Sova dåligt

Somnade tidigt vilket gjorde att när väl Olle kom i säng och började snarka så vaknade jag till och sedan var det kört för min del. Jag låg och vred och vände mig i minst en timme innan jag gjorde slag i saken och gick ner för att ta en kopp te och läsa om narcissism samt om överlevnad i olika miljöer. Hundarna klättrade på mig och jag förkovrade mig. I överlevnadsboken beskrivs bland andra "bra saker att vet" hur man gör ett snitt i halsen för att tillföra luft om det finns något som blockerar, hur långt man ska föra in kniven eller hellre en grov nål och var den ska föras in med utgångsläge från adamsäpplet.

Om narcissism finns mycket att lära om beteenden och olika kända psykoterapeuters teorier och hur de har använt kunskapen de tillförskansat sig under år av erfarenheter med olika patienter. Ibland känns det som om allt stämmer på mig eller på människor jag känner, ibland känns det fjärran från mig.

Idag var en cool dag. Började ordna för middagen först vid 16.00-tiden. Vi skulle ju bli över tjugo pers så jag var tvungen att se till att vi hade tillräckligt med stolar och porslin med mera. Olle kom hem och hade med sig Emilie och Sara. Sara mår inte så bra efter operationen. De ville ge sina julklappar genast. Av Sara fick jag en underbar grå poncho och av Emilie en stor soffkudde som hon låtit väva i Borås med ett foto på alla tre tjejerna när de gör sig till och vindar med ögonen. Fantastiskt. Sedan började alla välla in och det blev väldigt trevligt. Alla älskade min ajvar- och kycklinggryta. Slutligen kom Babette med Donald med fästmö och lille Theo som nu är nio år och som numera talar flytande svenska. För två jular sedan kunde han inte ett ord svenska. Nu har alla åkt hem och det är julafton! Sofias sista lucka är öppnad och alla filmcitat finns hänvisningar till som en bonus.

Merry Christmas, to you from me!

Missad glöggträff och skippad bastu

Fick med Olle för att hämta ett bord som jag fått. Emilie behövde ett arbetsbord i nya boendet. Vi åkte och hämtade det och jag fick väldigt ont i ryggen på grund av att det var rätt tungt och vi skulle få ut det till bilen. Olle var inte på gnistrande humör vilket fick mig att ännu en gång fråga honom om det är så vi ska ha det när vi inte har mer än varandra att rå om längre. En grinig gammal gubbe resten av mitt liv, tills jag dör? No way, José! Vi har en del att jobba på, Olle och jag.

Tjugotre år med andra individer omkring oss hela tiden. Nu ska vi hitta varandra igen. Spännande. Jag menar det. Huset för oss själva öppnar helt nya möjligheter som jag längtat efter. Och här ska göras om! Måste äntligen få ordning och reda överallt. När våra barn om cirka hundra år hämtat alla sina kläder och pryttlar så kan det bli riktigt bra.

Vi hjälpte Emilie att flytta in en av sängarna till hennes rum. Saras väninna Lucy hade hjälpt Emi att förlänga håret. Jag frågade om hon kunde göra det på mig också och det kunde hon. Jag ska ha jätte långt hår innan jag fyller femtio, så himla kul!!! Vi skjutsade Emi till affären och tillbaka till tjejernas lägenhet igen. Sara mår inte så bra efter operationen men det hindrade henne inte att gå ut och festa utan att dricka (sa hon). Väl hemma tog jag ett glas vin och upptäckte till min förtvivlan att jag missat Annas glöggträff/openhouse. Ollle skulle basta med Staffan och jag bangade det också. Jag är så trist ibland.

Men istället såg jag en film av Spike Lee som var bra. "The inside man". Jag förstod inte en sak dock. De grävde ett hål där man blottlade rörledningar. Varför? Kan någon förklara? Jag förstår inte vad som hände med den tråden...

