar sitt arbete klockan sju och det går inte att undgå att de gör det. Maskinerna de använder för att göra hål för sprängdegen, lyftkranar, lastbilar, alla gör sitt till för att friden störs precis runt husknuten. Hade aldrig trott att jag skulle få se vår omgivning i ett sådant kaotiskt tillstånd i hela mitt liv.
Klockan åtta började jag ringa Radiumhemmet. Där berättades det att den inställda behandlingen för pappa berodde på maskinhaveri. Han ska på en undersökning med ultraljud på onsdag och hans taxikort är ladddat för resa till den enheten. Men till Radiumhemmet måste han först ta sig för egen maskin och sedan laddar de hans kort när han börjat behandlingen. Snacka om moment 22 OCH total avsaknad av samordning. Sedan ringde jag en sjuksyster som är kontaktperson till pappa på Danderyd som var otroligt tillmötesgående. Hon skulle se att det blev en organisation kring vår far som nu gör att jag känner att jag kan slappna av lite. Det har känts väldigt obehagligt att det är så tyst kring honom. Han har blivit sämre så fort.
Jag åkte hem till honom kring elva för att göra en utflykt till Tyresö men vi tog vägen förbi vårdcentralen för att få tag på en droppställning. Där var det också byråkrati som gällde: "Ta detta kort och sätt dig på den bänken där." sa damen i kassan när jag visat pappas leg och sjukvårdskort. "Jamen, jag vill bara veta om jag kan få med mig en ställning nu! Min far sitter i bilen och väntar!" "Sitt ner där så går det nog fort..." blev svaret. Jag vankade av och an i en kvart. Till sist släpptes jag in till en annan dam som residerade i ett litet rum, hon kunde inte ge mig något besked om de hade någon droppställning på plats, vilket konstaterades av det hon letat efter på sin datorskärm. (Vet man inte vad man har och inte har på vårdcentralerna? Detta var en enskild anordnare dessutom, man kunde trott att det skulle vara mindre byråkrati på en sådan enhet) "Gå via kassan och sedan till väntrum 1." Jag började bli lite desperat för Clive som satt i min bil på Hornsgatan och väntade, han hade varit emot att jag försökte göra detta eftersom han inte orkade med en massa trassel. Jag gick via kassan till väntrum 1. Ingen kom och ropade på mig fastän damen i kassan sagt att man hade ordnat tid åt mig genast.
Tiden gick. En kvinna kom ut ur ett rum. "Är det du som är Jeanette?" "Nej, hon sitter i det rummet." svarade denna nya kvinna. Jag började snabbt berätta varför jag var där och varför jag inte kunde vänta. (Om jag hade varit pappa hade jag antagligen svimmat vid det här laget.) Damen var vänlig och gick bort till dörren där denna Jeanette skulle finnas. De började prata med varandra och sedan gick de för att leta efter droppställningar i olika förråd. Slutligen kom de fram till att de skulle ringa mig när de hittat någon. "Tack snälla", sa jag och rusade ut till pappa och bilen. Vi körde till Tyresö.
Clive fick se hur de sargat vår mark och även hur vi möblerat om sedan tjejerna flyttat hemifrån. Vi satt och pratade en stund. Jag tog några skorpor och en kopp kaffe till lunch och pappa kunde ju inte äta eller dricka så han satt bara och tittade på. Sedan körde jag hem honom igen. Precis när jag skulle lämna av honom hemma hos sig så ringde de från vårdcentralen och sa att de skulle skicka en droppställning hem till Clive och de behövde portkoden. Det skulle gå fort, sade de, bara fyra dagar! (Fort? När vi beställer något från en leverantör för Strukturdatas räkning som ska komma "fort" så går det över dagen! Eller max till nästa dag. Fort? Jag tar mig för pannan)
Tillbaka till kommunhuset kollade jag mailen och tog med mig en hög utskrifter av bokslutsberedningspresentationen som jag skulle ha en dragning om på kvällens lokalföreningsmöte. När jag haft dragningen var jag (tydligen som vanligt) dödstrött och åkte fort hem med ljudet på högsta volym i bilen, nya Jem "It's amazing" kör jag nu i loop.
Tisdagens socialutskott började vid 08.30. En diger lunta olika ärenden hade vi. Det finns en del vidriga människor där ute. De borde aldrig ha fått barn. Åkte hem till hundarna vid lunch och sedan back to the councilhouse. Martin opp.råd och jag stötte ihop i dörren så vi tog en fika. Mats Fält smög omkring runt min dörr och ville prata. Han är så hemlighetsfull och ibland tror jag att han viskar med flit för att göra sig intressant och få folk att tro något. Jag blir skitirriterad. "Prata normalt!" brukar jag ryta till. Jag har inget att dölja när jag pratar med honom. Vad är det med en del karlar?
Jag gick och tröstköpte en Desigualväska på Lajm. Köpte en paket cigg (ja, det är för jävligt) och rosor till Alexander som jag sett fyllde år på Facebook. Hade en timme över och funderade om jag skulle ta vägen förbi pappa på söder när jag skulle in till stan. Han satt och droppmatade så han borde inte störas. Tog en sväng till syster yster Karin istället. Hon bor på andra änden av gatan där pappa bor så det är ju praktiskt. Jag fick en kopp te och vi pratade mycket om hur de har hanterat pappa Clive dessa månader sedan han fick beskedet. Som vanlig får man konstatera att man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk i Sverige.
Sedan körde jag till Gamla stan för möte med Liberati. För en gångs skull försökte jag parkera inne i Gamla stan, men det var tvärkört. Under tiden som jag manövrerade bilen på de trånga gränderna så ringde Mats "Li" om en otroligt kul idé han har för Kultur-och fritidsnämnden. Jag skrattade högt åt hur briljant han är. Han verkade uppskatta uppbackningen men den är han verkligen väl värd. Tänk vad roligt det är med personer som är innovativa, idérika och drivande! Det är som ett livselixir! Det blev parkering på Riddarholmen som vanligt.