Jag sov dåligt inatt, börjde komma in djupt framåt morgonen då Olle förstås började snarka. Gick upp när telefonen ringde och det var Bengt som är oroligt för ett visst ärende. Pia ringde och det behövdes en påskrift. Jag duschade och åkte in till centrum efter att ha bokat tid med Bengt. Tog en koll om Berit var inne och det var hon. Vår KSO ska åka till USA i en månad. Hon oroade sig för samma ärende som Bengt. Jag känner mig inte lika oroad. Kommer media så låt dem komma. Barnen i vår kommun står i första rummet!

Mats ville byta några ord men jag skulle iväg för lunch med Bengt. Väl på Green Bull dök Martin (s) upp och vi småpratade lite allmänt. Jag ringde till Anita så att vi kunde få prata ihop oss så att Bengt skulle känna sig lugnare. Sedan skildes Bengt och jag åt en stund för han skulle till plan 5 snabbt. Jag hittade ett par glittriga skor perfekta för nyårsafton på rea på Wedins som är uppköpt och allt ska bort. Sedan sprang jag tillbaka till kommunhuset och plan 3 där Bengt satt med Anita, Staffan (juristen på vår förvaltning) samt en annan hög tjänsteman involverad i ärendet. Vi pratade igenom hur detta hanteras formellt och hur vi ska göra med det.

Jag känner mig lugn. På väg ut på plan 1 så ringde Mats (m) och ville byta några ord. Jag väntade in honom och så kom han med en lapp med mitt latinska citat från Van der Nootska och det betydde tydligen något med om elden från brinna fortsätter arbetet eller något sådant. Mats mamma hade gått bet lite men försökt få rätsida på det. Ja, det låter plausibelt. Dum calet Posteritati laborata... Hur många läser latin numera? Om inte för biologistudier eller läkarstudier eller liknande?


Jag åkte hem och gjorde grytan till morgondagens samling av Brandtar och Karlströmare. Och några Kontomanuer. Nu är klockan fem, det är ganska ruggigt ute och jag ska läsa om Narcissism eftersom coach och jag pratar mycket om det. Och ringa pappa Clive som plötsligt vägrar komma på vår kalkonmiddag på juldagen som vi håller enbart för hans skull, nästan. Karins barn är väl måttligt förtjusta i kalkon. Han vill inte komma. Ibland undrar jag vad det är för gener som denna familj har.

Familjen. Helgerna. Jul. :-) Nu ska skinkan in i ugenen!

En kyligare Bond i en värld av egoism och avsaknad av solidariet. Om cashewnötter och annat.

Karin bjöd mig på min fördelsedagsmiddag igår på Thaibåten nere i Hammarbyhamnen. Den är väldigt mysig och det var supergott!

Därefter gick vi och såg Quantum of Solace, senaste Bond-filmen. Jag slogs av att alla actionscenerna var otroligt hårda, nära och snabba. Realtid där jord och söndrade partiklar stänkte och flög mot kameran och därmed mot åskådaren, som om man var närvarande där allt hände. Bond själv framstod som fjärran från den charmerande kvinnoslukaren Connery eller den dandyaktige och också kvinnoslukande Moore. Detta är en kylig Bond som inte släpper några roliga one-liners över sina läppar, man drar inte på munnen speciellt många gånger. Dödandet är verkligt, och om man får leva sig in i karaktären, nödvändigt. Därmed ingenting att älta eller ångra. Kylan är alltså påtaglig. Och Karin påpekade när vi gick till bilen efteråt: De har i alla fall fått tag på någon som kan hålla på ett tag, Craig är ju förhållandevis ung jämfört med de andra "grabbarna" som spelat Bond. Jag tyckte inte att titelmelodin var så minnesvärd. Jag älskar ju Madonnas Die another day. Vill gärna ha mer sådant.

Cashewnötter vill jag aldrig mera äta. Det är Olles favoritnötter. När jag berättade för honom att vi inte ska köpa det mer så svarade han: Eller så kan vi lika gärna gå och hänga oss!