Svassade sakta över Västerlånggatan och Stortorget till Österlånggatan och restaurang Magnus Ladulås. Där satt några redan, bland annat Seved som jag halkade in på bänken för at sitta bredvid. Snart var vi tjugo pers. Jessica, från början från Sundbyberg, satt vid min andra sida. Hon är så vacker och begåvad och ung och tänk vad duktiga alla är fastän de är så unga! Tänk om jag hade börjat tidigare i politiken, var hade jag hamnat då? Alexander Bard höll i mötet och det blev väldigt bra diskussioner. Seved hade fixat mat i förväg så vi behövde bara välja mellan vegetariskt, fisk eller kött. En ljuvlig fiskgryta togs in, jag kunde bara äta hälften. Känner en ständigt närvarande sorg över pappa och allt. Måste ha åldrats tio år känns det som, jag känner inte igen mig själv längre. (Tankar om ålder kommer automatiskt när man sitter i grupp unga, pigga och framgångsrika människor, det blir normen där jag själv är undantaget)
Landstingssamrådsmöte tidigt nästa dag gjorde att jag inte stannade så länge efter det att vi var klara med Liberatimötet. Seved är så himla gullig, jag gillar honom skarpt. Och i allt det sorgesamma så ser jag faktiskt fram emot sommarens Almedalen, det blir ett jäkla drag, för alla sidoorganisationer till partiet kommer att arbeta mycket mer där detta år. Spännande!
tisdag 17 mars 2009
måndag 16 mars 2009
Årsmöten varje helg
Alla som är aktiva i föreningar vet att denna årstid rymmer årsmöten efter årsmöten. Ända fram till maj om det vill sig illa.
HBT-liberalers årsmöte var en trevlig tillställning om än lite seg, tycker alltid att man ska hålla utsatta tider, men det är kanske bara jag som är lite petig med sådant. Philip var årsmötesordförande och charmade och fick till en allmänt god stämning. Karin Pilsäter var årsmötestalare och hon berättade mycket intressant om hur det gick till med partnerskapslagen och hur partiernas motstånd såg ut för bara tio år sedan. Hon kunde namnge dem som röstat emot i vårt eget parti och det var väl inte personer som man blev direkt förvånad över. Hon hade arbetat aktivt med dessa frågor "av en ren slump" som hon sa. Men med stort engagemang.
Sedan åt vi mat som ordnats av Lisbeth och det fanns även vin och öl för en ringa slant.
Det blev en intressant diskussion om asexualitet som är ett begrepp som borde tas på allvar. Människor som av olika anledningar inte är intresserade av sex eller har någon drift. I ett samhälle där vi är omgivna av sex i alla möjliga former så måste det kännas otroligt jobbigt. Som att vara utan matlust medan alla bara äter och ser på matprogram och läser kokböcker.
Innan mötet var Olle och jag hos pappa Clive som behövde hjälp med sitt nätverk som lagt av. Han mår inte bra alls och jag blev förtvivlad. Han erbjöd mig te flera gånger. Jag avböjde. Till sist stod jag inte ut längre utan bad om en whiskey! Mitt på dagen och innan ett årsmöte! Men det var strictly medicinal. Jag mådde mentalt så oerhört dåligt så jag behövde några klunkar brännande livets vatten för att inte bryta ihop där jag satt.
På söndagen var det dags för Liberal Mångfalds årsmöte. Jag åkte till Maria som är ordförande och hennes jobb som ligger vid Vasaparken. Hon skulle skriva ut en del handlingar, jag hade också skrivit ut en del hemma. Vi åkte till Lidl på Sveavägen och jag satt kvar i bilen och väntade medan hon handlade lite smått och gott för att bjuda årsmötesdeltagarna. Plötsligt såg jag Lisbeth från HBT-liberalerna stå och, som det såg ut, vänta på någon. Hon tog fram en cigarett. Dagen innan på årsmötet hade hon sagt till mig att hon absolut inte får röka, det har doktorn sagt, men hon kan bara inte låta bli. Lisbeth hade inte uppmärksammat mig i bilen så jag ringde till hennes mobil. När hon väl svarade sa jag: Du skulle ju inte röka! Hon blev alldeles tyst. Jag sa att jag satt i bilen och såg henne och hon kom fram och skrattade väldigt mycket och sa att det kändes som om jag spionerade på henne. Hon skulle till Prides årsmöte som skulle hållas i RFSL:s lokaler som ligger precis bredvid Lidl. Tala om sammanträffande.
Avni åkte ända från Västerås för att öppna till oss så att vi kunde komma in till klubbrummet på riksdagskansliet där Liberal Mångfald skulle ha sitt årsmöte. Vi blev ett femtontal deltagare. Hasse höll i årsmötet och är väldigt bra på det och det är ordning och reda. Maria hade köpt en massa gott bröd och pålägg och det var, som alltid, trevligt. Det blev dock en del frågeställningar kring Liberal Mångfald Riks och deras förestående årsmöte. Som det ser ut så måste mötet utlysas senast åtta veckor i förväg. Det är alltså för sent att utlysa till möte om det ska gå av stapeln 25 April.
Efter årsmötet åkte jag en stund och hälsade på Sven-Arne som ju fyller hela åttio år! Det var trevligt men jag var trött. Mats och jag pratade en stund om veckan som kommer. Det är Kommunfullmäktige på torsdag. Ikväll, måndag, så ska jag ha en dragning om socialförvaltningens arbete i kommunföreningen. Jag har pratat med tre olika sköterskor angående pappa sedan jag började ringa dem imorse vid åtta. Nu verkar det bli en bra ordning kring honom. Det ska bli medicinering, hjälp och stöd och larmknapp. Jag känner mig bättre i allt elände.
Ska åka och hämta honom för en utflykt till Tyresö om en stund.
Livet flyter på.
HBT-liberalers årsmöte var en trevlig tillställning om än lite seg, tycker alltid att man ska hålla utsatta tider, men det är kanske bara jag som är lite petig med sådant. Philip var årsmötesordförande och charmade och fick till en allmänt god stämning. Karin Pilsäter var årsmötestalare och hon berättade mycket intressant om hur det gick till med partnerskapslagen och hur partiernas motstånd såg ut för bara tio år sedan. Hon kunde namnge dem som röstat emot i vårt eget parti och det var väl inte personer som man blev direkt förvånad över. Hon hade arbetat aktivt med dessa frågor "av en ren slump" som hon sa. Men med stort engagemang.
Sedan åt vi mat som ordnats av Lisbeth och det fanns även vin och öl för en ringa slant.
Det blev en intressant diskussion om asexualitet som är ett begrepp som borde tas på allvar. Människor som av olika anledningar inte är intresserade av sex eller har någon drift. I ett samhälle där vi är omgivna av sex i alla möjliga former så måste det kännas otroligt jobbigt. Som att vara utan matlust medan alla bara äter och ser på matprogram och läser kokböcker.
Innan mötet var Olle och jag hos pappa Clive som behövde hjälp med sitt nätverk som lagt av. Han mår inte bra alls och jag blev förtvivlad. Han erbjöd mig te flera gånger. Jag avböjde. Till sist stod jag inte ut längre utan bad om en whiskey! Mitt på dagen och innan ett årsmöte! Men det var strictly medicinal. Jag mådde mentalt så oerhört dåligt så jag behövde några klunkar brännande livets vatten för att inte bryta ihop där jag satt.
På söndagen var det dags för Liberal Mångfalds årsmöte. Jag åkte till Maria som är ordförande och hennes jobb som ligger vid Vasaparken. Hon skulle skriva ut en del handlingar, jag hade också skrivit ut en del hemma. Vi åkte till Lidl på Sveavägen och jag satt kvar i bilen och väntade medan hon handlade lite smått och gott för att bjuda årsmötesdeltagarna. Plötsligt såg jag Lisbeth från HBT-liberalerna stå och, som det såg ut, vänta på någon. Hon tog fram en cigarett. Dagen innan på årsmötet hade hon sagt till mig att hon absolut inte får röka, det har doktorn sagt, men hon kan bara inte låta bli. Lisbeth hade inte uppmärksammat mig i bilen så jag ringde till hennes mobil. När hon väl svarade sa jag: Du skulle ju inte röka! Hon blev alldeles tyst. Jag sa att jag satt i bilen och såg henne och hon kom fram och skrattade väldigt mycket och sa att det kändes som om jag spionerade på henne. Hon skulle till Prides årsmöte som skulle hållas i RFSL:s lokaler som ligger precis bredvid Lidl. Tala om sammanträffande.
Avni åkte ända från Västerås för att öppna till oss så att vi kunde komma in till klubbrummet på riksdagskansliet där Liberal Mångfald skulle ha sitt årsmöte. Vi blev ett femtontal deltagare. Hasse höll i årsmötet och är väldigt bra på det och det är ordning och reda. Maria hade köpt en massa gott bröd och pålägg och det var, som alltid, trevligt. Det blev dock en del frågeställningar kring Liberal Mångfald Riks och deras förestående årsmöte. Som det ser ut så måste mötet utlysas senast åtta veckor i förväg. Det är alltså för sent att utlysa till möte om det ska gå av stapeln 25 April.
Efter årsmötet åkte jag en stund och hälsade på Sven-Arne som ju fyller hela åttio år! Det var trevligt men jag var trött. Mats och jag pratade en stund om veckan som kommer. Det är Kommunfullmäktige på torsdag. Ikväll, måndag, så ska jag ha en dragning om socialförvaltningens arbete i kommunföreningen. Jag har pratat med tre olika sköterskor angående pappa sedan jag började ringa dem imorse vid åtta. Nu verkar det bli en bra ordning kring honom. Det ska bli medicinering, hjälp och stöd och larmknapp. Jag känner mig bättre i allt elände.
Ska åka och hämta honom för en utflykt till Tyresö om en stund.
Livet flyter på.
fredag 13 mars 2009
Givande dagar
Budgetberedningen igår gällde Barn- och utbildning och sammanfattning. Har fått både den och socialförvaltningens presentationer så att vi kan dra dem i kommunföreningen vid tillfälle. Vi slutade lite tidigare så att jag hann hem till hundarna innan lunchträff med engagerat nytillskott till gruppen. Inspirerande och tänkvärt. Tillbaka till plan sex för att kolla inkommen post och mail. Hem en sväng och sedan till Prinsvillan med mina stora nioarmade ljusstakar i baksätet på bilen, hade lovat Ann att ta med dem så att dukningen blev enhetlig.
Vitryssarna hade haft en fantastisk vecka ordnad av Ann och Ossian. Vi åt och Leif och co spelade och Ann sjöng så att vi hade allsång med Taubelåtar. Vi skrev på avtal om samarbete i framtiden som fotograferades. Jag ställde bilen så att jag kunde ta ett glas vin och en nubbe. De vitryska kvinnorna var mycket rara och vi bondade och de tyckte att de var synd att jag inte åker med om några veckor när det går en Tyresödelegation till dem. En trevlig afton men jag stupade i säng igen, vi slutade tidigt eftersom de skulle upp fem på morgonen för att hinna med sitt plan.
Vaknade sex imorse, pigg som en mört och det slutade med att jag tog en promenad till Prinsvillan för att ta min bil till centrum. En fin promenad i solens sken. Halv nio var jag på väg till centrum och parkerade för dagen. Köpte blommor och krukor och fixade med dem för att kunna ge bort till ställena vi skulle till under dagen. Karin Pilsäter skulle hämta mig för färd till Trollbäcken och besök på ett familjehem. Väl där så väntade chefstjänsteman och sekreterare. Huset var oerhört rymligt och nyrenoverat. Paret som hade familjehemmet var mycket sympatiska och engagerade. Det var lärorikt även för mig. Alla folkpartiets riksdagsledamöter ska ut på studiebesök i sina hemlän för att kolla in olika familjehemsboenden och samla fakta som sedan ska sammanställas till en rapport som kommer till hösten.
Vi åkte vidare till Villa Viktoria som är ett boende för ensamkommande flykting(barn)ungdomar. Tyresö har sex platser till skillnad från andra kommuner som har avtal om antal barn per år. Detta bör poängteras. Jag är stolt över att vi valde antal platser istället. Efter Villa Viktoria åkte vi till Kumla herrgård för lunch och det blev jag, Olle som är vice ordförande i Näringslivsbolaget, Anita som är vår förvaltningschef samt Karin. Det blev ett intressant samtal om barnens villkor, en eventuell framtida kommunal chat för barn som inte mår bra samt en del om företagarnas villkor.