Jag kan förstå hans frustration. Om man granskar hur allt vi äter produceras och under vilka arbetsvillkor så återstår nog snart inte mycket som man kan stoppa i munnen med gott samvete. Någon uttryckte det i tidningen med: "Vad är syftet med artikeln? Ska vi sluta köpa cashewnötter och dra undan försörjningen för dessa individer, även om det så bara är fyra kronor om dagen de tjänar?"

Syftet i min värld är varseblivning och att människor får komma till insikt och inte gå omkring i västvärldens välsignade bubblor som västvärlden är så himla bra på att boa in sig i. Vi kan påverka! Vi kan fortsätta köpa och äta cashewnötter, bananer och bomullskläder, plastleksaker, fotbollar och kött med mera. Men på villkor att de produceras på det sätt som vi själva skulle tycka att det är OK arbetsvillkor, naturligtvis efter de förutsättningar som är realistiska i den miljön där produktionen sker. Det är på tiden att vi spräcker bubblan och tar vårt ansvar. Egoismen måste ha en gräns, solidariteten en början.

Umgänge

Igår släpade jag mig upp 6.40 och tog ut hundarna. Tidningarna hade inte ens hunnit komma. Pisstrist. Klädde mig i jeans och tröja, inget smink och sedan åkte jag för att hämta Mathias som är gruppledare i socialnämnden från (s). Vi hade bestämt på nämnden att vi skulle justera protokollet 08.15 på plan 3 i kommunhuset. Väl där satt vi och läste igenom protokollet samtidigt som vi småpratade om allt möjligt. Mathias är otroligt trevlig. Anita, nämndens sekreterare var med också. Vi skrattade mycket.

Sedan tog jag svängen via ICA och väntade in croissanterna som inte var klara. Ville överraska Sofia med varma nybakta sådana. Valde förutom den vanliga sorten även med choklad och med vallmofrön och mandelmassa. Så fett och så onyttigt - och så himla gott! Väl hemma hade tidningarna äntligen kommit så jag gjorde kaffe och satt och tryckte i mig varma croissanter. Sofia vaknade framåt elvatiden. Hon njöt precis som jag av det färska brödet.

En förvaltningstjänsteman ringde och behövde vissa påskrifter under dagen så jag duschade och gjorde iordning mig för kvällens middag som vi planerat för de anställda på Strukturdata. Varje år har vi middag före jul. Olles devis är att istället för julbord bjuda på extremt fina delikatesser som man inte äter varje dag. I år vankades gåsleverpastej, coer de filé provencale på hjort samt glass och färska hallon.

Åkte till kommunhuset och läste igenom och skrev på det jag skulle. Gick upp till plan sex med några ljus till mitt rum. Där var förstås Mats (m) inne hos sig. Vi önskade varandra god jul för femtioelfte gången. Efter lite rundsläntring i centrum åkte jag hem och började preparera bordet, ta fram stora ljusstakarna och tända lyktor. Olle korkade på min begäran upp Amaronen för 250:- för jag blev så oerhört sugen på ett gott glas rött. Och det var väldigt gott. Rekommenderas. Men det hör ju inte till det billigaste vinet man kan köpa.

Så småningom kom gänget och vi öppnade en magnum äkta champagne som vi drack till gåslevern. Den var förstås gudomlig liksom gåslevern men jag fick Olle att lova att vi aldrig mer ska köpa gåslever. Det är inte OK med hanteringen av gäss och hur man producerar gåslever. En flaska champagne till gick åt, men det var i normalstorlek.

Vi åt och pratade och drack och det var verkligen trevligt. Sedan drog vi upp volymen på musiken och dansade en del. Vid 00.45 åkte de sista gästerna hem till sig. Olle kunde knappt gå och det sista han gjorde innan han stöp i säng var att ramla in i en stor tavla som hänger på väggen i trappan upp till sovrummet. Glaset gick i kras, några bitar som föll ner var enorma. Jag såg på med stoiskt lugn. Vad kan man göra utom att prata om det nästa dag. Vilket jag förstås har gjort nu när han vaknat till lite. Han var inte så glad utan lite skamsen. Det är inte lätt.