Avslutningsvis åkte vi till Fontana food där Frixos Papadopoulou tog emot. Hans historia är helt otrolig, han kom till Sverige i mitten på sjuttiotalet för att bara vara på besök en vecka. Han hade förlorat allt på Cypern, företag, hem och bilar. Istället för en kort vistelse så blev han kvar med sin familj. Han fick permanent uppehållstillstånd på fyrtiofem dagar. Man ville att han skulle studera men han ville jobba så han ordnade själv jobb på SAS som svetsare. Sedan började han importera juicer. Han åkte omkring i en Saab 99 som han tagit bort alla säten i förutom förarsätet och levererade i länet. Sedan började han inse att det inte fanns någon vettig olja så då tog han hit olivolja, oliver och fårost. Och så har det fortsatt. Han har byggt ut sin fastighet tre gånger för att få större lager och plats för lastbilar med mera.
Han började med att berätta att vi borde ha infört euron för länge sedan i Sverige. Han förlorar nu enorma summor på den svaga kronan och tycker att det är skandal att vi inte infört euron. Frixos är en mycket intressant person att prata med. Han tycker mycket om Sverige och Tyresö. Hans barn har vuxit upp här. Han kommer bara att bo på vinterhalvåret på Cypern, han vill vistas i Sverige och känner sig hemma här också. "Det är ordning och reda här", sa han. Men han poängterade precis som Olle gjort under lunchen med Karin hur problematiskt det är för små företag att klara sig på grund av svåra regler. Det var en mycket bra avslutning på dagen att få träffa denna fantastiske man. Karin körde tillbaka mig till centrum och sedan skildes vi åt för denna gång.
Jag handlade lite på ICA och åkte sedan hem till glada hundar. Jag var väldigt trött. Pratade med Eva. Allt var bra med henne och Nisse men hon pluggar till lärare och har tentor hela tiden. Olle ringde och sa att han och Staffan skulle komma hem och äta middag och sedan tänkte de basta. Jag känner mig för kulen för det så jag hänger hemma, ska snart gå och lägga mig. Facebook har börjat med ny lay-out som känns lite ovan. Statusupdates har ändrats till: "Vad tänker du på?" istället för: "Anna is..." och det tar tid att vänja sig vid sådant. fastän det inte borde vara några problem. Märkligt vad man vänjer sig vid vissa fenomen.
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Vitryssarna hade haft en fantastisk vecka ordnad av Ann och Ossian. Vi åt och Leif och co spelade och Ann sjöng så att vi hade allsång med Taubelåtar. Vi skrev på avtal om samarbete i framtiden som fotograferades. Jag ställde bilen så att jag kunde ta ett glas vin och en nubbe. De vitryska kvinnorna var mycket rara och vi bondade och de tyckte att de var synd att jag inte åker med om några veckor när det går en Tyresödelegation till dem. En trevlig afton men jag stupade i säng igen, vi slutade tidigt eftersom de skulle upp fem på morgonen för att hinna med sitt plan.
Vaknade sex imorse, pigg som en mört och det slutade med att jag tog en promenad till Prinsvillan för att ta min bil till centrum. En fin promenad i solens sken. Halv nio var jag på väg till centrum och parkerade för dagen. Köpte blommor och krukor och fixade med dem för att kunna ge bort till ställena vi skulle till under dagen. Karin Pilsäter skulle hämta mig för färd till Trollbäcken och besök på ett familjehem. Väl där så väntade chefstjänsteman och sekreterare. Huset var oerhört rymligt och nyrenoverat. Paret som hade familjehemmet var mycket sympatiska och engagerade. Det var lärorikt även för mig. Alla folkpartiets riksdagsledamöter ska ut på studiebesök i sina hemlän för att kolla in olika familjehemsboenden och samla fakta som sedan ska sammanställas till en rapport som kommer till hösten.
Vi åkte vidare till Villa Viktoria som är ett boende för ensamkommande flykting(barn)ungdomar. Tyresö har sex platser till skillnad från andra kommuner som har avtal om antal barn per år. Detta bör poängteras. Jag är stolt över att vi valde antal platser istället. Efter Villa Viktoria åkte vi till Kumla herrgård för lunch och det blev jag, Olle som är vice ordförande i Näringslivsbolaget, Anita som är vår förvaltningschef samt Karin. Det blev ett intressant samtal om barnens villkor, en eventuell framtida kommunal chat för barn som inte mår bra samt en del om företagarnas villkor.
Avslutningsvis åkte vi till Fontana food där Frixos Papadopoulou tog emot. Hans historia är helt otrolig, han kom till Sverige i mitten på sjuttiotalet för att bara vara på besök en vecka. Han hade förlorat allt på Cypern, företag, hem och bilar. Istället för en kort vistelse så blev han kvar med sin familj. Han fick permanent uppehållstillstånd på fyrtiofem dagar. Man ville att han skulle studera men han ville jobba så han ordnade själv jobb på SAS som svetsare. Sedan började han importera juicer. Han åkte omkring i en Saab 99 som han tagit bort alla säten i förutom förarsätet och levererade i länet. Sedan började han inse att det inte fanns någon vettig olja så då tog han hit olivolja, oliver och fårost. Och så har det fortsatt. Han har byggt ut sin fastighet tre gånger för att få större lager och plats för lastbilar med mera.
Han började med att berätta att vi borde ha infört euron för länge sedan i Sverige. Han förlorar nu enorma summor på den svaga kronan och tycker att det är skandal att vi inte infört euron. Frixos är en mycket intressant person att prata med. Han tycker mycket om Sverige och Tyresö. Hans barn har vuxit upp här. Han kommer bara att bo på vinterhalvåret på Cypern, han vill vistas i Sverige och känner sig hemma här också. "Det är ordning och reda här", sa han. Men han poängterade precis som Olle gjort under lunchen med Karin hur problematiskt det är för små företag att klara sig på grund av svåra regler. Det var en mycket bra avslutning på dagen att få träffa denna fantastiske man. Karin körde tillbaka mig till centrum och sedan skildes vi åt för denna gång.
Jag handlade lite på ICA och åkte sedan hem till glada hundar. Jag var väldigt trött. Pratade med Eva. Allt var bra med henne och Nisse men hon pluggar till lärare och har tentor hela tiden. Olle ringde och sa att han och Staffan skulle komma hem och äta middag och sedan tänkte de basta. Jag känner mig för kulen för det så jag hänger hemma, ska snart gå och lägga mig. Facebook har börjat med ny lay-out som känns lite ovan. Statusupdates har ändrats till: "Vad tänker du på?" istället för: "Anna is..." och det tar tid att vänja sig vid sådant. fastän det inte borde vara några problem. Märkligt vad man vänjer sig vid vissa fenomen.
zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
onsdag 11 mars 2009
Budgetberedningsdagar
Sofia har åkt hem till Umeå. Om en dryg vecka reser hon till Hanoi för att vara där en månad på stipendum. Igår träffades Pridegruppen en timme för att börja planera Prideveckan. Jag tog på mig att göra ett upprop till riksdagsledamöter och andra potentater att anmäla sig till den veckan för att komma och vara i parken. Vi planerar även att uppvakta partisekreteraren för att utverka lite pengar för en bättre mer representativ monter och ett paradfordon.
Budgetberedningen är inne på sin andra dag den veckan och imorgon blir ytterligare en omgång. Anitas dragning om socialförvaltningen idag var superbra och jag är stolt.
Avslutning för vitryska besöket blir det på Prinsvillan imorgon kväll då Leif och Ann ska spela och sjunga.
Karin Pilsäter kommer på besök på fredag och ska se ett familjehem, Villa Viktoria samt Fontana Food.
HBT-libelarerna har årsmöte lördag eftermiddag och innan dess ska jag göra Olle sällskap till pappa Clive på söder för att Olle ska hjälpa honom få ordning på sitt nätverk.
Liberal Mångfald Stockholm har årsmöte på söndag eftermiddag och därefter ska vi till Sven-Arne för att uppvakta honom på 80-årsdagen.
Det flyter på hela tiden. Jag är trött hela tiden. Har börjat få värk i nacken och ryggen. Tecken på stress? Men jag känner mig inte stressad. Konstigt. Behöver nog sol och ljus.
Budgetberedningen är inne på sin andra dag den veckan och imorgon blir ytterligare en omgång. Anitas dragning om socialförvaltningen idag var superbra och jag är stolt.
Avslutning för vitryska besöket blir det på Prinsvillan imorgon kväll då Leif och Ann ska spela och sjunga.
Karin Pilsäter kommer på besök på fredag och ska se ett familjehem, Villa Viktoria samt Fontana Food.
HBT-libelarerna har årsmöte lördag eftermiddag och innan dess ska jag göra Olle sällskap till pappa Clive på söder för att Olle ska hjälpa honom få ordning på sitt nätverk.
Liberal Mångfald Stockholm har årsmöte på söndag eftermiddag och därefter ska vi till Sven-Arne för att uppvakta honom på 80-årsdagen.
Det flyter på hela tiden. Jag är trött hela tiden. Har börjat få värk i nacken och ryggen. Tecken på stress? Men jag känner mig inte stressad. Konstigt. Behöver nog sol och ljus.
måndag 9 mars 2009
Möte med glöd efter hektisk dag
Budgetberedningen skulle ha börjat 08.30 enligt min kalender. Det visade sig att de ändrat till 09.00. Jag räckte ut tungan till Dan, kommunens ekonomichef. Han tog det med ro och log. Jag gick iväg efter en liten stund för att välkomna vitryssarna och prata om hur vi arbetar i socialförvaltningen. Anita och Elisabeth flankerade och berättade om organisationen. Tre paranta kvinnor samt en man och en kvinnlig tolk. Därifrån rusade jag till bilen för att köra och hämta pappa på Radiumhemmet. Jag kom dit precis när han var klar. Han såg trött och mager ut. Han har gått ner massor i vikt. Han kan knappt få ner någon vätska längre. Karin var upprörd, jag ringde henne när jag parkerat och pappa gått i förväg mot sitt hus på söder. Hans behandling börjar inte förrän nästa vecka.
Jag fick en kopp te hos pappa och sedan åkte jag tillbaka till budgetberedningen. Till lunchen blev jag inbjuden att äta med vitryssarna. Sedan tillbaka till budgetberedningen. Åkte hem till hundarna, deltog i en telefonkonferens med länsförbundets styrelse och sedan till kommunföreningens styrelsemöte. Där blev det väldigt otrevlig stämning som kom till helt i onödan. Jag kan inte förstå hur otroligt egoistiskt man kan bete sig. Vuxna män. Man utsätter inte en redan sårbar grupp för det. Jag är mycket besviken. Det handlar om att manipulera för sitt eget syfte vilket är det värsta jag vet. Gruppen ska inte behöva ha med ärendet att göra.
Nu har jag bloggat ikapp. Det är flera saker den senaste tiden som känns obekväma och individer som inte beter sig vare sig OK eller korrekt. Nej, det måste bli bättring om alla ska orka. En ganska jobbig måndag, känslomässigt.
Jag fick en kopp te hos pappa och sedan åkte jag tillbaka till budgetberedningen. Till lunchen blev jag inbjuden att äta med vitryssarna. Sedan tillbaka till budgetberedningen. Åkte hem till hundarna, deltog i en telefonkonferens med länsförbundets styrelse och sedan till kommunföreningens styrelsemöte. Där blev det väldigt otrevlig stämning som kom till helt i onödan. Jag kan inte förstå hur otroligt egoistiskt man kan bete sig. Vuxna män. Man utsätter inte en redan sårbar grupp för det. Jag är mycket besviken. Det handlar om att manipulera för sitt eget syfte vilket är det värsta jag vet. Gruppen ska inte behöva ha med ärendet att göra.
Nu har jag bloggat ikapp. Det är flera saker den senaste tiden som känns obekväma och individer som inte beter sig vare sig OK eller korrekt. Nej, det måste bli bättring om alla ska orka. En ganska jobbig måndag, känslomässigt.
Gruppledarkonferens och Komrix 2009
Gick upp tidigt på fredagsmorgonen och duschade. Packade ihop de sista prylarna som jag skulle ha med, det vill säga lite Schweppes av olika smaker till vodkan, fyra öl, sprudelvin och jordnötter. Tänkte bjuda gruppen från Tyresö på en liten drink på rummet innan vi hade middagen på lördagen. Precis när jag skulle ta på mig kappan sprängde de så att det föll grejor i köket. Jag kände hur rasande jag blev. Sprang ut och ropade till mig gubbarna. "Kan ni vara snälla och använda mindre satser, det här är inte OK!" De såg förskräckta ut.