Jag har diskat alla fina assietter, allt finporslin och alla glasen. Jag har röjt undan festen. Jag har mailat till If. Det är så himla sorgligt för jag har gjort något som bara inte får hända. Jag har av misstag kastat bort en safir- och diamantring som jag fått av min moster. Den var utsökt med en otroligt vacker och ovanligt ren djupblå safir. Jag vill kräkas. Det skedde på grund av att jag tappat en brilla och skulle då ta den jävla ringen till det jävla Hellströms guld på Östermalm där det i princip är omöjligt att parkera. Jag lade ringen i ett kuvert tillsammans med det papper jag fått från If med skadenummer och sådant. Tog kuvertet till bilen men hann inte åka in till Östermalm så då ville jag inte ha kvar ringen i bilen. Skyfflade ner kuvertet plus en massa handlingar i en kasse som jag tog in till huset. Sedan tog jag miste och trodde att det var sopor så jag tog och kastade kassen i soptunnan dagen före tömning. Jag måste varit sjuk i huvudet, tvärborta, på grund av magsjukan. Någon annan förklaring har jag inte.

Ringen kommer aldrig att kunna ersättas till sitt egentliga värde, det betyder att jag aldrig kan köpa tillbaka en lika vacker och kostsam ring. Det i sig är vidrigt. Men på det: Om jag hade fått välja på att bara kasta bort den eller att använda pengarna till välgörenhet så hade jag förstås valt det senare. Åh, jag tycker att det är så fruktansvärt! Ändå är det ju bara världsligt. Ingen människa kom till skada. Det svider bara inuti mig, jag ältar och ältar och jag kan inte bli kvitt tankarna på ringen som jag burit varje dag sedan jag fick den, i princip. Jag saknar den.

Ja, nu har jag fått gnälla om det. Om en stund ska jag åka till sagda moster till hennes gruppboende med lite choklad och en blomma. Vi kan inte längre ha med henne på olika familjeträffar, hon blir agressiv och mycket orolig och kan dessutom inte gå så bra längre.

Sedan ska jag få min årliga middag med bio av syster Karin. Vi gör så sedan några år att vi bjuder varandra på mat och film istället för presenter när vi fyller år. På så sätt säkrar vi åtminstone två tillfällen om året när vi ses alldeles själva och får umgås en stund. Visst är det fiffigt? Thaibåten och Bond blir det denna gång. Ska bli så nice!

Snart börjar ledigheten

Idag var jag på gymnasiet tillsammans med Marie från miljöpartiet. Vi besökte två klasser. Den första var inte helt lätt att få igång. Den andra var en handbollsklass och de var väldigt intresserade men inte så pratiga. Jag sa till slut: Vill ni slippa oss nu eller ska jag berätta lite om Indien? "Berätta om Indien!" svarade de. Det var roligt.

Väntade in Jan från tidningen NU och sedan åkte vi till plan 6 och mitt rum för att prata om just Indien och det projektet. Det blev lite diskussioner om annat också, bland annat om Ipred. Jag berättade hur detta ämne kommit upp i en fordonsklass i måndags där känslorna svallade rejält. Själv är jag tveksam till hur vi ska kunna hejda detta. Jag hade inte hunnit läsa NU som kom idag så det ska jag göra alldeles straxt. Hänvisade Jan till Paul när det gällde frågor som jag inte kunde svara på.

Sedan pratade jag med Mats (m) och vi tog hans glittergirlang som han införskaffat förra året när jag julpyntade vid min dörr ut mot korridoren. Den hängde vi längs med hela den vägg där våra dörrar finns samtidigt som vi konstaterade att det blir få som får se denna fina dekorering. De flesta är väl lediga de kommande veckorna. Mats gav mig en bok som handlar om Johan August Gripenstedt. Ska blir intressant att läsa. Jag hade ingenting till honom...