Jag körde till Älvsjö pendelstation där jag väntade in Nina, Anna och Yvonne som skulle åka med mig till Linköping för att vara med på gruppledarkonferensen. Vi körde glatt iväg och pratade om allt möjligt inom politiken. Vi kom fram väldigt snabbt. Men väl där var det otroligt svårt att hitta i själva stan. Jag skulle släppa av vid två andra hotell. Vi snurrade runt i trekvart innan allt var OK. Radisson ligger mitt i stan vid stortorget. Jag checkade in först när jag parkerat på en obskyr utomhusparkering. Vi åt en snabb lunch och då hade även Åke och Malin sällat sig till oss från Huddinge.
Konferensen var bra. Alla ska blogga mera och skapa video-dagböcker och lägga på Youtube och vara på Facebook och vara på nätet. Gunnar Wetterberg var lysande som alltid och han höll oss som tända ljus i två timmar. Erik talade till oss om EP-valet och tackade för allas insatser. Vi minglade och sedan blev det middag. Jag stöp i säng.
Dagen efter, lördag, inleddes Komrix. Alla som skulle vara med från Tyresö anlände, Mats och Mats, Douglas och Nomi. Maria från Ekerö kom. Och många fler. Jan Björklund talade. Stående ovationer. Vi gick på seminarier. Alla pratade ännu mer EU. Det var trevligt hela tiden. Sedan gick vi till våra hotell för att göra oss i ordning till middagen. Vi samlades i mitt rum för en trevlig stund tillsammans. Därefter gick vi till kongresscentret för middagen. God buffé. Jag pratade lite med Leijonborg om en bok han hade fått av mig. Jag pratade lite med Björklund om ett möte han hade lovat Maria sedan i somras. Sedan dansade jag med Nyamko och skyddade henne från "gubbarna". Elver Jonsson visade sig vara en mycket trevlig bekantskap. Jag har hört talas om honom länge men vi har aldrig träffats förut. Maria och jag tog en lite nattfösare på mitt rum. När hon skulle gå stod en folkpartistisk riksdagsledamot utanför mitt rum och var tämligen ilsken. Han hade fått ta hand om en något överförfriskad person. Jag somnade cirka halvtvå.
Nästa morgon skippade jag första seminariet eftersom jag är helt insatt i euro-frågan och jag var trött. I frukostmatsalen fanns Hadar Cars, en gentleman ut i fingerspetsarna. Jag sa till honom hur fantastiskt jag tycker det är att han var den som krävt att aspirerande medlemsländer skulle avskaffa dödsstraffet för att få bli medlemmar i EU. Han svarade någonting ödmjukt och fortsatte: "Jag läste en dikt av dig i DN, det var en av de vackrare dikter jag läst i den spalten, men den var väldigt sorglig... " och så tittande han frågande på mig. Jag svarade att min man hade läst den och utbrustit "Men Anna, vad är det du går och bär på?".
Dikten var i DN i maj 2008. Hadar kom ihåg den i mars 2009. Det kändes hedrande.
Alla fem EP-kandidater i toppen fick sitta i en lite panelutfrågning. Cecilia Wikström hade de gräsligaste stövlar jag någonsin lagt ögonen på samt sitt vanliga hysteriska vibrato. Sorry syster, men jag känner så här, det är inte lätt.
Marit är underbar, Olle skittrevlig och duktig, Barbro fantastisk och Fredrik urskärpt. Kvar blir Cecilia. Hon kommer säkert att göra ett superbra arbete. Hon kommer troligen in. Vi kommer alla att kämpa för att så många som möjligt av våra kandidater kommer in.
Jag pratade lite kort med Marit, jag berättade bland annat att hon hade en tavla som Sofia målat med Europa på tjurens rygg (Sofia deltog i en tävling). Marit ville ha mitt kort så att hon kunde kontakta Sofia och tacka henne för hon sa att hon tycker så mycket om den tavlan. Alexander Bard och Seved höll i ett seminarium om Liberati. Anna G tyckte att det var inspirerande. Flera andra tyckte likaså.
Dagarna i Linköping gick fort. Snart var det slut och vi började åka hemåt. En partivän ringde och frågade var vi befann oss - det visade sig att sexhundra folkpartister stod strandade på stationen i Linköping då ett tåg dragits in. De fick vänta i tre och en halv timme innan nästa tåg gick. Det var jobbigt väglag men skönt att veta att man kunde få komma hem i någorlunda tid. Släppte av Anna hemma i Solna och funderade på att åka och hälsa på Emilie och Sara. Ringde hem och då visade sig att de var hemma och hälsade på hos oss i Tyresö för att äta middag.
Det var skönt att komma hem men jag somnade halvtio på kvällen. En ny vecka skulle börja. Partisekreterarens uppmaning att "gå hem och vila några dagar" tedde sig ganska ironisk. Men det var ett bra riksmöte med mycket god stämning och framförsikt.
Jag körde till Älvsjö pendelstation där jag väntade in Nina, Anna och Yvonne som skulle åka med mig till Linköping för att vara med på gruppledarkonferensen. Vi körde glatt iväg och pratade om allt möjligt inom politiken. Vi kom fram väldigt snabbt. Men väl där var det otroligt svårt att hitta i själva stan. Jag skulle släppa av vid två andra hotell. Vi snurrade runt i trekvart innan allt var OK. Radisson ligger mitt i stan vid stortorget. Jag checkade in först när jag parkerat på en obskyr utomhusparkering. Vi åt en snabb lunch och då hade även Åke och Malin sällat sig till oss från Huddinge.
Konferensen var bra. Alla ska blogga mera och skapa video-dagböcker och lägga på Youtube och vara på Facebook och vara på nätet. Gunnar Wetterberg var lysande som alltid och han höll oss som tända ljus i två timmar. Erik talade till oss om EP-valet och tackade för allas insatser. Vi minglade och sedan blev det middag. Jag stöp i säng.
Dagen efter, lördag, inleddes Komrix. Alla som skulle vara med från Tyresö anlände, Mats och Mats, Douglas och Nomi. Maria från Ekerö kom. Och många fler. Jan Björklund talade. Stående ovationer. Vi gick på seminarier. Alla pratade ännu mer EU. Det var trevligt hela tiden. Sedan gick vi till våra hotell för att göra oss i ordning till middagen. Vi samlades i mitt rum för en trevlig stund tillsammans. Därefter gick vi till kongresscentret för middagen. God buffé. Jag pratade lite med Leijonborg om en bok han hade fått av mig. Jag pratade lite med Björklund om ett möte han hade lovat Maria sedan i somras. Sedan dansade jag med Nyamko och skyddade henne från "gubbarna". Elver Jonsson visade sig vara en mycket trevlig bekantskap. Jag har hört talas om honom länge men vi har aldrig träffats förut. Maria och jag tog en lite nattfösare på mitt rum. När hon skulle gå stod en folkpartistisk riksdagsledamot utanför mitt rum och var tämligen ilsken. Han hade fått ta hand om en något överförfriskad person. Jag somnade cirka halvtvå.
Nästa morgon skippade jag första seminariet eftersom jag är helt insatt i euro-frågan och jag var trött. I frukostmatsalen fanns Hadar Cars, en gentleman ut i fingerspetsarna. Jag sa till honom hur fantastiskt jag tycker det är att han var den som krävt att aspirerande medlemsländer skulle avskaffa dödsstraffet för att få bli medlemmar i EU. Han svarade någonting ödmjukt och fortsatte: "Jag läste en dikt av dig i DN, det var en av de vackrare dikter jag läst i den spalten, men den var väldigt sorglig... " och så tittande han frågande på mig. Jag svarade att min man hade läst den och utbrustit "Men Anna, vad är det du går och bär på?".
Dikten var i DN i maj 2008. Hadar kom ihåg den i mars 2009. Det kändes hedrande.
Alla fem EP-kandidater i toppen fick sitta i en lite panelutfrågning. Cecilia Wikström hade de gräsligaste stövlar jag någonsin lagt ögonen på samt sitt vanliga hysteriska vibrato. Sorry syster, men jag känner så här, det är inte lätt.
Marit är underbar, Olle skittrevlig och duktig, Barbro fantastisk och Fredrik urskärpt. Kvar blir Cecilia. Hon kommer säkert att göra ett superbra arbete. Hon kommer troligen in. Vi kommer alla att kämpa för att så många som möjligt av våra kandidater kommer in.
Jag pratade lite kort med Marit, jag berättade bland annat att hon hade en tavla som Sofia målat med Europa på tjurens rygg (Sofia deltog i en tävling). Marit ville ha mitt kort så att hon kunde kontakta Sofia och tacka henne för hon sa att hon tycker så mycket om den tavlan. Alexander Bard och Seved höll i ett seminarium om Liberati. Anna G tyckte att det var inspirerande. Flera andra tyckte likaså.
Dagarna i Linköping gick fort. Snart var det slut och vi började åka hemåt. En partivän ringde och frågade var vi befann oss - det visade sig att sexhundra folkpartister stod strandade på stationen i Linköping då ett tåg dragits in. De fick vänta i tre och en halv timme innan nästa tåg gick. Det var jobbigt väglag men skönt att veta att man kunde få komma hem i någorlunda tid. Släppte av Anna hemma i Solna och funderade på att åka och hälsa på Emilie och Sara. Ringde hem och då visade sig att de var hemma och hälsade på hos oss i Tyresö för att äta middag.
Det var skönt att komma hem men jag somnade halvtio på kvällen. En ny vecka skulle börja. Partisekreterarens uppmaning att "gå hem och vila några dagar" tedde sig ganska ironisk. Men det var ett bra riksmöte med mycket god stämning och framförsikt.
onsdag 4 mars 2009
Indienbesök en hel dag
Nu har de varit här och åkt vidare! En hel delegation om sju kvinnliga indiska politiker samt de NGO:s som arbetar med dem och att stödja projektet som Sala Ida satt igång om att få till stånd ett kvinnoförbund i Karnataka.
Bussen som de kom till Tyresö med hamnade uppe vid nya Nordea på Myggdalsplan istället för Dalgränd där Nordea legat förut. Jag rusade ner och hoppade på bussen och åkte med tillbaksidan av Tyresö centrum där ju en buss kan stå. Sedan troppade vi in till kommunhuset.
Vi började med att samlas i vårt fina Servicecenter och där fick vi en kort dragning om hur man arbetar på ett för Sverige unikt sätt. Sedan tog Berit (m) vid och berättade om hur man arbetar i Tyresö.
Paul var inte helt nöjd med upplägget, vi hade tydligen missförstått varandra om mindre grupper kontra en stor. Men på det hela taget så blev denna del av dagen lyckad och det var otroligt att få höra alla presentera sina liv och hur de arbetade med hjälp av en powerpointpresentation som de hade med sig. De presenterade sig en och en och jag slogs av hur olika våra liv är och hur ser de på oss i västvärlden egentligen? Jag skäms nästan.
Mats och jag sällade oss till Berit och försökte berätta lite om hur vi arbetar. Lite fika och toapaus, sedan bar det av till Björkbacken där Ann-Kristin tog emot. Alla hade många frågor så den lilla inledning vi skulle haft om femton minuter blev nästan en timme så sedan åkte vi snabbt med hissarna till ett särskilt boende och det var allt vi hann innan vi skulle ta bussen för att åka hem till mig och äta lunch.
Jag hade använt kvällen innan med att laga två olika grytor, en med kyckling och en vegetarisk med någon produkt gjord av vete som skulle ersätta kött. Jag dukade upp tre bord om åtta platser vardera och gjorde allt som gick att göra klart i förväg. Jag ringde också arbetsledaren på JVAB och berättade att vi skulle komma med en buss upp till huset så att de var förberedda på det eftersom framkomligheten just nu är problematisk. Olle lovade att åka i förväg och sätta på riset.
Vi tog oss sakta ut till Gamla Tyresö och slingrade upp oss för den leriga och gropiga backen som Strandvägen numera utgör. Alla vällde ut ur bussen och klev försiktigt över stålspången JVAB lagt ut över den enorma grop de grävt vid vår tomt för att ansluta avlopp och vatten längre fram i tiden. Upp på tomten förbi lilla körsbärsträdet och sedan in i huset. Oj, vad trevligt det var. Alla tog mängder med ris och lite av resten. Vi äter ju precis tvärtom i Sverige. Alla var så glada och sprang omkring på altanen och slängde snö på varandra och var allmänt uppspelta. Jag fick en vacker låda i lackmåleri och en silkesschal som jag genast satte på mig. Alla var så rara!