Åkte till Riddarholmen där jag brukar parkera för att ha nära till kansliet och riksdagskansliet. Det rådde full aktivitet på förbundskansliet, Maria och Samuel höll på med saffransbullar och glögg och nötter och allt. Vi började inte styrelsemötet förrän 18.00 (utaviserat 17.30) och vi fick sitta i korridoren eftersom lokalen vi bokat var låst och ingen hade nyckel. Sedan började lite medlemmar droppa in och så drog jag ganska snabbt hur vi arbetat i Tyresö mot rasism och främlingsfientlighet. Vi hade en stunds diskussion som var intressant. Gulan hade lille Kevin med som jag satt och gullade med till Fredrik kom. Samtalsämnet för kvällen var naturligtvis resultatet från provvalet. Det provval som ska vara underlag för listan som vi ska ta i partirådet i februari.

När jag kom hem nyss så har det kommit kommentarer att Sverigedemokraterna är ett demokratiskt parti och att Arklöv var nynazist, inte nationaldemokrat. Ooops. Jag är mållös. Åtminstone för en stund.

Onsdag veckan före jul

Dagen började med Olles otroliga väckarklockas sken. Den börjar lysa lite mjukt som en soluppgång och ökar sedan i sken tills det är fullt 60watts "solsken". Olle vaknar inte lika lätt av vare sig ljus eller ljud. Jag stapplade ut med hundarna och hämtade tidningarna. Vår katt Esmeralda följer alltid glatt med och kråmar sig, alla djuren är sugna på frukost. Rostade bröd och gjorde kaffe och läste nyheterna. Datorn på. Lantmätarna kom för att mäta styckningen av vår tomt.

Olle och Sofia åkte för att hämta Sara som igår blev opererad. Hon lät ta bort halsmandlarna. Tydligen hade hon satt sig upp och hostat blod och alla hade blivit frenetiska på uppvaket och någon hade gapat: Ge henne morfin! Sedan flöt Sara lyckligt iväg. Exakt samma sak hände med Olle. Han blev också opererad och fick halsmandlarna borttagna och fick morfin som gav honom en tripp som han aldrig någonsin glömt. Sådan far, sådan dotter. Hon mår bra nu men kan inte prata så bra.

Jag åkte till kommunhuset, knackade på hos Anita så att hon skulle veta att jag var på plats. Hämtade posten från mitt postfack, gick igenom mail och olika papper. Anita kom upp så att vi fick prata igenom en del viktiga händelser och reda ut saker och ting. Martin (s) kom förbi och vi småpratade lite, sedan kom Mats (m) tillbaka från gymnasiet där han varit på klassbesök. Imorgon har jag mina två sista för denna omgång. Vi börjar om nästa år.

Hann med en del praktiska saker, en massa underskrifter och lite utskrifter. Sedan gick jag igenom ICA och handlade hundmat innan jag hoppade i bilen för färd till slottet och årets sista socialnämnd. Vi har ett kompetensutvecklingsprojekt som är så bra och det finns ingen annanstans i hela Sverige. Jag är väldigt stolt. Nämnden var klar snabbt.

Därefter följde mitt femte julbord på sex dagar. Jag känner mig lite uppsvälld :-)
Alla var på gott humör.

När jag kom hem så visade Sofia den intervju i högskoleverkets tidning "Nyheter och debatt" där hon medverkar. Ämnet var att trots en ny rapport som visar att examinerade från konstnärliga utbildningar har svårt att få jobb så finns det alltid många sökande varje termin. Sofias recept är: Viktigt att marknadsföra sig själv. Hon är så duktig. Det är alla mina tre fantastiska döttrar. Och det är en vecka kvar till julafton...

Sofias julkalender

Måste ju rekommendera Sofias julkalender, den är helt galen, fantastiskt illustrerad och: Hur kan det finnas sådana otroliga bilder och berättelser i det väna, vackra, svanliknande flickebarnet? What did I do?

http://www.sofiakarlstrom.com/

Ett antal lucköppningar kvar. Å andra sidan slipper du vänta på alla föregående, det är bara att titta och njuta...