Sedan åkte vi till Strandskolan där Mia tog emot. Hon var väldigt gullig och duktig. När vi kom in på skolan så hade hon sin fjärdeklassare beredd och de sjöng en sång! Det var så himla fint. Sedan berättade hon om Strandskolans samarbete med TUFF och deras indienarbete. Hon visade runt på hela skolan och även fritids och idrottshallen. Någon tog kort i matsalen och påpekade att det bara var ytterst rika privata skolor i Indien som kunde ha den standarden på en matsal! Hela besöket var suveränt bra. Sedan åkte vi till slottet vilket Paul hade menat inte var det egentliga syftet med besök i Tyresö men det blev lyckat också även om alla var lite trötta. Historia är ju så intressant. Tyresös historia utgår ju från denna bygd där industrier anlades och människor arbetade och all mark ägdes av slottsherren eller slottsfrun.
Vi tog oss till Prinsvillan där indisk buffé dukats upp med Ossians försorg. Jag var dödstrött vilket tydligen syntes för att någon påpekade det. Fick åka med Mats Fält tillbaka till centrum för att min bil stod kvar där. Åkte hem och började röja upp och diska. Sedan tog jag en dusch och kollade mail. Olle kom hem från Kumla Herrgård och företagarnas årsmöte. Vid tjugo i tolv åkte jag in till stan för att hämta Sofia som kom från Göteborg där hon varit några dagar hos sin kille Jesper som praktiserar där. Den 20 mars åker hon till Vietnam för att studera bland annat lackmålning.Tåget var fem minuter försenat. Men sedan kom hon och vi susade hem till Violstigen och stup i säng. Vilken dag! Det var så roligt att träffa alla från Indien och jag hoppas att det går bra för dem.
Bussen som de kom till Tyresö med hamnade uppe vid nya Nordea på Myggdalsplan istället för Dalgränd där Nordea legat förut. Jag rusade ner och hoppade på bussen och åkte med tillbaksidan av Tyresö centrum där ju en buss kan stå. Sedan troppade vi in till kommunhuset.
Vi började med att samlas i vårt fina Servicecenter och där fick vi en kort dragning om hur man arbetar på ett för Sverige unikt sätt. Sedan tog Berit (m) vid och berättade om hur man arbetar i Tyresö.
Paul var inte helt nöjd med upplägget, vi hade tydligen missförstått varandra om mindre grupper kontra en stor. Men på det hela taget så blev denna del av dagen lyckad och det var otroligt att få höra alla presentera sina liv och hur de arbetade med hjälp av en powerpointpresentation som de hade med sig. De presenterade sig en och en och jag slogs av hur olika våra liv är och hur ser de på oss i västvärlden egentligen? Jag skäms nästan.
Mats och jag sällade oss till Berit och försökte berätta lite om hur vi arbetar. Lite fika och toapaus, sedan bar det av till Björkbacken där Ann-Kristin tog emot. Alla hade många frågor så den lilla inledning vi skulle haft om femton minuter blev nästan en timme så sedan åkte vi snabbt med hissarna till ett särskilt boende och det var allt vi hann innan vi skulle ta bussen för att åka hem till mig och äta lunch.
Jag hade använt kvällen innan med att laga två olika grytor, en med kyckling och en vegetarisk med någon produkt gjord av vete som skulle ersätta kött. Jag dukade upp tre bord om åtta platser vardera och gjorde allt som gick att göra klart i förväg. Jag ringde också arbetsledaren på JVAB och berättade att vi skulle komma med en buss upp till huset så att de var förberedda på det eftersom framkomligheten just nu är problematisk. Olle lovade att åka i förväg och sätta på riset.
Vi tog oss sakta ut till Gamla Tyresö och slingrade upp oss för den leriga och gropiga backen som Strandvägen numera utgör. Alla vällde ut ur bussen och klev försiktigt över stålspången JVAB lagt ut över den enorma grop de grävt vid vår tomt för att ansluta avlopp och vatten längre fram i tiden. Upp på tomten förbi lilla körsbärsträdet och sedan in i huset. Oj, vad trevligt det var. Alla tog mängder med ris och lite av resten. Vi äter ju precis tvärtom i Sverige. Alla var så glada och sprang omkring på altanen och slängde snö på varandra och var allmänt uppspelta. Jag fick en vacker låda i lackmåleri och en silkesschal som jag genast satte på mig. Alla var så rara!
Sedan åkte vi till Strandskolan där Mia tog emot. Hon var väldigt gullig och duktig. När vi kom in på skolan så hade hon sin fjärdeklassare beredd och de sjöng en sång! Det var så himla fint. Sedan berättade hon om Strandskolans samarbete med TUFF och deras indienarbete. Hon visade runt på hela skolan och även fritids och idrottshallen. Någon tog kort i matsalen och påpekade att det bara var ytterst rika privata skolor i Indien som kunde ha den standarden på en matsal! Hela besöket var suveränt bra. Sedan åkte vi till slottet vilket Paul hade menat inte var det egentliga syftet med besök i Tyresö men det blev lyckat också även om alla var lite trötta. Historia är ju så intressant. Tyresös historia utgår ju från denna bygd där industrier anlades och människor arbetade och all mark ägdes av slottsherren eller slottsfrun.
Vi tog oss till Prinsvillan där indisk buffé dukats upp med Ossians försorg. Jag var dödstrött vilket tydligen syntes för att någon påpekade det. Fick åka med Mats Fält tillbaka till centrum för att min bil stod kvar där. Åkte hem och började röja upp och diska. Sedan tog jag en dusch och kollade mail. Olle kom hem från Kumla Herrgård och företagarnas årsmöte. Vid tjugo i tolv åkte jag in till stan för att hämta Sofia som kom från Göteborg där hon varit några dagar hos sin kille Jesper som praktiserar där. Den 20 mars åker hon till Vietnam för att studera bland annat lackmålning.Tåget var fem minuter försenat. Men sedan kom hon och vi susade hem till Violstigen och stup i säng. Vilken dag! Det var så roligt att träffa alla från Indien och jag hoppas att det går bra för dem.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)